Inlägg

Visar inlägg från 2012

Anteckningar från min lefvnad – Brändskog, Gåstjärnsgruvan och sedermera Stockholm

Måndagen den 16 juli 1917Jag går tillbaka ett stycke i tiden och återvänder till Dalom. Jag hade just slutat min skildring omedelbart efter midsommar. På onsdagen den 27 hade jag bestämdt mig för att resa till Sthlm för att på allvar tillträda min plats. Man fick vara nöjd och belåten med denna vecka tillsvidare.Emellertid ville jag ännu en gång ut i vildmarken, och så godt som hela tisdagen ägnades häråt. Det var då jag gjorde utflykten till Nordskog och Brändskog. Söderut från Tasbäckskvarnen går en dålig kärrväg upp i fäbodmarken bakom Fårberget och Skogsberget. Den bär ständigt uppför ända till Högsvedjan, som ligger rätt fritt med utsikt åtminstone norrut och västerut. Åt söder ser man ännu ej så mycket, men fortsätter man ytterligare ett stycke till Brändskog, så ligger utsikten äfven söderut tämligen fri. Det var ånyo den mest förtjusande dag man kan tänka sig. Himlen var djupblå och molnfri, men det var ändå en viss friskhet kvar i luften efter midsommarens oväder. Blomstren r…

Anteckningar från min lefnad – En cykeltur i Nyköpingstrakten

Bild
Söndagen den 15 juli 1917 Jag är öfvermåttan trött och slö. Hemkom i går afton vid 11-tiden från en två dagars tur nedåt Södermanland och dess residensstad. I fredags morgse bar det iväg ner. Jag löste biljett till Löstringe stn i afsikt att därifrån cykla vidare. Det var en het dag av dessa så olycksaliga dagar sommaren 1917, då gräset förtvinade under den glödande solens obarmhärtiga strålar och sädesstråna stodo ett och ett på den afbrända gråa leran. Det är en tröstlös syn som väcker onda aningar för kommande vinter. Hvad skall det svenska folket få att lefva af? Ja, i sanning var det tröstlösa syner! Och uppe i skrefvor och torrlänta ställen i bergssluttningarna ha björkarna redan i midten av sommaren börjat gulna. Tänk ändå hvilken skillnad mellan Södermanland och Dalarna! På det sistnämnda stället råder ingen jämförelse. Där ha ändå under hela sommaren kommit den ena åskskuren efter den andra, och grönskan är därför där tämligen oskadt och på sina ställen rent af frodig. Men ar…

Anteckningar från min lefnad – Midsommar vid Siljansnäs

Bild
Söndagen den 8 juli 1917. Ja, nu har jag inte varit ordentlig med min skrifning. Det har inte blifvit utaf på hela åtta dagar. Förra söndagen var jag på en cykeltur till Ekerö- och Munsölandet och badade i Björkfjärden. Hela föregående vecka var jag en smula krasslig; min mage krånglade. Till en början försökte jag med diet o.s.v., men då det inte hjälpte, tog jag ingen hänsyn, utan stjälpte i honom hvad som hälst, och det blef åtminstone inte sämre. Nu synes defekten vara häfd. Nu sitter jag ånyo vid det lilla skrifbordet i mitt rum i stugan i Siljansnäs. Oaktadt en bra lång tid förflutit och en del saker hänt, som väl för fullständighetens skull borde nedsksrifvas, så är det väl bäst, att jag återknyter berättelsens tråd, där jag förut släppte den. D.v.s. vi hade nyss anlänt hit till vår sommarbostad i Siljansnäs. Vår stuga kunde ligga mera sympatiskt. Den ligger hvarken ensam eller i byalag. Midt på gärdet ligger hon och gassar sig. Halfvägs vid en väg, som från stora landsväge…

Anteckningar från min lefnad - Efter Forsbackatiden. 3

Bild
Lördagen den 30 juni.

Ehuruväl jag hade behöft ännu några dagar för att ordna med våra flyttningsangelägenheter, så ansåg jag mig icke lämpligen kunna begära ytterligare uppskof med tillträdandet af platsen i Stockholm, utan den 15 juni borde jag alltså vara i Stockholm.

Något vidare ståtligt afsked från Forsbacka fingo vi just icke. Det hela var fullkomligt i stil med vårt föregående. Ingen enda inbjudning, utan vi ignorerades fullständigt. Visserligen var ju Astri af omständigheterna hindrad att göra några visiter, och detta visste de ju, men alltid hade väl någon uppmärksamhet kunnat visas henne, en blomma lämnas vid afskedet e.d... och äfven om Astri var förhindrad för en inbjudning, så kunde väl någon uppmärksamhet ha visats mig själf som familjens ”hufvudman”. Men ingenting i den vägen! Jag gick de två sista kvällarna ikring och gjorde pliktskyldigast de allra nödvändigaste afskedstagandena. Det hela var så kortfattadt och oceremoniöst som möjligt. Det är rätt roande att fastslå s…

Anteckningar från min lefnad - Efter Forsbackatiden. 2

Bild
Fredagen den 29 juni.

