Heijkorn

Släkten Almström från Almunge. Del 1

2011-11-23T21:30:00.000+01:00

Astris far:
Alfred Theodor Almström Föddes i Hammarby by i Nysätra socken, Uppland 1/11 1855. Föräldrar: Inspektoren, sedermera byggmästaren Carl Johan Almström och Christina Catharina Kamph.

Astris farfar:
Carl Johan Almström Föddes i Sollentuna 26/3 1819.
Föräldrar: Arrendatorn Peter (Pehr) Almström i Sten i Sollentuna. Lovisa Lagerström. Carl Johan Almström står antecknad som måg och inspektor på Ryda Kungsgård, som arrenderades av f.d. sjömannen Swen Kamph. Han kom från födelsesocknen Sollentuna troligen till Sewalla, ty där föddes sonen Swen Johan, den 27/2 1848. Som Carl Johan var född 1819, så var han 29 år, då ”farbror Swen” föddes. Sonen nr 2, Carl Gustaf, var född i Nysätra 15/9 1849, så flyttningen från Sevalla till Nysätra skedde väl troligen mellan åren 1848-49.

På Ryda Kungsgård finns antecknad som inspektor hos Swen Kamph, åren 1848 – 50, sonen Carl Aug. Kamph, född i Vaxholm 18/2 1817. I dopboken står antecknadt om Carl Aug. Kamph att hans föräldrar voro ”sjömannen” Swen Kamph och hustru Catharina Margareta Linge.

Arrendatorn Swen Kamph och hans familj voro mantalsskrivna i Stockholm för åren 1848 och 1849, så det ser ut som om familjen inte kom till Ryda Kungsgård förrän omkring 1850, samma år som Carl Aug Kamph dog – 4/3 1850.

Carl Augusts hustru hette Maria Bernhardina Gylling, född i Södertelje 9/12 1819. Hon kom 1844 från Södertelje och gifte sig antagligen detta år. Och efter makens död flyttade hon till Stockholm 5/7 1852.

Efter Carl Aug. Kamph kom som inspektor till Ryda Carl Johan Sjöholm från Hammar invid Askersund. Han var född 26/2 1826 och kom 1852 till Ryda från Hällestad, 26 år gammal.

Mellan 1859 och 1852 kanske Carl Johan Almström var inspektor på Ryda. Arrendatorn ”Herr” Swen Kamph, född 17/11 1792 i Vaxholm, kom flyttande till Nysätra från Erstavik redan 1842. (I deras betyg för 5 personer finnes icke antecknadt, om de äro vaccinerade eller haft smittkoppor).

Till Nysätra inflyttade sålunda följande personer: Swen Kamph, född 17/11 1792 i Vaxholm. Hustru Catharina M Linge, född i Vaxholm 16/6 1795. Deras son Carl August Kamph, född i Vaxholm 18/2 1817. Deras dotter Christina Catharina Kamph, född i Stockholm 30/7 1819. ”Herr Kamphs dotter” Carolina Mathilda, född i Stockholm 28/7 1836. Ynglingen Erik Gustaf Thunell, född i Bromma 28/7 1836. Rättaren Gustaf Larsson Rosengren, född i Ödeshög 9/8 1800, inflyttad från Erstavik, död 17/11 1842. Drängen Carl Johan Almström, född i Sollentuna 26/3 1819, också inflyttad från Erstavik. Flyttade till Stockholm 21/11 1843.

I husförhörsboken för Nacka och Erstavik för åren 1839 – 1841 finner man följande anteckning: ”Polisgewaldigern” Sw. Kamph, född 17/11 1792 i Vaxholm arrenderade Erstaviks kvarn, som ägdes av viktualiehandlaren K L Lundström i Stockholm. Familjen kom inflyttande till Erstavik från Stockholm 1839. I mars 1841 flyttade den till Nysätra.

Kamph står antecknad som arrendator av Erstavik till mars 1842. ”Pupillen” Eric Gustaf Tunell, född 11/12 1824 i Bromma, fick följa med till Ryda Kungsgård (se ovan, där han angives född 28/7 1836).

Hvad beträffar Carl Johan Almström, finner man, att han kom inflyttande i oktober 1841 från Tyresö till Erstaviksgodset som dräng hos ”Capitain” Carl Herman af Petersens (född 21/5 1801). Han tog i maj 1842 utflyttning till Salem men om han någonsin kom dit, torde vara ovisst, ty 1843 kom han till Nikolai i Stockholm för att genomgå Teknologiska Institutet.

Carl Johan Sjöholm flyttade från Ryda till Engelsberg i ”Västra Wåhla”, antagligen 1855, då familjen Kamph flyttade till Hammarby, där f d arrendatorn ägde gård. Familjen flyttade sedan, den 5/4 1862 till Uppsala. Om Swen Kamph då levde – hvilket inte observerats – så skulle han ha varit 70 år gammal.

Om Carl Johan Almström ägde gård i Hammarby eller ej har jag icke kunnat bestämdt utröna. Jag har emellertid antecknadt att Almströms hade pigan Anna Greta Andersdotter, född i Nysätra 1834, pigan Johanna Carolina Hjerpe från Thorstuna, född 1833, pigan Maja Lotta Tunell från Erstavik, född 1831, drängen Carl Johan Gelin från Dalingsta, född 1825 (3 års straffarbete för 3dje resan stöld och 2dra resan inbrott), samt tjänsteflickan Anna Gustava Ersdotter från Erstavik, född 1837. Det är möjligt att Swen Kamph ägde gården och mågen brukade den.

Utom de nämnda sönerna Swen Johan och Carl Gustaf hade ”byggmästaren Carl Johan: Dottern Alma Lovisa, född i Nysätra 24/8 1853, samt Sonen Alfred Theodor, född på Hammarby 7/11 1853 (i dopboken, som torde vara riktigast 1/11).

Alfred Theodor föddes således, sedan familjen kom dit (till Hammarby). Carl Johan flyttade 12/7 1856 över till Finland och dog där 12/4 1858 (halsböld och lunginflammation). Det var meningen att familjen skulle flytta efter till Finland, men den hann aldrig komma dit. Då Astris farmor fick brev med underrättelse om dödsfallet – med en hårlock i till minne – så var han redan begraven. Han ligger begraven (17/4) på Helsinge kyrkogård nära Helsingfors.

Enkefru Christina Catharina Almström finns kvar i Hammarby till 1861 då hon med alla barnen flyttade in till Uppsala. Jag har antecknat att Swen Johan och Carl Gustaf gingo i Uppsala Katedralskola, ”faster Alma” gick i flickskola i Uppsala och Alfred Theodor, som vid flyttningen till Uppsala bara var 6 år, hade helt naturligt ännu icke börjat i någon skola. Jag lämnar tillsvidare denna familjen här. Men återkommer senare, sedan jag fått undersöka kyrkoböckerna i Uppsala stad.

Jag övergår nu till nästa generation.

Astris farfarsfar
Pehr (Peter) Almström Föddes i Norrsunda socken i Uppland å gården Wärka, den 8/7 1791. (I husförhörsboken står 8/4). Föräldrarna voro: Johan Almström, född i Almunge 6/10 1747 Och hans hustru Greta Andersdotter, född i Norrsunda 23/3 1768 (obs! den stora åldersskillnaden)

Förutom Pehr hade Johan Almström också följande barn: Dottern Greta Stina, född på Wärka i Norrsunda 26/2 1793. Sonen Carl Gustaf, född i Fresta 18/3 1797. Dottern Fredrika Carolina, född i Fresta 1802. Fosterdottern Charlotta Malmberg från Stockholm, född 25/6 1796 (kom från Stockholm 1812 – vid 16 års ålder). Gift 18/2 1816 med mjölnaren Hellström.

Familjen Johan Almström kom flyttande från Norrsunda 1796 till Fresta, där pappan Johan blev arrendator och mjölnare på Sköldnora Qvarn, tillhörande någon fin adlig familj, jag har glömt hvilken (Tersmeden). Sköldnora qvarn är ju bekant från skönlitteraturen! (min farbror Johan har också varit mjölnare där).

Det står antecknadt att familjen år 1816 utflyttade till Husby-Odensala (se vidare längre fram). Men sonen Pehr hade redan 1815 utflyttat till Täby. Hvad han gjorde där är inte utforskadt, men han står antecknad i Sollentuna som f.d. mjölnaren och arrendatorn och bodde å hemmanet Sten. Han fick dottern Margareta i Sollentuna den 29/9 1817. Han bör således vara gift omkring 1816 – 17. Hans hustru hette Lovisa Lagerström, född 1794. Då sonen Carl Johan föddes, 26/3 1819 var hon 25 år. Utom de båda barnen Margareta och Carl Johan hade de tidigare fostersonen Erik Gustafsson, född i Fresta 1813, samma år som Pehr Almström inflyttade från Fresta.

Astris farfars farfar
Johan Almström Född på gården Moga i Almunge 6/10 1747. Föräldrar voro: Landtbrukaren Eric Almström och hans hustru Lisken Nilsdotter å gården Moga i Almunge. (Lisken är diminutiv för Lisa = lilla Lisa = Lischen = Lisken)

Astris farfars farfars far
Eric Almström Föddes å gården Moga i Almunge den 9/7 1725. Föräldrarna voro: Erich Ersson i Moga och hans hustru Margeta.

Den 24 maj 1729 föddes å gården Gränby i Almunge en flicka Lisken, dotter till Nils Jansson och hans hustru Martha. Det torde vara denna Lisken som blev gift med Eric Almström i Moga. Det finns emellertid även en annan Lisken, född den 14/10 1726 å gården Söderby och dotter till Jan Ersson och hans hustru Anna. Men hon kan nog inte komma ifråga, ty hon står i kyrkboken antecknad som död (icke dödfödd).

Den 7/1 1748 föddes i Almunge en flicka, Annika, dotter till Pehr Jansson i Marma och hans hustru Kjerstin. Bland dopvittnena står antecknad en trädgårdsmästare Petter Almström (äldre bror till Eric Almström, som en tid bodde på Hagby). Vi ha nu kommit fram till:

Astris farfars farfars farfar
Erich Ersson i Moga i Almunge och hans hustru Margeta. Det torde nog vara rätt svårt att komma längre. Och med Erich Ersson ha vi troligen nått 1600-talet. Margeta var född den 20/6 1701, och hennes föräldrar voro Isac Ersson och hans hustru Brita i Moga. Att få tag på Erich Ersson är inte lätt, alldenstund Almunge icke synes ha äldre kyrkböcker än till 1700.

Det har inom Almströmska släkten gått en muntlig tradition att släkten härstammade från Almunge och att namnet skulle vara taget därifrån. Och nu ha vi fått se, hvem som tog sig namnet. Det var antingen Eric Almström, eller den förut omnämnde förmodade brodern, trädgårdsmästaren Petter Almström.

Några strödda anteckningar:
På Gränby bodde 1783 – 1789 Tolfman Nils Gregerzsen född i Almunge 1716. Hans hustru hette Ingrid Pehrsdotter. En Elisabeth Pehrsdotter var gift med skattebonden Eric Johansson Almström i Moga. Denne finns nämnd i en bouppteckning i Stockholm efter avlidne åldermannen vid lofliga tenngjutareembetet, Daniel Björkman, som avled i Stockholm 27 maj 1753. Kan denne Eric Johansson Almström vara son till sockenskräddaren Johan Almström, som bodde i Lilla Ellinge i Almunge 1786 – 1789 med hustru Stina Lundberg (Fanns i Lilla Ellinge till 1790)

På Gränby bodde 1783 – 1789 sockenskräddaren Johan Almström, född i Almunge 1750. Hustrun Stina Lundberg, född i Almunge 1751. Dotter Cajsa Stina, född 6/12 1785, död 15/1 1786. De flyttade från Gränby till Lilla Ellinge. Den 27/1 1750 föddes på Moga Erich Janssons och hustru Kjerstins son Johan. Kan det vara sockenskräddaren som tagit namnet Almström? Och hvem var salpetersjudaren Mårten Almström som ½ 1764 var dopvittne, då Eric Ericssons och hustru Karins son Eric föddes? Han kan ej hittas i Almunges dopbok.

En generation som kommer i jämnhöjd med Eric och Lisken är föräldrarna till Johan Almströms hustru, Greta Andersdotter, född i Norrsunda 23/3 1768. De hette Anders Pehrsson i Sölderby och hans hustru Margareta Jansdotter. Deras födelseår har jag ännu icke hittat.

Fortsättning följer...

Släkten Almström från Almunge. Del 2.

2011-11-22T14:39:00.000+01:00

Nu fattas i Carl Johan Almströms släkt blott hans mammas föräldrar och far- och morföräldrar.

Hon hette som förut nämnts Lovisa Lagerström, och var född i Pilhamn på Värmdö, 7/6 1794.

Hennes föräldrar voro:
Båtskepparen och torparen Hans Lagerström i Skepparviken på Värmdö, född 1754 och inflyttad från Grinda 1794. Hans hustru hette Britta Andersdotter och var född 1759. Hon står antecknad som ”Westmans dotter”, hvarföre hennes far säkerligen hette Anders Westman.

Beträffande Lagerström är det tyvärr så, att kyrkboken för 1754 just saknas, hvarför hans föräldrar äro mycket svåra att hitta. Brita Andersdotter kan inte hittas i dopboken för 1759, så uppgift om hennes föräldrar kunde ej erhållas. Förmodligen är hon icke född i Värmdö.

Vi torde nu vara färdiga med Alfred Theodors faders släkt, och övergå till hans moders släkt.

Modern hette som förut nämnts Christina Catharina Kamph, och hon var dotter till f.d. ”sjömannen”, sedermera arrendatorn på Ryda Kungsgård i Nysätra, Swen Kamph, född i Vaxholm 17/11 1792, och hans hustru Catharina Margareta Linge, född i Vaxholm 16/7 1795.

Vi ha alltså:
Astris farmors far:
Swen Kamph
Astris farmors mor:

Catharina Margareta Linge.
Bägge föräldrarna voro födda i Vaxholm, och sonen Carl August Kamph, var född där, år 1817.
Dottern, Christina Catharina var emellertid född i Stockholm 1819. Likaså dottern Carolina Mathilda, den 28/7 1836. (hon konfirmerades emellertid i Nysätra 1851, då det står antecknadt, att hon fick en bibel). Familjen Kamph kom till Nysätra troligen 1850.

Vi ha således kommit fram till:
Astris farmors farfar:
David Kamph
Astris farmors farmor:
Magdalena Åkerblom.

David Kamph kom troligen från Stockholm, ty där föddes dottern Stina Lisa 1/5 1781.
Familjen bodde i Vaxholm i ”Söderhamnskvarteret”. David Kamph, som var född 1756 (datum ej kändt), dog 22/3 1795, alltså vid blott 39 års ålder. Hans hustru var då 35 år, sonen Swen 3 år, dottern Stina Lisa 14 år. Familjen flyttade 4/4 1796 till Stockholm.

Magdalena Åkerblom föddes 29/10 1760 i Vaxholm.
Föräldrarna voro:
Johan Åkerblom och hans hustru Magdalena Hellström. Bägge i Vaxholm.

Vi ha härmed:
Astris farmors farmors far:
Johan Åkerblom
Astris farmors farmors mor:
Magdalena Hellström.

Hvad Johan Åkerblom hade för sig i Vaxholm har jag hittills icke lyckats utröna och icke heller hans eller hans hustrus födelseår. Däremot har jag hittat året för deras bröllop, som stod 15/8 1742. Så deras födelseår måste ligga i närheten av 1715 – 1720.

De hade en hel rad barn, av hvilka här kunna antecknas:
Sonen Mattias, född 8/3 1744
Sonen Johan Fredrik, född 20/7 1745
Sonen Andreas, född 18/10 1746
Sonen Carl, född 30/1 1748
Dottern Catharina, född 14/9 1751
Sonen Daniel, född 29/5 1757
Dottern Magdalena, född 29/10 1760 (se ovan)
(Hon fick till bröllopet i morgongåva 50 plåtar).

Magdalena Hellströms fader var stenhuggare. (Hans namn var i kyrk(vigsel)boken stavadt Hälgström, säkerligen oviktigt. Denne var med all säkerhet född på 1600-talet.

Vi känna således:
Astris farmors farmors morfar:
Stenhuggaren Hellström (förnamn okändt)

Hvad som nu återstår av Astris släkt på sin faders sida är hennes farmors mors släkt.

Christina Catharina Kamphs mor hette som förut nämnts Catharina Margareta Linge. Hon var född i Vaxholm 16/7 1795. I dopboken står hon inskriven som Caisa Greta.
Föräldrarna voro:
Borgaren i Vaxholm, Christian Fredric Linge (eller som det står på annat ställe: Christian Friedrich), och hans hustru Magdalena Frimodig.

Christian Fredric hade vad vi vet en syster, Caisa Stina, född i Vaxholm 16/5 1754. Förmodligen var också Magdalena Linge (som var fadder då Christina Catharina döptes) en syster till Christian Fredric.

Vi ha således nu:
Astris farmors morfar:
Christian Fredric Linge
Astris farmors mormor:
Magdalena Frimodig

Christian Fredric Linge var borgare i Vaxholm och född 30/11 1755
Föräldrar voro:
Borgaren i Vaxholm, Christoph Linge, även rådman, samt hans hustru Caisa Edholm.
De fingo sedermera dottern Caisa Stina, född i Vaxholm 16/3 1757.

Vi få således nu:
Astris farmors morfars far:
Christoph Linge
Astris farmors morfars mor:
Caisa Edholm

Om rådman Linges föräldrar finns inga uppgifter.

Caisa Edholm var född i Vaxholm.
Föräldrarna voro:
Astris farmors morfars morfar:
Anders Edholm
Astris farmors morfars mormor:
Stina Kruslock.

Nu återstår Christian Fredric Linges hustrus (Magdalena Frimodig) släkt.

Magdalena Frimodig föddes i Vaxholm 16/11 1767
Hennes föräldrar voro:
Astris farmors mormors far:
Eric Frimodig, född 22/11 1740
Astris farmors mormors mor:
Margareta Falck

Eric Frimodigs föräldrar voro:
Astris farmors mormors farfar:
Erich Frimodig
Astris farmors mormors farmor:
Gustava Catharina Broms (Bröms?)
Årtal för dessa är mycket arbetsamt att leta fram. Vi äro emellertid mycket nära år 1700.

Erich Frimodig och Caisa Broms hade en dotter, Anna Brita, död som liten, år?
Vidare hade de en son, Abraham, född 20/10 1743. (en borgare, Abraham Frimodig, dog i Vaxholm i lungsot 23/5 1772, 36 år gammal. Det kan nog inte vara denne Abraham, ty då skulle han ha dött 1779 i st. f. 1772)
En dotter, Catharina, född 3/10 1745.

Släkten Almström från Almunge. Del 3

2011-11-21T13:58:00.000+01:00

På Astris begäran har jag forskat lite grand i Uppsala Domkyrkoförsamlings arkiv för att taga reda på hennes farmor och faster, hvilka – som vi förut sett – flyttade från Nysätra in till Uppsala den 5/4 1862.

Vi finna henne – Christina Catharina Almström – antecknad som boende i ”Ladukvarteret n: is 11, 12 & 13”, sedermera Nedre Skolgatan 7.

Hon blev änka 12/4 1858, då Alfred Theodor var 3 år gammal. I Uppsala stannade familjen emellertid inte länge, ty den 10/11 1864 (då Astris pappa var 9 år) flyttade den till Gävle och blev kvar där ända till 17/11 1879, då utflyttning antecknades från Heliga Trefaldighets församling. Om Astris pappa stannade kvar i Gävle till 24 års ålder, har jag inte konstaterat. Hvilket år han begav sig till sjös, har jag kanske hört av min moder, men jag har ingen anteckning därom. Dock ser det ut som om han gått i skola i Gävle. Troligt är att han aldrig återvände till Uppsala, ty hvarken han eller de äldre bröderna finnes antecknade såsom boende i Nedre Skolgatan 7.

Hvad dottern Alma Lovisa beträffar – Astris ”faster Alma” – kom hon till enkefru Sophia Charlotta Lovisa Tullberg, född Ridderbielke, enka sedan 12/7 1853 efter professor O.T. Tullberg i Uppsala. Hon ägde och bebodde huset Svartbäcksgatan 12 i Uppsala. Gumman var gammal – hon var född 24/3 1815 – och således vid återflyttningen från Gävle 64 år. Hvad Alma Lovisa gjorde hos professorskan Tullberg vet inte jag. Förmodligen var hon någon sorts ”sällskapsdam”, ty guvernant kunde hon näppeligen vara, då inga barn i skolåldern gärna kunde finnas där. Alma och Ellen ha förmodligen brev som klargöra detta. Professorskan Tullberg dog 21/2 1885.
(Professorskan T och Farmor voro barndomsvänner. Alma dog i Örebro på väg till Värmland.(Astris anteckningar i marginalen)).

Alma Lovisa levde till 6/6 1888 och blev blott 35 år gammal. Då hon dog var Astri blott knappt 4 år. Hon kan sålunda knappast ha något starkare minne av sin faster, även om hon vid något tillfälle skulle ha hälsat på i familjen.

Astris farmor hade en fosterson, Carl Hugo Hjortén, född 2/9 1869. Han står antecknad på Christina Catharinas hushåll i Uppsala. Han var döpt ”i okända föräldrars namn” och utflyttade till Nikolai församling i Stockholm 1890. Han var bokbindare och lär ha förärat Astris pappa en fint inbunden bok. Sedermera for han till Amerika, och ingen lär senare ha hört någonting från honom.

Christina Catharina hade som bekant en yngre syster, Carolina Mathilda Kamph, född 28/7 1836. Hon bodde en tid också på Nedre Skolgatan 7 i Uppsala. Hon står antecknad som sjuksköterska och hon kom från Tierp 1877. Om hennes närmare öden vet jag ännu ingenting.

Om Alfred Theodor står antecknadt att han var ”sjöman” och utflyttade från Uppsala till Maria församling i Stockholm den 5/1 1883. Det var väl då han andra gången bodde hos vår mormor i hemmet Badstugatan 3 och strax efter gifte sig.

Hvar han bodde första gången, då han gick på navigationsskolan, har jag väl hört flera gånger, men kan inte erinra mig. Han tog sin kaptensexamen den 9/5 1882, hvilket står graveradt i boetten på den silverklocka han fick i premium.

Hans färder till sjöss måste sålunda ha ägt rum före inträdet på navigationsskolan.

Hos Christina Catharina bodde också Mathilda Almström, född 6/8 1861 i Almunge. Då det är tänkbart att hon var kusin till Astris far, skola vi söka taga reda på henne.

Släkten Almström från Almunge. Del 4.

2011-11-20T10:16:00.000+01:00

Hos Christina Catharina Almström i Uppsala bodde också Mathilda Almström, född 6/8 1861 i Almunge. Då det är tänkbart att hon var kusin till Astris far, skola vi söka taga reda på henne.

Vid utredandet av hennes släktförhållanden upprullades helt oväntadt en helt ny släktlinie, utgående från Johan Almström i ett tidigare äktenskap med Märtha Pehrsdotter, född 1750.

Vi kunna gå tillbaka till Eric Almström, född 1725 på Moga i Almunge.

I husförhörsboken för åren 1783, 84, 85, 86, 87, 88 och 1789 finna vi antecknadt för gården Stora Moga:
Eric Almström, enkling, född 1705 (skall vara 1725)
Hans hustru Lisken, född 24/5 1729, synes sålunda vara död, åtminstone 1783, ty då finns hon icke med. Hon skulle 1783 ha varit 54 år. Möjligt är dock, att hon dött ännu tidigare. (Boken börjar nämligen 1783).
Eric Almström dog 1789.

Hans son Jan (Johan) var född på Stora Moga 6/10 1747.
Hans första hustru hette Märtha Pehrsdotter och var också född i Moga 22/10 1750
Hennes föräldrar voro Pehr Pehrsson, född 1719 och hans hustru Märtha, född 1724 i Almunge.

Johan och Märthas barn voro:
Märta Lisa (Margeta i dopboken), född 25/1 1772, flyttade till Kihl 1793.
Lena Caisa (Lehna Catharina i dopboken), född 12/11 1774. Flyttade till Danmark 1801. Änka Almström, utflyttad till Danmark 1824.
Greta Stina, född 9/8 1780, död 1798.
Anders, född 19/4 1783
Isaac, född 1/6 1786 (antecknad som dräng)
Agneta, född 27/2 1789 (samma år som Eric Almström dog). Fanns i Almunge 1803.
En Ulrica Almström, ”piga på Moga” var född 1796

År 1789/90 tycks modern, Märtha Pehrsdotter ha dött, och då gifte Jan (Johan) Almström om sig med Greta Andersdotter.
Deras barn voro:
Johan, född i Almunge 18/4 1791. Död 4/7 1798.
Anna Maja, född 1793
Ulrica, född 1796.

Sonen Anders här ovan, född 19/4 1783 blev gift med Brita Ersdotter, född i Rasbo, 4/5 1793.
Han blev nu bonde på Moga efter Johan Almström.
Deras barn voro:
Britta Stina, född i Almunge 20/11 1818
Anders, född i Almunge 29/5 1824
Märtha Lisa (å annat ställe kallad Märtha Lotta), född i Almunge 22/11 1825
Petter, född i Almunge 11/9 1832
Lovisa, född i Almunge, 18/7 1835

(Om disponenten på Rörstrand, Robert Almström, skulle tillhöra denna linie, finnes ingen annan än Isaac, född 1/6 1786 som skulle ha kunnat vara hans fader. Robert Almström var nämligen född 1834)

Jag övergår nu till Johan (Jan) Almströms sonson, Anders Almström.
Skattebonde i Stora Moga, Almunge, född 29/5 1824, död den 26/11 1893, 69 år gammal.
Hans hustru, Anna Catharina Abrahamsdotter, född 10/10 1832 i Ekeby, utflyttad 2/11 1897 till Uppsala.
Deras barn:
Christina Wilhelmina, född 13/3 1856, utflyttad till Ekeby 28/10 1872
Emma Charlotta, född 6/6 1859, död 1859
Mathilda, född 6/8 1861, utflyttad till Uppsala 23/4 1879.
Anders Gustaf, född 2/6 1864, död 2/9 1864
Johanna, född 9/7 1865, utflyttad till Uppsala 25/10 1882.

Då Anders Almströms son, Anders Gustaf dog 2/9 1864, utslocknade hans familj på manssidan detta år.

Om de å föregående sida, har kyrkoherde Anker Korn i Almunge meddelat följande:
f.d. skattebonden Johan Almström, född 9/3 1821 dog ogift den 7/5 1877. Om honom finnes följande anteckning:
”Dog på Lilla Ulltuna hos statkarlen Mårten Oscar Krog, hos hvilken han vistades i 8 dagar. Liket hemfördes till Almunge, där det begrovs.”

Skattebonden Gustaf Almström, född 3/10 1828 i Almunge, gifte sig 5/6 1874 med Lovisa Jansson, född den 19/10 1841 i Fimbo. De utflyttade till Domkyrkoförsamlingen i Uppsala 15/5 1900. Gustaf Almström var då 72 år, hans hustru 59 år. De hade en dotter, Jenny Charlotta, född 17/2 1975. Hon flyttade redan 17/2 1894 till Uppsala, 19 år gammal. Hennes öden i Uppsala hittills icke kända.

Lovisa Almström, född 18/7 1835 i Almunge, blev gift med en Carl Johan Lindström, född 9/1 1833 i Knutby. Han bodde i Knutby 1868, ty då föddes 4/3 1868 en dotter, Johanna Lovisa. Sedan föddes 12/9 1872 ytterligare en dotter, Emma Carolina (dock ovisst om i Knutby). Deras senare öden icke kända.

Om Brita Stina, född 20/11 1818, Märtha Lisa (Lotta) 22/11 1825 och Petter, född 11/9 1832, vet jag ännu ingenting.

Mathilda Almström, som utflyttade till Uppsala 23/4 1879, 18 år gammal, råkade illa ut och fick 20/5 1881 ett dödfödt gossebarn. Hon blev piga hos en fru Lindestam i Wretgatan 18. Hon fick erkänna sitt ”lönskaläge” inför domkapitlet och ”absolverades” 30/9 1882. Hon flyttade 5/12 1887 till Nicolai församling i Stockholm, 26 år gammal. Hennes vidare öde i Stockholm okändt.

Dottern Johanna, född 1865, utflyttad till Uppsala 25/10 1882, bodde tillsammans med en Maria Stina Andersdotter, född 27/11 1865 i St. Kil. (Kom till Uppsala från Östra Emtervik) hon stod i Feiths bagarbod i Uppsala en tid, men flyttade till Wendel 24/4 1884.

I samma hus bodde en kakelugnsmakarelärling, Axel Theodor Almström, född 4/6 1859. Han var född i Lund. Om honom vet jag ingenting.

Släkten Almström från Almunge. Del 5.

2011-11-19T14:49:00.000+01:00

Astri säger sig ha hört av sin fader, att Karl Johan – hans fader – och Robert Almström voro kusiner. Robert Almström var den mycket bemärkte industrimannen och politikern, född 1834. Disponenten på Rörstrand, på hvars porträtt man mycket tydligt ser, att han är släkt.

I antavlan märkte jag då, att Johan Almström i sitt andra äktenskap hade sonen Carl Gustaf, född 18/3 1797. Det skulle kunna tänkas, att han kunde vara fader till Robert Almström. Jag övergick därför till att undersöka Carl Gustaf Almströms närmare data, och kom till följande resultat:

Carl Gustaf Almström föddes å ”Schällnora” qvarn, den 18/3 1797.
Föräldrarna voro:
Mjölnaren Johan Almström och hans hustru Greta Andersdotter.

I husförhörsbokern för Fresta, åren 1796 – 1802 stå antecknade på ”Schelnora qvarn”:
Mjölnaren Johan Almström, född i Almunge 1748, inflyttad från Norrsunda 1796.
Hustru Greta Andersdotter, född i Norrsunda 1768, inflyttad från Norrsunda 1796.
Son Pehr, född i Norrsunda 1791.
Dotter Greta Stina, född i Norrsunda 1793.
Son Carl Gustaf, född i Fresta 1797.
Son Anders Wilhelm, född i Fresta, 287). Död 1805.
Dotter Fredrika Carolina, född i Fresta 18/7 1802.

Johan Almström flyttade från Fresta till Husby-Odensala (nuvarande Husby-Örlinghunfra) där han finnes antecknad som Rusthållare på gården Kedtsta (nuvarande Kättsta) år 1816. Han dog där 28888/10 1817.

Hans hustru finnes kvar på gården med sonen Carl Gustaf och dottern Fredrica Carolina. Den sistnämnda dog 14/7 1821, 19 år gammal. Carl Gustaf var då 24 år gammal.

Johan Almströms son, Pehr Almström, född 1791, kom till Husby-Odensala från Sollentuna 26/4 1822 (31 år gammal) med hustru Lovisa Lagerström.
Dotter Greta, 5 år gammal.
Son Carl Johan, 3 år
Son Pehr Gustaf, född i Sollentuna 27/12 1821.

