söndag 9 augusti 2009

Sommaren på Viskär - Då Löfstrand slog vad om 12 flaskor punsch

Med Griegs Im Frühling ännu ljudande i mina öron embarkerade jag tåget och kom i sakta mak över Vikbolandet till Söderköping. Där blev jag hämtad av en skjuts från Rings gård, som ligger i närheten av Mem, Göta kanals begynnelsestation, några kilometer från staden.

Godsägare Carlsson – jag vill åtminstone tro mig minnas, att han hette så – på Ring var bekant med min fader och han ville nu passa på och interviewa mig om min åsikt om några fältspatsförekomster, som han hade på sina ägor.

Det var den bekante geologen Löfstrand, som hade inbillat honom, att han hade stora värden i fältspat på sin gård. Löfstrand hade vistats där på Ring nästan hela sommaren och hade mått gott. Han hade låtit sprätta lite varstans i bergen och skräpat ner i skogen.

Men godsägaren började längta efter något påtagligt resultat och han hyste starka tvivel på Löfstrands omdöme. Därför ville han nu höra någon annan ”auktoritet” yttra sig. Och så kom det sig att jag kom till Ring.

Där fanns ingen fältspat. Inte så mycket att det var värt ett rejält skott en gång. Och Löfstrands sejour på Ring tog ett hastigt slut. Men innan Löfstrand for, avfestades han av sina nyförvärvade vänner i Söderköping. En hejdundrande salva blev avhållen på stadshotellet. Kumpanerna slog då vad med Löfstrand, att han inte skulle vara istånd att ensam dricka ur 12 halvor punsch på kvällen, vilket Löfstrand förklarade sig vara karl till. Kontrollanter tillsattes, och Löfstrands prestige sattes på prov.

Löfstrand sprack på det vadet. Han drack ur 11 ½ flaska, men han fick på inga villkor i sig den sista halvan, ty då rann punschen både fram och bak och upptill på honom. Jag förmodar att Löfstrand fick betala kalaset.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar