Jag hade redan på förhand på känn, att det skulle vara skräp

Februari 1918.

En herre från Gefle, med den klingande telegramadressen ”Jernnilsson”, alias Josef Nilsson, handelsagent, hade uppvaktat Mercator i Hallins person för att plädera för finansieringen af svafvelkis som han påstod sig förfoga öfver i stora kvantiteter. Den ena fyndigheten skulle ligga vid Åbydal på banan Linghed – Norrsundet, den andra i närheten af Västerberg vid Storvik – Arthur Nordströms fina fyndighet ”via Nycander”. Jag hade redan på förhand på känn, att det skulle vara skräp, men man kunde ju aldrig veta. Hallin hade varnat mig för mannen i fråga, och framhållit hans mindre behagliga utseende.

Allt nog, jag reste. Den 5:te febr. gaf jag mig iväg – det var visst tisdag morgon. Tänk hvilka tågförbindelser nu för tiden. Samma tåg som förr gick 10.30 med framkomst till Forsbacka ½ 3, går nu 7.25 på morgonen! Det är dock inget annat än att resignera och vara glad åt att man kan komma någonstädes i dessa tider. Och biljettpriserna! 110 % mot förut! Men allting har en ände, och så äfven denna resa. Jag reste från Storängen med 6-tåget och framkom till Gefle i vanlig tid. Jag trodde att ”Jernnilsson” skulle ha varit nere vid tåget och tagit emot. Men då så icke var förhållandet, så fortsatte jag till Forsbacka, för jag tyckte det kunde vara roligt att komma dit och ta en ögonblicksfotovag, ehuruväl platsen ifråga inte numera just utöfvar någon större dragningskraft.

_DSC0803f[3]

Forsbacka var sig likt. Det nya kontoret var ännu icke färdigt, men vissa kontorslokaler voro i ordning och tagna i bruk. Sålunda K.S.s och Haglunds rum osv. allt var nu nytt och fint och inredningen var för Forsbackaförhållanden storartad. Det var annat nu än förut. Det är möjligt, att planen är lyckad och att arkitekten lyckats utmärkt att tillgodogöra sig det gamla kontoret, att lokalerna är bra etc. Men jag tycker ändå, att de borde ha kostat på sig litet mera arkitektur. Nu liknar det ju ingenting i alla fall.

_DSC0858fpJag hälsade på inne hos K.S. och hos Haglunds. Äfven fick jag nöjet ta Fornander i hand. Det hade eljest icke precis ingått i planen. Jag ville nämligen hälst ha uppträtt ”obemärkt”. Men det är nu så i Forsbacka, att det icke lär lyckas, icke ens på natten. Återseendet var emellertid föga hjärtligt på något håll.

Jag fick inte tid att göra någon rundgång. Blef bjuden till K.S. på middag och infann mig kl. 6. K.S. var sig ju lik och vänlig till det yttre åtminstone. Hon däremot var sur och högdragen som vanligt, och kostade inte på sig många ord. Hon påstod att hon var så förkyld, att hon knappast kunde vara uppe. Men ändå skulle hon ha kafferep samma kväll.

Jag var också uppe hos Wahl, som nu provisoriskt flyttat in i Östbergs rum. Östbergs rum var sig likt, men f.ö. hade de kostat på än ytterligare komfort i den gamla kåken. Tallberg hade t ex fått Anderssons gamla rum och hade fått utstyrdt med sagolik prakt, nya fina hvita gardiner etc.

De har fått in en massa nytt folk, mest ungdomar förstås. Inköpschef ha de fått från Falun – Söderbergs sekreterare. Han skall ha 10 000 i lön och en ny villa i parken. Nu snuggas inte med bostäder. Äfven Blom har fått löfte om bostad, och arkitekten Lewerentz håller på och ritar allt hvad tygen håller. Det påstods att 3 nya villor skulle uppstå i parken. Forsberg fick plats i Hofors – den som stått annonserad – men blifvit hindrad från att ta den af dispen, som åberopat gammal öfverenskommelse emellan dessa bruken att icke taga tjänstemän från hvarandra. Emellertid sade han upp sig ändå, och skall nu ha valsverken i Laxå.

Så har Blom fått 2 – 3 assistenter och äfven å de öfriga kontoren är det påspätt, så att Wahl trodde att de nu skulle vara bortåt 40 stycken.

Det nya laboratoriet är bestämdt att byggas i Stackelhagen, strax vid hyttan. Man höll nu på med schaktning för grunden. Läget är ur arkitektsynpunkt synnerligen godt, ur kemistsynpunkt kanske likaså, men ur metallografisk sämre, då gasmaskinerna torde försvåra - för att icke säga omöjliggöra - fotografier i hög förstoring. Men utsikten är ju Forsbackas vackraste.

Jag träffade förstås en hel del. Men hade föga tid att hälsa på.

Låg hos Eliassons på natten. De voro strama öfver sitt elektriska ljus nu i byn, det betraktades nästan som en sevärdhet. Och det måste medges, att det högst betydligt ändrar byns förhållanden.

Jag sof inte värst på deras inventionssoffa. Och härtill bidrog, att jag måste upp så tidigt för att hinna med 8-tåget, som nu gick 7.50. Eliassons äro ju icke morgonpigga och de hade ingen väckarklocka.

På morgonen blef det dock bra med vakningen, ty jag låg ju vaken mest hela natten, men ändå höll jag på att komma försent. Ty E-sons skulle i all välvilja bjuda på något varmt – cakao eller the – och det dröjde ut så länge på tiden att jag sedan fick lof att halfspringa nästan hela vägen. Till på köpet med den rätt så tunga väskan. Äfven var jag tjockt klädd. Och följden blef, att jag var sjöblöt och ångande som ett lokomotiv vid ankomsten till Fbka station. I högsta grad obehagligt, ty jag hade inget ombyte i skjortor!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Det stora gruvraset

Jag hinner inte hälften af hvad jag borde och skulle vilja