Å Kedsta Rusthåll stå antecknade för åren 1822 – 1828:
Enkan, Madame Margareta Andersdotter Almström, född i Norrsundda 1768.
Sosnen Carl Gustaf, född i Fresta, 14/3 1797
Hans hustru Maria Margareta Johansdotter, från Haga, född 14/1 1802
Deras son, Carl Johan, född 4/9 1824

Vidare funnos å gården:
Pehr Almström och Lovisa Lagerström
Dottern Greta, född 1817
Sonen Carl Johan, född 1819
Sonen Pehr Gustaf, född 27/12 1821
Dottern Fredrica, född i Husby-Odensala 20/11 1824
Sonen Isaac Wilhelm, född 29/3 1829

Åren 1830 – 31 funnos alla dessa kvar på gården Kedtsta, men 21/10 flyttade Pehr Almström med hela sin familj till St. Olofs församling i Sigtuna.
(Det står antecknadt att både Pehr Almström och hustru Lovisa Lagerström fingo smittkopporna).

Rusthållaren och tolvmannen Carl Gustaf Almström och Maria Greta Jansdotter fingo sonen Gustaf Albrecht på Kedtsta den 13/6 1832.

Året 1836 utökades Carl Gustaf Almströms familj med tvillingsönerna Fredrik Herman och Axel Wilhelm, hvilka föddes ”I Husby” 18/7 1836.

Carl Gustafs moder, Enkan Margareta Andersdotter Almström, dog på Kedtsta 24/1 1836, 68 år gammal.

Om Almströms brorson, Carl-Johan, född i Sollentuna 26/3 1819, står antecknadt, att han varait i Wassunda 1835, men vistades sedan på Kedsta, tills han 1836 återvände till Wassunda, 17 år gammal.
Pehr Gustaf, född i Sollentuna 27/12 1821, flyttade år 1837 också till Wassunda, bara 16 år gammal.

Fredrica, född i Husby-Odensala 20/11 1824, var ju då bara 13 år- hon finns kvar på Kedtsta.

1839 konfirmerades Carl Gustafs son, Carl Johan, 15 år gammal.

Den 11/5 1842 föddes i ”Husby” Carl Gustafs son August Valfrid, men den 23/10 samma år dog Gustaf Albrecht, blott 10 år gammal.
Den 30/9 1841 dog på Kedsta Astris fars faster, Margareta Almström, blott 24 år gammal och hon följdes 25/4 1842 av systern Fredrica, blott 18 år gammal. Lungsot?

Om sonen Isaac Wilhelm, född 29/3 1929, finnes inget antecknadt (Död 5/6 1835 i Wassunda) (senare anteckning med blyerts).

Däremot står antecknad på Kedsta Almströms brorson Fredric (Oscar), född 1831 i St. Olof. (måste vara en bror till Astris farfar)

För perioden 1844 – 1847 funnos å gården:
Sonen Carl Johan (van, begagnar scholan)
Sonen Fredrik Herman (d:o, d:o)
Sonen Axel Wilhelm (d:o, d:o)
Sonen August Valfrid (van)
Samt Almströms brorsöner:
Fredric Oscar, född i St. Olof 1831.
Frans Aron, född i St. Olof 1835 (stod fadder åt Astris far, 20 år gammal).

Under perioden 1848 – 1852 funnos å Kedtsta:
Carl Gustaf med hustru Maria Margareta.
Sonen Carl Johan flyttade till Tibble 14/3 1849
Herman Fredrik och Axel Wilhelm samt August Walfrid funnos kvar.
Brorsonen Fredrik Oscar flyttade 1850 till Stockholm Frans Aron (1835), blev dräng på gården Kohlsta.

Rusthållaren Carl Gustaf Almström dog 30/4 1855 (samma år som Alfred Theodor föddes). Enkan Maria Margareta flyttade 1857 till Tibble. Hon fick sonen Axel Wilhelm med sig.
Herman Fredrik flyttade till Stockholm 1855.
August Valfrid flyttade likaledes till Stockholm 1857.

Släkten Almström från Almunge. Del 6

2011-11-18T10:28:00.000+01:00

Tidigare finnes antecknadt att Pehr Almström, född 1791, flyttade till S.t Olof den 21/10 1831. Han var då 40 år gammal, och hans hustru Lovisa Lagerström 37 år
Pehr Almström blev mjölnare på Löfstaholm, tillhörigt statsrådet, friherre G.F. Åkerhielm.

I husförhörslängden för S.t Olofs församling 1835 finna vi hela familjen upptagen:
Mjölnaren på Löfstaholms qvarn
Pehr Almström, född i Fresta 1791
Hustru Lovisa Lagerström, född i Wärmdö 1794
Dotter Margareta, född 29/9 1817
Son Carl Johan, född 26/3 1819
Son Pehr Gustaf, född 27/12 1821
Dotter Fredrika, född 20/4 1824
Son Isaac Wilhelm, född 29/3 1829
Son Fredric Oscar, född 5/2 1834
Son Frans Aron, född 1/4 1835
De två sistnämnda sönerna voro alltså födda i S.t Olof.

Sonen Frans Aron föddes som vi sågo 1/4 1835. Men det torde ej ha varit något roligare kristningskalas, ty vi finna att Pehr Almström dog 9/4, blott en vecka efter dopet.

Det måtte ej ja varit lätt för enkan att stå där ensam med sju barn, hvarav den yngste alldeles nyfödd.

Det blev ett hastigt uppbrott från Löfstaholm, ty vi finna att hela familjen redan den 24/4 1835 flyttar till Wassunda. Hur det gestaltar sig där för familjen är ej godt att ta reda på, men i Wassunda husförhörslängd står antecknadt för 1835, att:
Mjölnaren P. Almströms enka, Lowisa Lagerström bodde ”inhyses” å gården Gurresta ½ mantal skatte, hos bonden Mårten Pehrsson.

Den 15/9 1835 dör emellertid också Lovisa Lagerström, blott 41 år gammal, och barnen står alldeles ensamma i världen. Frans Aron blev ett halvår gammal. Sonen Isaac Wilhelm, född 29/3 1829, står antecknad som död 5/6 1835, sex år gammal.

Det står antecknadt att barnen utflyttade från Wassunda till Husby, till farbrodern Carl Gustaf.

Fredric Oscar blev omhändertagen som fosterson hos kyrkvaktmästaren C.P. Bark i Wassunda. Han kom från Husby till Wassunda 1837, men flyttade tillbaks till Odensala-Husby 1839. Han var sålunda tre år gammal då han kom till Bark.

Om Pehr Gustaf, född 1821, står antecknadt, att han kom som dränggosse i Prestgården i Wassunda hos vice pastor J.O. Boström. Han var väl då ca 14 år.

Dottern Margareta kom från Odensala 1836, 19 år gammal, som piga, först hos Eric Ersson (på ½ mantal, Ista), senare hos arrendatorn Jan Pehrsson på Tibble rusthåll. Hennes matmor hette Inga Stina Pehrsdotter, och där på gården funnos många pigor och drängar. Hur länge hon stannade där har jag icke sett efter. Men vi veta ju att hon dog på Kedtsta 30/9 1841, 24 år gammal. Troligt är att det fanns lungsot i familjen.

(anteckningar på löst papper).
Vi ha tidigare sett, att Carl Johan Almström 1836 utflyttade till Wassunda, 17 år gammal. Med all sannolikhet tjänade han som dräng på någon gård i Wassunda, men trots ivrigt letande har jag inte hittat honom där någonstans. Emellertid står det i Nikolai församlings böcker att han kom från Nysätra och Ryda Kungsgård. Senare efterforskningar har visat att han varit både i Tyresö och Erstavik under åren 1836 – 1843.

Till Storkyrkan kom han som ”dräng” och fick sin bostad i Gråmunkegränden. Han kan emellertid inte hittas i mantalslängdsregistren för åren 1843 – 46, hvarför han måste ha varit inneboende hos någon. Till all lycka fanns på Stadsarkivet ett register över kvarteren i gamla staden, och där inhämtades, att huset ”Stora Gråmunkegränd1” ägdes av en viss ProtokollsSecreterare Fr. Widbom.

Slår man upp uppgifterna till 1844 års mantalsskrivning med S:t Nikolai Församling, kvarteret Pyreneus, huset nr 5 och 6, nya numret 1 vid Stora Gråmunkegränden, heter det:

”undertecknad, Protokollssecreterare, som har mantalsskrivit sig i huset nr 30, qvarteret Stormhatten och Jacobi församling, är ägare till ovannämnda egendom. Uti huset bo emot hyra: Mamsell Redelius, på hvilkens contract bo Eleven Strellman och d:o Almström, syjungfrun Fischer, Mamsell Wennersten och sergeanthustrun Smedberg.
Stockholm 25/12 1843
Fr Widbom”

Margareta Christina Redelius (landtbrukaredotter), född 13/12 1780 ”av Kungl Maj:t Myndigförklarad” 5 nov. 1817, har i egen förteckning meddelat följande:
”Hos mig bo pigan Lovisa Charlotta Åkerlund, född 20/11 1820. Pigan Agnes Bernhardina Banck, född 20/1 1822, eleven A W Strellnert, eleven C J Almström, syjungfrun Rosalie Amanda Wilhelmina Fischer, född 24/6 1822, städerskan Johanna Eng(e)ström, född 11/12 1812. Resande bor sektern S C Söderberg från Carlstad och handlanden E J Falenius från Döderhultsvik.
Stockholm 5/11 1843
Margareta Christina Redelius”

A w Srelenert var elev vid Kungl. Akademiens för de fria konsterna högre Byggnadsskola.
C J Almström var elev vid Kungl. Teknologiska Institutet.

C J Almström har bifogat följande intyg:
”Att Carl Johan Almström, från Ryda Kungsgård under den 1 december d.å. blivit antagen till elev vid Kongl. Teknologiska Institutet intygas på begäran ur handlingarna.
Stockholm den 2 dec 1843
G.L. Lundquist
Inst. t.f. sekreterare”

Mig tyckes, att det är duktigt gjort av en dräng att gå igenom Teknologiska Institutet, låt vara att fordringarna för inträde väl på den tiden inte voro så stora.

Men hvem bekostade hans studier: Swen Kamph eller farbrodern, Carl Gustaf Almström? Så vidt jag vet hade Kamph ingenting att göra med Ryda Kungsgård 1843. Och nog behövde väl en dräng en del skolstudier innan han kunde vinna inträde vid Teknologiska Institutet?

Vice Pastor Folke Hansson i Sevalla, upplyser i brev 10/3 1851 att ”byggmästaren” Carl Johan Almström kom inflyttande till Sevalla från Storkyrkoförsamlingen i Stockholm år 1846 och gifte sig i Sevalla 5/2 1847. Den 4/12 1848 utflyttade familjen till Nysätra. I Sevalla bodde familjen vid Herrqvarn.

Släkten Almström från Almunge. Del 7

2011-11-17T10:33:00.000+01:00

Mina forskningar i Stockholm efter Kampharna gav inget resultat. Christina Catharina såväl som den yngre systern Carolina Mathilda voro båda födda i Stockholm (1819 resp. 1836), så man tycker att familjen borde ha bott där då. Dessutom vet jag ju att Swen Kamph var mantalsskriven i Stockholm åren 1848 – 49. Men jag kunde ej hitta honom. Likaså borde David Kamph ha bott i Stockholm, ty då föddes där dottern Stina Lisa, den 1/5.

I Maria församling, i kvarteret Ufven större, huset nr. 69, fanns år 1760 hos sidenvävaremästaren Carl Theodor Desmares (som arbetade hos ”Fabriqueur” Wiesen) en ”lärgosse”, Carl Kamph, 20 år gammal, alltså född 1740. Likaså fanns i huset nr 73 i kvarteret Västergötland en annan sidenvävare(gesäll), Kristoffer Kamph. Om dessa voro släkt till David Kamph är ej godt att veta.

Det kuriösa är att i Maria, i kvarteret Draken, huset nr. 7 fanns 1760 en krögareenka, Magdalena von Kamphen, född 1709 (hon var enka efter en ”tracteur” J F von Kamphen). Hon hade en son som hette Carl Anders och var silkesvävaregesäll hos vävaren Boberg. Kan det vara ovan nämnde Carl Kamph, född 1740 som kastat bort ”von”-et? Man kan inte så noga veta.

Släkten Almström från Almunge. Del 8

2011-11-16T22:01:00.003+01:00

I mina anteckningar om släkten Almström fattas nu egentligen bara Almströms på Rörstrand samt den ännu i Almunge levande hemmansägaren August Almström och hans släktingar.

Hvad Almströmmarna på Rörstrand beträffar har det hittills inte lyckats att koppla in dem i Almungeantavlan.

Jag skall här anteckna hvad jag vet till ledning för kommande forskningar.

Adolf Fredrik Robert Almström var född 19/8 1834 i Åmål, där fadern Per Olof Almström var apotekare. Hans hustru hette Sofia Charlotta Gjörke, född 12/9 1804, död 9/4 1846. De gifte sig i Karlstad 25/7 1830.

Robert fick 1850, som 16-åring anställning vid Rörstrand. Han blev redan 1855 (21-årig!) verkmästare vid Rörstrands porslinsfabriker, sedan företagsledningen kostat på honom studieresor till England, där han besökte flera av de förnämsta fabrikerna. 1863 blev han – 29-årig – teknisk disponent och 1893 även administrativ chef, hvilket han var till 1909.

Han var ledamot av 1:a kammaren 1888 – 96, samt 1898 – 1910.
Åren 1895 – 1907 var han riksbanksfullmäktig.

Som politiker var han mycket bemärkt och tog framstående del i de stora debatterna. Han blev också kommendör med Vasaordens Storkors.

Hans dotter, Annie, född 1867, död 1827, blev gift med amiral Lindman, född 1862, död 1936. (PÅ porträttet av henne ser man att hon har typiska Almströmska drag, ja, hon har t.o.m. en näslikhet med Ackie Bände eller Inga-Carin.

Robert Almström var gift två gånger.
1. 1864 med Eva Påhlman, död 1876
2. 1882 med Mia Anderberg.

(En utförlig biografi finns av K. Sandén i Vetenskapsakademiens Årsbok för 1931).

Robert Almström dog 17/9 1911 i Stockholm.

Sonen, Otto Harald Almström, född 1/5 1870 i Stockholm, student 1889, var son i 1:a giftet. Han blev 1911, efter fadern, jämte sin yngre bror Knut, ledare för Rörstrand, teknisk direktör och disponent till 1923.

Det var emellertid ingalunda samma gry i sönerna som i fadern. De levde mest på Robert Almströms goda namn och rykte och voro mera dekorationer i de bolag och företag där de sattes in. Harald kom in i styrelsen för Stockholms Enskilda bank 1910 – 1924, satt 1910 – 1926 i styrelsen för Svenska Arbetsgivareföreningen, 1910 – 1928 i Sveriges allmänna Exportförening. Han var även styrelseordförande i Marabou och Contractor.

Gift 1900 med Agda Norinder.

Knut Almström har jag inte tagit närmare reda på.
Emellertid ha dessa båda efterlämnat en talrik släkt av barn och barnbarn, ingifta i Stockholmssociteten med officerare och annat fint folk som jag inte närmare efterforskat. Slår man upp telefonkatalogen saknas inte Almströmmar.

Robert Almströms far, Per Olof Almström, var född 18/6 1802 i Stockholm.
Han blev elev på apoteket Lejonet i Stockholm 1815, på Nordstjärnan 1817.
Den 25/4 1818 tog han farmacie studiosi-examen.
1818 fick han anställning vid Vena koboltgruvor och blev även proberare vid Gladhammars koboltgruvor i Småland.

Mina efterforskningar efter honom i Stockholm ha hittills icke givit något resultat, trots allt hvad jag letat efter honom i mantalsförteckningarna. Enligt mantalslängden för 1820, dyker han upp såsom ”Candidaten P.O. Almström från Askersund, boende hos Demoiselle A.M. Edqvist i kvarteret Cephalus nr 8, som resande.

Sedan han kom tillbaka från Åmål bör han ju finnas i mantalslängden i Stockholm, men det har jag ännu icke efterforskat.

1822 var han sysselsatt vid Loos Koboltgruvor i Hälsingland.

Den 16/1 1823 tog han apotekareexamen i Stockholm och fick högsta betyg av bl.a. Berzelius.

1829 fick han apoteket i Åmål, men avyttrade detsamma och övertog i stället apoteket Hjorten i Stockholm.1839 måste han sälja detta, ”av ekonomiska skäl”.

1846 blev han så föreståndare för Teknologiska Institutets laboratorium och lärare i kemisk teknologi. En tid uppehöll han professuren i allmän kemi och kemisk teknologi.

Han dog 23/2 1849 i Stockholm. Hans hustru, Sofia Charlotta Gjörke hade dött den 9/4 1846, blott 42 år gammal. Då fadern dog var Robert 15 år gammal och fick ta sig fram på egen hand.

(Tillägg på löst papper):
”uppgift till Mantals- och Skattskrivning för 1840 med Stockholms stad, Ladugårdsland församling, qvarteret Sjöhästen, huset nr 2, nytt nr 1.
Undertecknad, född 18/6 1802, (arrenderar Brunnsinrättningen på Borgan på Kungl. Djurgården)
Dess hustru Sophia Carolina, född Gjörke, född 12/9 1804
Dess moder, Maria Charlotta Almström, född 18/9 1770 (överårig, obemedlad)
Sonen Adolf Fredrik Robert, 18/9 1884. Underårig
Dottern Sofie Lovisa Augusta, 21/3 1838. Underårig.
Pigan Margareta Maria Montin (Montén?), 17/5 1815, från Calmar.
Hos mig bo:
Farmacie Candidaten Wilhelm Aug. Gjörke, 29/8 1813
Johan Wilhelm Stenström (apotekareelev) 5/5 1821
18/11 1839
P.O. Almström
Apothekare”

Robert Almströms farfar var e.o. stadstjänaren och tullvaktmästaren (även kallad handlanden) Lars Olof Almström, född 1771, död 12/2 1853.
Hans hustru hette Maria Charlotta Ekman.

Vid farfaderns död var ju Robert Almström 19 år. Man tycker att han borde ha vetat något mer om sin släkts ursprung. Men med Lars Olof är det tillsvidare stopp i släktkedjan. Dock trodde släkten att den härstammade från Almunge.

Ser man nu på antavlan, så finns det inte många att välja på, ifall Robert Almströms släkt skulle kunna inkopplas i Almungesläkten. Vi måste då gå ända till Eric Almström, född 1725, eller hans äldre bror Petter, född 1720.

Alfred Teodor Almström, Astris far. Lik Robert Almström? Bedöm själva!

Släkten Almström från Almunge. Del 9

2011-11-15T22:05:00.000+01:00

Ser man nu på antavlan, så finns det inte många att välja på, ifall Robert Almströms släkt skulle kunna inkopplas i Almungesläkten. Vi måste då gå ända till Eric Almström, född 1725, eller hans äldre bror Petter, född 1720. Eric Almström hade veterligen ingen mer son än Johan.

Uppmärksamheten torde därför böra inriktas på trädgårdsmästaren Petter Almström, född 19/3 1725. Hittills har jag ej hittat några barn, men att han var gift framgår utav att hans hustru stod som dopvittne vid ett dop 6/6 1745.

Petter Almströms hustru står angiven att heta Karin, men om hennes födelseår och föräldrar vet jag ingenting. Troligen var hon inte född i Almunge och inte heller uppvuxen där.

Jag har omsorgsfullt gått igenom dopboken för Almunge för att få reda på Petter Almströms barn, men jag har bara hittat en son som hette Petter och han står antecknad som död (väl dock inte dödfödd, eftersom han blev döpt).

Petter Almström hade också en dotter som hette Märtha Catyharina, men inte heller henne har jag kunnat hitta i dopboken. Kanske bodde Petter Almström vid tiden för hennes födelse i en grannsocken.

Den 30/9 1759 lystes emellertid för henne och ”Betjänten” uti Kongl. Trädgården i Stockholm, Anders Lunqvist (Lundqvist?). vigseln skedde 20/10 1759.

Hon torde ha varit mycket ung då hon gifte sig, ty Petter Almström var född 1725 och han kunde väl knappast ha gift sig förrän 1741. Och sedan finns bara 18 år till förfogande.

Petter Almström synes ha varit en välbetrodd man i Almunge, ty man finner, att han oupphörligen har varit anlitad som dopvittne vid dop i Almunge.

Petter Almström synes ha bott på Hagby åtminstone till 1761. Man finner sedan 1765 en ny trädgårdsmästare på Hagby, Bengt Ellberg, som kom från Fogdö med hustru Greta Fohlström(?).

Han ”återkom” i oktober 1768, men då hette hans hustru Margareta Lisa Almström. (Kunde denna sistnämnda vara ännu en dotter till Petter Almström?).

Hvart Petter Almström tog vägen har jag icke lyckats hitta. I den tron att han vore anfader för Rörstrandssläkten, har jag eftersökt honom på Stadsarkivet i Stockholm.

I Catharina församlings södra del, nr 2, bodde 1790 en J.P. Almström, ”meerare”, men det torde vara osannolikt att detta kan vara Petter Almström från Almunge.

Vidare har jag hittat en P. Almström, f.d. hingstridare, i Ladugårdslands församlings nedre del, men det torde vara ännu mer osannolikt att det kan vara f.d. trädgårdsmästaren.

1795 fanns i Stockholm en ”arbetslöse” Petter Almström.

En Petter Johansson Almström, timmerdräng, fanns också i Stockholm 1784 och 1785.

Vi måste tyvärr anse, att Rörstrandsgrenens antavla allt fortfarande är olöst.

Släkten Almström från Almunge. Del 10

2011-11-14T20:45:00.000+01:00

Jag har även i Almunge hittat en ”salpetersjudare” Mårten Almström (1760-tal). Han bodde på Söderby gård i Almunge. Men hans eventuella släktskap har jag inte lyckats utreda. Dock torde han tillhöra släkten.

I Almunge hittar man också en soldat, Anders Almström. Hans hustru hette Kerstin.
13/10 1763 fick de en dotter, Catharina
19/12 1765 fick de sonen Johan
De fick även en dotter, Märta Cajsa, antecknad som död.
Anders Almström bodde på Lamsta.
Om de höra släkten till vet jag ej.

En dräng, Johan Almström var dopvittne i Almunge 4/11 1764.

En kvarndräng, Olof Persson Almström, född i Vendel 1746, och hans hustru Maria Ersdotter Wengren fanns även i Almunge

I Domkyrkoförsamlingen i Uppsala böcker, har jag hittat:
I kvarteret Rosendal n: o 6, i Uppsala bodde i midten av 1700-talet en biblioteksvaktmästare Carl Almström, född 1705, död 18 april 1762.
Hans hustru hette Stina Nyman, född 1709.
Sonen Carl Almström, född 1734
Sonen Adolf Almström, född 26/8 1745, gift med jungfru Catharina Kollner (?) i Stockholm 7/5 1774.
Sonen Erich Almström, född ¼ 1748, gift med Hedvig Eleonora Mokstedt 6/1 1775.
Dotter Greta Stina Almström, född 1736, död 7/5 1771. Fick 1758 i april lysning med hökaren i Stockholm, Erik Grandin.
Dottern Catharina Almström, född 12/5 1739. Gift med Peter Hiort från Funbo 1753.

Om dessa höra till släkten kan jag icke avgöra. I hvarje fall kan Carl Almström, född 1705 icke vara son till Erich Ersson i hans äktenskap med Margeta Isaksdotter, född 1701. Det skulle i så fall vara i ett tidigare äktenskap.

I alla fall visar detta att namnet Almström går tillbaka till 1705, alltså längre tillbaka än till Petter och Eric Almström.

Omöjligt är inte att Carl Almström, född 1734 kan vara fader till Lars Olof Almström, född 1771.

Astris första besök i Forsbacka

2011-10-21T18:36:00.006+02:00

Det var den 1 augusti 1910 som jag kom till Forsbacka. Astri befann sig då troligen kvar i Holland, där hon i Scheweningen satt som ”attraktion” på hemslöjdsutställningen där. (Jag har ett urklipp ur tidningen ”Hvar 8 Dag”, där man ser en bild av henne sittande vid spinnrocken). Troligen fann hon nåd för holländarnas ögon såsom representativ svensk typ, ty det var många som kom till den svenska avdelningen bara för att få se ”den vackra svenskan” (jag har numera glömt bort hvad det heter på holländska.). och nog var Astri god nog åt dem, där hon satt i sin färgstarka Leksandsdräkt.

Efter utställningens slut reste Astri till Bryssel för att få se den där då pågående världsutställningen. Och därpå reste hon hem över den skummande Nordsjön. Men något datum för hennes hemresa har jag inte kvar i minnet. (Förmodligen finns hennes brev kvar i några gömmor. Jag gissar att det var slutet av augusti.)

Det kom ju brev från henne till Forsbacka, och folket där var en smula nyfiket på att få se något foto av min ”utrikiska” fästmö. Särskildt var det värdinnan på Brukshotellet, där jag ju åt tillsammans med brukets ungherrar, alltså fröken Lundvik, som undrade om jag inte hade något porträtt att visa henne, så att hon kunde få stilla sin och ”Mossi Dassas” nyfikenhet. (Mossi Dassa var ungherrarnas smeknamn på ett stadigt fruntimmer om ca 120 kilo, en av brukets folkskolelärarinnor).

Ja, jag tyckte inte att jag behövde skämmas för att presentera min fästmö per foto, så jag tog fram till påseende det foto som pryder nästa sida. Det är ju för all del inte så oävet, även om jag nog hade porträtt som voro bättre, men de voro inte tillgängliga. (Det har ju numera slitits mycket under åren, så det är ju inte så vackert som då det var nytt).

Men det gick nu inte att lura fröken Lundvik, förstås!

”Å, försök inte komma med några teaterdamer”, förklarade hon. Det var omöjligt att övertyga henne om att detta porträtt var nog så autentiskt. Hon trodde mig inte, förrän hon några månader senare som värdinna på hotellet fick ta emot min fästmö.

Och den 26-åriga dam som på nyåret 1911 kom till Forsbacka, var nog ett strå hvassare än den här 24-åringen.

Det här fotot togs i augusti 1908 på Sandvik på Mörkö. Astris klädning är här av oblekt linne med broderier i ljusblått. Hatten är av mycket grova flätor. Klänningen hade Astri sytt själv.

Jag minns nu inte hvilken dag Astri kom till Forsbacka. Det kan ha varit på nyårsdagen eller någon av de allra närmste dagarna därefter. Hon kom med Göteborg – Gefle-tåget 9.18 på kvällen. Nog tror jag man kan våga påstå, att det kändes underbart att få bege sig upp till stationen – som ligger tre km. från bruket – för att möta henne.

Jag ville inte låta Ögren – brukets kusk, brukspatron Christian Lundebergs f.d. ”livkusk” – fara upp med droskan för att hämta henne, jag ville själv ensam möta henne, och egendomligt nog fick jag låna häst och släde i det stora bruksstallet och möta däruppe i kvällsmörkret under klara stjärnor. Det blev en färd genom den snötyngda skogen som jag aldrig glömmer. Jag hade då inte sett Astri sedan försommaren 1910, strax innan hon for till Holland. Vi hade just följt ett gäng flickor över Östmark och Röjdåfors ett stycke in över norska gränsen, men Astri och jag vände i Kalnaes. Och strax efter återkomsten till Torsby skildes vi.

Min fästmö var alldeles förtjusande klädd, hon såg ut som en konstnärinna. Hon var klädd i en blågrön dräkt av grovt, luddigt vadmal, från Värmlands Hemslöjd, mycket artistiskt tillskuren och med ett av henne själv drivet och emaljeradt spänne i ett skärp om den smala midjan. Och ansiktet var ytterligt dekorativt innefattadt uti en Charlotte-Corday-hatt av svart skinn, fodrad med blått – eller blågrönt – plisseradt siden. Jag är väldigt ledsen, att jag aldrig lyckades erhålla något fotografi av min fästmö iklädd just den habiten. Hon väckte ju stor uppståndelse bland familjerna på bruket och t.o.m. hos ungherrarna. – Thure Östberg, som förstod sig på kläder, blev alldeles hänryckt…

Ja, så blev hon omklappad – och kysst förstås – och inbäddad under den tjocka slädfällen. Och så bar det iväg genom den snöhöljda skogen ner till brukshotellet, där fröken Lundvik bjöd på smörgås och the. Och hon blev verkligen mäkta imponerad. Detta hade hon aldrig trott. Nu fick hon se ”teaterdamen” livslevande.

Men det fanns inte det minsta uppstyltadt eller teatraliskt hos min fästmö. Någon teaterdam var hon inte, men artistiskt klädd. Hon gick väl inte på Slöjdföreningens skola i Göteborg för inte! Ja, så blev det naturligtvis att gå på visiter i noga bestämd rangordning. Först hos disponentens förstås och sedan…

Min fästmö blev överallt vänligt och korrekt emottagen – det skulle väl bara fattas annat! Och jag fick höra språk bakom kulisserna som ådagalade, att hon redan från första stund hade förstått att sätta sig i respekt. Det var icke utan att hon t.o.m. lyckades höja mig åtskilliga trappsteg.

T.o.m. martiningeniörens tämligen nygifta fru – Ebba Renek-Eriksson – som var fil. Kand. och känd som intelligenstopp i vårt lilla samhälle. Nödgades acceptera henne. Och efter hvad jag tror, blev de sedermera vänner.

I Trettondagshelgen anordnades ett stort slädparti i Forsbacka. Det hade kommit en hel del ungdomar till bruket för att hälsa på och disponenten – som ju bestämde allt – ansåg sig väl tvungen att ställa till med något roligt.

Jag minns inte direkt, hur många slädar vi fingo ihop, men det var nog en hel del – kanske bortåt ett tjugotal. Vädret var det bästa tänkbara. Vi kunde inte anskaffa slädnät till alla slädar – bl.a. fick inte jag något för min släde (jag körde självfallet för min gästande fästmö). Men det blev en rätt ståtlig kavalkad ändå.

Vi åkte till Högbo bruks gamla herrgård, som då för tillfället stod obebodd. Och ett par damer hade farit i förväg dit för att elda och arrangera ett passande mottagande. Vi blevo mottagna med varm glögg samt därpå the-supé. Och det dansades väldeliga…

Nu är det ju så att vid hvarje fint slädparti skall förekomma minst en kullkörning. Det hör liksom till pjäsen. På hvem skulle lotten falla denna gång?

Ja, den frågan löstes i allra första början på återvägen. Det blev jag som fick förtroendet att uppehålla traditionen. Jag hade fått en mycket yster och eldig häst, som var väldigt hård i betslet. Det behövdes en van hästkarl att hålla in honom. På rak väg var det inga svårigheter, men just i själva grindhålet vid utkörningen från Högbo herrgård tog hästen ett kraftigt språng åt höger omedelbart utanför grindstolpen med påföljd att släden törnade mot denna och välte.

Det var ju djup snö och ingen skada skedde, men bägge två blevo vi utslängda ur släden emedan remmen till fotsacken brast. Astri hamnade djupt inne i en snödriva och jag fick släpa med i tömmarna en bra bit, innan jag fick håll på hästen. – Naturligtvis fingo vi applåder, men det gjorde ju ingenting.

