Mot kvällen blef omslag i vädret

14/1 1917

Mot kvällen blef omslag i vädret; det blef en rå, genomträngande dimma, som alldeles skymde bort gator och torg, så man med möda hittade vägen, och ehuru det var ca 20 grader kallt, så såg man att det skulle bli omslag. Röken slog också ner. Vi skyndade oss, allt hvad vi förmådde för att hinna upp till tåget i tid. Afgångstiden var 8.13. men vi möttes – väl ditkomna – af den föga hugnesamma underrättelsen att tåget vore att vänta allra tidigast vid 10.15-tiden.

Nå, tåget kom väl så småningom framglidande ur dimman, men som en vagn hade gått varmt och måste frånkopplas, så blef det ytterligare försening af, och vi kommo ej åstad förrän någonting vid 11-tiden, eller då vi skulle varit framme i Stockholm. Det var sannerligen ingen lustresa! Kallt var det också i kupén, och folket satt insvept i filtar och halsdukar, rockar och pälsar, och frös visst ändå.

Ändtligen framkomna till Liljeholmen och sålunda nästan hemma, blefvo vi fastsittande ytterligare en angenäm stund, alldenstund det var något mankemang med järnvägsbron, så att den inte gick att försegla. Vi anlände slutligen på slaget 2 till våran hufvudstad.

När jag kom hem, var naturligtvis vattenledningen frusen, och det blef intet annat att göra än att söka få den upptinad. Detta skedde genom värmen från gamla bref, som offrades för dylika ändamål. Och det resulterade ju lyckligt, långsamt men säkert, dock mest det första. Mina fingrar äro bruna af papperstjära än.

På torsdagen (den 17/1) var jag uppe kl. 2 hos herrar Hallin och Hallström för att resonera om Wreta. Någon annan ställning måste vi ju ha på företaget, om det skulle fortsätta och bli någon kläm i arbetet.

Flera viktiga beslut blefvo denna dag fattade. Först och främst att vi skulle diamantborra – jag hade strax förut varit hos Lorens Carlsson i Diamantbergborrningsaktiebolaget och språkat om saken. Hallström proponerade 4 hål, men jag ville nöja mig med blott 2, ner till 100 meters djup. (Priset skulle bli 39 kr/m).

Vidare blef en gruffogdebostad beslutad, att genast börja byggas. Detta är ju fundamentala saker för tillfället, och jag blef mycket glad åt detta tillmötesgående.

En 35 hkr.s lokomobil skulle v Porat låna oss till den 1 april, så frågan om drifkraften blef åtminstone provisoriskt löst.

Få se nu om Andersson något lugnar sina upprörda känslor!

Skulle nästan tro det!