Mer om Elisabeth och hennes boplatser

Här följer en sammanställning av de platser Elisabeth Heijkorn, gift Larsson, bodde på efter flytten från Stora Badstugatan i Stockholm.

- Gösta Heijkorn berättar

Elisabeth, Edvard, Gösta och Signe.


Ramsta - Sköldinge 1874
Min moder blev gift 1874, två år efter flyttningen från Moräng. Hon kom således rätt fort bort från hemmet hon också. Hon blev husmor på Ramsta och hon tog under hela sex år hand om den yngsta systern, Judith född 1871. Min fader (Edvard Larsson) kom från Ramsta där han skött såväl landtbruk som Ramstagruvorna åt kapten Otto von Bahr i flera år. Min syster Signe var född (1877) på Ramsta och var en liten unge på tre år då överflyttningen till Över-Järva ägde rum.

Över-Järva 1880 - 1881
Jag är [...] född på Över-Järva nära Ulriksdal en vår - vinterdag i början av 1881. Mor berättade nog en hel del om vistelsen på Över-Järva och hur vi hade det där, men det är inte mycket som sitter kvar i mitt minne.

Stockby - Stocksund 1881
Ännu så sent som i sommar (1945), då min lilla Moder ännu levde och vi hade en skön sista sommar tillsammans vid Skultunavägen (Västerås) talade jag rätt mycket om Stockby,tiden och bad henne berätta [...] Och nu är hon själv borta och med henne en massa gamla trevliga minnen, som jag så ytters gärna velat ha bevarade. [...] Mor hade ett godt minne och berättade så trevligt.

[...] Stockby var således ett rent landtbruk, beläget - som man tyckte då - rätt långt från Stockholm. Går - den drevs mycket driftigt och rationellt av min fader, som där inrättade mjölkproduktion med avsättning inne i staden.Vi hade en stor ladugård av sten, belägen på en plan öster om gården, där nu spårvägen till Långängen går fram. Hur många kor vi hade minns jag inte, men jag har i mitt huvud att Mor nämnde något om 80 à 100 mjölkande djur. [...] [...] ...måste mjölken vara imätt och iordninggjord, och det gjorde min Moder själv. Hon skötte mjölkkammaren, som var belägen i källaren i samma hus som vi bodde.

Klockan 5 hvarje morgon måste min lilla Moder vara nere i mjölkkammaren för att skum - ma (det fanns ju ingen separator på den tiden, utan skumningen måste utföras för hand). Så nog hade min lilla Moder ett rätt strävsamt liv. Hon var vid denna tid c:a 35 år. Och aldrig hade hon varit sjuk. Utom det myckna arbetet med mjölken hade hon sitt rätt stora hushåll. Vi hade tre pigor - som vid en tidpunkt alla hette Anna...

Vi bodde i ett litet hvitrappadt, omåttligt fult stenhus, som - såvidt jag vet - ännu står kvar som en relik från den ”förkristna tiden”.

Fjällgatan 1888
Från Kråkslottet vid Stocksund flyttade vi hösten 1888 till Stockholm. [...] Inte heller minns jag längre våra rum i gamla 12:an Fjällgatan, där vi bodde. Jag minns bara den underbara utsikt vi hade ut över Stockholms ström med dess vimmel av båtar, dess ständigt skiftande skådespel, de olika aspekter, som de olika belysningarna åstadkom. Vi bodde på nedre botten till vänster, men vi hade fin utsikt i alla fall, ty huset låg högt och dominerande. Ville vi se ändå finare ut över Strömmen, så kunde vi förfoga oss upp till högsta våningen. Däruppe var underbart. Vi såg Djurgårdens höjder och Kastellholmens bergknalle med det tegelröda kastellet. [...]

Vi hade på Fjällgatan en liten bröd- och mjölkaffär, vilken, såvitt jag kan minnas, låg i samma hus, ehuru inte på husets framsida, där vi bodde. Jag har några svaga minnesbilder kvar av husets exteriör. Huset är rivet sedan många år. Nu är där uppe på Fjällgatan alldeles omgjort. Katarinavägen, som för spårvagnen upp till Söder i denna del, har ju kommit till, och den branta Renstjernagatsbacken har helt försvunnit. Nu ligger Handtverksmuseet där uppe.

Rummen hade visst mörka, tråkiga tapeter, och det fuktade åtminstone i ett av rummen. Det var nog ingen hälsosam bostad. Troligen lade jag där grunden till den svåra lungka - tarr, som jag fick dragas med i flera år och som först dr Klingvall, som bodde på Götgatan, till sist lycka - des få bukt med. Det var sålunda ingen vidare trevlig bostad, som vi fick den första tiden i Stockholm.

