Otto G. A. H.
Sedan har vi ju Otto G. A. H. förstås. Honom bör jag ju inte glömma, eftersom han länge – i flera år efter min examen – på ett obehagligt sätt gick och kurtiserade min syster. Han var olyckligt gift och hade väl inte så roligt. Men så hade han väl bra nog tycke med en fjant och en schajas. – Han hade ett mycket egendomligt utseende, ramsvart och med krusedulligt hår och helskägg som han hade. Näsan var speciellt trirolig på honom. Italiensk släkt, sades det.
Att han kom att bli bekant i vår familj, berodde väl på, att han bodde i samma farstu som vi – i vårt hus Tulegatan 25, fyra trappor upp. Sommaren 1900 bodde mina föräldrar och min syster på Ramsmora på södra delen av Ljusterö. Fru H. var då inackorderad hos dem eller bodde åtminstone i samma stuga som de. Och så kom Otto H. utresande allt som oftast och stannade ibland flera dagar i taget.
Då var väl förhållandet makarna emellan ännu icke alldeles söndertrasat, men det hindrade icke Otto H. att inlåta sig i kurtis med min syster. Syster Signe var denna sommar 23 år och ganska så stilig. Men jag förstår inte, hur hon kunde låta sig kurtisera av en sådan karl som Otto H., som dessutom väl var minst 20 år äldre än hon. Det vittnar om dålig smak för det första och om en underlig moral för det andra. Det är möjligt att H. hade förespeglat henne att han låg i skilsmässa med sin fru. Men ännu fanns ju fru H. kvar och bodde hos oss. Till all lycka gick denna böjelse överstyr. Om det än dröjde några år.
Otto H. undervisade i ”naturkunnighet”, både i botanik och biologi. Och nog kunde han en hel del. Jag tenterade på 1000 växter i läroverkets herbarium för honom och fick ett fint betyg. Själv hade jag hopbragt ett eget herbarium på omkring 1000 växter, varav nog ett hundratal med rarbeteckning.
H:s. förnämsta hobby var fotografering. Däri var han nog mycket kunnig. Och min syster fick vara ”fotomodell” i flera år. I ett arbets- och laboratorierum intill de naturhistoriska samlingarna hade H. sina fotografigrejor, och där hade han även en stor förstoringsapparat, som han lät mig låna. Han lät mig t.o.m. även få låna en nyckel till det rummet, så jag kunde komma dit när jag ville. Där började jag experimentera med porträtt-teckning med ledning av den bild jag fick på en vägg från en vanlig fotografiplåt.
Jag blev så småningom ganska så skicklig på detta manér. Det var här uppe på detta rum som jag ritade det charmant vackra porträttet av Gurly Lund. Det hade hon sedan i sitt rum i flera år och var mycket glad åt. Det lyckades även alldeles förträffligt och återgav Gurly ”livslevande”. Hon kunde inte begripa hur jag kunde rita så, och inte fick hon veta det heller.
Otto H. bildade sedermera tillsammans med en kollega vid namn Lindqvist en privatskola, belägen vid Döbelnsgatan nära Odengatan (om jag nu inte minns fel). Denna skola blev sedermera Stockholms Samgymnasium, som fick dimissionsrätt att utexaminera studenter. Där tjänade nog Otto H. bra med slantar.
Att han kom att bli bekant i vår familj, berodde väl på, att han bodde i samma farstu som vi – i vårt hus Tulegatan 25, fyra trappor upp. Sommaren 1900 bodde mina föräldrar och min syster på Ramsmora på södra delen av Ljusterö. Fru H. var då inackorderad hos dem eller bodde åtminstone i samma stuga som de. Och så kom Otto H. utresande allt som oftast och stannade ibland flera dagar i taget.
Då var väl förhållandet makarna emellan ännu icke alldeles söndertrasat, men det hindrade icke Otto H. att inlåta sig i kurtis med min syster. Syster Signe var denna sommar 23 år och ganska så stilig. Men jag förstår inte, hur hon kunde låta sig kurtisera av en sådan karl som Otto H., som dessutom väl var minst 20 år äldre än hon. Det vittnar om dålig smak för det första och om en underlig moral för det andra. Det är möjligt att H. hade förespeglat henne att han låg i skilsmässa med sin fru. Men ännu fanns ju fru H. kvar och bodde hos oss. Till all lycka gick denna böjelse överstyr. Om det än dröjde några år.
Otto H. undervisade i ”naturkunnighet”, både i botanik och biologi. Och nog kunde han en hel del. Jag tenterade på 1000 växter i läroverkets herbarium för honom och fick ett fint betyg. Själv hade jag hopbragt ett eget herbarium på omkring 1000 växter, varav nog ett hundratal med rarbeteckning.
H:s. förnämsta hobby var fotografering. Däri var han nog mycket kunnig. Och min syster fick vara ”fotomodell” i flera år. I ett arbets- och laboratorierum intill de naturhistoriska samlingarna hade H. sina fotografigrejor, och där hade han även en stor förstoringsapparat, som han lät mig låna. Han lät mig t.o.m. även få låna en nyckel till det rummet, så jag kunde komma dit när jag ville. Där började jag experimentera med porträtt-teckning med ledning av den bild jag fick på en vägg från en vanlig fotografiplåt.
Jag blev så småningom ganska så skicklig på detta manér. Det var här uppe på detta rum som jag ritade det charmant vackra porträttet av Gurly Lund. Det hade hon sedan i sitt rum i flera år och var mycket glad åt. Det lyckades även alldeles förträffligt och återgav Gurly ”livslevande”. Hon kunde inte begripa hur jag kunde rita så, och inte fick hon veta det heller.
Otto H. bildade sedermera tillsammans med en kollega vid namn Lindqvist en privatskola, belägen vid Döbelnsgatan nära Odengatan (om jag nu inte minns fel). Denna skola blev sedermera Stockholms Samgymnasium, som fick dimissionsrätt att utexaminera studenter. Där tjänade nog Otto H. bra med slantar.
Kommentarer
Skicka en kommentar