Vi åkte med bloss hem, och det var nog så stiligt. Och bara vi fingo krypa in i släden igen, så gick fortsättningen av färden utan vidare missöden.

Några dagar därefter ägde den stora maskeraden rum på stora Herrgården. Det var en verkligt storstilad tillställning, och mycket folk hade samlats från olika håll, från Sandviken och Hofors, från Gefle och t.o.m. från Stockholm. Nog var det minst 150 personer. Och kostymerna voro delvis praktfulla, en hel del hade hyrts från Stockholm. Jag gissar, att det var nog den största tillställningen som någonsin förekommit på Forsbacka Herrgård, åtminstone under Sjögrens disponenttid.

Disponent Sjögren var själv flitigt i elden. Han bar en praktfull toreadordräkt av röd sammet med snörmakerier och broderier i guld. Men i festens tidigare skeden hade han ovanpå denna dräkt en ljusgrön slängkappa, som såg precis ut som vore den full av vårtor och slem och som var försedd med en kapuschong i form av ett stort äckligt grodhuvud, hvars käftar kunde röras och som kunde blotta ett hiskeligt gap.

Axel Fornander, överingeniören, var lancashiresmed. Han hade fotsid, tämligen sotig linneskjorta och träskor. Han var försedd med en väldig, blåröd potatisnäsa och ett tovigt rödt helskägg och var åtminstone inte av vallonsk härkomst.

Axel Andersson var utstyrd som en oerhördt förnäm spansk grand i svart sammetsdräkt med hvita silkesstrumpor och en klädsam barett med någon plym i.

För övrigt kommer jag numera inte ihåg så många av de många originella maskerna.

Själv var jag neapolitansk positivspelare, oerhördt tjusig i väldig örnnäsa och buskiga ögonbryn samt med kolsvarta långa lockar som svallade långt ner på axlarna. Jag bar ingen mask, men hade med näskitt och långt driven sminkering förändrat min apparition till den grad, att det var omöjligt att känna igen mig. Ja, jag var verkligen mycket tjusig! Min dräkt var vederbörligen lazzaronsk, och mitt positiv – som jag lyckats leta upp i Gefle – oerhördt smäktande i tonen, om än lite gnällande.

Vännen Carl Tallberg – biträdande valsverksingeniör – var klädd till flicka och mycket italiensk. Han bar en bur med en grön papegoja, som plockade lyckobrev ur en liten låda. Lyckobreven hade jag själv författat. Vi tjänade en del pengar till våra stora omkostnader.

De deltagande flickorna voro naturligtvis somliga praktfulla, men egendomligt nog har jag inte längre något minne av deras mer eller mindre fantasifulla dräkter.

Nanna Bergström (af Finshyttan), sedermera den blivande herrskarinnan på Uddeholms värdiga herrgård, var klädd till blåklocka. Hon var oerhördt tjusig företeelse i sin vida blåklockekjol och med krans av blåklockor om håret.

Fröken Hjort af Hofors var också klädd till blomma, men henne minns jag mindre, trots att hon var ovanligt stilig.

Flickorna Nobel från Stockholm – släkt med Sjögrens och professor Hjalmar på Nynäs – voro förföriska odalisker i praktfulla orientaliska dräkter.

Det är synd att mitt minne numera strejkar. Det var ett sådant myller av vackra och intressanta masker, som godt tålt vid att omnämnas – men det är ju 40 år sedan, så bilderna ha plånats ut.
Men en bild ser jag fortfarande tydligt – min fästmö!

Hon var inte den sämsta, och jag vågar nästan tillåta mig påstå att hon var den sötaste flickan på hela festen. Sötast därför att hon var så underbart blyg och blomlik – utan blomutstyrsel, men med doft av luktpion. Hon var klädd i sin vackra purpurfärgade sammetsdräkt, hellång och snäv, med det utsökta emaljerade kopparspännet som hon själv gjort, i midjan. Hon bar en liten kokett svart sidenmask.

Astri var ju inte nämnvärdt dansant, och hennes klädning var allt annat än lämpad för dans. Men i alla fall blev hon uppbjuden av disponent Sjögren, som förde henne rundt i den stora salen några hvarv. Dansen var ingen syn för unga gudar. Men synen var betagande ändå. Ty det var ett stiligt par, särskilt i de dräkterna! Hvem kunde trott, att det dystra och isolerade Forsbacka kunde erbjuda en sådan strålande fest.

Förfriskningar serverades uppe i en stor ”gillestuga” på herrgårdsvinden. Och där samlades också en stor del av de dansande för fotografering långt fram på natten. Jag hade länge två fotografier därifrån, men de ha för länge sedan försvunnit ur mina gömmor. Dock minns jag ännu särskildt det ena av dessa foton, där min fästmö intog en rätt prominent plats – inte av sig själv, men framskuffad till staffage.

Ja, sedan har jag inte så många minnen kvar att skriva ner. Astri och jag promenerade vackra skogsvägar med snötyngd skog. Vi fingo plats för några herdestunder i Astris hörnrum mot bruksgatan, och hon var även med mig i mitt rum i Prästbyggningen och provsatt i min utsökt vackra empire-herrgårdssoffa (som jag tyvärr inte fick köpa) – en bild som påminde om Einar Nerman...

Och vi voro på några visiter, bl.a. hos familjen Skoglund – ingeniör Skoglund var hytt- och bessemeringeniör – där vi fingo bevittna, hur en gammal erfaren skånsk matmamma kan bulla upp bordets håvor, när hon är på det humöret.

Och vi voro förstås nere i verken och betittade sevärdheterna där, bl.a. den obligatoriska bessemerblåsningen, som ju alltid ingår i en Forsbacka-visit. (Jag undrar, om all bessemerblåsning är nedlagd vid Forsbacka nu?)

Ja, detta var min fästmös allra första visit på Forsbacka. Jag kan ej erinra mig, att hon sedan kom dit någon mer gång förrän som alldeles färsk fru. Men det dröjde ju länge.

Disponent Arvid Sjögren kunde vara en charmerande värd på en bjudning, och han kunde t.o.m. nedlåta sig att dansa med min fästmö. Men att som chef på bruket skaffa henne en bostad, så att vi kunde gifta oss, c’est complettement tout autre chose!

Om mina barn eller barnbarn någon gång får denna skildring under sina ögon, så kunna de få någon liten hum om hur det gick till på ett svenskt bruk för 40 år sedan, d.v.s. ännu omkring 1911. Nu är det andra seder och en helt annan anda på bruken. Och romantiken är nog död.

Skrivet på Forsbacka 16/4 1952
GH

Porträtterna

2011-06-08T13:53:00.004+02:00

Morfar skriver i sina memoarer om sitt hem i Forsbacka och i den texten finns följande rader att läsa:

“Det var i detta rum som jag började teckna mina många porträtt, såväl av min söta fästmö, dels ett stort antal självporträtt! Vidare ritade jag i detta rum porträtt en hel rad av brukets tjänstemän, hvilka porträtt ännu lära pryda en vägg i Forsbackas brukshotell. Här ha också tillkommit en hel rad ståtliga dansprogram för balerna på bruket.”

Vi kunde inte annat efter att ha läst detta, än åka upp till Forsbacka och titta på bruket och se efter om det fanns några porträtt kvar på värdshuset. Och det fanns det. Ingenting verkar ha ändrats sedan de hängdes upp. Jag kan lova att det var ett stort ögonblick att få komma upp där på övervåningen och få se morfars självporträtt och teckningarna av hans kollegor.

Forsbacka värdshus innehavare blev glada över att få veta mer om bilderna och var mycket tillmötesgående. Trots att de hade en stor skara gäster som skulle komma, tog de sig tid och visade och svarade på frågor. Tack.

Carl Magnus Jonsson f. 1887

Valfrid Eriksson f. 1881

Ture Östberg f. 1881

Axel Fornander f. 1876

Carl Julius Lindström f.1887

Gösta Heijkorn f. 1881. Morfar...

Hemmet i Forsbacka

2011-05-24T23:04:00.002+02:00

Några särskilda minnen speciellt anknutna till det första lilla rummet, har jag just inte. Jag hade inte så mycken tid över för några studier precis, men nog gjorde jag väl hvad jag kunde. Av kamraterna på bruket hade jag ritaren Carl Lindström på ”sängsidan” och kemisten Carl Eliasson på ”byråsidan”. Något intimare umgänge hade jag inte med någon.

Hur länge jag bodde i detta första lilla rum, vet jag inte, men det var tills martiningeniören Walfrid Eriksson gifte sig med Ebba Renck, och det torde måhända ha varit någon gång 1912. Walfrid E. bodde i ett hörnrum åt söder, ett jämförelsevis stort rum med två fönster, säkerligen det bästa i hela Prästbyggningen. Nu hade kamrer Forsberg dött och efterträdts av Hjalmar Andersson. Och nu var det lättare att få något åtgjordt åt rummen i Prästbyggningen. Då Walfrid E. flyttade, fick jag hans rum, och det blev nu ommåladt i hvit Ripolin och omtapetseradt med ljusa, trevliga tapeter, jag fick nya fina hvita hemslöjdsgardiner och rätt så skapliga mattor. Och hvad ändå finare var: jag fick mina möbler ommålade av brukets målare Gradén, som verkligen gjorde sitt bästa. Och jag fick en ny bekväm säng av ”imperial”-typ, förut brun, men nu ommålad i samma hvita ripolinfärg som allt det övriga. Och slutligen: jag fick en gammal dyrgrip, en stor äkta empiresoffa, förmodligen utrangerad ur det Lundebergska disponenthemmet. Den befann sig visserligen i djupaste förnedringstillstånd: de vackra skärningarna voro påsmetade med hvit oljefärg och soffan var klädd med ett billigt cretontyg, som inte gjorde nå’n människa glad. Men jag lät sätta på ett vackert överdrag, så soffan var ändå fin och vittnade om att den en gång varit en praktpjäs.

(Axel Fornander nöp den sedan jag lämnade detta rum och lät restaurera den. Och det blev en 5000-kronors-soffa, som utgjorde en av de många dyrgriparna i det blivande disponenthemmet i Fagersta. Jag försökte förgäves få köpa den eller byta ut den mot en modern soffa).

Bild 2 visar i någon liten mån, hur detta mitt andra rum såg ut. Det var ganska trivsamt och många sköna stunder tillbringade jag där, särskildt på söndagarna, då jag tog ur nyckeln och ”inte var hemma”. Den lilla klockstapeln, som hörde till brukets lilla kyrka, låg på en liten holme alldeles utanför Prästbyggningen, och det var en säregen söndagsmorgonfrid över mitt rum, då den lilla klockan med den ljusa klangen lät sina toner dallra ut över bruksdammen.

(Jag förstår verkligen inte, att jag inte såg, att understa lådan i min numera rätt så söta byrå stod utdragen. Det skämmer ju så betydligt hela rummet. Och de fula kaféstolarna gör fortfarande ingen människa glad, men dem kunde jag inte få ersatta med några vackrare. Clara Schlüter midt i fönstret – med den vackra utsikten ut över den typiska Gestrike-naturen kring Bruksdammen – försonar dock en hel del. Hon har verkligen förljuvat min tillvaro under flera år. Hvad hon måtte ha varit vacker i verkligheten! Hon var maka till den tyske skulptören Schlüter och gjorde honom alldeles otröstlig, då hon dog tämligen ung.)

Det var i detta rum som jag började teckna mina många porträtt, såväl av min söta fästmö, dels ett stort antal självporträtt! Vidare ritade jag i detta rum porträtt en hel rad av brukets tjänstemän, hvilka porträtt ännu lära pryda en vägg i Forsbackas brukshotell. Här ha också tillkommit en hel rad ståtliga dansprogram för balerna på bruket.

Det här kaptlet har ju blivit kalladt ”Hemmet i Forsbacka”. D.v.s. det borde väl då endast ha skildrat Astris och mitt hem – ”Vårt hem i Forsbacka”. Det grundlades först 1914 – ja så länge fick Astri tyvärr vänta, hela sju år efter sin förlovning fick hon vänta. Det är icke många som skulle ha gjort. Men Astri väntade ”både vinter och vår och det hela år”, och det länder henne till stor heder, att hon inte bröt förlovningen.

Men jag tyckte ändå, att jag ville ha med även mitt ”ungkarlshem” i Forsbacka, ehuru väl det näppeligen kunde betecknas som mitt ”hem”. Mitt hem hade jag fortfarande i Stockholm, dit jag åkte ”hem”, då så kunde ske.

Åren 1912 och 1913 gingo, och det började bli olidligt att låta Astri vänta så länge. Men disponent Sjögren var obeveklig. Han ville inte bygga något åt oss, och någon lägenhet på bruket hade han inte. Jag undersökte möjligheten att få hyra i Gefle och åka ut och in till mitt arbete, men det gick inte disponenten med på. Ett försök att få hyra en liten stuga i Rörberg (alltså betydligt närmare än Gefle), strandade på samma grund.

Så kom krigsåret 1914. Hela sommaren 1914 arbetade vi i Vestra Bergsgruvan i Striberg, och minst en gång i månaden var jag nere hos Astri, som då bodde på Strand i Karlstad. (Bild 3 är tagen där, och visar, hur min unga hustru såg ut vid den tiden. Ja, så ung var hon icke precis, ty hon hade hunnit bli 29 år. Men hvad utseendet beträffar kunde man nästan draga av de nio åren, ty man kunde godt gissa på en tjuguåring).

Vid själva krigsutbrottet befann jag mig just i Karlstad, och jag minns väl jäktet och brådskan på stationen, då jag reste hem till Forsbacka. Jag blev hemkallad för mobiliseringens skull. Disponent Sjögren hade nu sent omsider kommit till insikt om, att han måste skaffa oss en bostad, om han överhuvud skulle ha mig kvar i Forsbacka. Och som jag nu började vikariera för de inkallade – kemisten och martinengeniören – så ansåg han väl att han var tvungen.

Baptisterna i Forsbacka hade tidigare haft en egen predikant, som de byggt en liten villa åt. Men på sista tiden hade de ej haft råd att hålla stadigvarande predikant, så bostaden, som kallades Zion, stod tom. den bostaden hyrde nu bruket åt oss. Den låg ett stycke från bruket – åt stationen till – och låg nog så ensligt i skogen, hvarför vi ibland fingo obehagliga påhälsningar av strykande nattvandrare.

Den lilla gulmålade trävillan – som just inte uppvisade några estetiska skönhetsvärden – innehöll två rum och kök samt en stor oinredd vind, där ytterligare två rum skulle ha kunnat inredas. Vårt hem där var ju inte färdigt – endast Astris söta sängkammare och köket var fullt i ordning – och detta är väl orsaken till att vi inte brydde oss om att taga några fotografier därifrån. De enda fotografier jag tog i detta vårt första hem, voro av min brud, då hon kom. Jag hade endast ögon för henne.

Men vi hade storskogen alldeles inpå oss, och en bild från den kan väl försvara sin plats.

Bild nr 5 togs i Karlstad ett år innan vi gifte oss, men den visar väl på ett ungefär, hur den unga fru Heijkorn såg ut, då hon blev hemförd till sitt blivande hem i Forsbacka.

Det var en vacker och glad hustru som blev herrskarinna i mitt 1914 grundlagda hem. Hon sjöng när hon arbetade och flängde litet vårdslöst, när hon satte upp gardiner eller klev på stege för att ordna i skåp och hyllor.

Och en gång – i 3dje månaden av sitt omedelbarligen påbegynta havandeskap – halvsprang hon till stationen, då vi en gång skulle in till teatern i Gefle. Ingen av oss hade någon erfarenhet om sådant, men det hämmade sig, och maken till den jul vi tillsammans upplevde 1914 i Forsbacka, ha vi väl aldrig haft.

Men Astri hämtade sig raskt nog, och länge dröjde det inte förrän hon ånyo fick för sig, att hon ville bli mor. Jag tror det var i juli hon kom på den tanken.

När vi flyttade in i vårt andra hem i Forsbacka, minns jag inte längre. Vi slogo igen samtliga gruvor vid krigsutbrottet eller åtminstone strax därefter, och jag fick i stället ägna mig åt materialprovning och provning av borrstål. Dessutom vikarierade jag minst tio månader som kemist och martiningeniör. Så på hösten 1915 vistades jag i Stockholm över hela vintern för att genomgå en kurs i metallografi och materialprovning.

Det är troligt, att vi på eftersommaren 1915 flyttade till den nya bostaden i Forsbacka by och att Astri bodde ensam där, medan jag var i Stockholm.,jag minns att jag någon gång på vårvintern blev hemkallad från Stockholm av disp. Sjögren för att taga ett generalprov på malm vid Sågmyragruvan. Och nog bodde vi i vår nya bostad då.

Kaj föddes ju 18/4 1916, och han fick ju åka i brukspatron Lundebergs gamla fina täckvagn, då Astri kom med honom. Och då fick han ju åka till den nya bostaden.

Det precisa datum då vi flyttade från Zion till Byn har ju knappast någon större betydelse.

Vår lilla stuga i Forsbacka by syns på bild nr. 6. den ser ju helt liten och oansenlig ut, men den var i själva verket inte så liten. Vi hade 4 rätt stora rum och ett fint kök, dessutom en förstuga på nedre botten och en liten hall på övervåningen (med täljstenskamin).

Det var en pensionerad lokförare från bruket som hade byggt denna lilla stuga som ”Eget hem” för sig och sin gumma. Hvad han hette, minns jag ej längre, men jag minns honom till utseendet. Hvarför han sålde sin stuga till bruket, vet jag inte. Möjligen ville han flytta till Gefle.

Vi fingo omtapetseradt i alla rum, i köket inreddes några modernare skåp än som fanns förut, och köket fick egen ingång. (Det hade ej funnits förut). Vidare fingo vi vattenledning indragen från brunnen på gården (där det fanns en gammaldags pump) samt pump i köket och avloppsledning.

Då vi flyttade in var allt således ganska fint och bra, i alla händelser ofantligt mycket trivsammare än vi hade det i ”Zion”.

Vi hade ju en del naturaförmåner: vi hade t.ex. fri ved (en stor kärra full hvarje vecka, så vi behövde inte frysa). Vidare fri potatis, satt, upptagen och hemkörd genom brukets försorg. Fritt trädgårdsland – dock ej å tomten, där vi bara hade blommor. Fri läkarvård och delvis medicin. Fria frakter, gods hemkördt till trappan. Alla damer fria hästskjutsar till stationen (3 km). elektriskt ljus var inte indraget, men vi hade nästan vackrare belysning med våra gamla fina fotogenlampor.

Jag skall här i några interiörer försöka presentera vårt andra Forsbacka-hem.

Vi ha kommit in från kapprummet och ha vår stora fem-meters-hylla rakt framför oss. Hemmet i Forsbacka var det enda ställe, där vår bokhylla kom fullt till sin rätt. Väggen var nämligen precis fem meter lång i vårt största rum, så hyllan fyllde exakt hela väggen.

Till vänster på hyllan ligga uppstaplade en hel del av mina sällsyntaste mineral, samlade på mina många resor – en prydnad lika god som någon annan. – Observera det underliga korset på bokhyllans mitt!

Visar vårt trivsammaste hörn med vår vackra hörnsoffa (klädd med grönt hemslöjdstyg i Leksandskrus). Det är min syster Signe som sitter i soffan och läser. Bilden är tydligen tagen på julen, eftersom en julbegonia står och blommar på Astris vackra kopparskiva.

Väggbehandlingen gjorde en underbar effekt. Tapeten i ramarna var icke säckväv, men den var i vått tillstånd pressad tillsammans med sådan, hvarför den på något håll icke kunde skiljas från äkta juteväv. Knutar och eventuella små skavanker och oregelbundenheter i väven framträdde i minsta detalj, och färgen var den äkta jutevävens. Det hvita taket – alldeles bländhvitt – var långt nerdraget på väggen och gjorde rummet ljust och luftigt. Vår i färg så underbart vackra matta (från N.K.) var här alldeles ny och fräsch.

Detta rum på Forsbacka var nog det vackraste vi någonsin haft.

Visar ett annat hörn av samma rum. Pianot som står där, var vårt piano nr. 2. det första var i svart päronträ och var något större än detta. Det var av Bergqvist & Nilssons fabrikat. Det var nog vackert, vackrare än de flesta, men jag var bortskämd med klangen i min systers piano, som var genom en lyckträff alldeles enastående och var därför efter en tid inte riktigt nöjd, utan bad firman få byta. Och det fick jag. De skickade detta instrument i mörkröd mahogny, och det var till exteriören ett ovanligt vackert instrument. Klangen var sammetsmjuk, men jag var ändå inte på längden riktigt nöjd, ty instrumentet var en smula tungt i anslaget och klingade aldrig ut ordentligt i fortesatser. I hvarje fall inte som min systers piano, som jag valde ut åt henne bland 30 st. provspelade. Men som romanspiano var det mycket vackert. Jag hade det kvar så länge vi stannade i Forsbacka, men sedan sålde jag det där och fick sedan min vackra Duysen-flygel på hösten 1917 i Storängen.

Det är den sköna Clara Schlüter som nu fått denna inspirerande plats. Hon har inspirerat mig otaliga gånger.

Bild 10 ger en liten inblick i vår söta matsal. Det står en tebricka framsatt på det massiva bordet. Och att döma av lingonriskransen och den lilla julklockan över bordet har bilden tagits på julen (förmodligen 1916, men möjligen 1915, ty alldeles säkert är det inte).

Till vänster ser man större delen av den vackra bonaden ”Valborgsmässoeld”.

Bild nr 11 visar detta vackra hörn lite bättre. De stora stolarna hade vackrare möbeltyg då än hvad de senare fingo.

Bild nr 12 visar något mera av vårt matrum. Man ser det stora bordet från kortsidan. Det var mycket större i Forsbacka än hvad det nu är. Astri kapade av åtminstone 25 cm på hvardera kortsidan. Det tycker jag var stor synd, ty bordet hade vackrare proportioner förut. (Jag ritade bordet till vår nya bostad, liksom tillhörande stolar).

Bild nr 13 är inte så särdeles lyckad, men ger ändå ett minne från Astris sängkammare. Möbeltyget var randigt i gult och violett och gav ett egendomligt intryck av solbelysning i rummet även under rätt mulna dagar. Rummet låg väl åt söder, i hvarje fall var det mycket soligt. Jag tog en gång ett nakenfotografi av Astri en solig dag, just då hon skulle gå upp och kläda sig. Hon stod midt i solskenet och skuggorna från blommorna i fönstret kastade sådana lustiga dagrar över hennes smidiga och ännu slanka gestalt. Jag kan tyvärr inte hitta det fotot, annars hade det fått en plats här.

På bild nr 14 ser man emellertid Astris vackra säng, i hvars sängstolpe hon stod och höll sig, då hon blev exponerad.

På bild nr 15 togs hon tidigt en morgon, innan hon ännu hade gjort toalett. Hon hade varit nere i trädgården och hämtat upp litet blommor, och de båda lösa flätorna tyckte jag klädde henne så till den grad, att jag tyckte de måste förevigas i samband med hennes rum.

I detta rum är Maj-Kersti född, ifall det nångång kan roa henne att se.

Hon hette verkligen Maj-Kersti på den tiden. Och det tycker jag fortfarande är vackrare än Majsti. Majsti fick hon heta, därför att Kaj sedermera, då han började famla i svenska språket kallade henne ”Majtjitti”, hvilket väl först i Storängen fick den stabila namnformen Majsti.

Jag har fortfarande det livligaste minne av den natt, då Majsti föddes. Jag tror att barnmorskan - ”Svarta Sara” som hon smeksamt kallades på bruket – kom ut till oss vid 10-tiden på kvällen den 30 maj och började vidtaga sina föreberedelser för evenemanget. Det var ett spring och ett arbete, som våldsamt jagade upp mina nerver. Jag tror att den bussiga Siri Lund – som skötte lille Kaj – var Svarta Sara behjälplig.

Jag borde ha gått ut i den vackra maj-natten, jag stod inte ut med att höra Astris ångestskrin. Men i alla fall var jag inne och irrade omkring i de nedre rummen som en osalig ande. Jag tror det var vid 1-tiden på natten som Astri vardt förlöst. Därav beror det, att barnmorskan till prosten uppgav den 30 maj som Majstis födelsedag, eftersom hon väl började sin gärning på kvällen den dagen. Men Majsti är född den sista maj och blev uppkallad efter denna sköna månad ”wo alle Knospen flühen”. Namnet Kerstin fick hon av mig till minne av Kerstin Fridén i Sävsjö som jag spelade så mycket à quatre mains med under min vistelse i Fröderyd. Hon var alls ingen ”flamma” i mitt liv – ifall nu någon vill insinuera det. Hon var en ovanligt stilfull, men enkel och bussig flicka. Tyvärr dog hon efter ett par tre år i lungsot. Hon spelade piano med ovanlig skicklighet och stilkänsla. Var hon måhända 20 år?

Den 1:sta juni var jag ute och rodde ensam ute på Storsjön. Det var mycket tidigt på morgonen, kanske vid 4-tiden. Jag plockade på en av de många holmarna en väldig bukett liljekonvaljer för att därmed tacka min duktiga hustru för dottern hon givit mig…

Bild nr 16 härovan togs då Majsti döptes. Dopet skedde i all enkelhet hemma hos oss. Datum har jag numera glömt, men det skedde kanske 14 dar efter. Den bussige och genomhederlige ing. Erik Skoglund syns med fru (skånska) till höger på fotot. Till vänster stående brukspredikanten Erik Bergman med fru – numera prost och kyrkoherde i Östermalm i Stockholm och sedan mycket länge Kungl. Hovpredikant. Till vänster sitter ”Svarta Sara” (var hon syster till verkmästare Lundvik? Jag minns det ej längre).

Bilden är tagen på vår veranda. Allt gick enkelt men värdigt till. Fru Bergman var snäll emot Astri, hon var hennes stöd många gånger. Det sades att hon hade ett väldeliga humör, men det råkade åtminstone vi aldrig ut för.

Eftersom Astri fått sitt rum förevisadt så skall jag väl också visa ett foto från mitt rum. Det var inte så färdigt så det var något att visa. Men jag hade mitt skrivbord och min facklitteraturbokhylla där, och dem kan man ju få minnas. Mitt skrivbord slog Astri sönder till ved, då vi lämnade Solhöjden i Nyköping, och min hvita fackbokhylla ha vi inte heller mer. Men genom denna bild kan jag tänka mig tillbaka till mitt eget rum i Forsbacka. – Jag hade ju min sängplats där också.

I detta Forsbackahem bodde vi c:a två år. Många minnen därifrån skulle jag väl kunna leta upp och skriva ner. Och det kommer kanske fram åtskilligt ur min gömda korrespondens med hemmet.

Min Far fick vi aldrig glädjen att se i vårt Forsbacka-hem, vare sig det allra första eller det andra. Han dog i aug. 1915. men han var ändå hos mig tidigare och bodde på brukshotellet under sitt besök, under hvilket år minns jag ej längre. Jag visade honom omkring nere i verken och han var mycket intresserad, så gammal han än var.

Faster Signe var kanske hos oss i två omgångar (se bild 8). Hon var också hos mig en gång, innan Astri kom till Forsbacka, och bodde då i mitt rum i Prästbyggningen. Det var då jag tog så många fotografier av henne i 1000-watts-lampans sken. – Och Farmor var också hos oss och trivdes godt. (se bild 19).

En del av lösningen på gåtan

2011-04-09T16:19:00.003+02:00

I högermenyn på den här bloggen har vi länge haft en bild som vi inte vetat var den varit tagen. Den finns inklistrad bland morfars papper. Ett riktigt fotografi; det är lite dåligt fixerat och har börjat fälla silver. Som rubrik till bilden har vi ställt frågan Är det någon som vet var detta är?

"Foto av Kasper Salin, 1910. Samma hus med Åsögatan österut med Skeppargränd till vänster. Det fanns en bröd- och mejeributik där en av våra affärslokaler ligger nu. Fotot finns på Stockholms Stadsmuseum."

Plötsligt var det någon som visste det! Det kom en kommentar:
Bilden föreställer Åsögatan. Jfr:
http://www.asoberget.com/images/S-5-HI15.jpg
http://www.asoberget.com/images/IMG-2/skepp-asog.jpg
Från http://www.asoberget.com/S-5-HISTORIA2.htm

Och visst var det så! I HSB BRF ÅSÖBERGET 233 för Åsögatan 192 och 194 fanns en historik som visade en bild tagen på nästan exakt samma ställe. Bilden var tagen utanför föreningens hus.

"och här ser vi Åsögatan österut i höjd med 194:an."

På hemsidan fanns ytterligare en bild tagen från samma plats med några nyfikna barn på.

Vi är så glada över att ha fått veta var bilden är tagen.
Tack, du anonyma källa!

På samma sida i morfars memoarer sitter bilden ovan. Ytterligare några gamla söderkåkar. Och samme herre i stärkkrage och hatt som på den andra bilden. En kamrat? Och vilka söderkåkar? Tagen lite längre ner på gatan vid samma tillfälle?

Att morfar fotograferade mycket, det vet vi. Vore roligt att veta även var denna bild är tagen. Vem herr'n är, lär vi nog aldrig få reda på. Så vida inte morfar skrivit något någonstans...

Det stora gruvraset

2011-01-27T10:31:00.003+01:00

Någon gång på 1930-talet – jag tror det var just 1930, ty det var just under den tid då borgmästare Fant lyckades kasta ut mig från Nyköping – fick jag genom Rick Lundgren, den blivande gruvchefen i Fagerstakoncernen, ett litet tillfälligt uppdrag att göra några gruvmätningar i Långgruvan, en gammal järngruva i närheten av Andersbenning, mellan Avesta och Norberg.

Jag minns precis hur det var, när Rick Lundgren kom och mötte mig med sin bil i Avesta. Han hade bilen full med diverse verktyg och säckar, och jag förvånade mig mycket, att han ville smutsa ner bilen på det viset.

De första dagarna bodde jag hos Lundgrens i den fina ingeniörs- eller gruvförvaltarevillan, men sedan fick jag ett gästrum beläget en trappa upp på gaveln över gruvkontoret. Och däruppe var mycket trevligare att bo än nere i villan. Ty där fick jag vara lite för mig själv. Lundgren var väl en skicklig gruvkarl och en karl ”som kunde säga ifrån” – hvilket var den förträffligaste egenskap en människa enligt hans åsikt kunde ha. Men vi voro alldeles för olika för att kunna ha någon kontakt med hvarandra.

Så t.ex. var nog Lundgren tämligen kemiskt ren från alla kulturella intressen. Han hade visserligen en luta hängande på en vägg och det påstods, att han i glada kamratlag brukade sjunga ”Fridas visor”. Men sin stora, dyrbara Philipsradio använde han uteslutande till att höra dagsnyheterna från. Så fort det blev någon musik värd att höra, knäppte han obarmhärtigt av ”den förbannade smörjan”. Och föredrag avskydde han likaså. Det var bara dagsnyheterna som hade något värde. Jag sjönk nog ohjälpligt i Lundgrens aktning, när jag förärade den unga guvernanten i familjen – jag har totalt glömt bort hennes namn nu – ett par av mina bästa sånger samt min lilla Ravel-betonade menuett – som hon tyvärr inte kunde spela.