Långsjö gård 1890
Min Fader tröttnade väl på att gå i Stockholm och göra ingenting. Visserligen hade vi en mjölkaffär, som sköttes av vår gamla Anna, som följt med oss från Stockby. Den gav oss troligen föga vinst. Min Fader ville väl återvända till det område, han bäst begrep, lantbruket, men han ville ha ett mindre sådant, som inte förorsakade honom så mycket arbete och som kunde bli ett tusculum för honom på gamla dagar.

Så kom i början av år 1890 ett nytt uppslag. Min Fader fick reda på, att en liten gård, Långsjö, strax söder om Stockholm, skulle försäljas exekutivt. Den låg c:a ett par kilometer från Älvsjö station vid en liten vacker sjö, Långsjön, på gränsen mellan Brännkyrka och Huddinge. Om jag inte nu minns fel, så var egendomen på omkring 60 tunnland öppen jord. Det fanns dessutom c:a 200 tunnland skogsmark förutom stora ängsmarker och bergbackar. [...]

Tänk om vi kommit att behålla Långsjö t.ex. något tiotal år! Vilka förtjänster skulle vi då icke ha gjort! Ännu 1890 räknades Långsjö som en liten lantegendom, och värderades efter tunnland. Men det dröjde inte länge därefter, förrän Stockholm började växa med stormfart och Långsjö kom att ligga allde - les utanför dess knutar. [...] Vi hyrde oss in i en villa i Vaxholm för resten av sommaren och den 1 okt. flyttade vi (från Långsjö) in i en lägenhet på Borgmästaregatan på Söder.

Borgmästaregatan 1890
Men så gick rätt fort veckorna fram till första oktober, och då flyttade vi in i lägenheten på Borgmästaregatan. Jag minns inte hur många rum det var i den lägenheten, om det var tre eller fyra rum. Inte minns jag heller om några detaljer från själva rummen, annat än att det var finare än på Fjällgatan.



Vi bodde fyra trappor upp och hade en makalöst fin utsikt. På andra sidan gatan låg en stor trädgård, som möjligen kunde kallas handelsträdgård. [...] Vår vistelse på Borgmästaregatan omfattades således bara ett enda år – hösten 1890 till hösten 1891.

Ragnhildsborg 1890
Farbror Widlund hade en rätt stor villa i 90-talets typiska stil med snickarglädje och dubbla öppna verandor med vacker utsikt utåt viken ända ut mot ”Viksbergs holme”. [...] Far och Mor hyrde den övre våningen i denna villa som sommarbostad. Jag undrar om det fanns särskilt kök däruppe - jag knappast tror det. Vi hade nog fotogenkök.

På Ragnhildsborg. Sittande: Farbror W, Tant W, Hilda, min Moder med Tom i knät, och sist min Fader.


[...] Min Mor var detta år (1890) fyrtio år gammal (kan man tänka sig det, då hon levde ända till 1945?) och Far var då redan hunnen till 57 års ålder, hvilket jag också har litet svårt att sätta mig in i.

Minnen från Thulegatan 1891
Det var 1891 som vi flyttade från Borgmästaregatan på söder långt upp på Norr – nästan i stadens utkant (på den tiden). Vår vistelse på Borgmästaregatan omfattades således bara ett enda år – hösten 1890 till hösten 1891. [...] Vi flyttade in i en trerumslägenhet 4 tr. upp i gathuset (på Thulegatan).

Jag minns mycket bra våra rum i denna lägenhet. Vi hade en rätt stor sal åt gatan, möblerad med våra svarta salsmöbler från Stockby – det runda bordet mitt i salen, under en antik fotogenlampa som hängde mitt över i taket (en vacker pjäs som jag nu gärna skulle ha velat ha till minne), 4 svarta pinnstolar rundt omkring. Den antika klockan i svart och guld – med kineserier – på ena långväggen till vänster om den gamla stora taffeln i valnöt. Till höger om taffeln i hörnet mot gatan ett litet sött svart spegelbord med en antik spegel ovanpå. På andra långväggen vårt vackra antika 1700-talsskåp (både klockan och skåpet finnas lyckligtvis kvar, även det runda bordet – fast det nu är ommåladt.

Min fader på Thulegatan.

