Brev till Herr Landsantikvarie Ivar Schnell, Nyköping

Någon gång hösten 1951 kom av en händelse under mina ögon en artikel ur en av Nyköpingstidningarna, skickad av en av mina vänner. Nämnda artikel innehöll, att en gammal dam, hvars man varit fotograf i Nyköping, till Södermanlands Hembygdsförbund överlämnat ett antal gamla fotografiplåtar, hvarav åtskilliga voro tagna av ”Nyköpings Bruks och Factoris” anläggningar. Artikeln illustrerades av en bild från brukets plåtslageriverkstad. Såvidt jag förstår, voro dessa bilder fullständigt unika.

Jag får väl nu knappast tro, att Landsantikvarien hört talas om mina forskningar i Nyköpings Bruks och Factoris historia, hvilka forskningar bedrevos under ett par tre års tid åren 1927 – 30 och som resulterade i en jämförelsevis stor avhandling som skänktes till Tekniska Museet i Stockholm (på initiativ av Dr Carl Sahlin).

Kopian till denna avhandling finnes - ehuru numera ej fullständig – i min ägo. Och det var min mening att skriva ut en liknande uppsats att skänkas till Nyköpings Rådhusarkiv, ur hvilket jag inhämtat så rikt material.

Som jag emellertid på ett tämligen exempellöst sätt, övermåttan tarvligt och brutalt, av stadens drätselkammare efter åtta års oförvitlig tjänst kastades på sophögen – 50 år gammal, så kunde mitt uppsåt icke förverkligas, då jag helt naturligt inte ville ha det minsta att göra med någonting som luktade Nyköpings stad.

Nu är jag bliven en gammal man och jag har inte längre någon större njutning av att återerinra mig mina vidlyftiga forskningar i Nyköping. Kanhända regimen i staden numera är en annan och kanske skulle min gåva till Rådhusarkivet numera mottagas med skymten av ett intresse. Men jag håller märkvärdigt nog ännu en smula på min värdighet. Och jag vill ingenting ha att göra med Nyköpings Stad.

Nu läste jag emellertid häromdagen i ”Bygd och Natur” Eder artikel om Nyköpingshus och dess ”renässans” under de senare år, då jag varit borta från staden. (Under utgrävningarna omkring 1923 – 25 var jag ständigt i Erik Lundbergs sällskap och tack vare honom vet jag en hel del även om det gamla slottet). Eder artikel inspirerade mig i hög grad och den tanken for då i mig: Kanske skulle Södermanlands Hembygdsförbund – hvars talesman Ni ju är – skatta mitt arbete högre än Nyköpings stad?

Vill Södermanlands Hembygdsförbund mottaga min gåva till sitt bibliotek? Jag överlämnar den med varm hand under förutsättning att min maskinskrivna, litet dåliga, och numera litet defekta genomslagskopia blir renskriven och förvarad i tillfredsställande skick.

Jag höll den 17 nov. 1927, (se Södermanlands Läns Tidning för den 18/11 – N:o 267 - ) en föreläsning i Läroverkets aula om ”Nyköpings Bruk – en storindustri i gamla tider”, och att döma av den till trängsel fyllda lokalen väckte mina forskningar stort intresse. Utom hos ”Staden”.

Jag är en gammal, numera bruten man, som just inte har krafter att sätta sig och renskriva hela avhandlingen. Ni finge därför hjälpa mig därmed.

Jag inväntar med intresse hvad Herr Landsantikvarien har att säga.

Norsbron 9 juni 1952. Med utmärkt högaktning, Gösta Heijkorn.

För detta brev tackar vi journalisten och författaren Håkan Norén i Nyköping. Vi hoppas nu att vi ska kunna få en kopia av morfars avhandling, som finns dels på Tekniska museet i Stockholm och dels på Södermanlands museum i Nyköping. Ninna och Mira.

Kommentarer

  1. Hej!
    Vi hade ju kontakt för en del år sedan med anledning av morfars avhandling om Nyköpings bruk och factori.. Mindes inte att jag ställt det här brevet till ert förfogande.
    Nu har jag en konkret fråga: Nämner morfar någonting om Carl Gustaf Norberg som var filare vid Nyköpings faktori. Han väckte uppmärksamhet för sina tekniska kunskaper och avancerade till verkmästare. Han fick tillstånd att öppna en egen verkstad och lämnade sin anställning.
    Därefter konstruerade han en ångvagn som visades som modell i Stockholm 1838. Han höll på att bygga en ångbuss i full skala då han avled 1843.
    Hälsning Håkan Norén h.no@glocalnet.net
    Hittar ingen e-postadress till er och kontaktar er därför på det här viset. Men det kan ha det positiva med sej att någon annan har något att tillföra.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Det stora gruvraset

Jag hinner inte hälften af hvad jag borde och skulle vilja