Strax efter den famösa 11te februari, då lönerna offentliggjordes, var det som jag tillskref bankdirektör Hallin i Stockholm och påminde honom om ett löfte han ett år förut gjort, att då han finge ”sitt tredje stora företag i sitt lif färdigt”, han skulle måhända skaffa mig en befattning där.

Någon vidare förhoppning hade jag ju icke, men allt måste ju göras och försökas för att genomdrifva ett ombyte. Så mycket större var min förvåning, då jag omedelbart erhöll till svar ett vänligt bref med anmodan att komma ner till Stockholm och diskutera om en eventuell anställning.

Det rörde sig om en nystartad malmafdelning, hvars chef jag eventuellt skulle designeras till. – Det säger sig själft att jag reste, och någon af dagarna omkring den 11 mars, alltså en månad efter, var det som jag var i Stockholm och gjorde upp kontraktet om den nya anställningen med 10 000 i lön + tantième på vinsten.

Med detta kontraktet på fickan sade jag upp min plats i Forsbacka den 14/3, hos sa…

Anteckningar från min lefnad - Efter Forsbackatiden.

Bild
Torsdagen d 28 juni 1917. Denna volym är afsedd att herbärgera mina anspråkslösa anteckningar om det förflutna, för såvidt de röra min obetydliga person. Redan vid flera tillfällen förut har jag börjat med dagboksanteck-ningar, med växlande framgång. Utan tvifvel äro de roliga att ha och kunna måhända äfven besitta ett visst värde, icke blott för en själf i sena tiders dagar, utan äfven för de efterlefvande. Utom de fakta som meddelas, och hvilka väl till största delen äro föga förtjänta att bevaras och läsas af andra, tillkommer ett moment, som jag dock måste sätta ett visst värde på. Jag menar den stilistiska öfning, som med tiden måste sätta frukt i en viss färdighet att uttrycka sig och ge en lämplig form åt de tankar och betraktelser, man ju då och då får i sitt hufvud. Alltnog, jag har ånyo fattat en föresats att nedskrifva spridda anteckningar från det upplefda och icke nog med det, utan jag har äfven beslutat, att det denna gången icke får spåra ur, som det så ytterst gärna…

Merituppgifter om Bergsingeniör Gösta Heijkorn, Västerås

Bild
Studier och avlagda examina
Studentexamen på reallinien i Stockholm 1899;

Kompletterat för överbetyg i matematik;

Fullständig avgångsexamen från Kungl. Tekn. Högskolan, dess avdelning för bergsvetenskap, den 30 januari 1904;

Specialkurs vid Tekn. Högskolan i metallografi och allm. metallurgi samt materialprovning, läsåret 1914-1915;

Kommersiella studier för min konsulterande verksamhet i Stockholm 1918.
Praktisk verksamhet
Praktik som brukselev (och större delen av tiden som avlönad arbetare) vid Avesta järnverk sept. 1899 – aug. 1900. Praktik huvudsakligen vid hytta och martinverk, delvis som hjälpsmältare;

Praktik som brukselev vid Horndals järnverk under tre månader 1902, huvudsakligen som avlönad arbetare vid martinugnsombyggnad, samt något i valsverken;

Montangeologiska undersökningar i Nerike och Östergötland 1904 – 1905;

Tjänstgjort å Kommersekollegii gruvkartekontor 1906;

Gruvingeniör och platschef vid Fredriksbergs koppargruvor 1906 – 1907;

Studieresor i Tyskland, Belgien och Frankrike 1…

August Strindberg och Edla Heijkorn

Bild
ur Tjänstekvinnans son

(Morfars kommentarer inom kursiv parentes.)

”… I familjen hade ett visst välstånd inträdt. Man hade åter flyttat till Norrtullsgatan. Där var gladare än vid Sabbatsberg, och värdens gossar voro skolkamrater. Trädgården hade fadren icke mera, och Johan sysslade nu mest med böckerna. Han förde en förmögen ynglings liv. Huset var gladt, uppvuxna kusiner och kontorets många bokhållare besökte det om söndagarna, och Johan upptogs i deras umgänge oaktadt sina unga år. Han gick nu i jacka, vårdade sitt yttre och såsom gymnasistförhoppning åtnjöt han ett högre anseende än åren medförde. I trädgården promenerade han, och hvarken bärbuskar eller äppelträd frestade honom synnerligen…”

”…Vid denna tid är det som han ingår, nu vid femton års ålder, sin första reguliera kärleksförbindelse, om det nu var kärlek. (Strindberg var född 1849, alltså 1849 + 15 = 1864. Men det året var Edla Heijkorn 26 år, icke 30, som Strindberg skriver, ty hon var född 1838. GH)

Kulturkärleken är en m…