Åt gårdssidan låg Fars och Mors sängkammare. Där hade de en gammal fin ”imperialsäng” – alltså utdragssäng – i mahogny med hög, vackert profilerad bakgavel. Det var alltså en stor bred gemensamhetssäng, sådan som brukades på denna tid. Den sköts ihop vid uppbäddningen, och Mor hade ett vackert spetsöverkast över sängkläderna. Vidare fanns i sängkammaren Fars gamla vackra chiffonier, som ännu finns kvar. Där hade han sina papper och hand - lingar. Mor hade sin stora byrå och ett gammalt sybord samt väl ytterligare några småmöbler som jag inte längre minns.

Så var det min systers rum som låg åt gatan – mitt för köket, som var jämförelsevis stort. Detta vårt hem var väl ytterligt enkelt, ett medel - klasshem på den där tiden, kanhända något i under - kant. Någon vidare nedärvd smak hade vi ju inte. Men det var ett rejält och gott hem. Och min Moder skötte det lilla vi hade med stor omsorg och god förtänksamhet. [...]

Sommaren på Vättersö 1894
Vittjandet av långreven skedde vid 5-tiden på morgo - nen och det var ganska spännande. Vi fingo massor av fisk: ett 30-40-tal abborrar, 5-6- ålar och ett par gäddor, förutom åtskilliga mörtar, idar och braxenpankor var ingenting ovanligt en sån där morgon. Ofta var det min moder som tog upp reven, medan far rodde, men många gånger var jag med och tog upp. Särskildt gäddorna var det något särskildt spännande med. Och likaså stora ålar. Vi fingo ibland exemplar på en meters längd och grovlek därefter. Men nog var det rysligt synd om min moder, som skulle rensa och tillvarataga all denna fiskrikedom. Och nog blev vår diet litet väl enformig i längden. Det var fisk i alla former: kokt, stekt, stuvad, kall in - lagd fisk, särskildt ål. Någon enstaka gång pannkaka. Kött fingo vi sällan. Grönsaker knappast heller.

Stjärngatan cirka 1906
(Någon gång mellan 1905-06 flyttar familjen till Stjärngatan 3A vid Odenplan i Stockholm. Gatan finns inte längre kvar, utan revs då Läkarhuset byggdes. Ninna och Mira)

Gösta säljer Vreta gruvor 1917
 [...] Härigenom har jag sålunda tillförsäkrat Mor och syster en inkomst af 2 500 kronor om året under minst 5 års tid. Det är ju inte dumt. Och inkomsten kan ju i gynnsamt fall stiga betydligt däröfver – kan - ske det dubbla! Det betyder för mig detsamma som 12 500 kronors lön. Och bättre ändå borde det väl bli! Måtte jag nu blott vara karl att sätta förslaget igång! Det är ju gifvet att Mor och syster blefvo glada öfver denna underrättelse. Nu kunna de se tiden an, med något mer lugn, äfven om jag oväntadt skulle falla ifrån. Med Signes inkomst till bör de ju få minst 3 000 om året och det bör de lefva på äfven i dessa dyrtider.

1918
Var upp till Mor en stund på aftonen i stället, och vi spelade en smula ur Mästersångarna. Hem med 7.17- tåget. I säng sent.

På Djurgården 1943
[...] Bara en gång i senare år har jag upplevat en liknande tidig vår, och det var då min Mor fyllde 90 år 1943. Den dagen firade vi tillsammans hon och jag med att gå Djurgården runt. D.v.s. vi åkte till Bellmansro på spårvagnen och promenerade därifrån först till Blockhusudden, där vi vilade oss minst ett par timmar. Och därifrån fortsatte vi utmed Djur - gårdsbrunnsviken ända fram till Djurgårdsbron, där vi satte oss på spårvagnen igen.

Ute vid Blockhusudden sutto vi på sätena invid bryg - gan längst ute på yttersta udden och skådade ut över Värtan, som låg sommarblank i gassande sol. Vita segel gled sakta fram över det fullkomligt sommar - lika vattnet, och motorbåtar puttrade för fullt. Det var visserligen den 5 maj, men den våren var det ungefär lika långt kommet med grönskan som ofta under mina pojkår.

Jag kommer aldrig att glömma den vårpromenaden tillsammans med min åldriga moder. Hon berättade för mig, hur det var på Djurgården i hennes ungdom i slutet av 1850-talet - på roddarmadammernas tid. Hennes far och mor brukade också fara till Djurgården den 1 maj för att fira vårens ankomst. Men det var på Oscar den 1:stes tid.

- Tänk att vid 90 års ålder gå Djurgården runt med sin 62-årige son, vid full andlig vigör och med kroppen så pass i behåll, att stegen fortfarande voro lätta.

Men nu (1946) sover hon likvisst under sin rosenbuske därute på Skogskyrkogården.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Det stora gruvraset

Jag hinner inte hälften af hvad jag borde och skulle vilja