Långgruvan är en gammal och ganska djup gruva. Den påbörjades som så många andra gamla gruvor som dagbrott, och stora öppna stötar finnes ännu delvis kvar, även om de kanske användts som störtschakt för gråberg till fyllning under den tid igensättningsbrytning förekom.

På senare tid användes ju uteslutande magasinsbrytning på de djupare nivåerna. Gruvkontoret låg nu alldeles strax intill en dylik stor stöt från äldre tider, och ras hade flera gånger förekommit från de osäkra öppna väggarna, så jag hade just spekulerat över, hur dumt gruvkontoret egentligen hade blivit placeradt.

Nåväl, jag utförde en hel del mätningar nere i gruvan, dels på c:a 170 meters nivå och dels på djupaste nivån, som – om jag inte nu minns fel – var belägen på c:a 311 meters djup. Detta var kompletteringsmätningar av de senast utförda arbetena. Jag har också vid ett annat tillfälle utfört två fullständigt nya gruvkartor över hela Långgruvsfältet – det ena exemplaret avsedt för gruvbolagets räkning, det andra – identiskt lika – för Gruvkartekontoret. Den nya gruvkartan baserades på två äldre, (eller tre?) mindre gruvkartor, som inte alls hängde ihop. De blevo nu hopmätta och konnekterade. Hvardera kartan innehöll ett 30-tal blad, och en massa profiler upprättades, så det arbetet var ganska betydande. Och min karta torde tillhöra de bäst ritade som Gruvkartekontoret har, det törs jag nästan bestämdt påstå utan att skryta alltför mycket.

Ritandet av dessa stora kartblad skedde hemma i mitt rum på Solhöjden i Nyköping, men vissa erforderliga mätningar måste ju göras i gruvan. Ingeniör Lundgren var mycket petig och mycket fordrande, så det var inte lätt att göra honom till lags. Men till sist hörde jag genom professor Per Geijer, som en gång besökte Långgruvan, att han varit mycket nöjd och givit mig beröm för min ritkonst. Det sade han dock aldrig till mig.

Gruvfogden i Långgruvan hette – om jag inte nu minns fel – Andersson, och det var en trevlig och hjälpsam karl. Han åkte med mig ner i gruvan ett par tre gånger, och en gång voro vi två alldeles ensamma i hela den stora gruvan. Vi skulle då bege oss till en långt avsides belägen undersökningsort, som säkert låg bortåt ett par tre hundra meter från centralschaktet. Det var på gruvans djupaste botten, över 300 meter, och det kändes onekligen litet ensamt för oss två, som sökte oss fram genom mörkret vid skenet från våra små karbidlampor.

Rätt som det var, sade Andersson: ”Nu skall inschenörn inte bli rädd. Alldeles strax kommer vi fram till något ganska kusligt.” Strax därpå fick jag syn på något som såg ut som ett par jättelika isbjörnar, stående på bakbenen. Nog voro de fyra eller fem meter höga. Det såg fantastiskt ut i mörkret. ”Isbjörnarna” voro försedda med lång hvit ragg och liknade faktiskt isbjörnar, feta och frodiga som de voro.

När vi närmade våra lampor intill ”raggen” smälte den och droppade som någon sorts stearin ner på bottnen av det arbetsrum, som orten gick igenom. Det var några stämplingar av trä, som blivit alldeles inklädda av en krithvit svamp. Hade jag gått där ensam, så hade jag nästan blivit lite kuslig till mods. Ty det var sannerligen inte godt att gissa, hvad dessa vidunder nere i gruvan kunde vara för någonting. Djupt nere i Falu gruva förekom också en liknande svampbildning, men den var inte alls krithvit som denna. Jag har nog hört, hvad denna svampart heter, men namnet har jag numera glömt.

Under våra mätningar höllo vi en gång till på bottnen av ett nydrivet schakt på c:a 60 – 70 meter, beläget i en utkant av gruvfältet. Jag hade två unga pojkar med som handtlangare. Därnere i detta schakt var så starkt drag, att vi knappast kunde vara där. Jag beordrade pojkarna att ibland ta sig en språngmarsch inne i en av de orter, som förband detta nya schakt med den övriga gruvan, för att de inte skulle förkyla sig. Själv försökte jag svepa en lång scarf, som jag hade med mig, om huvudet. Draget var så starkt, att lösa papperslappar hvirvlade upp genom schaktet. Den ena av pojkarna var litet förkyld förut, så honom skickade jag ganska snart upp. Han sjuknade sedermera häftigt, och dog efter några dagar i lunginflammation. Om detta far till följd av draget i schaktet eller berodde på andra orsaker, det vet jag ju inte. Men det berörde mig illa.

Detta var den sista gruvmätning jag utfört. Beräkningarna voro intressanta. Men ”gruvraset” då? Ja, det kommer nu. En morgon vid 4-tiden eller så omkring, medan det ännu var mörkt, vaknade jag plötsligt i min säng på gruvkontoret vid ett brak och ett långvarigt dunder, som jag inte kunde tyda på annat sätt än att ett större ras måste försiggå någonstädes i gruvan.

Jag rusade upp och sprang fram till fönstret för att försöka titta ut och se, om det syntes något i den stora gamla öppna gruvstöt, som låg helt nära gruvkontoret. Men det var ännu för mörkt för att jag skulle kunna se något. Jag tordes i alla fall inte gå och lägga mig igen utan att först ha fått reda på orsaken till detta egendomliga dunder, utan jag klädde på mig och gick ut. Jag strövade omkring litet kring de närmast belägna gamla brotten. Men jag kunde ej finna något tecken till ras, åtminstone inte i gruvans övre delar.

Då jag ingen förklaring kunde leta på, så måste jag antaga, att ett ras ägt rum längre ned i gruvan, ett ras, som inte sträckte sina verkningar ända upp i dagen. Och något lugnad gick jag efter en stund och lade mig igen. Men nog var jag en smula orolig. Tänk om raset skulle fortsätta! Man kunde aldrig veta hvad som kunde hända. Jag hade ju med egna ögon sett hvad ett dylikt ras hade åstadkommit t.ex. i Källfallsgruvan i Riddarhyttefältet. Hela gruvkontoret skulle ju kunna störta ner i djupet.

På frukosten träffade jag gruvkamrern. Han hette Öström och var en snäll och hygglig man. Jag frågade honom om inte han hade hört det förfärliga dundret på morgonen. Joo då! Det hade han. Och han gav mig förklaringen till det också. En väldig tjädertupp hade i mörkret flugit direkt på den grova kabeln till den linbana som fraktar sligen från anrikningsverket ner till Andersbennings station. Denna kabel gick alldeles utanför väggen till gruvkontoret och något stag av något slag hade överfört ljudet från linbanekabeln till själva gruvkontoret. Det var därför som ljudet hade blivit så starkt. Och efter den kraftiga stöten hade kabeln fortfarit att ljuda som en spänd sträng ett bra tag. Att det kunde bli ett så kraftigt dunder och brak av en så pass obetydlig orsak hade jag knappast kunnat tro.

Kamrern skrattade åt mina gruvrasfunderingar. ”När det rasar i gruvan, så låter det på ett helt annat sätt”, sade han. Så där ser man att det behövs lite erfarenhet även till sånt.

Den väldiga tjädern blev emellertid alldeles lemlestad av stöten mot kabeln och låg och flaxade svagt med vingarna, då folk kom till på morgonen och hittade den under linbanan. Och slutet på "gruvraset” blev, att kamrer Öström bjöd mig på gentil middag dagen därpå.

Däruppe vid Långgruvan var ju ett litet samhälle av gruvarbetare. Men det låg alldeles isoleradt uppe i skogen, och jag förstår att Rick Lundgren inte ville bo där i längden – trots att villan var stor och försedd med alla bekvämligheter, badrum m.m. Han flyttade tämligen snart ner till Fagersta, och Löwenskiöld, som var gruvförvaltare före honom, kom till Långnäs och blev gruvchef vid Nyängs gruvor invid Hofors. Om Öström finns kvar är väl tvivelaktigt.

Gösta Heijkorn

Läs också Västmanlands Nyheters artikel om Långgruvan

Bilder från bloggen Historiska reflektioner i Näsgårds län. Tack Henrik för tillåtelse!

Cykelsegling med paraply

2010-12-11T19:33:00.003+01:00

Under den tid jag vistades nere i Skåne – åren 1931 – 33 – passade jag naturligtvis på att få se så mycket av landskapet som möjligt d.v.s. så mycket som mitt arbete och min skrala kassa tillät. Mestadels använde jag därvid min cykel, och det är sannerligen inte så få kilometer, som jag på den tillryggalagt. Tyvärr bodde jag litet ensidigt till – i Malmö – och som min cykel naturligtvis hade sin begränsade aktionsradie, så blev det egentligen bara den sydvästra delen av Skåne jag fick se, d.v.s. den del av landskapet som begränsas av de stora åsarna. Det var synd, ty ur min synpunkt är det skånska åslandskapet det vackraste. Till Simrishamn och det mångbesjungna Österlen kom jag tyvärr aldrig, och det är jag ledsen för, ty östra Skåne är helt säkert vackrare än det västra.

Astri och barnen voro med mig upp på Romeleåsen och till Ringsjön, och själv har jag sett Hallandsås. Kullen och små smakbitar av Söderåsen, så litet har jag i alla fall fått se av det skånska åslandskapet.

När man läser om Skåne, så hör man alltid talas om ”Landet söder om landsvägen”. Endast de som äro födda där räkna sig som heläkta skåningar. Jag hade ju sett Skanör, Falsterbo och Trelleborg, men detta är ju endast utkanten av området i fråga. Naturligtvis måste jag, innan jag lämnade Skåne, också se ”landet söder om landsvägen”. Tillfälle därtill fick jag under pingsten 1932, och det är om den turen denna lilla skildring skall handla.

Det var alltså på Pingstdagen 1932 denna märkliga cykeltur startades. Jag minnes icke datum, men det var i alla händelser kallt i luften, och i Malmö och trakten däromkring fanns ännu icke en knopp utsprungen.

Det blåste den där dagen, det blåste rent ostlig vind, och med erfarenhet av hur det är att åka i motvind på de skånska slätterna så kanske man kan förstå min tvekan att ge mig ut på en 7-milatur på cykel. Ja, ty det var Ystad som var målet för min tur denna dag, och sträckan Malmö – Ystad, är – om jag nu minns rätt – omkring sju mil.

Men solen sken från en molnfri himmel och i trädgårdarna ute i Limhamn prunkade vårblommorna i all sin glans. Jag hade två helgdagar framför mig, och det kunde inte bli tal om, att jag skulle gå ”hemma” i Limhamn en hel helg. – Jag gjorde en liten tur ut i de närmaste omgivningarna för att titta på vinden. Jo, det fläktade ju för all del en hel del, men längtan att få komma ut och se något nytt – framför allt en så´n stad som Ystad – övervann min fruktan för blåsten. – Jag åkte!

Det var i alla fall ljuvligt att komma ut i den friska vårluften! Jämte ett dike i närheten av Lockarp rastade jag ett litet tag, ty där växte luktviol i sådana mängder att slänten av diket var alldeles blå. Hvilken ljuvlighet att sitta sär i den flödande vårsolen och insupa en av de härligaste dofter jag vet! Lockarps svarttjärade väderkvarn glänste i solen. Idag var sannerligen ett fint malningsväder, men det var pingstdag och de väldiga vingarna stodo stilla.

När jag anlände till Arrie, hade blåsten tilltagit. Jag funderade allt ett tag på att vända medan tider var. Jag kände på mig att det skulle bli knepigt att ta sig fram ända till Ystad. Men å andra sidan hade jag redan åkt c:a en mil, och jag kände mig inte ett dugg trött trots motvinden, som dock hittills varit någorlunda dräglig. Jag tänkte: jag åker ner och tittar på de berömda Månstorps gavlar, så får jag se hur det sedan blir.

Ja, jag åkte ner till Ingelstads kyrka, som jag dock inte har minsta minne av. – Strax söder om kyrkan ligger den gamla slottsruinen Månstorp, som under medeltiden hette Mogenstrup. Det är en urgammal sätesgård, så gammal att man intet känner om hvem som byggde slottet där. Dess förste kände ägare hette Hack. År 1509 såldes gården till Henrik Krummedick, en känd figur under dansktiden. Han var gift med en Hack.

Sedan kom medlemmar av släkten Bille. Den rike och mäktige rikshovmästaren Eske Bille var måg till Krummedick. Och det berättas att han rustade upp och ”bebyggde” Mogenstrup. (Det undras mig om den Bille, som jag kände från min skoltid på Realläroverket, är en avkomling till honom. Nog var han tillräckligt högfärdig och högförnäm, och i all synnerhet hans mamma, som köpte Karleby invid Hall och förbjöd vår badning på den fina badstranden där).

Mogenstrups siste danske ägare var Ove Tott.

Gården har sedan dess genomgått skiftande öden.

Vår store Måns Bock, Skånes generalguvernör, greve Stenbock, hade den en tid som förläning – eller var det kanske hans fader G. O. Stenbock?

I alla fall förstördes den gamla borgen 1678 av danskarna och i våra dagar är det inte så mycket som finns kvar. De båda gavlarna voro uppförda av gråsten med nedtill 5 ¼ alns tjocklek, och det är egentligen de som mest trotsat tiden. Därför brukar också ruinen mest benämnas ”Månstorps gavlar”.

Jag gick väl där i ruinen en god stund och hörde kajorna kraxa i träden rundt omkring. Men så beslöt jag mig att fortsätta till Ystad.

Jag gjorde tyvärr inga anteckningar under denna tur, så jag kan mycket litet berätta om de trakter jag for igenom. Möjligen har jag gjort försök att skildra något i de brev som jag strax efteråt skickade till såväl Astri som Farmor, men att få tag i dessa brev nu är sannerligen icke godt.

Jag minns att jag gjorde en längre rast i sluttningen av en bronsåldershög strax jämte vägen, men hvar det var, har jag inte längre något säkert minne av. En svag aning säger mig, att det måste ha varit i närheten av Skivarp. Jag minns också, att jag under den rasten gjorde några små anteckningar för att ha ett minne från just den trakten. Men hvar dessa anteckningar nu döljer sig, är ej godt att säga. Här befann jag mig emellertid i ”landet söder om landsvägen”. Vackert var det på sitt sätt, kanske mer säreget än direkt vackert. För en uppsvensk är ju denna oändliga jordbruksbygd någonting mycket underligt. Detta är ju inte Sverige, tycker man. Man förstår så väl, att detta land hörde till Danmark under långliga tider.

Jag skulle naturligtvis ha velat skriva ner mina personliga intryck av denna egendomliga natur. Men det fanns inte mycket tid till. Det blåste nu också till den grad, att man knappast kunde ha den allra minsta papperslapp uppe, och att ta upp en karta för att orientera sig var ogörligt. Emellertid har jag ju läst åtskilligt av skåningar som skildrat denna sin hembygd, bl.a. vackra skildringar av Ola Hansson, som ju är född här nere. (Hönsinge). Även Hans Larsson är ju född ”söder om landsvägen”, och även han har ju skrivit åtskilligt vackert om denna bygd.

Nu så här långt efteråt har jag inte många synintryck kvar. Och jag hittade ingenstans någon kiosk eller annat ställe, där jag kunde tillhandla mig några vykort med bilder till stöd för minnet.

I Anderslöf funderade jag ett tag på att ta vägen ner till Ö. Torp för att få se Smygehuk, Sveriges sydligaste udde. Men det skulle ha försinkat mig en hel del. Jag har fått nöja mig med Nils Asplunds tavla.

Någon halvmil från Skivarp gick landsvägen ända ner till havsstranden. Hade jag förut inte riktigt fått känna på blåstens häftighet, så fick jag väl känna den nu. Här nere vid havet fanns inte ett dugg som kunde bromsa vindens framfart. Stundtals måste jag stiga av cykeln och gå långa sträckor, ty det fanns ingen möjlighet att pressa sig fram mot vinden, även om jag stod i pedalerna med hela min tyngd. Då jag i trakten av Charlottenlund gjorde ett desperat försök att trampa mig fram – ty jag hade då gått åtminstone två – tre kilometer – så gick frihjulet eller navet sönder, pedalerna snurrade bara rundt. Då var det klippt alldeles. Jag trodde emellertid, att jag då inte skulle ha långt kvar in till Ystad, blott en eller annan kilometer. Vägen gick i en stor krök, och en udde skymde utsikten över staden. Just då mötte jag en bonde som kom körande. Jag frågade honom om det var långt kvar in till staden. Dryga tre fjärdingsväg, svarade han. Trevligt perspektiv! Jag var nu alldeles utpumpad av allt stretande i blåsten. Men då jag var alldeles svettig av den våldsamma kroppsansträngningen och inte minsta skydd fanns för den våldsamma vinden, så hade jag intet annat val än att knoga och gå. Cykeln var obrukbar.

Då man är sådär utpumpad, så har man förlorat allt sinne för den omgivande naturen. Och mycket att fästa ögonen på fanns sannerligen inte heller. Visst var havet i storm utanför ståtligt – men stranden var i mina ögon ful, ja, med förlov sagdt rent ful. Låga mador utan annan vegetation än litet snaggadt gräs, några blommor som kunde liva ögat, såg jag inte till (det är möjligt att man kunnat hitta några enkla strandblommor, om man gått ner till stranden, blåeld kanske eller strandkål, men uppifrån landsvägen syntes i hvarje fall intet). Här och var lågo fiskebåtar högt uppdragna på stranden. Men något egentligt fiskeläge såg jag inte till. Det var grått, grått!

Det var nog något av en riddare av den sorgliga skepnaden som på pingstaftonens kväll gjorde sitt intåg i Ystad. Hvad klockan var, då jag ändtligen kom in i staden, har jag länge sedan glömt, men det torde ha varit tämligen sent,. Jag gissar att det var vid 8. 9-tiden. Jag hade då åkt (och långa sträckor gått) sju mil i 20 sekundmeters storm (motvind). Jag hade hellre åkt 14 mil i lugnt väder än dessa sju och ändå inte varit tröttare.

Att se något på sta´n i detta tillstånd kunde naturligtvis inte komma i fråga. Utan min enda önskan var att så fort som möjligt komma i säng. Att ligga på hotell hade jag inte råd till och jag tror inte att vandrarhemmen ännu hade trädt i funktion här i landet. Såvidt jag nu minns, så vände jag mig till en polis på gatan och bad honom rekommendera något lämpligt rum för resande, något ställe där det var rent och snyggt och där man inte riskerade att råka illa ut. Och jag fick anvisning på ett sådant. Det var en trappa upp i ett stort hus, hos en vänlig tant, som nog gjorde hvad hon kunde.

Men det fanns ett stort aber. Frälsningsarmén hade sin lokal på nedre botten, och de energiska människorna hade natthalleluja. Om de hade börjat, då jag anlände dit, så hade allt varit godt och väl, ty då hade jag kunnat gå ut och letat reda ännu en snäll polis och kanske hade fått något mera idylliskt. Men de började inte förrän jag hade lagt mig och möjligen också somnat. Och det blev ett mycket energiskt halleluja den kvällen. De stackars syndarna måtte ha varit mer än vanligt hårdfrälsta. Ty där sparades sannerligen inte på ljudeffekter, som ibland kom resårerna i min enkla turistsäng att ge resonans och deltaga i den allmänna frälsningsglädjen. Det var ett stort instrumentuppbåd, både hornmusik och strängaspel och det skånska idiomet i de gälla flickrösterna blandade sig kraftigt däri. – De höllo på till bortåt 1-tiden på natten och jag sov verkligen inte mycket den natten…

Det verkade vara ett utstuderadt hån, när sedan den snälla tanten frågade mig på morgonen, om jag sovit godt vid den ljuvliga musiken. Hon menade det, ty hon var själv frälsningssoldat. (Jag vill här inflicka, att jag ingenting har emot Frälsningsarmén och dess verksamhet. Den gör säkert mycket godt, där den passar. Men för utpumpade cykelåkares nattsömn är den inte lämplig. Då bör det säkerligen vara minst två trossbottnar emellan).

Det är inte meningen att här komma med någon beskrivning av Ystads sevärdheter. De äro många och synnerligen intressanta och skulle fordra ett eget kapitel, men jag skall i alla fall nämna något om hvad jag såg på Annandagens morgon och förmiddag. Först och främst faller den ålderdomliga vackra stadsplanen i ögonen. Ystad gör på den tillfällige besökaren intryck av att vara en medeltida stad. Dock äro de medeltida husen inte många. Det finns visst bara en enda rak gata i staden; de övriga äro smala och slingriga. Namnen på gatorna minna överallt om forna tider. De kort som jag lyckades komma över och som äro insatta här. Få väl tala för sig själva.

Sedan måste jag naturligtvis nämna de båda kyrkorna, den av Erik Lundberg på 1920-talet så vackert restaurerade Mariakyrkan, från hvilken några bilder här visas, samt den så ålderdomliga S:t Petri-kyrkan, som fordom tillhörde franciskaner- eller gråbrödraklostret i Ystad, hvilket stiftades 1267 av en riddare Holmger och hans fru Katarina.

Vid Petrikyrkans västra gavel, som har ett mycket vackert röste, ligger S:ta Gertruds gillestuga, i senare tid vackert restaurerad. Intill korets norra sida ligger det gamla klosterhuset, hvars norra gavelröste är mycket ståtligt. Klostret, som är byggdt i två våningar inrymmer museum och bibliotek mm.

Jag såg också som hastigast något av Fornminnesföreningens samlingar, inrymda i det s.k. Borgmästarehuset, ett mycket gammalt korsvirkeshus.

Och naturligtvis beskådade jag Karl XII-huset och det gamla apoteket.

Ett hastigt besök vid Sandskogen, Saltsjöbaden och sandplagen där nedanför övertygade mig om att Ystadborna förstå att draga nytta av havet. Sandplagen påminde nog om Falsterbos badstrand, men kunde inte jämföras med den. Dock skulle jag vara mer än tacksam om jag på sommaren hade en sådan strand till mitt förfogande, här nedan följer en bild av en del av stranden.

Jag lämnade Ystad med stor saknad. Dels erbjuder staden så mycket intressant att beskåda, dels är ju landet norr om Ystad späckat med pampiga slott, som det skulle ha varit roligt att se. Där ligga ju t.ex. Marsvinsholm, Charlottenlund, Krageholm, Tosterup, Snogeholm, Bergsjöholm och många andra. Men jag hade ju endast två dagar till mitt förfogande och jag måste t.o.m. ”hem” till Malmö förekvällen, hur det nu skulle gå till.

När jag lämnade Ystad vet jag inte, men det var väl vid 11 – 12-tiden på dagen. Jag hade i Sjöbo en av mina bergskolekamrater, Georg Gjukeson som jag inte sett eller hört av på länge. Jag beslöt mig för att cykla till Sjöbo, för att därifrån få den ostliga vinden rätt i ryggen. Pingstdagens hårda blåsväder höll oförminskadt i sig även på annandagen.

Jag åkte alltså nu norrut från Ystad. Jag fick därigenom sidovind och slapp trampa alltför hårdt. Snarare fick jag på sina ställen vinden en smula med mig, så att jag fick en smula nytta av mitt stora uppfällda paraply. Men risken blev då i stället att jag kunde blåsa omkull, ty så hårdt blåste det verkligen. Ett par tre gånger gjorde jag det också ehuru det avlöpte utan missöde. Och ett par gånger blåste paraplyet ut och in.

Från Ystad bär det rätt bra uppför. Nordväst om Ystad når kartans hundrameterskurva ner till ett avstånd av föga mer än åtta kilometer från Skånes sydkust. Och ser man på Skåne i dess helhet, så ligger mer än en fjärdedel av landskapet över hundrametersnivån. Hvilken uppsvensk har reda på det? I Uppland t.ex. når ingen enda punkt hundra meters höjd över havet. Så föreställningen om att Skåne är platt som en pannkaka behöver betydligt revideras. Och hvem vet, att den högsta järnvägsbron på stambanelinjen mellan Södertelje och Malmö ligger strax söder om Lund eller att inom Lunds stads område markytans högsta punkt ligger 72 meter över den lägsta?

Jag gjorde en annan överraskande upptäckt. – Nere i Ystad fanns denna pingst ännu inte en buske grön, träden hade knappt gröna knoppar. Men jag behövde inte åka långt förrän vegetationsbilden förändrades. Det blev grönare och grönare, och uppe i Sjöbotrakten hade boken just slagit ut sina sidenglänsande blad. Det är väl Östersjöns kalla vintervatten som åstadkommer detta.

Från vägen upp till Sjöbo – 2-3 mil – har jag inte så många synminnen. Jag åkte förbi Bromma kyrka – rätt lustigt att träffa på ett sådant namn nere i Skåne (Hvad betyder Bromma förresten?) och ett antal andra kyrkor, Bjäresjö, t.ex. som är från 1100-talet. Jag såg Marsvinsholms slott på avstånd och har ett svagt synminne av det. Jag gjorde en liten avstickare till Krageholm för att få se detta ståtliga slott. Och jag har svaga minnen av ett par sjöar, Ellestasjön och Snogeholmssjön, samt ett par slott till: Bellinga och Snogeholm.

Då jag kom upp till Sjöbo, väntade mig en missräkning: Gjuke var inte hemma. Han hade på morgonen rest till sin mamma i Trelleborg. Detta var i själva verket en ganska stor missräkning, ty jag hade räknat med att få rasta i Sjöbo och få hvila ut en stund i Gjukes hem. Och skall sanningen fram, så hade jag fult nog väntat mig att Gjuke skulle ha bjudit mig på middag. Hans lilla mekaniska verkstad var väl inte så mycket att se. (Gjuke var ju gruvkarl och blev gjutare. Lika underligt som att jag var både gruv- och hyttkarl och blev ingenting!)

Det var ingenting att göra. Jag vände Sjöbo omedelbarligen ryggen. Jag for i stället nu ner till Sövdeborg och tittade på det gamla Piperska slottet, uppfördt av Fredrik Lange, som 1587 köpte godset. Innan den nuvarande borgen kom till, låg den dåvarande huvudbyggnaden på en holme i Sövde sjö och var ärkebiskopligt slott. Vid detta utkämpades 1180 ett slag mellan de upproriska skånska bönderna och ärkebiskop Absalon.

Den nuvarande borgen fick sitt utseende av Brunius, som 1840 utförde en genomgripande restaurering. Jag minns Sövdeborg bäst från en färgfilmsförevisning av skånska borgar och slott, jag tror det var i Malmö.

Jag fick komma in på slottet och såg bl.a. den unika ”stensalen” med dess 300 år gamla stuckaturarbeten och den magnifika taklisten med dess underliga helupphöjda huvuden.

Det vackraste jag såg på hela denna cykeltur torde dock ha varit Sövde kyrkogård. Den ligger på en halvö som sticker ut i Sövdesjön. Och jag tvekar inte att kalla den för den vackraste kyrkogård jag någonsin sett. Det berodde väl främst på den underbara vegetationen. Trakten kring Sövdeborg är ju bekant för sina praktfulla bokskogar, men här vid Sövde kyrkogård tycktes alla slags lövträd ha stämt möte. Och här blommade redan vissa buskar. Och blommor prunkade på alla gravar med en rikedom som jag inte vet mig ha sett någon annanstans. Jag har ett svagt minne av att liljekonvaljerna blommade, men det är väl ändå knappast troligt.

Tänk då hur det såg ut nere i Ystad, inte en grön buske ännu.

Nu kommer hemresan på Annandagens eftermiddag. Det är den som har fått ge rubrik åt skildringen av denna cykeltur: ”Cykelsegling med paraply.”

Jag hade nu full medvind ända ”hem” till Malmö och samma vindstyrka som dagen förut. En sådan färd hade nog aldrig de goda skåningarna sett förut, kanske inte senare heller. Jag flög fram, med det stora paraplyet högt lyftadt framför mig för att kunna se vägen ordentligt. Sällan var jag nere i 20 km:s hastighet, men däremot ofta uppe i över 30 km. och jag är fullt övertygad om att i vissa vindstötar kom jag upp i 40 km. det var mycket folk ute och bilade denna annandag pingst, och överallt fällde man ner bilrutorna och vinkade och hejade på mig. I Staffanstorp som jag flög förbi i rekordfart på den plana och släta vägen, stod fullt med folk ute vid trädgårdsgrindarna och viftade. Det var endast någon gång i en eller annan uppförsbacke som jag behövde trampa, eljest seglade jag med paraplyet. Och i den stora backen vid Dalby höll jag så när på att köra ihjäl mig, ty bromsen fungerade dåligt eller inte alls. Jag minns att jag rätt högt uppe i backen råkade köra på några stenar i den grusiga backen och därvid tappade min stora tub som var med på turen och satt fastspänd i fjädrarna på pakethållaren. Den skakades loss och blev liggande uppe i backen, men jag fortsatte utför och hade all möda i världen att hålla mig ”på rätt köl”. Jag kunde ej stanna förrän backen tog slut.

På vägen från Arlöv in till Malmö var mycket folk som promenerade i det strålande vackra vädret trots den hårda blåsten. Och där jag nu kom svepande i ilfart på cykelbanan med paraplyet ”i högsta hugg” blev det något av en sensation. Folk viftade och hurrade. Dagen därpå kom jag in i tidningen och fick en interview på halsen för att berätta om den märkliga resan. Tidningen sade, att man bör ju vara ingeniör för att komma på en sådan briljant idé.

Jag skulle naturligtvis ha berättat om hvad jag såg på hemresan från Sövdeborg. Men det skulle bli en massa sidor till, och det orkar jag inte, åtminstone inte idag. – Jag kan ju nämna utsikten över Romeleklint från Blentarp. (Man måste ju erkänna, att att tvärtom mot hvad folk i allmänhet tror, är Skåne ett mycket omväxlande landskap). Jag såg Everlövs märkliga 1100-talskyrka med dess medeltida kyrkogårdsport. Jag åkte ner till Östarp. ”Kulturens” i Lund friluftsmuseum med en hel skånsk bondgård i ”levande” skick, med alla djur och inventarier och ett äkta skånskt värdshus, där jag åt middag. Jag åkte igenom Veberöd, där man har den mäktiga Romeleåsen alldeles inpå sig. Och jag stannade ett tag vid Fågelsången, ett geologiskt bekant ställe med alunskiffer, orstensballar och graptoliter.

Vidare åkte jag förbi Dalby med dess högst märkliga kyrka, efter hvad det påstås domkyrka före Lunds och – efter hvad man vet – den äldsta stenkyrkan i Skåne. Den heter Heligkorskyrkan. Jag stannade inte i Dalby denna gång, ty jag hade varit där förut ett par gånger, såväl i kyrkan som i den botaniskt berömda Dalby hage; fyndort för sällsynta växter och med en intressant vegetation över huvud taget. Kanske få även dessa cykelturer sin skildring en annan gång. Nu tumlade jag bara utför åsen ”hals över huvud” och kom ner på slätten vid Kyrkheddinge och Staffanstorp, där vinden låg på obarmhärtigt och jagade mig fram med nära nog bilfart. Mitt paraply blåste ut och in flera gånger, och var sedan inte i något vidare godt skick.

