torsdag 25 mars 2010

Stafs gruvor



1903 hade vi ju våra studieresor och s.k. praktiska övningar. I början av maj foro vi till Hagfors och blåste tackjärn i Bergsskolans lilla övningsmasugn och vi besökte Munkfors, Nykroppa, Bofors etc.

I början av juli reste vi sedan till Falun och utförde gruvmätningar där. Vidare till Vestanfors, där vi utförde magnetometermätningar vid ”August och Mariagruvan”. Så besökte vi Norberg, Grängesberg och Striberg m. fl. järnmalmsfält.

Till sist skulle jag skriva en gruvmonografi och fick mig förelagdt att studera Haggruvan i Åsboberg. Därtill skulle jag studera och skriva en avhandling om anrikningsteknik och fick på
min lott Åsbobergs då tämligen nybyggda verk. Jag bodde då i Striberg hos gruvkamrern där och hade ganska roligt.

Sedan allt detta var slut, borde jag ju omedelbart ha kastat mig in på examensläsningen för att om möjligt bli ”klar” till årets slut. Så gjorde ju de flesta av mina bergsskolekamrater, och jag skulle tro, att mer än hälften fingo sin examen klar till jul.

Men jag var trött och behövde ta igen mig litet före stormläsandet. Jag var ju den sprödaste och ömtåligaste av alla bergseleverna och hörde strängt taget inte till samma kategori som de.

Först reste jag till Astri på Lillhem några dagar. Hon hade ju också sina krav på mig. Och från Striberg till Värmland var ju inte långt. Vi hade några förtjusande dagar på Lillhem som jag aldrig glömmer.

Men så återvände jag till Stockholm efter att ha varit ute på resor ända sedan i början av maj. Ehuru jag varit sparsam – mina bergsskoleresor hade inte kostat ens hälften så mycket som mina kamraters – så hade sommaren ändå varit dyrbar för min Fader, som ju hade bekostat hela min utbildning. Jag behövde ju lite pengar att röra mig med, och jag ville inte be min Far om vidare bidrag. Det var nu i midten av augusti som jag fick ett tillfälle att tjäna min första slant som ingeniör.

Min Fader kände ingeniör Henrik von Celsing, den ena kompanjonen i firman Dahlén & Celsing i Stockholm, hvilken firma sysslade med acetyléngasverk, acetylénbelysningsattiralj o.d. Dahlén var ju den blivande ”store Dahlén”, nobelpristagaren och geniale uppfinnaren. Men han var år 1903 ännu inte så berömd.



Min Far hade en sommar bott på Hällefors styckebruk i Södermanland – tillhörigt den Celsingska släkten, och där hade han troligen gjort den unge Celsings bekantskap (nej, de voro bekanta förut, och det var Celsing som bjöd min Far att bo gratis i Hällefors). Denne var en vildhjärna och gåpåare och hade väl ärvt en smula av det gamla Celsingska blodet. Det är ju en känd sentens att ”för Gud och Lasse Celsing är ingenting omöjligt”.

Celsing var Chalmerist och hade inget begrepp om bruksindustri, men det var en tilltagsen karl. Och han hade nu fått för sig att han skulle sätta bruksdriften vid det gamla styckebruket igång. Det hade ju legat nere länge.

I Hällefors fanns ju en gammal masugn, och nu ville Celsing veta, om den befann sig i ett sådant skick, att den med rimliga kostnader kunde sättas i gång. Malm till hyttan ville han taga från Stafs gamla gruvor, belägna i Floda socken. De gruvorna tillhörde också Celsingarna.

Jag var väl näppeligen mannen att bedöma en så pass kinkig sak som en gammal masugns upprustning och sättande igång. Ty det är ju mer en ekonomisk än en teknisk fråga. Och för den ekonomiska sidan av saken var jag väl ännu allt för grön. Men i alla fall ville Celsing, att jag skulle resa ner och titta på både bruket och Stafs gruvor. Och glad var jag, ty det renderade ju en liten välbehövlig inkomst.

I Hällefors var jag väl bara ett par tre dagar. Jag tittade på hyttan och gjorde mina beräkningar. Den såg ju inte så värst tilltalande ut, men uppe i Bergslagen gingo fortfarande hyttor, som voro vida sämre. Så nog borde det ha gått att få även Hällefors hytta igång.


Vykort från Bruno Bach

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar