Sommaren på Viskär - den vackra frälsningssoldaten

En kväll kom en systerdotter till fyrmästarens fru på besök och stannade väl en vecka. Hon kom från Norrköping, och jag minns mycket väl, hur fyrmästare Malm och jag voro in till Arkösunds brygga och hämtade henne. Hon kom med tåget.

Flickan var frälsningssoldat och säkerligen en synnerligen virginal oskuld. Hon hade sin gitarr med sig och hon lyckliggjorde oss under dessa dagar med sina armésånger. Det var då jag lärde mig den där ljuvliga sången:

Och nu har Lammets hustru fått sin äkta man,
De som så länge, länge, sökt och sökt varann.

D.v.s. sången började inte så, utan det var en hel del inledande preliminärer före ”the happy end”. Men så kom den sköna versen ovan, fram mot slutet. Och melodin är ju bedårande, Mozartsk.

Flickan sjöng med troskyldigaste uppsyn och hade naturligtvis inte en tanke på att sången i någon mån inbjöd en till att åtminstone lite grand dra på munnen. Men jag skämtade ingalunda med henne. Hon menade allvar, och då är det allvar.

Hon och jag voro flera gånger ute och rodde under de vackra kvällarna, och vi försökte oss t.o.m. på månsken, då gitarren lät sina toner flyga ut över de glittrande vågorna. Vad har man inte upplevat!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Det stora gruvraset

Jag hinner inte hälften af hvad jag borde och skulle vilja