Och nu slutar jag väl denna lilla skildring. En sentida läsare bör kunna förstå, att för en uppsvensk var denna tur något av en sensation. Skåne är Skåne och intet annat! Men det räcker en stund!

Skrivet på Lillerud 4/2 1954. Gösta Heijkorn

Cykelteckningen överst från Svenska Tusrisföreningens Årsskrift 1904, Erik Hedberg. Den gamla färgbilden på Sövdeborg från Torp och gårdar. Alla övriga från morfars samlingar.

Vättersö

2010-05-15T22:49:00.003+02:00

Om våra somrar på Vättersö i Stockholms norra skärgård skulle det faktiskt vara lockande att skriva en hel bok, ty där fanns en mångfald av motiv att hämta för en sådan.

Redan för många år sedan – då minnet var friskare än nu på ålderns dar – umgicks jag med tanken på att skriva en längre skildring från denna ö, där vi tillbringade två somrar, oförgätliga i mitt minne. Oförgätliga inte så mycket – eller just inte alls – för folkets skull, som bodde där, utan för den härliga skärgårdsnaturens skull – och för barndomsminnenas skull.

Det var sommaren 1894 som vi kommo dit första gången, jag var sålunda 13 år då. (Året före hade vi bott på Gärdsvik, på norra ändan av Ljusterö).

Vättersö ligger mellan Ljusterön och Yxlan-Blidögruppen, med Siarön strax intill (där Jussi Björling numera har sin varelse ibland om somrarna). Det är en jämförelsevis stor ö, utgörande väl en någotsånär medelstor skärgårdsgård. Man ror inte rundt den i brådrasket. Och det ligger flera mindre holmar omkring den.

På Vättersö finns sålunda både åkrar och ängar, lövängar med förtjusande ljuvlighet – särskildt mycket hassel och ek – allvarlig barrskog och nakna berghällar ut mot en blånande fjärd med ett myller av öar och småholmar – och abborrgrund i massor. På västsidan har man ”Norrleden” med hela sjötrafiken norrut från Stockholm och Finlandsbåtarna. Det fanns sålunda en behaglig omväxling i scenerierna.

Nu för tiden stå sommarvillorna tätt, och motorbåtar puttra överallt. Och jag tror inte att jag numera skulle trivas så särdeles väl på Vättersö. Hvad som gjorde dess tjusning på 90-talet var just dess alldeles lagom avskilda läge undan civilisationen. Där fanns folk, men de störde inte hvarann. Nämnvärdt åtminstone. Jag tror att det på vår tid bodde summa summarum 6 – 7 familjer på ön.

Ägaren till Vättersö var då på 90-talet en mycket underlig typ. Han hette Jansson och var ursprungligen från Åland – eller härstammade åtminstone därifrån. Men hans utseende skilde honom avsevärdt från de vanliga rospiggarna. Han var svartmuskig och såg mera ut som nån tattare eller zigenare – ja inte precis det heller, men inte såg han ut som Albert Engströms fiskargubbar. Egentligen såg Jansson ganska fin ut med en viss ”vallonsk” profil och med något visst soignerat över sig, som man inte gärna ser hos vanliga fiskargubbar från Roslagen.

Troligen hade han väl varit gift en gång – det är en sak som jag numera inte minns – jo visst, nu minns jag! Gunni var ju hans dotter, och hon var väl i 19 – 20-års-åldern ungefär, men hon hade plats i Stockholm och kom endast ut på söndagarna. Det var också en typ skall jag säga! Inte för att jag nu minns precis hur hon såg ut, men hon hade ett mycket underligt utseende: hon var lika ljus som fadern var mörk, hade blå ögon mot faderns bruna, var ljus i hyn och lite fräknig – vill jag minnas – hade en impertinent uppnäsa och tjocka ljusa flätor rundt huvudet. Hon var inte precis ful, men det var något visst underligt med henne som inte jag – på den där tiden åtminstone – kunde identifiera. Man kunde knappast tro, att hon var dotter till den djupsvarte, brunögde, inbundne och tyste ”gubben Jansson”. De hade inte ett dyft gemensamt. Gunni var nämligen öppen och gladlynt.

Hvad hon hade för sig i Stockholm har jag alldeles glömt. Kanske var hon uppasserska på ”fröken Danzárs” kafé i Stockholm. Det vet jag inte alls längre. Kanske var hon något helt annat. Ja, fröken Danzár, ja! Det var en tämligen obeskrivlig typ.

Jag beklagar djupt, att jag inte kom mig för att skriva ner någon skildring från Vättersö i min ungdom, medan minnena ännu voro färska. Ty tänk hvilket typgalleri där fanns! Om Albert Engström hade fått tag i fröken Danzár hvad skulle han då inte ha gjort för dråpliga historier om henne! Hon var ju den urtypiska ölsubban. – Det sades, att hon var syster – eller åtminstone halvsyster – till ”gubben Jansson". Men man har svårt för att tro det. Ty de hade inte ett dyft gemensamt med hvarandra.

Fröken Danzár var stor och tjock med pösiga former överallt. Hon formligen pöste över, som deg som jäser över när man gjort den i en lerkruka. Hon hade en strålande humor och ett fantastiskt förråd av historier förvärvade under flerårig verksamhet i ett ölcafé, i kontakt med det klientel som på ett sådant ställe förekommer.

Hon titulerades fröken, men hur många karlar hon haft i sitt liv låter sig bara anas. Förmodligen var hon halvsyster till gubben Jansson. Hur hon fått namnet Danzár är en fråga som trotsar min t.o.m. ännu rätt så livliga fantasi. Kanske – när allt kommer omkring – både hon och gubben Jansson hade något zigenar-blandblod i sina ådror. Danzár-namnet tycker man tyder på något sådant. (Ty inte tog man väl ett sådant namn på 90-talet?) men inte såg hon precis ut som en zigenerska.

Ja, ”fröken” Danzár var ett tämligen obegripligt fruntimmer, och för att skildra henne behövs nog en helt annan penna än min. Albert Engströms till exempel.

Gubben Jansson var en butter enstöring som inte i onödan beblandade sig med folk. Fröken Danzár beblandade sig fullkomligt i onödan. Jansson bodde i en gammal sjöbod alldeles nere vid sjön och intill båtbryggan, där roddbåtarna lågo. Denna sjöbod hade han nödtorftigt låtit inreda och försett med en lång veranda utefter hela ena långsidan. Verandan låg ut över vattnet och det var åtminstone teoretiskt möjligt att stå på verandan med metspö. Men hur det var med abborrarna utanför är väl ovisst. Jansson skötte sitt hushåll själv. Det kan ju hända att hans dotter Gunni hjälpte honom en och annan gång, men med fröken Danzár hade han inget samröre.

Jansson levde väl mest på sina sommargäster. Han hade några stugor som han hyrde ut. Och så hade han ju arrendet från det lilla jordbruket på ön. Själv sysslade han inte med något så trivialt. Hans liv var sjön och han fiskade med skötar och nät. Någon yrkesfiskare var han väl inte, men han skickade en och annan låda fisk till fiskaffärer i Kongl. huvudstaden, när den andan föll över honom. Mestadels satt han hemma på sin veranda och rökte.

Hvad arrendatorn hette har jag glömt. Trots att vi bodde tillsammans. Vi bodde i ett stort rödfärgadt tvåvåningshus jämte en bergknalle ett bra stycke ifrån bryggan. Vi bodde på övervåningen, arrendatorns på nedre botten. Jag har en teckning av huset bland mina ungdomsteckningar, som min moder lyckligtvis bevarat. (Jag fick dem av henne under Västeråstiden; jag trodde dem försvunna). Tyvärr är teckningen inte daterad. (Det skulle ha varit roligt att ha datum för den nu). Jag har också ett fotografi någonstans i mina gömmor. Jag skall försöka få det inplaceradt här, när jag hittar det. Det är med rätt egendomliga känslor jag sitter och betraktar denna teckning, gjord för 58 år sedan. Den är dock ett minne av en viss räckvidd!

Arrendatorsfamiljen har jag egendomligt nog inget minne av. Den tycks alldeles ha trillat ur. Kanske finns på fotografiet någon skymt av den som kan återkalla minnet. Våra rum och möbleringen minns jag inte heller. Mitt minne har ju på senare år så trasats sönder genom min svåra sömnlöshet. (Sömnlöshet lär ju utplåna minnen så förfärligt; det synes mig därför rätt underligt, att jag minns så pass mycket som hvad jag faktiskt gör). Men barndomsminnen sitta ju i ofantligt mycket bättre än senare minnen.

I den finaste villan på ön bodde juvelerare Lars (?) Bökman med familj. Bökmans voro stadigvarande sommargäster på Vättersö. De hade bott där i flera år. Villan var väl inte så märkvärdig i och för sig, men efter dåvarande tidsförhållanden var den väl ”fin” med sina dubbla verandor och utsikt över sjön, och sina lövsågerier (snickarglädje, som det numera heter).

Bökmans ansåg sig väl höra till noblessen. De hade juveleraraffär på Drottninggatan i Stockholm, och det var inte fy skam det. Därför höll dom sig tämligen reserverade gentemot oss, som inte voro så fina, trots att vi ägde ju ett stort hus på Thulegatan i Stockholm. Herr och fru Bökman voro nog aldrig tillsammans med far och mor, fastän herrarna ju hade gemensamma intressen i fisket. Men ungarna – ungdomarna – höllo ju ihop till en viss grad, som ungdomar ofta gör – fast inte fingo ju vi, min syster och jag, ”leka på deras gård”.

Bökmans villa låg förnämt innesluten i en lummig trädgård med mycket fruktträd, med staket omkring. Vi bodde ju hos arrendatorns och oss luktade det förmodligen ko om. Åtminstone för Bökmanska näsor. I deras trädgård luktade det rosor och lavendel, kanske luktpioner – vi hade endast vanligt vildtörne uppe i vår bergknalle, möjligen hvitmåra.

Bökmans hade två barn, en flicka som hette Thérèse, en pojke som hette Georg (men kallades ”Jorje”). Thérèse var, efter hvad jag nu kan gissa – c:a 20 – 22 år, Jorje var kanske 16. Jag var 13 och min syster 17. Thérèse umgicks ju med uteslutande ”fint folk” i Kungl. Huvudstaden, och hon var också mycket angelägen om att poängtera detta för min syster som inte hade så fina bekantskaper att skryta med. Men min syster spelade piano bättre än Thérèse och detta gjorde väl att hon till en viss grad tolererades och fick ackompanjera ”Jorje”, då han spelade fiol. (Det gjorde han mycket bra för sin ålder, och han spelade uteslutande ”fin” musik, Haydn, Mozart, Schubert, Wieniawsky och dylika saker). Jag spelade förresten jag också, fast ”bara” piano. Och min repertoar var nog inte så dum den heller.

Min syster var ju bara 17 år och hade inte just varit med i stora världen något. Thérèse Bökman var därför onödigt sarkastisk och ironisk därför att hon kände till lite mer, hur det går till bland ”fint folk”. Thérèse såg jämförelsevis bra ut med sitt kastanjebruna hår och sina livliga spelande mörkbruna ögon. Hon var också vida rörligare i sitt intellekt än min syster som – åtminstone till det yttre föreföll mera sval. Men min syster såg inte precis illa ut hon häller, och enligt mina begrepp om kvinnotyper stod hon på en högre nivå än Thérèse. Fast hon inte var så välklädd som hon. Och saknade allt sinne för koketteri.

George och jag höllo emellertid fullkomligt ihop. Vi utvecklade ett fullkomligt sportmanskap i rodd tillsammans. Juveleraren tillät oss nämligen att på hvardagarna disponera hans fina båt – den var lång, smal och lättgående samt helt svartmålad. Vi gjorde långa roddturer tillsammans och hade övat upp oss så att vi rodde nästan lika fint som Oxford-Cambridge på Themsen. Med skevning av årorna och all den roddexercis, som flottans båtlag brukade prestera. Jag minns sålunda, hur vi en gång rodde Vättersö rundt i hårt väder. På ”Norrleden” hade vi rak motvind med hög sjö och vindstyrkan kunde väl rubriceras som kultje. Det var den hårdaste rodd jag någonsin varit med om, och mina trettonåriga nävar voro fulla av blåsor. Vi fingo in sjö på sjö i den rätt låga båten, men vi kunde inte ösa i den hårda sjön. Jag minns dessa roddturer med förtjusning.

Min far hade ju endast arrendatorns flata, tungrodda eka. Den kunde man ju inte ”ro” med. Men till fiske var den förträfflig. Min fader var ju passionerad fiskare, men hans stora intresse var långrev med ”massproduktion” av fisk. Jag minns detta vårt fiske och har en uppsjö av de livligaste minnesbilder än i dag. Vi maskade våra 200 krok på kvällarna nere vid bryggan. Den behövliga daggmasken plockade vi ut ett par kvällar i veckan vid lyktsken nere i gräsmattorna mot sjön, särskildt efter hvarje stort regn, då masken kröp upp i hundratal och åter hundratal. Det var en spännande jakt.

Själva påmaskningen var ett smetgöra utan like och var mig mycket motbjudande också såsom rent djurplågeri, men det fick man sätta sig över. Det var i alla händelser inte värre djurplågeri än då man tar sill i snörpvad och sedan låter den kvävas till döds.

Vittjandet av långreven skedde vid 5-tiden på morgonen och det var ganska spännande. Vi fingo massor av fisk: ett 30-40-tal abborrar, 5-6- ålar och ett par gäddor, förutom åtskilliga mörtar, idar och braxenpankor var ingenting ovanligt en sån där morgon. Ofta var det min moder som tog upp reven, medan far rodde, men många gånger var jag med och tog upp. Särskildt gäddorna var det något särskildt spännande med. Och likaså stora ålar. Vi fingo ibland exemplar på en meters längd och grovlek därefter.

Men nog var det rysligt synd om min moder, som skulle rensa och tillvarataga all denna fiskrikedom. Och nog blev vår diet litet väl enformig i längden. Det var fisk i alla former: kokt, stekt, stuvad, kall inlagd fisk, särskildt ål. Någon enstaka gång pannkaka. Kött fingo vi sällan. Grönsaker knappast heller.

"Juvelerarn” kom ut på lördagskvällen och reste in på måndagsmorgonen. Middag åt han på båten så att han inte behövde upptaga någon tid med så oväsentliga saker. Vid ankomsten ut genast på med blåbyxorna! Och så ut till abborrgrunden, där han satt ensam med sina metspön långt in i skymningen. Större delen av söndagen likadant. Och nog fick även han en hel del fisk, fast han bara fiskade med spö. Man blir ju dessutom lätt och lekande filosof på köpet.

Även jag har många tjusande minnen från dylikt fiske. Det hände rätt ofta, att jag ensam åkte ut till holmar och fiskegrund, rätt långt bort, redan vid 4-tiden på vackra sommarmorgnar. Så draggen i botten och spöna ut.

Finns det egentligen något ljuvligare än att sitta ute vid ett godt abborrgrund, när det nappar bra?! Att sitta där i ensamheten med sig själv och filosofera. Att se hur morgonsolen försilvrar de små lätta krusningarna på vattnet och se hur de många holmarna blånar i horisonten ut mot de stora vidderna!

Det är idel ljuvliga minnen från vår underbara skärgård! Vår Östanåbåt – som också anlöpte Vättersö på sin resa in mot Stockholm – brukade visa sig därute vid Öster- och Väster-Lagnö så där vid 6-tiden på morgonen. Och så hade den en stor fjärd att passera innan den kom över till vår brygga, hvit och skinande i solen.

Pass på! Nu dyka mina bägge flöten djupt under den klara ytan. Jag ser mina röda flöten dyka meterdjupt i vattnet! Det måtte vara ett par stora hejare till abborrar!

Den som ännu en gång kunde få komma ut till ett fint abborrgrund och få samma syner på nytt! Men det är nog nu inte längre möjligt. Inte kring Vättersö åtminstone. Nu är Stockholms skärgård inte alls som på den tiden, då jag var pojke. Nu är hela skärgården kommersialiserad, sjön full av motorbåtar. Och fisken? Ja hvart har den tagit vägen?! Kanske ute i den allra yttersta skärgården, kring Gillöga. Kanske kan Roland Svensson svara på den frågan. Kanske fisken gett sig till Sydfrankrike också!

Nu sägs det, att Stockholmsfamiljerna måste fara ner till Syd-Frankrike på sommarnöje – det är för dyrt för vanligt folk att vara i Stockholms skärgård. Där bor Jussi Björling som tar 6000 kronor för hvarje kväll han sjunger – plus fri konjak. Han kanske har råd att bo där. – 1893 betalade vi för vår sommarstuga vid Gärdsvik 50 kronor för hela sommaren. Och på den tiden kunde tre metare återvända från abborrgrunden ute på Gälnan så där lagom till frukostdags, med lagom stora abborrar. Jag har själv sett det – och ”den som har sett det kan vittna därom att han talar sant”. Och jag tror, att vi hade vida trevligare och skönare på allt sätt i skärgården på den där tiden.

Vår lilla söta stuga vid Kobban – inhöljd i vildtörne och kaprifol – var ju fullkomliga idyllen! I sjön vimlade det av kräftor i augusti – stora som små humrar! Och den vackra Elva Falck, som kom ner till bryggan hvarje kväll för att hämta posten, fick man ju se på så mycket man ville – alldeles gratis! O ja! Det var tider!

En sak som Georg Bökman och jag hade ofantligt roligt med var ett båtbygge. Vi byggde en liten segelbåt efter alla konstens regler. Den var ej fullt meterlång men ändå klinkbyggd av tunna hyvlade ”plankor”, kanske 4 cm breda och möjligtvis 4 mm tjocka. Båten byggdes på spant och borden nitades med små kopparnitar. Allting var riktigt in i minsta detalj. Båten hade en liten söt salong med skjutlucka i taket och riktiga säten med små dynor på och en elegant sittbrunn. Ett litet krypin i fören för gasten saknades ej heller. Segel, taljor och block voro riktiga in i minsta detalj. Både Georg och jag voro mycket kunniga och väckte gubben Janssons fulla godkännande och sjömannaintresse.

Båten blev en fullträff, en succé. På ”stapelavlöpningen” var Vättersöfolket tämligen mangrant närvarande. Båtens namn har jag dock glömt. Vi hade uppfunnit en automatisk styrinrättning som var reglerbar för olika vindar, vindriktningar och vindstyrkor, och den fungerade i allmänhet utmärkt, så att vår lilla båt höll den kurs, för hvilken den blivit inställd. Den seglade utmärkt, särskildt på kryss och uppnådde ibland sådan fart, att vi nästan fick jobbigt att följa med i den Bökmanska båten. Vi hade ofantligt roligt med vår lilla båt. Den var försedd med blyköl och kunde segla i tämligen hårda vindar.

Vi hade roligt tillsammans familjerna på Vättersö. Alla voro gemytliga och glada om jag kanske undantager juvelerarn och hans fru, som voro liksom litet för fina och ”socialgruppiga”. Men även de kunde liksom tina upp ibland.

Jag har glömt att nämna herrskapet Qvarnströms. De bodde i en liten, liten stuga uppe på en bergknalle. Det var sött som en barnlekstuga. Qvarnström var stor och tjock, med en mage som en uppblåst ballong. Hans fru var liten och späd. Men båda ägde humor i hög potens, hos dem hvilade inga ledsamheter! Qvarnström, som var dalmas, var någon sorts fastighetsmäklare i Stockholm. Hur han hade det ställdt med sin affär vet jag inte, men han tycks inte ha varit så bunden som juvelerarn. Qvarnström for inte in till Stockholm mer än någon eller några dagar i veckan. Även han fiskade ju mycket, men han höll sig till helt andra vatten än juvelerarn. Och man såg dem aldrig tillsammans.

Qvarnström var väldigt pigg på att bada. Han låg nog i ”drickat” flera timmar dagligen. Han behövde inte anstränga sig heller under sina besök i det våta elementet, ty han flöt som en kork utan att behöva röra en fena.

Han brukade gå ned till sitt första morgondopp redan kl. 4 på morgonen. Endast omsvept med en nattrock gick han då raka vägen ner till vårt fina badställe vid ”Norrleden”. Men han rodde alltid långt ut och hoppade ifrån båten. Det var för varmt inne vid badviken, påstod han.

Ofta gjorde jag honom sällskap då på morgonen. Det var ljuvligt att komma ut i naturen så där tidigt. Allt var så friskt och härligt, blommorna lyste klarare i morgonljus, tycktes det mig. Och naturens dagg hade friskat upp blomsterängarna.

En gång då jag följde med Qvarnström kl. 4 en underbart vacker morgon, ville han försöka dyka för att leta reda på en snusdosa som han tappat medan han suttit och metat ett stycke utanför vårt badställe. Det var en fin snusdosa av förgylldt äkta silver. Han hade fått den på sin 50-års-dag som en subskriberad present och han var mycket ledsen över att ha tappat den i sjön. Vattendjupet där han suttit och metat, var minst sex-sju meter. Genom observationer på land visste han någorlunda, hvar snusdosan borde ligga.

– Ja, vi rodde ut i viken. Först sökte vi titta ner på sjöbottnen med vattenkikare, men fast vi väl sågo bottnen så kunde vi inte upptäcka någon silverdosa. Då körde Qvarnström till sist på huvudet och dök. Det måtte inte ha varit lätt med hans stora mage att göra en sådan djupdykning. Qvarnström var under vatten så lång stund att jag började bli rent förskräckt. Nog var det två-tre minuter minst. Till sist dök han upp ett godt stycke från båten, där jag satt och rodde. Och då hade han snusdosan i sitt vida gap. Han såg ut som något sorts storsjöodjur, då han kom upp. Men då var Qvarnström belåten!

Utom Qvarnström fanns ytterligare en familj på gubben Janssons domän. Den familjen bodde i en liten villa mera neråt sjön till, litet på sidan om den andra bebyggelsen. Och folket där höll sig nästan alldeles för sig själva. Vi träffades sällan. I flera år har jag – då mina minnen snuddade på något sätt vid Vättersö – sökt komma ihåg namnet på den familjen, men det har inte lyckats. Jag har en ovanligt stadig kork i det hål som börjar kanalen ner till mitt undermedvetna minnesarkiv. Och dock är det ett inom teater- och konstnärsvärlden mycket kändt namn. Det har visat sig alldeles omöjligt att komma på det.

I den familjen fanns en flicka som hette Sara och som väl då, 1894, torde ha varit ungefär i min ålder. Hon blev musikmänniska och sångerska och jag har en gång hört henne uppträda i radio. Sara…??? Ja, det var inte ”die Leander”. Men hvilken?

Det var på samma sätt med fam. Qvarnström. Jag hade även där tappat bort namnet, och jag har i många år förgäves sökt erinra mig det. Men just häromdagen, då jag börjat skriva ner dessa barndomsminnen från Vättersö, var det som om någon plötsligt och tydligt hade hviskat namnet i mitt öra. Allt hvad människan upplever registreras i det undermedvetna minnesarkivet. Det finns där outplånligt. Det är bara det medvetna själslivet som börjar bli defekt.

Min fader hade denna sommar förvärvat brytningsrätten till fältspat i ett gammalt brott på ostsidan av Siarö. Hvem som brutit där förut minns jag ej, men brytningen var påbörjad några år innan vi kommo till Vättersö. På den där tiden voro porslinsfabrikerna ytterligt stränga i sina fordringar på fullt glimmerfri fältspat. Och fastän man i fältspaten från Siarö nog kunde plocka fram utomordentligt fina skivor av ren laxröd ortoklas, så var det nog svårt att få några större partier fullt glimmerfri fältspat. Skrädningen blev för syr. Det visade sig också, att brytningen inte bar sig ekonomiskt. Den nedlades på höstsidan.

Jag har de allra livligaste minnen av våra ständiga roddturer från Vättersö över till Siarö. Och hvad jag var intresserad av fältspatsgruvan! Ehuru jag blott var 13 år, hade jag redan skaffat mig en hel del kännedom om olika blyarter. Jag hade Geologiska Undersökningens karta i 1:5000 med mig på mina utflykter i Vättersös omgivningar, och med ledning av den sökte jag upp alla möjliga förekommande bergarter. Det var nog här som den blivande bergsingeniören föddes.

Så vackert det var på Siarö sedan!

Den geologiska kartan har jag kvar än i dag, och någon gång händer det att jag ännu med ledning av densamma i fantasien gör alla möjliga strandhugg på de kobbar och skär, där jag som trettonåring gjorde de intressantaste upptäckter. Kartan var ju mycket detaljerad.

Hvad jag älskade denna skärgårdsnatur från min ungdom! Fanns egentligen något ljuvligare än att bege sig ut till dessa obebyggda och jungfruliga skär ända där långt utåt Svartlögafjärden till och göra botaniska och petrografiska fynd. Jag har samlat många växter därute i denna arkipelag. Och att ligga ensam därute i någon skreva jämte det kristallklara vattnet eller att ligga på rygg på någon gräsfläck med långt mjukt fint gräs och skåda upp mot sommarens hvitulliga moln som sakta drogo förbi. Det gav minnesbilder av den mest tjusande art. De sitter ännu i.

Strindberg har ju på sina ställen gjort bedårande skildringar från Stockholms skärgård i sina böcker. Och då jag läser dessa skildringar, så träda också mina ungdomsbilder fram för min inre syn. Jag "ser" bergsskrevorna med deras ofta fullkomligt yppiga vegetation, jag "ser" ännu blomsterprakten och ibland martallarna och Flottans hemliga sjömärken och hvitmålade kummel, som utvisade hemliga leder bland skären.

Ja, Flottans båtar, ja! Flottan hade stundom övningar ute i Husaröleden och i Svartlögafjärden. Vi sågo ofta torpedbåtar komma kilande mellan skären utanför Vättersö. Och så alla dessa gamla kanonbåtar som jag så väl kände sedan vi bodde på Fjällgatan och jag ofta gjorde visiter på Skepps- och Kastellholmarna. Jag kände igen dem allesammans: Blenda, Urd, Skagul och allt hvad de hette. Monitoren John Ericsson brukade mest operera i Siarösundet och i leden ner emot Saxarfjärden, Dammarboda och Nykvarn. Jag har ännu rätt goda synminnen av den.

Jag har ett minne av gubben Jansson i samband med dessa Flottans övningar. Jansson hade levererat mjölk och fisk ut till fartygen och hade kanske gjort officerarna en del tjänster. Och fram på eftersommaren, då övningarna utanför Vättersö togo en ände, ville väl officerarna tacka på ett eller annat sätt. Och det gjorde dom verkligen mycket originellt. Jag var själv nere vid bryggan den där kvällen, så jag såg hur det gick till.

En stilla fin kväll vid 9-tiden just som Jansson höll på att gå till sängs, kom en av flottans barkasser in till vår lilla fiskebrygga på Vättersö. Det var sex man i barkassen förutom maskinist och rorsman. De sex voro beväpnade med karbiner med påskruvade bajonetter. Det såg mäkta krigiskt ut.

Mannarna tågade militäriskt från bryggan fram till Janssons sjöbod, klevo upp på verandan och bultade på hans dörr. Jansson kom inte och öppnade, ty han höll på att lägga sig. Dörren var emellertid inte låst, utan fyra av mannarna klevo på in. Två stodo utanför dörren på vakt.

Jansson förklarades arresterad, tvingades att kläda på sig och fördes under beväpnad eskort ner till båten och fick följa med ut till något av fartygen, hvars master kunde skönjas bakom en holme.

Därute blev Jansson mottagen av en officer vid fallrepstrappan och nedförd till officersmässen, där ett större antal officerare voro församlade. Och där blev han inbjuden till en finare supé med åtföljande nachspiel. Jag gissar att gubben Jansson blev lite yr i mössan av all denna oväntade behandling. Och kanske en smula yr i mössan litet senare på natten, då han av samma båt förpassades i land. Av all välfägnaden med både torrt och vått.

Vi hade ju våra små tillställningar på Vättersö vi också. Det kom ibland åtskilliga gäster utresande med båten från ”stan”. Och de blevo omhuldade på bästa sätt. Fröken Danzár hade en viss förmåga att sätta sprätt på folk, och hon kunde t.o.m. vara ganska trevlig, då hon satte den sidan till.

Fröken Gunni hade en fästman, en svartmuskig och välfriserad herre som lystrade till namnet Pettersson (om jag inte minns alldeles fel). Han blev ofta mottagen med små improviserade kalas, till hvilka vi lite till mans blevo inbjudna. Det var i allmänhet ganska smågemytligt.

En gång på eftersommaren hade vi en musikfest med dessutom varierande underhållning, avslutadt av ett större kafferep. Vi tog – vill jag minnas – 1 kronas inträde, och förtjänsten användes till något sorts välgörande ändamål, som jag dock nu har glömt hvad det var. Möjligen för att hjälpa någon sjuk, fattig gumma på någon av grannöarna.

Festen avhölls i Bökmans trädgård, som upplåtits för ändamålet. Jag minns inte längre detaljerna så noga. Jag kommer dock ihåg, att min syster och Georg Bökman bjöd på fina musikstycken – fiol och piano. (Hvarav jag ännu erinrar mig Schuberts ”Rosamunda"-musik). Min syster och jag spelade något vackert för piano och orgel (som hade kånkats ner i trädgården). Thérèse Bökman bidrog med någon uppläsning. Läroverksadjunkten Otto Hahr (som bodde i samma farstu som vi i vårt hus på Thulegatan) sjöng och skrålade skånska visor, hvarav jag minns en som hade refrängen: ”Köss å klapp de ska de va’. Om de ska vära bra. En gang i uken (de) gör ingenting!”.

Och slutligen uppträdde herr Qvarnström som en obetalbar positivhalare, som både spelade och sjöng hårresande visor. Han tog dessutom upp extra-kollekt för det goda ändamålet. Alla smakriktningar tillgodosågos.

Och så dracks det mycket och godt kaffe, hvartill öns fruar hade skänkt ingredienserna. Jag minns att jag drack tio koppar – mitt hitillsvarande rekord! Nog var det ett femtiotal deltagare i vår sommarfest.

Georg Bökman och jag författade någon sorts krönika över ”Livet på Vättersö” denna sommar 1894. ”Dokumentet” inneslöts i ett kopparrör, som stoppades ner i ett borrhål som vi själva borrade med ett gammalt bergborr i högsta toppen på bergknallen bakom vårt hus. Hålet fylldes med sand. Det undras mig starkt, om någon sedan hittade denna berättelse. Det skulle ha varit roligt att ha fått den införd här! Men vi hade ingen avskrift.

Mycket skulle väl ännu kunna finnas att skriva om dessa mina ungdoms- eller barndomsminnen från Vättersö. Det var ju ingalunda några så märkvärdiga saker som ha något intresse för andra. Men ändå kan det vara roligt att ha dem nertecknade. Sina barndomsminnen skall man söka hålla kvar. Minnen från senare tid kan just göra detsamma att bevara.

Jag minns en sen kväll i slutet av augusti, strax innan vi skulle flytta in till staden. Min syster och jag hade gått upp på en hög bergknalle utåt Norrleden till. Och vi sutto där i månskenet och skådade ut över farleden ända utåt Furusund. Växlets båda fyrar blinkade och flera båtar passerade med sina röda och gröna ljus. Det var en vacker syn som ännu sitter i. Strax intill oss, där vi sutto, lyste med egendomligt ljus en grupp lysmaskar, som lågo i en stor tuva med lingonris och pors. Det var första gången jag sett några sådana.

En annan gång – en tidig solig morgon – satt jag ensam på samma plats. Och då passerade den vackra och snabba norrlandsångaren Nordstjernan, som gick 15 knop och var den tidens snabbaste båt. Det var också en vacker syn, som sitter i.

Utvecklingen har gått åtskilligt framåt sedan 1894. Nu läser vi om Amerikas nya atlantfartyg, 51 000-tonnaren ”United States”, som alldeles nyss tagit The Blue Ribbon från Queen Mary. Den går med 35 knop eller mer. Och vi imponeras knappast därav.

Då vi flyttade in till ”stan”, en dimmig morgon i början av september, då båten var försenad av dimman, då uppenbarade sig herrskapet Qvarnströms vid bryggan med en väldig kafferepskorg. Och det blev ett improviseradt kaffekalas som jag aldrig glömmer. Med positiv och allt. Slutet på en vacker sommar!

(Smedgården 12/7 52)

Stafs gruvor

2010-03-25T22:36:00.004+01:00

1903 hade vi ju våra studieresor och s.k. praktiska övningar. I början av maj foro vi till Hagfors och blåste tackjärn i Bergsskolans lilla övningsmasugn och vi besökte Munkfors, Nykroppa, Bofors etc.

I början av juli reste vi sedan till Falun och utförde gruvmätningar där. Vidare till Vestanfors, där vi utförde magnetometermätningar vid ”August och Mariagruvan”. Så besökte vi Norberg, Grängesberg och Striberg m. fl. järnmalmsfält.

Till sist skulle jag skriva en gruvmonografi och fick mig förelagdt att studera Haggruvan i Åsboberg. Därtill skulle jag studera och skriva en avhandling om anrikningsteknik och fick på min lott Åsbobergs då tämligen nybyggda verk. Jag bodde då i Striberg hos gruvkamrern där och hade ganska roligt.

Sedan allt detta var slut, borde jag ju omedelbart ha kastat mig in på examensläsningen för att om möjligt bli ”klar” till årets slut. Så gjorde ju de flesta av mina bergsskolekamrater, och jag skulle tro, att mer än hälften fingo sin examen klar till jul.

Men jag var trött och behövde ta igen mig litet före stormläsandet. Jag var ju den sprödaste och ömtåligaste av alla bergseleverna och hörde strängt taget inte till samma kategori som de.

Först reste jag till Astri på Lillhem några dagar. Hon hade ju också sina krav på mig. Och från Striberg till Värmland var ju inte långt. Vi hade några förtjusande dagar på Lillhem som jag aldrig glömmer.

Men så återvände jag till Stockholm efter att ha varit ute på resor ända sedan i början av maj. Ehuru jag varit sparsam – mina bergsskoleresor hade inte kostat ens hälften så mycket som mina kamraters – så hade sommaren ändå varit dyrbar för min Fader, som ju hade bekostat hela min utbildning. Jag behövde ju lite pengar att röra mig med, och jag ville inte be min Far om vidare bidrag. Det var nu i midten av augusti som jag fick ett tillfälle att tjäna min första slant som ingeniör.

Min Fader kände ingeniör Henrik von Celsing, den ena kompanjonen i firman Dahlén & Celsing i Stockholm, hvilken firma sysslade med acetyléngasverk, acetylénbelysningsattiralj o.d. Dahlén var ju den blivande ”store Dahlén”, nobelpristagaren och geniale uppfinnaren. Men han var år 1903 ännu inte så berömd.

Min Far hade en sommar bott på Hällefors styckebruk i Södermanland – tillhörigt den Celsingska släkten, och där hade han troligen gjort den unge Celsings bekantskap (nej, de voro bekanta förut, och det var Celsing som bjöd min Far att bo gratis i Hällefors). Denne var en vildhjärna och gåpåare och hade väl ärvt en smula av det gamla Celsingska blodet. Det är ju en känd sentens att ”för Gud och Lasse Celsing är ingenting omöjligt”.

Celsing var Chalmerist och hade inget begrepp om bruksindustri, men det var en tilltagsen karl. Och han hade nu fått för sig att han skulle sätta bruksdriften vid det gamla styckebruket igång. Det hade ju legat nere länge.

I Hällefors fanns ju en gammal masugn, och nu ville Celsing veta, om den befann sig i ett sådant skick, att den med rimliga kostnader kunde sättas i gång. Malm till hyttan ville han taga från Stafs gamla gruvor, belägna i Floda socken. De gruvorna tillhörde också Celsingarna.

Jag var väl näppeligen mannen att bedöma en så pass kinkig sak som en gammal masugns upprustning och sättande igång. Ty det är ju mer en ekonomisk än en teknisk fråga. Och för den ekonomiska sidan av saken var jag väl ännu allt för grön. Men i alla fall ville Celsing, att jag skulle resa ner och titta på både bruket och Stafs gruvor. Och glad var jag, ty det renderade ju en liten välbehövlig inkomst.

I Hällefors var jag väl bara ett par tre dagar. Jag tittade på hyttan och gjorde mina beräkningar. Den såg ju inte så värst tilltalande ut, men uppe i Bergslagen gingo fortfarande hyttor, som voro vida sämre. Så nog borde det ha gått att få även Hällefors hytta igång.

Vykort från Bruno Bach

Kräftskivan i Hällefors

2010-03-25T22:35:00.005+01:00

Medan jag var i Hällefors blev jag bjuden på en kräftskiva, som jag nog aldrig glömmer. Hällefors var ju vida berömdt för sitt rika kräftfiske och för sina kräftors ovanliga dimensioner. Hälleforskräftorna påminde ju om humrar. Jag har aldrig sett större än de voro där.

Vi voro fyra man högt på kräftskivan. Främst bör kanske nämnas förvaltare Rossing, som skötte landtbruket på bruket. Rossing var en koloss på minst 120 kilo om inte 130. Han var både lång och grov. Han gick inte gärna till fots för sin väldiga kroppshyddas skull, utan åkte mest i en liten ensitsig droska. Med den åkte han t.o.m. ikring ute på själva fälten och gärdena, då han skulle se till sitt folk. Rossing hade sockersjuka, och det påstods, att han konsumerade en hel liter konjak om dagen samt 12 flaskor vichyvatten. Sockersjuka ha ju en riklig törst. Rossing var ogift, men hade en hushållerska som var duktig och skötte honom efter noter. Det var hon, som visste på pricken, när han hade fått nog och skulle köras i säng.

Nummer två i laget var kapten von Celsing på Biby (jämte det stora Fjellskäfte ett av Celsingska släktens gods.) Honom minns jag just inte så tydligt. Men nog var han säkert korrekt gentleman.

Den tredje var föreståndaren för Hällefors brukshandel, en liten livlig knipslug karl vid namn Alm. Han var nog en god exponent för sitt yrke.

Och så var jag med på ett mycket blygsamt hörn. Jag har ju aldrig varit någon expert på kräftor och deltog därför hors concour.

Jag vill inte neka till att vi hade trevligt tillsammans, åtminstone i festens första ”halvtid”. Vi sutto på en trevlig veranda och hade utsikt ut över åns månskensglittrande vatten. Omgivningarna voro pittoreska. Men konsumtionen var i mitt tycke litet för hög. Man gick in för massproduktion (av skal förstås). Och det var kutym på Hällefors – påstods det – att man tog en sup på hvarje tjog kräftor. Det hade ju också gått an, om man stannat vid någorlunda normal konsumtion. Men här var det verkliga kräftjättar som voro i farten.

Handelsföreståndare Alm hemförde 1:sta pris. Han kom nämligen upp till nio tjog (= 180 kräftor) och måste sålunda skölja ner härligheten med nio supar. (Och som förvaltare Rossings supglas voro gamla antika dylika, rymmande mer än de vanligen använda, så blev det nog tämligen hög promillehalt i blodprovet!) Det är att märka, Att Alm var en rätt liten karl, hvarför prestationen måste anses som ”mycket god”.

Förvaltare Rossing kom som god tvåa. Han konsumerade 7 tjog (alltså bara 140 kräftor), hvilket i betraktande av hans väldiga kroppshydda måste betraktas som ”mindre godt” resultat.

Jag minns ej kapten Celsings prestation, men skulle tro att han stannade vid en mera herrgårdsmässig siffra.

För min blygsamma del kan jag annotera blott ett tjog (= 1 sup). Och i betraktande av Hälleforskräftornas kraftiga dimensionering måste jag anse mitt resultat ”tämligen godt”. För min privata del.

Förvaltare Rossing måste trots sitt stora kubikinnehåll ge upp oväntadt tidigt. Efter de 7 suparna måste hushållerskan ingripa och vänligt men bestämdt konvojera herr förvaltaren i säng. Men handelsföreståndaren var fortfarande piggelin och företedde inga särskildt oroväckande symtom. Vi båda andra voro inte ”som fallet är mest” efter en kräftskiva. För min del behövde jag ingen särskildt bred golvtilja att gå på. Och kapten Celsing var nog militäriskt rak i ryggen.

Se det var ett riktigt kräftkalas det, skulle H.C. Andersen ha sagt!

Från Hällefors cyklade jag ner till Stafs gruvor, som ligga icke så långt från Valla station. Men i förbifarten var jag och tittade på Fjellskäfte. Jag har i alla tider begagnat alla möjligheter att få se mig omkring.

Bilder från Bruno Bach

Hos Ahlstrands på Staf

2010-03-25T22:33:00.003+01:00

I Staf fick jag bo hos nämndeman Ahlstrand (jag tror han hette Carl, men är inte säker på det). Stafs gruvor låg på Hällefors mark, men ungefär hälften av denna jord arrenderades av Ahlstrand, som brukade den i samband med sin egen gård.

Den Ahlstrandska familjen var trevlig och trivsam. I den familjen hvilade inga ledsamheter! Nämndemannen själv var väl i det där laget en c:a 40 års karl, skulle jag tro, kanske 35. Hans gladlynta fru Maria var född 1880 och således 1903 bara 23 år. (Jag har svårt att fatta det, när jag tänker mig in i situationen på Staf, men det måste vara så). Och inte kunde väl nämndemannen vara stort mer än tio år äldre.

Nämndeman Ahlstrand var hvad man skulle kalla en ”stabil” karl. Dels var han rätt förmögen, ty han hade tidigare ägt Bergaholms gård vid Bornsjön i Salem, och när Stockholms stad köpte in alla egendomarna rundt denna sjö, hvarifrån vattnet skulle tagas till Norsborgs vattenverk, så förstods strandägarna rundt sjön att taga mycket bra betalt. Nog var väl Ahlstrand minst en 200 000 kronors karl! Visserligen göra väl inte pengarna mannen, men de göra väl dock en hel del. Men Ahlstrands ”stabilitet” låg väl i hans karaktär. Han var omutlig och rätt-tänkande, och det var väl därför han också blivit nämndeman. Han hade ett ljust och öppet ansikte och tämligen rena drag. Man kunde godt säga att han ”såg bra ut”. Trots att han var nämndeman hade han dock ingen som helst anstrykning av juristeri, utan verkade som en sund och klok danneman. Han representerade väl i häradsrätten s.k. sundt bondförstånd.

Hans fru Maria var inte just någon skönhet, men hon verkade så välgörande frisk och naturlig och så var hon alltid gladlynt och tog allting från den lätta sidan. Hon hade så röda kinder, att man kunde ha kommit på den idén att de voro litet konstgjorda. Men dom va’ så äkta så! Nästan alltför äkta. Hon såg alltid ut som om hon kommit direkt från ett slädparti i 20 graders kyla. Friskt ozondoftande och med av hälsa strålande ansikte. Duktig hushållsmänniska var hon, och allt hvad hon hade för händer gick undan! Hon var nog en smula självmedveten också, ty hon hade mycket pengar att vänta.. Hennes far var nämligen den mycket förmögne sågverkspatronen A.P. Andersson i Juresta i Floda (= Anders Petter). – Juresta låg c:a en fjärdingsväg från Staf, på vägen mellan Kantorp och Floda kyrka.

Ahlstrands hade två barn: Mauritz och Sofie. Jag skulle tro at Sofie var den äldsta. Hon blev med tiden hushållslärarinna vid Flickskolan i Nyköping. ”Moje” kom in på Bergshögskolan och blev först ingeniör i Kantorp, sedermera vid Höganäs. Han blev slutligen överingeniör för gruvdriften i Höganäs.

(Jag har ett foto av Moje och Sofie från Fru Ahlstrands villa i Djursholms Ösby våren 1920. att döma av det fotografiet voro de ungefär i 20 – 21-års-åldern. Jag minns, att under min vistelse i Staf voro barnen små, jag gissar på 3 – 4 år, så min iakttagelse tycks stämma rätt väl).

Ja, här i Staf hos Ahlstrands bodde jag nu minst 14 dagar, kanske tre veckor. Stafs gruvor voro ju vattenfyllda, och det kunde inte bli fråga om andra undersökningar än magnetometermätningar. Någon malm fanns väl kvarlämnad i de få varphögar, som funnos kvar (jag gissar, att större delen gått åt till vägarbeten. Och nog såg man att malm funnits och att den såg bra ut).

Jag var ju ute hela dagarna och utförde mina mätningar, och jag gjorde förarbeten till de kartor, som jag sedan vid hemkomsten gjorde och överlämnade till Celsing. (Jag minns våra konferenser i Celsings kontor i början av Regeringsgatan. Dahlén blev jag presenterad för, men han hade ju ingenting med Stafs gruvor att göra).

Tänk hvilken mathållning Ahlströms höllo sig med. Godt och smakfullt var deras bord. Och maten kryddades av glada och trevliga samtal.

Gladt och trevligt sällskapsliv hade vi också. Huset var fullt ibland på kvällarna av glada och trevliga människor. Jag kom till det resultatet att Floda måste vara en särdeles benådad trakt i umgängeshänseende.

Bild från Bruno Bach.

Fröken Hildur och månskenssonaten i Floda kyrka

2010-03-25T22:27:00.006+01:00

En som ofta gästade oss var fru Marias syster, Hildur. Hon kom ofta neråkande till Staf ifrån Juresta. Hon kom i en hög, gul fernissad och blänkande fin dogcart och körde förstås själv. Hon kom som en frisk fläkt. Hildur var väl den där sommaren c:a nitton år. Hon var ingen skönhet, men såg frisk och glad ut liksom systern, och hennes ögon glittrade ofta av skälmskhet och odygd. Det påstods dock, att hon var den enda i släkten som var nervös. Jag märkte det just inte på annat än att hon var ovanligt livlig och stundom forcerad till sitt sätt. Mestadels var hon dock glad, när hon visade sig ute bland folk.

Det berättades att hon var ensam hemma sent en kväll på Juresta då en karl kom springande upp till gården och skrek att sågen brann. Patron Andersson var bortrest tillsammans med sin fru. Hildur var ensam. Men ingen må tro, att hon trots sin nervositet tappade huvudet. Hon klädde sig skyndsamt i storstövlar och gummirock och sprang ner till sågen, där karlarna sprungo om hvarandra som yra höns.

Här tog hon omedelbart kommandot, hon ringde från sågens kontor till Kantorps gruvor och fick tämligen snart en kraftig brandspruta till platsen samt folk som också förstod sig på att sköta den. Och trots att det till en början såg tämligen hotande ut, fick hon snart herravälde över elden och lyckades släcka. Sågen och alla brädstaplar lyckades hon rädda, och hvad som brann var visst endast ett stort tak. I alla fall var det duktigt gjordt av en nitton års flicka, och hon blev efteråt mycket beundrad i hela Floda för sin bragd.

Genom Hildur kom jag rätt mycket ut i svängen i Floda. Hon kuskade iväg med mig i sin dogcart med de väldiga hjulen. Och hälsade på lite hvarstans. Vi voro till Granhammars prostgård i Floda och gjorde visit hos prosten och prostinnan Hallström. Vi voro och hälsade på i ett pensionat beläget nära kyrkan. Hildur var god vän med pensionatsvärdinnan, och där träffade vi samman med en hel del glada och trevliga ungdomar, både från Floda och andra håll – ja, ända från Stockholm.

Jag minns särskildt en väldigt trevlig söndagsutflykt tillsammans med dessa ungdomar. – Vi voro inbjudna till Flodafors och till Ökna. På Wageholm var en gång bal med supé – helt improviserad. Och jag har ännu efter dessa femtio år vissa synminnen kvar från den gamla herrgården och dess halvtokige fideikommissarie , en 20 – 25 års pojke, hvars namn jag dock inte längre kan erinra mig. Men jag tror han var adelsman. Det var en ytterst excentrisk ung man, av den där typen, som ”gör som det faller honom in” – à la Adamsson.

Ibland hade Hildur små tillställningar hemma hos sig på Juresta, och det var gemytligt och trevligt även där.

En kväll bjöd jag Hildur på en nattlig kyrkokonsert i den uråldriga – åtminstone till hälften uråldriga – Floda kyrka, hvars höga spetsiga torn dominerar hela Floda-bygden. Den har i senare tid tillbyggts och pietetsfullt restaurerats (jag tror av den kände konstnären och etsaren Axel Hägg i London), men den gamla delen av kyrkan med de roliga målningarna från 1400-talet i hvalven ha dessbättre inte alls rörts. Sitter man i den gamla delen av kyrkan och skådar upp i taket, så behöver man ingalunda ha ledsamt.

Den där konserten ägde rum en fullmåneljus natt mellan 12 och 1 och vi voro ensamma i kyrkan. Hildur satt högt upp under taket på en sidoläktare, där månskenet föll på henne, och jag satt på orgelbänken. Ja, tänker jag närmare efter, så voro vi inte alldeles ensamma, ty orgeltramparen var med och kunde väl intyga, att inga s.k. oanständigheter förekommo.

I alla fall var konserten mycket romantisk. Jag skulle tro, att den var tämligen unik i Floda kyrka.

Det är klart, att de där kringkuskningarna till herrgårdarna i Floda och naturligtvis den nattliga konserten i Floda kyrka gav upphov till mycket prat. Men vi lät folk prata. Jag hade redan från början berättat för Hildur, att jag sedan midsommaren samma sommar var högt brandförsäkrad, och hon hade t.o.m. fått se fotografier av henne som brandförsäkrat mig. Så det så… Hildur hade haft vänligheten komplimentera mig för mitt Darwinistiska naturliga urval…

Om hon trots detta hyste några förhoppningar om att kunna slå Ackie-Bände ur brädet, det vet jag inte. Sådant kan ju tänkas. Sådant vet man aldrig. Ty somliga bry sig inte stort om brandförsäkringsbrev. De brinna själva.

Hildur Andersson var en klämmig flicka. Rik var hon också, eller skulle bli. Nog fick hon minst hundra tusenlappar, och dom lär ju betyda en hel del. Bland karlar i allmänhet. Hon var ju dock inte enda barnet, hon hade fyra syskon, som fingo hvar sina hundra tusenlappar.

Och ändå blev hon inte gift. Så hon hade väl lite att säga till om själv. Det påstås att hon blev underlig och folkskygg på äldre dar. Då fru Ahlstrand 1919 bodde i sin charmerande villa i Djursholm, hade systern inackorderat sig hos henne och levde fullkomligt tillbakadragen. Hon visade sig inte ens. Då Astri bodde där och jag kom på besök flera gånger. Hon stängde in sig på sitt rum. Hvarför?

Bild från Bruno Bach.

Kalaset på Juresta

2010-03-25T22:24:00.003+01:00

Det bar sig så till, att A.P. Andersson i Juresta fyllde 60 år, medan jag var kvar i Staf. Och som jag bodde hos Ahlstrands, så blev jag naturligtvis inbjuden på storkalaset. Så jag fick se, hur ett sörmländskt 60-årskalas gick till. Åtminstone i Floda.

Jag gissar att hela Floda socken var inbjuden. Jag räknade visserligen inte gästerna, men hela den stora byggnaden, som väl innehöll minst 10 – 12 rum, var faktiskt fullsatt. Där fanns folk av alla kategorier, ett fullständigt menageri, som jag kunde studera om jag hade lust.

Det var så fint att många av herrarna voro i frack, men det var inte allmänt. Jag hade inte frack, men hade hyrt mig en smoking. Damerna voro i regel mycket uppriggade. Jag minns att fru Ahlstrande hade en charmant grå sidenklänning, fröken Hildur hade ljusblått siden. Nämndeman Ahlstrand var klädd i frack.

Både prosten Hallströmm och hans prostinna voro med. Likaså disponenten för Kantorps gruvor. En hel bukett av unga flickor från herrgårdarna ikring gjorde ljuva inslag i tavlan. Jag hörde hur det tisslades och tasslades i vrårna lite hvarstans. Man väntade allmänt – tycktes det – tillkännagivandet av fröken Hildurs förlovning. Det hade alltså gått så långt, skvallret om åkturerna och den ominösa nattkonserten i Floda kyrka. Men fröken Hildur tycktes ta det lugnt.

Hela den stora salen på nedre botten var packad med folk intill trängsel, då prosten Hallström skulle hålla sitt stora lyckönskningstal för 60-åringen. Där nere samlades huvudsakligen honoratiores, och jag som var outsider, hade gömt mig undan i något av kabinetten kring den stora hallen i övervåningen. Då kom någon – jag har nu glömt hvem – och tog mig under armen och förde mig ner i matsalen som redan stod dukad.

Även matsalen var proppfull med folk och då prosten just började hålla sitt charmanta tal, strömmade ytterligare folk till från de övre regionerna och trängde sig in. Det blev då en trängsel utan like, och jag stackare blev knuffad baklänges, så jag kom att stöta till ett sidobord fullt med brännvinsglas, ännu lyckligtvis tomma. Så det blev ett fasligt taberage som ackompanjemang till talet. Jag ramlade inte omkull (för det fanns det inte plats för!), utan blev bara knuffad emot bordet. I alla händelser var det pinsamt.

Ja, se det var ett riktigt kalas! (fortfarande H.C. Andersen). Så mycket kaffebröd och tårtor vet jag mig knappast ha sett på ett kalas. Och du store! Hvilka massor av mat!

Mat har jag sett i stora massor på andra ställen, icke minst i Värmland, där ett storkalas på 200 personer är en inte alldeles ovanlig företeelse. Men i Värmland sitter man uppradad i tre strängt avgränsade kategorier: fruntimmerna för sig, med de högsta hönsen förnämt avskilda vid ett bord betraktande de övriga qvinsen såsom icke existerande.

Vidare de karlar som äro måttlighetssupare, samlade i ett rum för sig, i livligt samtal om traktorer och skördetröskor och smågrisar, och slutligen ”omåttlighetssuparna”, som gärna hålla till i en kammare ovanpå, samlade kring ett antal brännvinslitrar – minst 20 – 30 st. – på bordet. Och konversationen drar man nog helst ett brett streck över!

Slutligen kyrkoherden med sina magbesvär, helst sittande för sig själv i sängkammaren eller möjligtvis i sällskap med ingeniör Heijkorn, ifall han nu överhuvud finns med. (I trädgården till sist ett antal gubbar, som läppar flytande varor i båda ändar, gärna ”sör om björka”).

Så gick det inte till i Floda. Där fanns inga ”chambres séparées” utan herrar och damer voro angenämt hopblandade. Och prosten satt inte i sängkammaren.

Det var naturligtvis en viss skillnad på gästerna också om man vill jämföra med bondkalasen i Östra Emtervik. Fastän patron A.P. var ju ingalunda så särskildt fin utan kom från de breda lagren, fast han lyckats skapa sig en förmögenhet.

Det hölls många tal och ganska roliga tal. Men något tillkännagivande av någon förlovning blev det inte.

Några särskilda minnen från den stora festens närmare detaljer har jag inte längre. Jag minns, att prostinnan Hallström och jag kommo överens om att vi voro släkt. Hon var nämligen dotter till Edla Heijkorn, skönheten från Norrtullsgatan 14. Denna blev gift med sjökapten Kramer. Och prostinnan på Granhammar hette således Kramer som flicka. (Det skulle intressera mig att veta något även om hennes syskon, och hvar de hamnade.)

Jag minns att det dansades hela natten ända till kl. 6 på morgonen. Då avslutades dansen med att nämndeman Ahlstrand, inspektoren på Flodafors samt någon av fröken Hildurs bröder – de kallade sig Jurell efter fädernegården Juresta – dansade trekarlspolka, medan allt folket stod och klappade händerna. Då var det klackarna i taket! Möjligen var det Anders Jurell, sedermera rådman i Nyköping.

Fröken Hildur var livligt i farten, men hvilka hon dansade med kan jag numera inte minnas. Hon var ingen sylfid precis, utan jämförelsevis liten och välfödd och en smula rustik. Men hon var naturlig och sprittande glad, och hon sken upp med hela ansiktet som en solvarg. Och hon var rolig.

Även fru Ahlstrand var med i svängen hela tiden. Hon var ju bara 23 år och ännu i sprittande dansåldern. Hon var på den där tiden mycket lik sin yngre syster, frisk glad och skämtsam. Vi umgingos sedan flera år i Nyköping på 30-talet. Då var hon över 50 och blev ganska fort en ganska bastant matrona, men sitt goda humör hade hon kvar. Jag som företrädesvis minns henne från dessa Nyköpingsår, har litet svårt att erinra mig hennes ansikte från Staf-tiden.

Jag minns ännu uppbrottet från Juresta vid 6-tiden på morgonen. Det var då en smula regndisigt, och Ahlstrands hade suffletten på sin droska uppfälld. Jag fick inte plats inne i droskan utan kröp upp på suffletten och höll mellan knäna en stor korg med kakor, småbröd och tårtor, som blivit över. Det blev en ganska glad hemfärd.

Efter 60-års-kalaset på Juresta blev jag väl inte så länge kvar på Staf. Men jag har tydliga synminnen, av hur jag gick där vid de gamla gruvorna och utförde mina mätningar.

Ibland kom unga grevinnan Cronhielm från Ökna med sitt sex-spann. Hon passerades strax förbi mig och jag ser hennes starka, smidiga gestalt för mig ännu. Hon var väl ungefär i Maria Ahlstrands ålder. Och hon var en ovanligt stilig raskvinna. Hennes passion var hästar, och hon körde sitt sex-spann med suverän skicklighet. Hennes groom satt baklänges på den stora höga jaktvagnen.

Jag fick sedermera, blott fem år senare, (1908) höra om hennes öde. Jag minns inte hennes dödsorsak längre, men det föresvävar mig att hon körde ihjäl sig. Hennes sex-spann blev visst skrämt på något sätt, och hästarna satte av i sken.

Alltnog dog grevinnan Cronhielm vid mycket unga år – 25 – 26 kanske. Hennes make blev alldeles otröstlig. Det berättas, att han lät begrava sin unga grevinna i en murad grav som var försedd med en trumma, som ledde från jordytan ner till kistan. Och hvarenda dag – även på vintern – besökte han graven på Floda kyrkogård och släppte ner rosor över kistan, som han alldeles höljde i rosor. Det låter nästan som hämtadt ur en roman från 1800-talets början.

Min vådliga avfärd från Staf

2010-03-25T22:13:00.004+01:00

Jag gjorde en något egendomlig sorti från Staf.

Då jag reste därifrån, var det fröken Hildur som körde mig ner till Valla station. Hon körde som vanligt i sin höga dogcart. Då vi närmade oss Valla, hade vi att passera en stor djup vallgrav, över hvilken ledde en bro, som just då höll på att byggas om. Man hade kört fram en hel mängd stora, huggna brostenar, som lågo på ömse sidor om vägen, innan man kom fram till själva bron. Och då hästen närmade sig dessa stenar, blev han orolig och ville inte gå fram. Jag klev då av och tog hästen vid tygeln, ledande honom förbi de otrevliga stenarna.

Då vi kommo fram till bron, satte jag mig upp i åkdonet igen. Men just som fröken Hildur manade på hästen igen, började denne i stället stryka baklänges, och då han fick sig ett litet rapp av piskan, reste han sig först på bakbenen och satte så iväg med ett väldigt ryck så att kärran knöt sig, och vi kastades med en väldig törn mot broräcket, kärran stjälpte och blev hängande över räcket. Och både fröken Hildur och jag kastades ur och föllo ner i den djupa vallgraven. Tre, fyra meter.

I graven var dessbättre inte så mycket vatten, utan mest lös blålera och gyttja, så vi föllo tämligen mjukt. Jag hamnade midt på fröken Hildur, som blev nerpressad i gyttjan. Och som hon också var lite fyllig och mjuk, så tog jag ingen nnämnvärd skada. Men bägge två blevo vi alldeles våta och insmetade med blålera. Fullkomligt gyttjebad alltså. Min tunga resväska hamnade ovanpå mig och det var mindre behagligt.

Hästen fick ena skakeln under magen och mellan benen och hoppade jämfota i sina försök att göra sig fri. Men kärran satt fast i broräcket och seltygen höllo, så hästen kom ingenstans.

Dessbättre blev det inget större fel på kärran än att bottnen på vagnskorgen sprack. Vi kunde köra hem igen. Ty inte kunde jag resa till Stockholm så nergyttjad som jag var.

Fröken Hildur var det synd om. Hon såg mest ut som en lerskulptur. Och nog fick hon en stortvätt att ta hand om!

Trots olyckstillbudet bara skrattade dom åt oss i Staf. Och fröken Hildurs rykte som skicklig körsven(ninna) fick en liten knäck.

Dagen därpå åkte nämndeman Ahlstrand ner med mig till Valla station. Utan gravallvarliga händelser. Slutet godt, allting godt!

Hvad blev det sedan av Stafs gruvor?

Jo, Hällefors sålde dem till Kantorpsbolaget. Och det byggdes linbana ner till järnvägen. Hur länge brytningen sedan var igång, minns jag ej. Men nog fraktades det rätt mycket malm på linbanan. (Jag har nog hört hur många tusen ton, men minns det ej nu).

Nämndeman Ahlstrands begravning

2010-03-25T22:07:00.006+01:00

På vintern 1908 – 1909 (troligen fram på vårvintern 1909) var jag ånyo nere i Floda. Det gällde då undersökning av de gamla Götstugugruvorna samt en gruva belägen strax bortom Ökna – dess namn kan jag för ögonblocket inte erinra mig. (Jo, Skarndal!) Jag bodde då på de pensionat i Floda, som jag tidigare talat om.

Det var just under denna vistelse, som jag kom att övervara nämndeman Ahlstrands begravning.

Han, unga livskraftiga karlen död! Där ser man hur litet man vet om sitt liv. 5 – 6 år efter Staf-vistelsen, då Ahlstrand ju såg ut som själva hälsan. – Hur hade detta gått till?

Jo, han hade fått tuberkler på hjärnan, och det bör ha varit något rent fasansfullt. Hvar hade han fått tuberklerna? Ja, säg det!

Jag ville naturligtvis bevista begravningen, eftersom jag var i Floda. Men jag infann mig inte i Staf, ty jag hade inga kläder.

Begravningen skedde en utomordentligt gråkall och kulen dag. Det föresvävar mig, som skulle det ha varit i november, men å andra sidan har jag vissa minnen om att det var på vårkanten. Kanske, när allt kommer omkring, att jag varit i Floda både i november och i mars eller i början av april. Och det kan ju kvitta, hur det nu var. Jag har emellertid minne av något ytterligt blygrått, tungt väder, när vi foro till kyrkan.

Men under begravningen hände något, som nästan kan betraktas som ett mirakel. Just som de tre skovlarna mull föllo på kistan, delade sig skyn. Det bildades liksom ett fönster i det blygrå molntäcket, hvarifrån några enstaka snöflingor sakta dalat ner, och solen bröt fram bara för ett ögonblick, kanske en minut. Och solstrålarna föllo genom ett av de glasmålade korfönstren snedt ner på själva kistan, som stod i koret.

Alla voro liksom slagna av häpnad. Hela dagen förut hade vädret varit blygrått och tungt, och efter begravningen blev det likadant hela fortsättningen av dagen. Men just under jordfästningen! Ja, det verkade faktiskt som ett mirakel.

Nu mötte jag alla mina bekantingar från sommaren 1903, men hur förändrad var ej stämningen mot under det glada 60-års-kalaset, då nämndeman Ahlstrand dansat trekarlspolska kl. 6 på morgonen!

Det var nu som Maria Ahlstrand sålde sin gård i Staf och flyttade till Djursholm. Tio år senare bodde Astri hos henne under vår landsflyktiga tid på våren 1920. Fröken Hildur bodde då också hos fru Ahlstrand, men visade sig ej. Jag ville ej fråga om orsaken.

Så ytterligare någon gång på 30-talet kom jag att besöka Kantorps gruvor och disponent Hjalmar Eriksson i Sköldinge. Jag var då på cykeltur från Nyköping till Västerås via Bie, Julita, Hjälmarsund och Arboga.

Då hälsade jag i förbifarten på fröken Hildur, som tillsammans med yngste brodern Per hade köpt och slagit sig ner på en gård, strax norr om Sköldinge. Hon var nu omkring 50 år gammal. Hon tog visserligen vänligt emot mig, men var totalt förändrad. Den gamla glädtigheten var borta. Hon hade blivit sorgbunden och ytterst reserverad. Och att få henne att tala om gamla glada tider i vår ungdom gick inte alls.

Hvad var det med henne? Ekonomiska bekymmer hade hon nog inga.

Om hon ännu lever, skulle hon vara 67 år. Om Maria Ahlstrand lever, vet jag inte häller. Hon skulle nu vara 71 år.

Tänk om jag skulle skriva till Hildur och fråga, om hon minns månskenssonaten i Floda kyrka!?

Sommaren på Viskär - Viskärs fyr

2009-08-09T22:17:00.002+02:00

Inte minns jag längre de omständigheter, som föranledde, att jag på sommaren 1901 hamnade på Arkö, i Östergötlands skärgård. Sommarne därförut tillbragte jag till större delen i Avesta, och det var troligen först i augusti som jag några veckor vistades hos mina föräldrar i Ramsmora, på sydligaste delen av Ljusterön i Stockholms skärgård. Men jag skulle väl någonstädes tillbringa sommaren och jag behövde stillhet och ro, ty jag skulle läsa in min stora mekanikkurs och tentera på den fram emot höstsidan. På Tekniska Högskolan alltså.

Orsaken till att det blev Arkö, har jag således glömt. Men möjligt är, att min Fader varit inspiratorn.

Jag minns emellertid, att jag någon gång i början av juli anlände till Arkösund med en Göta-kanal-båt. Kustflottan låg för tillfället där, och det var liv och rörelse i den lilla hamnen. Flottans barkasser ilade kors och tvärs, och på kvällarna lät pansarfartygen sina strålkastareknippen spela över stränderna, vilket var mycket pittoreskt. Det blev fullkomliga teatereffekter över de grönskande stränderna, villorna och bryggorna.

Jag logerade några dagar på ett pensionat – vad det hette, minns jag ej längre, inte häller minns jag vad tanterna hette, som hade det – men där var nog ganska bra. Några mycket dunkla synminnen har jag kvar av en trevlig veranda, där vi åto. Men detta ställe som ju skulle leva på sommargäster, blev mig alldeles för dyrt, så jag måste försöka se mig om efter något billigare ställe att bo på under den månad som jag hade anslagit åt vistelsen i dessa ljuvliga bygder.

På pensionatet gjorde jag bekantskap med en läroverkslärare, vars namn inte på mer än 40 år varit framme i mitt medvetande och som därför sjunkit ohjälpligt i glömska. Det var en synnerligen trevlig, sympatisk, medelålders karl, och jag hade mycken trivsel samman med honom. Han bjöd mig ut på långa segelturer i de underbara vattnen kring Arkö, särskilt söderut mot Slätbaken, och vi förde ofta synnerligen djupgående resonemang om livets mångahanda aspekter.

Jag tror att han undervisade i matematik, fysik och kemi. Han värdesatte inte värst högt våra kurser på Tekniska Högskolan. Differential- och integralräkning och annat som vi läste på tre terminer, lär man sig inte på så kort tid som vi hade anslagen för matematiken. Det blev bara rena hafset, ansåg han. Och det kunde han nog ha ganska rätt uti.

Doktorn tog pensionatspriserna i försvar. Det är deras yrke att tjäna sitt uppehälle på sommargäster, dessa pensionatstanters, och som det gäller blott den korta sommartiden, så måste det bli rätt dyrt. Han skaffade mig emellertid en förmånlig och rysligt billig inackordering på Viskärs fyr, som ligger på en liten klabbe på utsidan av den jämförelsevis stora Arkön, på vilken lotsstationen är belägen. Viskär kan man ro runt på en kvart eller så omkring. Och det ligger alldeles ute mot havet.

Där ute residerade fyrmästare Malm med fru och trefärgad katt. Och bättre ställe hade jag ej ens kunnat drömma om att få tag i. Här fick jag vara fullständigt ostörd, här hade jag studiero och – havets storslagenhet alldeles inpå mig. Fyrmästaren var en utomordentligt ”rejäl” karl av den trygga, på vackert sätt religiösa typ, som man ofta träffar på bland fyrfolk. Och fyrmästarefrun – ja hon var väl kanske inte jämförbar med sin man, men hon var välvillig och snäll och lagade bra mat åt mig, och mer kunde man väl inte begära. Och katten? Ja, den spelade en synnerligen stor roll därute i isoleringen.

D.v.s. så särskilt isolerat var det ju ingalunda. Det tog ingen lång stund att komma in till Arkösund – fyrmästaren seglade vanligen, jag minns ej, om han hade motor i båten sin. Och strax intill hade ju Arkösundslotsarna en av sina båda utkikar. Så inte kan man just tala om någon isolering i jämförelse med den som förekommer på så många andra fyrplatser – Dimman t.ex. men i alla fall voro vi oftast ensamma på skäret och kunde vara fullständigt ogenerade.

Här trivdes jag storartat. Havet har jag ju alltid älskat, och här kunde naturmänniskan inom mig få ut massor av sköna och bestående värden att inplantera i själen. Tänk vilka belysningseffekter i sol, i storm, i stiltje, i blixt och dunder!

Viskärs fyr är – eller var åtminstone på denna tid – en s.k. blixtfyr. Den blixtrade till mycket hastigt med ovanligt långa mellanrum. Fyrapparaten utgjordes av en stor blankpolerad, parabolisk spegel, som gick runt således både inåt land och utåt havet. Och såvitt jag minns, kom blixten blott en gång i minuten, vilket långa uppehåll gjorde, att sjöfolket hade svårt att taga pejlign på fyren.

Då man var ett stycke ute till hafs, återfann man aldrig fyrljuset på samma plats, där man sist såg det blixtra till vilket lär vara en mycket allmän företeelse i fråga om fyrar. Sjöfolket var av den orsaken missnöjda med fyren, och jag tror, att den i senare tid blivit ombyggd. Nu blixtrar den visst var femte sekund.

Jag minns de stora, starka blixtfyrarna utanför Köpenhamn, som jag satt och såg på åren 1931 – 34, då jag bodde i Limhamn och satt nere på ”Ön” om kvällarna och njöt av de underbara utblickarna över Sundets alltid växlande aspekter. De blixtrade också så där långsamt, men de voro ju vida starkare, och dessutom såg man ett svagt ljus från fyrarna även under mellantiden mellan blixtarna, vilket man däremot icke gjorde från Viskär.

Själva fyren bestod av ett litet vitt kantigt – möjligen 8-kantigt – torn, c:a 11 meter högt, sammanbyggt med fyrmästarens stuga på sådant sätt, att man genom stugans gavel ut mot havet kunde direkt komma ut i torntrappan, som gick upp till lanterninen. Jag minns, att fyrmästaren från sin säng i sängkammaren medelst spegelanordningar kunde se, om fyren fungerade som den skulle. Han fick ju inte slumra till, om han hade vakten – han turade om med sin fru – men han brukade lägga sig och vila på nätterna.

Högst uppe kring lanterninen var en gångkrans, uppbyggd på järnkonsoler, med räck omkring. Där gick fyrmästaren runt varje dag och putsade fyrens rutor, som måste vara skinande klara. Det hände vid storm, att havsvattnet stänkte ända upp på glasen, och då vattnet tillfölje värmen torkade, så blev det saltfläckar på glaset. Och de måste bort.

Häruppe brukade jag sitta på kvällarna med fyrmästarens långa tub och betrakta fartygen långt ute till havs. Arköbådan med sitt höga sjömärke låg långt utanför i havet, och där fanns också en fyr – inseglingsfyr till Arkö. Norr ut, mot Oxelösund, såg man i kikaren Svartbådan, Stålbådan, Källskären och allt vad de heta, dessa Bråvikens yttersta utposter ut mot havet.

Hävringe syntes ju också med fyr och den höga röda båken, som syns så ofantligt vida omkring i dessa trakter. Och ibland såg jag i kikaren de stora malmbåtarna, som från Oxelösund stävade ut förbi Hävringe för att sedan vända sydvart. Jag såg dem sedan långt ut till havs. Bland dem minns jag en väldig bjässe med trunkdäck och inte mindre än tio dubbelmaster. Jag har sedan många gånger sett den ligga vid malmkajen i Oxelösund. Och ofta såg jag Arkö lotskutter, där den låg långt ute till havs och passade på fartyg, som skulle in i Arköleden.

Flera gånger fick jag följa med lotsarna ut i lotskuttern, och det var ju en sensation för en tjugoåring, som inte tidigare varit med om dylika seglatser till havs. På dessa seglingar levdes ett friskt liv. Maten kokade lotsarna nere i sin lilla kökskabyss, och där lärde jag mig att t.ex. steka potatis i smala strimmlor ”à la americaine”.

Sommaren på Viskär - ett vådligt äventyr vid Arkö båk

2009-08-09T22:12:00.003+02:00

Denna sommar – 1901 – var ju känd för att vara den torraste sommar i mannaminne. Inte en droppe föll visst på hela sommaren, och inåt landet var ju nästan all vegetation förbränd av den dag efter dag lika glödande solen. Jag kan inte påminna mig, att det kom en droppe regn under den månad eller möjligen sex veckor, jag tillbringade vid Arkö, om inte möjligen i samband med något åskväder. Men härute vid havet var riklig daggbildning, och grönskan höll sig tämligen frisk under den tid jag vistades där.

Jag gick mestadels alldeles naken eller på sin höjd hade jag ibland simbyxor, ifall fyrmästarefrun fanns inom synhåll. Det kändes övermåttan härligt uppfriskande att låta de saltmättade vindarna smeka ens solbrynta hud. Jag hade mina favoritskrevor att sitta i, och det var en lisa för nerverna att sluta ögonen och lyssna till havets sånger, då dyningen kluckade i strandstenarna, Arkön är ju känd för sin yppiga grönska, men härute på Viskär var det mera spartanskt med växtligheten.

Dock fanns en hel del blomster i skrevorna och jag begagnade alla tillfällen, som stodo mig till buds att bekanta mig med de havsväxter, som trotsade blåst och salt. Där växte vissa arter av Potentilla, där fanns den lilla havslöken, så näpen i sina lilafärgade små huvuden som vaggade i vinden. Där växte vissa gräs så sirligt i sprickorna i strandstenarna.

Här frodades Aster Tripolium med sina vackra lilafärgade stjärnor. Och här fanns vissa arter Pedicularis, som visst tycks trivas i saltvatten.

Det skulle vara frestande med litet naturlyrik, ty ute på Viskär fanns gott om tillfällen att bli inspirerad. Men sådan skall skrivas direkt och absolut spontant. Expressionistiskt. Och att sitta nu 45 år efteråt och söka erinra sig sina naturstämningar är ju inte så gott. Så jag avstår väl därifrån. Fast nog känner jag ännu i min ålders höst åtskilligt kvar av Arkölandskapets själ. Ville jag dikta, så nog kunde jag ha åtskilligt material att komma med.

En liten episod skall jag berätta.

En gång höll jag på att råka verkligt illa ut, då jag gick omkring och spetade på klipporna endast iklädd simbyxor. Strax innanför Viskär, på själva Arkön, stod den vida omkring och långt utåt havet synliga Arkö båk, som tjänstgjorde som sjömärke. Arkö båk syns bl.a. ända till Oxelösund, tvärs över Bråviken.

Båken utgöres av ett högt, smalt torn av tre väldiga mastträd, upptill förenade under ett litet tak, på vilket man kunde komma ut genom en liten lucka. Tornets nedre del var oinklätt, men den övre halvan var inklädd med rödstrukna bräder. Några fönster fanns emellertid inte och som tornets översta del var rätt trång, så var där rätt mörkt, isynnerhet om man kom dit upp direkt från solljuset utanför.

På skrangliga stegar kunde man taga sig upp invändigt, och man kunde sitta på taket, om man hade goda nerver och inte anlag för svindel. Någon räck existerade inte, och tornhöjden var rätt avsevärd. Utsikten däruppifrån var utsökt.

En dag rodde jag över till Arkön och klättrade upp i båken. På åtskilliga stegar nådde jag upp till båkens högsta del strax under taket, och som jag inte kunde se luckan över mitt huvud, sträckte jag upp handen för att treva efter den i mörkret. Emellertid körde jag handen in i något mjukt, som föreföll som en bra nog stor säck. Men det skulle jag aldrig ha gjort. Det var ett bålgetingbo, vida större än något jag någonsin hade sett.

I ett ögonblick blev det ett ilsket surrande kring öronen samt kring hela min nakna kropp. Situationen var sannerligen rätt prekär. Jag vill påminna om, att bålgetingar kunna döda t.o.m. en häst, om det vill sig illa, d.v.s. om sticken råka ta i en blodåder. Det var därför ej att undra på, att jag liksom profeten Jona i valfiskens buk fann situationen ohållbar.

”Där är unket, kallt och naket, det är trångt och lågt i taket”.

Men att ”hålla sig på huk” som profeten, tjänade inte mycket till. Nästan handlöst fick jag släppa och hasa mig utför stegarna, och jag lyckades verkligen oihjälslagen och ostungen uppnå berghällen nedanför. Men tro inte, att jag därigenom var utom all fara. Bålgetingarna voro efter mig ända ner på marken och förföljde mig långa sträckor, så jag fick bokstavligen springa för livet.

Det var ett fullkomligt under, att jag lyckades klara mig och komma undan. Visserligen hade jag gjort mig skyldig till hemfridsbrott, men å andra sidan fanns ingenstans någon skylt om ”privat område”. Så jag ansåg att de hade sig själva att skylla.

Sommaren på Viskär - över Bråviken i stiltje

2009-08-09T21:58:00.004+02:00

En gång fick jag följa med en av lotsarna över Bråviken ända till Oxelösund. Det är c:a två mil över. Det var en privat resa och inte i tjänsten, så lotsen som seglade en vanlig lotsbåt med den röda lotsvåden i seglet, satt och var nog en smula rädd för att möta lotskaptenen, vilken visst var rätt så argsint.

Första delen av resan – medan vi ännu befunno oss i Arköarkipelagen – hade vi rätt så bra vind, men sedan vi varit iland på en holme, som väckte mitt livliga intresse genom några underliga bergarter, som voro synliga långt utåt sjön, så mojnade det ur och blev fullkomligt blickstillt. Men tro icke, att havet fördenskull låg spegelblankt. Nej, dyningen var våldsam efter tidigare rådande hård blåst, och väldiga blanka vågor vältrade in rakt utifrån havet.

Vi gungade med fullkomligt slaka segel på de väldiga vågorna, som voro så höga, att hela segelstället försvann i vågdalarna. Det var en ganska penibel och alldeles inte riskfri situation, ty det var så stilla i luften, att vi inte ens hade styrfart. Och att då klara de väldiga sjöarna var sannerligen inte lätt. T.o.m. lotsen visade ibland en ganska bekymrad uppsyn, och en sådan brukar ju inte bli skraj i första taget, om ens någonsin.

Jag minns, att fyrmästarfrun hade utrustat mig med delikata franskbrödssmörgåsar och hallonsaft. De lågo så aptitliga i korgen under skvättbordet, men matsäcken blev orörd, och jag började känna obehagliga symptom av sjösjuka. Hade det blåst kraftigt så vi kunnat segla för fullt, så hade jag säkerligen inte känt av eländet, men att sitta i fullkomlig stiltje och guppa upp och ner på detta sätt i timtal, det frestar livsandarna förfärligt. Vi mötte mitt ute på Bråviken en götakanalare, som såg ut att ha rätt så besvärligt i den grova sjön, trots att det inte blåste.

Hade vi fått behålla den vind vi hade från början, så hade det inte stått på förrän vi tagit oss över Bråviken. Då skulle vi ha varit framme redan tidigt på eftermiddagen. Nu kommo vi inte fram förrän i skymningen.

Vi styrde in förbi Beten och angjorde bryggan hos lotsarna i Gamla Oxelösund, där vi lågo på hårda träbritsar i vaktstugan över natten. Jag har ännu kvar rätt så tydliga synminnen efter detta Oxelösundsbesök. Jag ser mig själv klättrande på lotsutkikens höga stege, och jag ser lotsbåtarna nere i den lilla hamnen nedanför lotsarnas stugor. Vi blevo bjudna på kaffe hos överlotsen och hade en mycket trevlig stund inne hos hans familj innan vi kröp ihop på våra britsar i vaktstugan.

Dagen därpå, tidigt på morgonen seglade vi tillbaka till Arkö. Och denna gång var det ingen brist på vind. Snarare tvärtom. Och smörgåskorgen vart omsorgsfullt länsad. Vi hade en härlig seglats hem över den solglittrande Bråviken.

Det var underbara dagar på Viskär. Jag glömmer dem aldrig. Jag satt i någon trevlig skreva ut mot havet och lyssnade till havets sånger. Och pluggade mekanik. Jag gjorde goda framsteg. Ibland var jag med lotsarna till havs även över nätterna och upplevde havet därute i olika belysningar och olika färger. Det var ett friskt liv. På kvällarna i aftonsvalkan brukade jag sitta uppe vid lanterninen, tills fymästaren kom upp för att tända fyren. Sedan fick man inte sitta däruppe. Det var att pallra sig ner.

Det var vackra syner att se alla fyrarna tändas, alltifrån Kungshamn och Femören till Beten, Grässkären och Hävringe. Arköbådans fyr låg ju rätt ut mot havet. Från Häradsskär kunde man någon gång se skenet, men själva fyrljuset kunde man ej se. Det var litet för långt dit ner.

Då kustflottan manövrerade i Arkövattnen ibland och om kvällarna sände sina strålkastareknippen ut över kobbarna och skären eller upp mot molnen, då fick man andra gratisföreställningar av stort skönhetsvärde.

Sommaren på Viskär - den vackra frälsningssoldaten

2009-08-09T21:57:00.000+02:00

En kväll kom en systerdotter till fyrmästarens fru på besök och stannade väl en vecka. Hon kom från Norrköping, och jag minns mycket väl, hur fyrmästare Malm och jag voro in till Arkösunds brygga och hämtade henne. Hon kom med tåget.

Flickan var frälsningssoldat och säkerligen en synnerligen virginal oskuld. Hon hade sin gitarr med sig och hon lyckliggjorde oss under dessa dagar med sina armésånger. Det var då jag lärde mig den där ljuvliga sången:

Och nu har Lammets hustru fått sin äkta man,
De som så länge, länge, sökt och sökt varann.

D.v.s. sången började inte så, utan det var en hel del inledande preliminärer före ”the happy end”. Men så kom den sköna versen ovan, fram mot slutet. Och melodin är ju bedårande, Mozartsk.

Flickan sjöng med troskyldigaste uppsyn och hade naturligtvis inte en tanke på att sången i någon mån inbjöd en till att åtminstone lite grand dra på munnen. Men jag skämtade ingalunda med henne. Hon menade allvar, och då är det allvar.

Hon och jag voro flera gånger ute och rodde under de vackra kvällarna, och vi försökte oss t.o.m. på månsken, då gitarren lät sina toner flyga ut över de glittrande vågorna. Vad har man inte upplevat!

Sommaren på Viskär - fiskargubbar, säljägare, vanliga sommargäster och rysligt fint folk

2009-08-09T21:56:00.001+02:00

Men så kom emellertid augusti och den härliga vistelsen på Viskär stod inför sitt slut. Jag gjorde några härliga segelturer med doktorn inne på pensionatet, och vi voro långt ner åt Slätbaken till. Det var underbara turer.

Men så en söndagsmorgon seglade fyrmästaren med mig in till Arkösund, där jag skulle ta tåget in till Söderköping. Han var vida billigare han än Jakobsson, som pungslog pensionatsgästerna med minst ett par kronor bara för att ro tvärs över Arkösundet. Vi kommo tidigt till Arkösund, så jag hade minst ett par timmar på mig till att flanera omkring i samhället, där norrköpingsnoblessen redan då hade sina pampiga sommarchateauer.

Medan jag gick omkring där i söndagsmorgonens ljuvliga stillhet, fick jag från en av villorna höra pianomusik. Det var Grieg som spelades, och jag hör ännu i mina öron när jag så vill Im Frühling, Vöglein och Schmetterling och vad de nu heta, dessa läckra småstycken, som jag själv så många gånger spelat, särskilt under min studenttid. Flicketösen som hade spelat, fick jag någon stund senare se ute på en balkong. Hon var sevärd.

Innan tågets avgångstid var inne, hann jag ännu en gång göra en tur nedåt pensionatet. Där höll Jakobsson – en ung man, som brukade mycket segla med sommargäster och hade en stor präktig båt av den i denna skärgård vanliga robusta typen, närmast liknande en lotsbåt – just på att lasta in stora matsäckskorgar med allsköns konserver och delikatesser, som kunde komma en att tänka på Slakteribolaget Norrmalms julfönster på Kungsgatan i Stockholm under min studietid, samt dessutom ett större antal vinflaskor, akvavit och konjak av finaste märken.

Jag frågade Jakobsson, vart han skulle ta vägen med så mycket godsaker ombord, och då berättade han, att han skulle ut med två omåttligt fina skånska baroner – en Gyllenstierna och en von Blixen-Finecke – till Stålbådan för att jaga säl och sjöfågel. Och mycket riktigt! Om någon liten stund uppenbarade sig de fina herrarna nere vid bryggan, så exklusivt ekiperade som om det gällt den allra finaste fingång på Strandvägen en söndagsmiddag.

Jag frågade Jakobsson, om han inte också skulle ta med ett par vräkiga skinnstolar för baronerna att sitta i, när de ute på Stålbådan skulle rikta in sina med silverinläggningar dekorerade hammerless mot de intet ont anande ejdrarna. Inte kunde väl så fina herrar sitta i en vanlig skjutkoja. Och Jakobsson log ett förstående leende. Han kunde umgås med både fiskargubbar och säljägare och vanliga sommargäster, men så fint folk hade han inte förut haft i sin båt.

Jag fick någon tid därefter höra, att jaktbytet hade blivit tämligen skralt men laxen och majonäsen och kycklingbenen hade gått åt, och konjaken likaså.

Sommaren på Viskär - Då Löfstrand slog vad om 12 flaskor punsch

2009-08-09T21:53:00.001+02:00

Med Griegs Im Frühling ännu ljudande i mina öron embarkerade jag tåget och kom i sakta mak över Vikbolandet till Söderköping. Där blev jag hämtad av en skjuts från Rings gård, som ligger i närheten av Mem, Göta kanals begynnelsestation, några kilometer från staden.

Godsägare Carlsson – jag vill åtminstone tro mig minnas, att han hette så – på Ring var bekant med min fader och han ville nu passa på och interviewa mig om min åsikt om några fältspatsförekomster, som han hade på sina ägor.

Det var den bekante geologen Löfstrand, som hade inbillat honom, att han hade stora värden i fältspat på sin gård. Löfstrand hade vistats där på Ring nästan hela sommaren och hade mått gott. Han hade låtit sprätta lite varstans i bergen och skräpat ner i skogen.

Men godsägaren började längta efter något påtagligt resultat och han hyste starka tvivel på Löfstrands omdöme. Därför ville han nu höra någon annan ”auktoritet” yttra sig. Och så kom det sig att jag kom till Ring.

Där fanns ingen fältspat. Inte så mycket att det var värt ett rejält skott en gång. Och Löfstrands sejour på Ring tog ett hastigt slut. Men innan Löfstrand for, avfestades han av sina nyförvärvade vänner i Söderköping. En hejdundrande salva blev avhållen på stadshotellet. Kumpanerna slog då vad med Löfstrand, att han inte skulle vara istånd att ensam dricka ur 12 halvor punsch på kvällen, vilket Löfstrand förklarade sig vara karl till. Kontrollanter tillsattes, och Löfstrands prestige sattes på prov.

Löfstrand sprack på det vadet. Han drack ur 11 ½ flaska, men han fick på inga villkor i sig den sista halvan, ty då rann punschen både fram och bak och upptill på honom. Jag förmodar att Löfstrand fick betala kalaset.

Sommaren på Viskär - en fotvandring och vådan av att leka gud

2009-08-09T21:48:00.003+02:00

Jag blev på Ring endast några få dagar. Sedan passade jag på tillfället att göra en liten fotvandring i dessa fagra nejder. Söderköping hade jag ju sett som liten grabb, då vi 1887 eller möjligen 1888 vistades där, medan min Fader genomgick en badkur för sin svåra reumatism. Men Göta kanal hade jag ännu inte sett.

Det blev alltså nu en underbart fin fotvandring utefter kanalbankarna. Jag har ännu en hel del mer eller mindre tydliga synminnen kvar från den fotturen. Jag minns slussarna och slussningen. Ibland fick jag följa med någon skuta eller trälastad pråm något stycke väg – om gratis eller ej minns jag inte längre.

I alla fall kom jag förbi Ljungs slott, som jag tydligt ännu minns, och så småningom fram till Vreta kloster, som noga besågs. Jag minns de härliga vandringarna mellan Borenshult och Motala. Den som en gång passerat denna väg i någotsånär fint väder, han glömmer den inte så fort. Från Motala begav jag mig ner till Vadstena, som likaså grundligt besågs.

Var jag logerade under besöket i Vadstena, har jag emellertid alldeles glömt. Slutpunkten på denna fotvandring blev Omberg, en ståtlig kulmen på en fin tur i dessa underbara Östgötatrakter.

Hemresan skedde till stor del med båt. Det var Ceres, som jag bekantade mig med. Jag minns inte längre resans detaljer så noga. Jag minns bara, att jag på överfarten från Vadstena till Motala satt i salongen och underhöll de många farbröderna och tanterna med en större fantasi på ett gott piano.

Det var ett häftigt åskväder över Vettern. Och utsikten ut över det vida vattnet var i hög grad inspirerande, där jag satt och iakttog de ståtliga molnformationerna och de många ljungeldarna, som fräste över Vetterns vatten. Jag följde inte med Ceres ända fram till Söderköping, utan avslutade fotvandringen som jag börjat – med en promenad på någon mil.

Jag anlände till Ring vid tiotiden på kvällen. Det var ett strålande fint augustimånsken, och jag minns mycket väl, hur bedårande det var att skrida fram utmed månglittret i kanalen.

På Ring var ingen hemma. Godsägaren och fru Carlsson voro bortresta; endast ett par söner – i min ålder – voro kvar hemma, men just då samma kväll hade de gått in till någon cirkus eller annat tingeltangel inne i Söderköping. Jungfrurna voro också där. Så ”hytten var lukket”. Endast ovanpå i den stora villan bodde en gammal fru med sin jungfru. De voro hemma, men jag annonserade inte min hemkomst för dem.

Jag gick ut i trädgården och satte mig att vänta på pojkarna, som väl snart skulle komma hem. Det var en ljuvlig varm månskenskväll, månen kastade sitt flöde över en Apollo-staty, som stod på en piedestal mitt i en blomsterrundel nere i trädgården. Vegetationen i trädgården och parken var yppig, luften var blomstertung av reseda och nattviol.

Då fick jag en plötslig idé! Hur skulle det vara, om jag agerade Apollo på piedestalen i månskenet just som pojkarna kom hem från staden? Mitt gästrum i en av flyglarna stod öppet. Jag var in och hämtade ut ett stort lakan och med det satt jag en liten stund på en soffa i trädgården och väntade. Så hörde jag pojkarnas röster på långt håll utmed kanalen. Jag hade en smula tid på mig.

Jag lyfte fort ner Apollo och gömde honom i en buske, och själv kartade jag efter något besvär upp på piedestalen, där jag raskt nog draperade lakanet kring min – ack så Apolloliknande – gestalt. Jag intog precis samma vackra attityd.

Då hände något oförutsett. Flickan från den gamla griniga tanten som bodde ovanpå, kom med hastiga steg gångade ner genom trädgården och hon tog vägen alldeles förbi min tjusande uppenbarelse, där jag stod och spelade skön grekisk gud. Hon fann synen förmodligen inte alldeles överensstämmande med den hon var van vid, utan tittade upp mot uppenbarelsen på piedestalen.

O himmel! Apollo rörde ju på sig, han tilltalade henne! (Jag fann mig föranledd att säga något för att lugna henne). Men det var för sent. Flickan trodde förmodligen att det spökade, så hon vände ögonblickligen och sprang upp till sin matmor, som strax kom ner i trädgården samtidigt som de båda ungherrarna kom hem från staden. Stor tablå!

Flickstackarn var skrämd och närmast hysterisk och den gamla griniga gumman mycket arg. Så nog fick jag för mitt gästuppträdande i Rings trädgård den underbara månskenskvällen.

I Söderköping har jag sedermera varit flera gånger. Men till Rings herrgård har jag aldrig återvänt, så jag vet ej, om Apollo fortfarande står där kvar i sin blomsterrundel.

Viskärs fyr har jag däremot återsett. Jag passerade där en vacker sommarnatt några år senare med ångaren Tjust på väg ner till Gryt och Valdemarsvik. Och jag nickade igenkännande åt alla mina kobbar och skär, där doktorn och jag snott omkring på våra seglatser.

Sent skall jag glömma de underbara dagar, då jag där satt i min favoritskreva och lyssnade till havets sånger.

Lillhem

2009-06-11T21:27:00.005+02:00

Inte vet jag hur det kommer sig, att jag de sista nätterna – flera nätter å rad. Har i tankarna förflyttat mig till sensommaren 1903, då Astri bodde i Lillhem, i västra delen av Torsby, och sökt att erinra mig alla detaljer i samvaron med henne denna minnesrika sommar.

Sedan vi kommo hit till Mälarborg, det lilla pensionatet ute vid Graneberg vid Ekolnsfjärden, en mil från Uppsala, i väntan på att få tag på något nytt ställe att bo på efter Mårängen, har jag känt mig mer krasslig och orkeslös och missmodig än någonsin förut. Och särskilt har min sömnlöshet varit oändligt svår och pinsam. Tankarna ha bara irrat kring. Det har varit ett enda virrvarr. Och jag har känt det som om hjärnan befunnit sig i fullkomligt upplösningstillstånd.

Vi ha legat skönt och tyst, och de yttre betingelserna ha väl varit de gynnsammast tänkbara för vederkvickelse genom en god och ostörd sömn. Och ändå har jag ej fått sova. Detta beror således uteslutande på intensiva olustkänslor. Mitt undermedvetna jag, som tar kommandot i nattens mörka timmar, då sinnena vilar, känner sig olustigt, och hela mitt nervsystem blir då ett enda sammelsurium av felkopplingar. Sömnen fordrar ett avkopplat nervsystem, och det kan jag icke åstadkomma.

Då har jag väl ansträngt mig att få något fäste för mina irrande tankar, och det är kanske då icke så underligt, att jag söker mig tillbaka i det förflutna, till de stunder, då jag kände mitt livs intensivaste lycka. Och det var kanske på Lillhem. En sorts kompensation alltså.

Astri hade ju blivit min på midsommaren, och det var sannerligen ingen lätt sak att fara från henne då så pass fort som det måste ske för våra bergsskole-resors skull. Det var bara några få dagar över själva midsommaren som jag fick rå om henne.

Fram i slutet av augusti vistades jag dels vid Haggruvan i Järnboås, där jag skulle skriva den s.k. gruvmonografin till min examen, och dels i Åsboberg invid Striberg, vars anrikningsverk jag likaledes skulle skriva en avhandling om såsom en del av min examen. Då detta arbete var färdigt såsom varande det sista, som återstod av sommarens bergsskoleresor, borde jag väl ha skyndat mig hem för att skriva mina examensavhandlingar, men jag kunde det ej.

Jag hade på intet sätt misskött mina studier under denna viktiga sommar, tvärtom, jag vågar påstå att jag lagt ner mer arbete och intresse för mina uppgifter än de flesta av mina kamrater, men naturligtvis var jag kär, och min käraste hade lekt mig i hågen hela sommaren. Skulle jag nu inte passa på att få återse henne några dagar innan jag återvände till Stockholm, så skulle det dröja bra länge, innan vi kunde träffas. Och det kunde jag inte uthärda.

Striberg låg ju inte alltför långt från Strömstorp, Kristinehamn och Karlstad, och sedan var det ju bara Frykenresan upp till Torsby. Jag reste…

Själva resan upp har jag nu efter så många år inga minnen av. Och resan var väl inte heller något så särskildt att minnas. Den var väl som alla andra Frykenresor jag gjort. Fin förstås!

Men flickan! Henne minns jag som vore det från den nyss gångna sommaren. Jag kan se henne i detalj för min inre syn. Och nu under dessa sömnlösa nätter har jag umgåtts med henne och dragit fram ur mitt minnes djup alla de scenerier, som upprullade sig omkring oss under dessa sensommardagar för 47 år sedan.

Astri var nitton år den hösten, fastän hon väl såg ut som en femtonåring, i synnerhet om man höll sig till bara ansiktet. Hon var lång och smärt, smal om midjan som en vidja. Hennes hår var askblondt och skirt som finaste silke – det var så lätt och luftigt att det blåste upp som en sky omkring henne, blott man fläktade litet med handen underifrån. Den soliga guldglansen fick hon först tio år senare.

Och ögonen lyste som stjärnor på henne, stora, drömmande, ljusa som en värmländsk midsommarnatt!

Jag är så ledsen så, att jag inga fotografier har av henne från denna sommar 1903. jag hade ingen kamera då ännu – jag fick min enkla ”Hüttig” först våren 1904. tänk vad den skulle varit mig till nytta under bergsskoleresorna för bevarandet av en massa studiedetaljer.

Och tänk om jag haft en kamera på midsommaren 1903 samt under Lillhemsbesöket! Jag har visserligen hundratals fotografier av min fästmö och min hustru, och de äro mig alla kära minnen från tider som farit, men just de bilder jag allra helst skulle ha velat ha till minne, dem saknar jag! Det är ju en naturlag som säger, att ju äldre en man blir desto längre söker han sig tillbaka i sina minnen av den han ett helt liv älskat.

Jag har många bilder av Astri i hennes medelålder, men från hennes barndom och ungdom har jag blott få – alltför få! Och nu på min ålderdom är det i dessa ungdomsbilder av Astri som jag finner henne förverkliga Astri-idealet. På Lillhem och under tiden närmast därefter – medan Astri ännu var kvar i Torsby – var Astri alldeles särskilt attraktiv.

Visserligen är det väl så, att könsdriften förgyller en alldeles nybliven fästmö i alldeles speciell grad – man ser ju hur grabbarna nu för tiden hålla tillgodo med ”tjejer” av sådan kvalitet, att åtminstone jag för min del inte skulle vilja ha en sådan i min vedbod – men jag har väl även hört omdömen och värdesättningar från andra, för vilka könsdriften inte spelar nå’n roll.

När jag jämför Astri och mig på Lillhem med vissa kategorier av ungdom av modernt snitt, så kan jag ej neka mig nöjet skriva ner en liten hågkomst från ett par tre år sedan.

Det var i Västerås under en sommar, då jag var alldeles ensam. Astri var i Värmland, och min lilla Moder, som under flera år brukade komma till mig på Skultunavägen och ställa vårt lilla hem, fanns icke mer. Jag hushållade då för det mesta själv och lagade min enkla och spartanska mat, men någon gång ibland gick jag på Konsums matsal och åt.

Där förekom en lindrigast sagt synnerligen blandad publik, och maten var sådan där fabriksmat som passar för slik massutfodring. Smaklös och shablonartad, med alla rester tillvaratagna till sista tuggan.

En gång, då ovanligt stor trängsel rådde och det var nära nog slagsmål framme vid det långa matbordet, kom det två blåställsklädda verkstadspojkar och slogo sig ner vid mitt bord – utan att, som väl de flesta ändå göra, be att få taga plats. De hade brådtom och slafsade i sig maten på ett sätt som väckte min fullständiga matleda.

De talade naturligtvis om sina tjejer…

Plötsligt sade den ene: ”Vet du, i kväll måste jag ge mig ut till Björnögården. Jag måste ha mej en ny tjej, för den jag nu haft i fjorton dar är så förbannat asful, så jag är tvungen att lägga å.” Fortsättningen gick i samma stil, och min nyss påbörjade peristaltik stannade plötsligt av. Det smakar just ej att äta vid sådana bordssamtal. Att jag satt mitt emot och nödgades höra vartenda ord, det brydde dom sig inte alls om. De talade öppet och högt.

Och den lilla näpna inblicken i nutida ungdoms s.k. kärleksliv är visst inte så ovanlig som man skulle vara benägen att tro. Det går till så inom ganska vida kretsar, inte bara inom arbetarungdomen, utan ganska högt upp på skalan.

Och jag tänkte på min gamla Astri – liksom Carl Larsson tänkte på sin gamla Karin. Lite längre än 14 dar ha vi likvisst hållit ihop. Och aldrig har jag tyckt att min tjej varit asful.

Jag har ett enda litet fotografi från Lillhem, men det har jag inte själv tagit, och det ger inte Astri ensam. Hon sitter där i en soffa tillsammans med Alma och Signe. Och bilden är liten och oansenlig och numera urblekt. Men ändå ger den en hel del!

Alma och Signe dra inga blickar till sig. Men med Astri är det litet annorlunda. Hon sitter där lätt tillbakalutad i sin söta fryksdalsdräkt med utslaget ljust hårsvall och egendomligt spelande ögon. Något som inte är så vanligt hos henne, då hon oftast går i drömflicksstilen – ”sagoflickan i höga furuskogen”. Och munnen är halvöppen och blottar en tandrad under en halft förarglig överläppsbåge.

Troligen har den som ”knäppt” bilden (antagligen Fredrik) sagt något spydigt åt Astri. I alla händelser har Astri där en min, som jag skulle ha velat ha förevigad i större format med större bildverkan. Tyvärr är plåten försvunnen eller förstörd, eljest skulle jag ha införlivat den flicketösen i mitt stora porträttgalleri, som min hustru fick på sin 60-årsdag – ”101 hemmagjorda bilder med tillhörande text”. Jag skulle ha ritat ett stort porträtt av henne.

Vilhelm, som en gång såg detta gamla foto, påstod att Astri såg ”tusanjäklig” ut. Så förmodligen var hon väl attraktiv även för honom. Ty att hon var ”asful” kunde han väl i alla fall inte mena?

Jag kom upp till Torsby med båten någon gång vid 8-tiden. Det var i slutet av augusti, och om jag inte minns fel, så fanns det begynnande höstfärger i björkarna redan. Astri var nere vid bryggan och mötte mig. Hon var klädd i sin söta fryksdalsdräkt. Och hon hade två löst flätade margareta-flätor och var barhuvad.

Vi voro ju inte ringförlovade och kunde följaktligen inte visa oss som fästfolk. Men det såg nog folket ändå. Ty Astri lade inte nämnvärt band på sin glädje, och troligen inte jag häller.

Vi sutto en stund kvar på båten och beundrade tillsammans aftonstämningens reflexer i vattnet. Det är vackert vid bryggan i Torsby en lugn afton, då höjderna runt omkring viken spegla sig i vattnet! Och ändå vackrare antager jag det är, då man återser en nybliven fästmö efter två månaders bortovaro! Sån’t förgyller även naturen!

Så begåvo vi oss då upp till Lillhem. Nu efter så många år minns jag knappt något av ”de lokale forhold”. Det var emellertid ett rätt stort hus, med efter vad Astri påstår fyra rum på nedre botten och likaledes fyra rum ovanpå. Där bodde även moster Karin och hennes familj, men av deras förhållanden har jag knappt något minne. Astri och Gerda hade ett litet gavelrum i våningen en trappa upp, och jag hade en gång i tiden ett litet foto av en interiör däruppe med en bild av Astri. Men den är sorgligt nog förkommen. Några söta brev från Astri, skrivna just i detta lilla rum på Lillhem, har jag väl kvar i mina gömmor, men de ge väl just inte så mycken beskrivning av själva miljön.

Jag minns emellertid, att vi drucko the på kvällen och att vi sedan togo en älskogspromenad – Astri och jag – i ett alldeles förtrollande månsken, som kom Fryken att glittra på ett hänförande sätt. Från Lillhem är det ju bara en liten bit ner till Frykenstranden.

Astri hade satt på sig sin vita hålsömsprydda hätta, och jag har ännu efter så många år tydliga synminnen av hennes lilla månskensbelysta ansikte, där hon tryckte sig intill mig under vår promenad. Vi hade ju inte råkats sedan midsommaren, och jag hade så mycket att berätta från den gångna sommarens många resor.

Astri uppbar sin värdighet av fästmö på ett alldeles förtjusande sätt, enkel, okonstlad, chosefri. Lite tyst var hon ju och vistades mest långt borta i en förtrollad drömvärld. Men hon var inte längre borta än att det gick att hämta ner henne med någon lustighet, och då satte hon upp ett förtrollande leende, som plockade fram en förtjusande smilgrop i högra mungipan och kom hennes amorbåge att kupa sig över en fin tandrad.

Vi voro inte ute längre än till elva och vi voro så anständiga, så anständiga så! Men Astris lilla mamma, som hade mycket stränga principer, gav Astri en ganska kraftig admonition för att vi varit så sent ute. Hon lät undfalla sig, att vi betedde oss inte ett dugg bättre än simpla pigslynor och deras hejdukar, som ränner ute om nätterna. Och detta sårade mig ganska ordentligt. Ty något finare och mera korrekt förhållande än mellan Astri och mig torde hon svårligen kunnat uppleta. Vad skulle hon då ha sagt, om hon levat tills nu och fått syna den nuvarande ungdomen litet i sömmarna? Den kommer inte in kl. elva.

Man nämner ingenting om pigslyna i Astris närvaro. Det är bara lilla Ingela som får ”sunga pigaán”. Men det är en annan historia.

Tidigt följande morgon voro vi åter i farten och ute på promenad tillsammans. Det var då ganska kallt, och Astri hade klätt sig lite varmare – hon hade mörk ylleklädning med snörmakerier och en söt, sexkantig, mörk mössa på sitt tjocka, nu uppsatta hår.

Vi gingo till Torsbyforsen och beundrade, hur solskenet bröt sig i millionerna av skumpärlor, som med väldig fart kastades fram under de uppdragna dammluckorna. Det var fint däruppe vid den dåvarande forsen, innan den byggdes om för den nuvarande ”fina” kraftstationen. Då var det trä, nu är det betong, betong, betong!

Så gingo vi ner till brunnsparken och ämnade oss dricka av den gamla Torsbykällan – av det järnhaltiga vattnet. Men väl nerkomna dit fingo vi se att den fordom så fina parken var skövlad och förstörd, en massa träd hade huggits ner och marken bökats upp – och källan var tom och belamrad med skräp. Ganska molokna gingo vi därifrån, ty Torsbykällan var för oss ett gammalt minne från vår första sommar fyra år tidigare.

Men så fingo vi ersättning med något annat. Mellan ett par buskar var ett spindelnät spändt fullständigt regelbundet och formfulländadt. Och av dimman hade nätet försedts med tusentals vattenpärlor som sutto liksom påträdda. Solskenet lekte i dessa pärlor och åstadkom ett smycke, så fulländat, att vi stodo en lång stund alldeles betagna. Solstrålarna bröto sig i de små dropparna och åstadkommo de underbaraste spektrumfärger. Där funnos sålunda både rubiner och smaragder och topaser och briljanter. Vi hade svårt att slita våra ögon därifrån. Jag har aldrig förr eller senare sett något så fint.

På hemvägen kommo vi fram till en liten grönskande jordkulle bevuxen med de vitaste björkar man kunde se. Där hade kusin Fredrik någon gång förut på sommaren tagit ett gruppfoto av Astri, Ellen och Gerda. En sorts allegorisk tablå i det de tre flickorna voro klädda i svenska, norska och danska nationaldräkter med diverse nationella attribut. Astri stod överst, högrest och ståtlig, och symboliserade Sverige. Gerda var norska och Ellen danska med en knippa veteax i famnen. Ellen satt på marken. Flickorna voro väl bra alla tre, men nog var Astri utan all jämförelse sötast och ståtligast som Svea. Tyvärr är denna bild förkommen; jag är mycket ledsen däråt.

När vi gingo förbi den där kullen, kunde jag ej låta bli att placera Astri däruppe bland de vita björkarna och ställa henne i den ställning hon hade stått på tavlan. Och jag stod länge högst ”förälskad” nedanför och bara skådade upp mot den tjusande visionen. Ty något mera svenskt än vad Astri där presterade, har jag svårt att tänka mig. Antagligen för att löna min beundran skyndade Astri sig sedan ner från kullen och spontant föll hon mig om halsen och kysste mig. ” Et mon âme m’échappait!”

På eftermiddagen samma dag voro vi ute och rodde på Fryken. D.v.s. jag rodde och min fästmö satt i bakstammen och var uteslutande dekorativ. Hon var då vitklädd och hade sin vita tyllhatt från midsommaren. Vi sutto långa stunder och bara drevo i solglittret. Och det var tavlor att minnas det också! Så voro vi uppför Ljusnaälven och återsågo vår gamla badplats och sedan gjorde vi en liten visit i Bergsäng, till den berså, där Astri en tidig morgon tog ett förfärligt mod till sig och – je séntait ses lèvres sur les miennes! Ack ja, det var tider det!

På kvällssidan foro vi över sjön till en vacker björkudde bortåt Björnidet till, där ett ungdomsmöte avhölls. Där var mycket folk, där hölls tal, sjöngs och lektes folklekar. Allvar och lek i en härlig natur! Astri var ej med mig, men kom senare. Hon hade gått landvägen. Jag ser henne precis framför mig för min inre syn, fast det är så många år se’n dess. Astri hade mörk kjol och vit blus med blå sjömanskrage. Jag minns att Astri väckte ett visst uppseende, då hon kom. Dels var hon vådligt söt, och dels visste väl hela Torsby nu om, att hon blivit sedd rätt mycket i sällskap med en ung student, som också fick en viss del av uppmärksamheten.

På sena kvällen gjorde Astri och jag en avskedspromenad. – jag skulle resa påföljande morgon. Vi gingo lönnliga skogsvägar uppåt Västanvikssätern för att få vara ensamma. Astri hade åter sin söta Värmlandsdräkt, och jag hade bett henne ha håret utslaget. Hon var som en sagans fé, blomlik, eterisk, sensitiva amorosa! Astri har under årens lopp skänkt mig hela världar av skönhetsupplevelser – jag behöver blott erinra om det porträtt av henne som togs vid en liten skogstjärn uppe i Ås – men den eteriska varelse som följde mig upp genom skogen denna kväll, var säkerligen den finaste Astri-tös, jag kan minnas. När jag jämför henne med nutida nittonåringar, så ser jag hur tiden dragit iväg. Sådana flickor finns inte längre, inte en enda. ”Det borde varit stjärnor att smycka ditt änne!”

Då jag reste ner på båten dagen därpå, sutto vi längst ut i aktern på ”Selma”, bakom matsalongen, Astri och jag, och sågo Hoffjällets blåa buckla sjunka alltmer. Och sedan låg jag hela tiden med mitt huvud i Astris sköte nere i kaptenshytten. Ända ner till Sunne, där Astri vände.

O, vilka minnen!

Gösta Heijkorn 21/11 1950.

En Pingstfärd...

2009-05-30T14:54:00.004+02:00

Mina bergsskolestudier 1902 –1903 avslutades med de praktiska övningarna vid bergsskolans lilla masugn i Hagfors, de magnetometriska mätningarna i Vestanfors samt gruvmätningarna i Falun, varjämte vi slutligen reste omkring och besågo ett antal bruk och gruvor. Jag minns mycket väl den majdag, då alla föreläsningar och laborationer avslutats och vi fingo anträda vår resa till Värmland. Vår första destination var nämligen Hagfors.

Det rådde en tämligen uppsluppen stämning i den kupé på S.W.B-tåget, som vi installerade oss i. I viss mån förklarlig var den väl. Ty studiearbetet hade varit hårt och krävande. Och nu kände vi oss som unghästar, utsläppta på grönbete. Men det levdes väl mycket bus i kupén.

Också blevo vi ordentligt åthutade av den store ASEA-ingeniören Danielsson, som åkte i samma kupé och som ansåg, att vi tog oss alltför stora friheter och spelade översittare mot de fåtaliga passagerare som vågade åka i samma vagn som vi. Vi voro inte så många, så att vi kunde abonnera en vagn för oss själva, men ändå ansåg vi oss ha monopol på hela kupén, kanske hela vagnen. Men den åsikten tog Danielsson ganska effektivt ur oss. Alldeles med rätta förresten.

Jag har inga direkta minnen längre av resan annat än att vi levde bus mer eller mindre hela tiden. I Ludvika åto vi middag, vilket jag har några suddiga inre visioner av. Men hur det sedan var och hur vi anlände till Hagfors, det minns jag just inte. Några av brukets herrar voro nere vid stationen och tog emot oss, och jag har ett tämligen klart och tydligt synminne av särskilt en av dem, som jag tyckte såg särdeles sympatisk ut. Namnet Thegerström far igenom mitt huvud, men det är nog inte så säkert. Mitt minne börjar rasa sönder av all sömnlöshet.

De andra kamraterna tog samtliga in på Hagfors brukshotell, och om jag inte minns fel, så blev det redan samma kväll stort receptionskalas. Och det blev sedan ofta dylika supkvällar nere på hotellet ty ”bergseleverna” hade med sig en stor låda med spritvaror för ca 1 000 kronor, som de i förväg skramlat ihop till. För min del hade jag nekat till att satsa pengar till sprit under hänvisning till att jag dels inte hade råd därtill och dels inte i allmänhet tänkte deltaga i de ”festliga samkvämen”.

Sigurd Edlund och jag voro av den mer stillsamma sorten. Vi ville ha det litet mera lugnt och dessutom billigare – åtminstone jag för min del hade ingen rikligare reskassa. Vi fingo en utmärkt inackordering hos en vaktmästare Sundqvist vid Skruvfabriken. Och där bodde vi nästan som i familj och hade det bra på alla sätt. Nere vid hotellet voro vi sällan utom då det var alldeles nödvändigt och ”officiellt”. Och inte heller bevistade vi de baler, som då och då tillställdes.

Vi arbetade i skiftgång vid den lilla övningsmasugnen, där vi stretade med våra kolkärror från det långt bort belägna kolhuset. Stundom arbetade vi faktiskt i våra anletens svett. Det var tungt att draga kolkorgarna uppför den långa kolbryggan. Men stundom kunde vi ta igen oss, och det spelades otroligt mycket kort särskilt på nätterna. Det var ju litet ovant för de flesta av oss att arbeta hela natten igenom, och vi voro stundom ganska ”blaserade” vid 4-tiden på morgonen, då skiftombytet skedde. Jag har ett par fotografier från dessa nätter på masugnskransen, som ganska väl ådagalägga detta.

En liten episod kan förtjäna räddas ur glömskan. En natt då vi hade sådan gång på ugnen, att det var långa stunder mellan varje sättning, var kortspelet synnerligen animerat uppe på kransen. Det var icke mitt skift, utan det där Troili, Dahlgren och vilka det nu kunde vara mer, som hade nattskiftet. De kortspelande herrarna hade ju tämligen väl reda på ugnens gång och kände sig ganska lugna.

Men döm om deras förskräckelse, då de skulle till att göra sin sättning och funno hyttpipan föga mer än halv. Det blev nu ett oerhört arbete frampå morgonsidan, och ynglingarna fingo gno som slavar med kol- och malmkärrorna. Av arbetare i de stora hyttorna fingo de höra, att professor Odelstierna – O-a gemenligen kallad – hade varit nere på natten och osedd lyckats ställa om gången på hyttan, så det blev en förfärlig drivning på henne. Det tog flera timmars intensivt arbete innan ”kransgubbarna” fingo håll på ugnen. Och vilken massa slagg att tappa och köra ut sedan! Den natten glömde de sedan inte på mycket länge.

Vid frukosten på hotellet frågade O-a med den oskyldigaste min i världen, hur den gångna natten hade varit. ”Jo, tack! Svarade Troili ”men det var någon dj-l nere i natt och puttade på våra ventiler, så hyttan blev ju alldeles omställd”. Då tyckte förstås O-a, att det borde dom väl ha övervakat själva, så att dom fått spela kort i fred. Men sedan dryftades inte den saken vidare.

Innan hyttan blåstes på, skulle vi ramma ställ samt utföra tackjärnsprov på de malmer, som skulle komma till användning. Vi voro uppdelade i grupper om 4 – 5 man, som avlöste varandra. I min grupp befunno sig Edlund, Albert Olsson, Nordenfeldt – löjtnant vid artilleriet och tillhörande Nordenfeldtarna på Björneborg, sedermera disponent där samt artilleridirektör vid Bofors – samt slutligen P-ä, finne från Viborg.

Särskilt P-ä var ingen särskildt angenäm kamrat i laget. Han hade vid denna tid en smula angripna lungor och hade redan börjat hosta. Att ha honom till arbetskamrat vid ramningen av det trånga stället var inte vidare lustigt. Han hostade och spottade i ställmassan. Dessutom levde P-ä svineri med några karlgalna bruksflickor. Och det förhöjer ju inte anseendet nämnvärt. Därtill kom att karlen var rödhårig och ful som stryk. Och inte någon prydnad för möblerade rum.

Men som ”kamrat” var han inte sämre än andra. Och han hade en ovanlig intelligens. Och så ritade och målade han virtuost. Och han ritade upp ur minnet konstruktionen vid en automatmaskin för träskruv – en oerhört invecklad mekanik – efter att ha smitit från oss andra i demonstrationsprocessen och ställt sig att starrbliga på en enda maskin. (Sedan gick han utanför fabriksväggen och ritade omedelbart ur minnet upp alltihop). Gör om det, den som det kan!

Åtskilligt skulle väl kunna skrivas om vår vistelse i Hagfors. Men jag skall åtminstone inte nu gå vidare in på densamma. Detta skulle ju bli berättelsen om en pingstfärd.

Vi hade kommit fram till pingsten, till häggens, liljekonvaljernas berusande årstid. Jag brukade sitta vid forsen, som tumlade ner mot Vermullen, omedelbart norr om järnverket. Sitta där om kvällarna och avlyssna forsens berättelser om sina färder uppifrån vildmarkerna. Jag fick musikaliska inspirationer, som jag tecknade ner, och jag gjorde mig nog ibland även skyldig till att skriva vers, texter till mina sånger.

Kamraterna höll varje ledig stund till på hotellet och inventerade sin spritlådas innehåll. De gjorde skoj av mig, men jag passade inte därnere bland dem. De voro av ett helt annat virke än jag. Nog för att jag kunde lika mycket teknik som de, men jag hade vid sidan om en hel värld, som var stängd för dem.

Minnen från Bergsängstiden började tränga sig på mig, och jag mindes föregående års påsk, då jag var med på Astris konfirmation i Karlstads domkyrka – hon var 17 ½ år då, litet i överkant, vad åldern beträffar, men Astri såg ju ut som en 14 – 15-åring, där hon satt i koret i sin helsvarta konfirmationsklänning, höghalsad med spetskrås och ett litet guldhjärta på bröstet – ofantligt mycket sötare än alla sina läskamrater!

Jag tror det var på Annandagen vi sedan foro till Mon för att hälsa på Moster Karins. Och på kvällen fick egendomligt nog Astri med mig ensam ut i den stora väldiga kälkbacken ner till Fryksta, där vi åkte mellan de snöhöljda granarna i det gnistrande stjärnljuset. Att jag inte då alldeles tappade huvudet har i senare år alltid förefallit mig underligt. Men jag var inte aggressivt lagd, och jag hade en ofantlig respekt för kärleken.

Dock kunde väl Astri inte undgå att se, hur kär jag var i henne. Men det var allvar med kärleken, det kanske hon ännu inte visste. I varje fall gjorde hon sig inte till på minsta sätt för att fånga mig. Astri var uteslutande stilig i sin oskuldsfullhet och renhet.

Astri bar den där kvällen en blå sidenhalsduk om halsen, en sådan där äkta artisthalsduk, som alla målare den där tiden skulle ha. För att skydda Astri för det skarpa luftdraget under den svindlande färden utför den långa och branta Frykstabacken, tog jag av henne denna halsduk, som just inte gjorde någon nytta, så som hon bar den, och knöt den istället utanpå hennes uppstående kappkrage. Då var hon vida bättre skyddad.

– Då jag sedan reste dagen efter, gav Astri mig den halsduken till minne. Och jag bar den sedan vid därför lämpade tillfällen i flera år efteråt som ett minne av denna stjärneljuskväll – och som ett föreningsband med den jag höll kär.

När därför pingsten nu kom och vi fingo ett par tre dagars ledighet från vårt arbete i Hagfors, så var det väl inte så underligt att jag ville passa möjligheten att få återse Astri. Kanske kunde jag få träffa henne på midsommaren, men så alldeles säkert var det inte.

Att komma till Karlstad var väl inte så svårt – det gick tåg dit. Men jag hade inga egna pengar att röra mig med och min faders pengar ville jag inte anlita till en resa, som ingenting hade med bergskoleresorna att skaffa. Det blev nog dyrt för honom ändå, och detta var en princip. Men jag hade cykel och kunde cykla också den där tiden.

En resa till Karlstad blev 16 mil fram och tillbaks. Var ett par dagar tillsammans med Astri värda den kroppsliga ansträngningen? Att fara eller inte fara – det var frågan. Men att gå i Hagfors över hela helgen, det var inte alls lockande.

På pingstaftonen på kvällen efter avslutat arbete gav jag mig iväg på cykel den långa vägen. Jag ämnade åka hela natten. Odelstierna, professorn, som på något sätt hade fått reda på min cykeltur, skakade på huvudet. Han tyckte det var olämpligt att begagna vilodagarna till att trötta ut sig så till den grad som jag otvivelaktigt måste komma att göra på en 16-milafärd på så kort tid. På någon skvallerväg hade han fått reda på förhållandet med en viss flicketös i Karlstad. Och han insåg väl det omöjliga uti att betvinga lockelsen från das Weibliche, som ”gick an”. Han inskränkte sig till några faderliga råd.

Jag har nog för många år sedan skrivit ner en skildring av denna nattliga pingstfärd, men var i mina gömmor den befinner sig eller om den överhuvud finns bevarad, det vet jag inte. Jag minns emellertid, att det var en ganska färgstark skildring.

Nu efter så många år har jag glömt de flesta detaljerna och allt naturmåleriet, som jag då hade att komma med. Det är synd att jag nu inte kan få återuppliva dessa upplevelser. Ty de voro vackra nog.

Man skall veta, att denna nattliga färd utefter Värmlands stora älv företogs i den blommande häggens och liljekonvaljernas tid. Det var underbart helt enkelt.

Under den mörkaste delen av natten hade jag hunnit ner någonstans i närheten av Myra. Och där hände något, som kunde ha ändat denna färd med förskräckelse. Jag råkade nämligen rätt in i ett tattarläger mitt inne i en trakt, där på lång sträcka ingen bebyggelse fanns. Jag såg på avstånd deras vagnar och en stor lägereld som brann och flammade mellan höga furustammar. Några svartmuskiga karlar med veritabla bovfysionomier fingo syn på mig redan på långt håll, och de skyndade sig att knoga iväg med en lång timmerstock och placera denna rätt över vägen i avsikt att få mig att stiga av cykeln. Det var alldeles tydligt att de ämnade råna mig. Visserligen hade jag knappast några pengar på mig. Men vem kunde veta hur detta skulle ha avlupit, för den händelse de hade fått tag på mig.

Jag satte en mördande fart för att hinna förbi, innan de hunnit få stocken över vägen. Men jag hann inte. När jag så kom i närheten, körde jag av vägen och in i skogen, där det till all lycka var plan mark och sandmo. Och under deras vilda förbannelser lyckades jag köra förbi och upp på vägen igen. Ett skott knallade i natten, men om det var ämnat för mig, vet jag inte. Det var i alla fall en tämligen kuslig situation, och jag fortsatte min ursinniga fart ett gott stycke tills jag kom fram till närmaste bebyggelse. Då lugnade jag mig något. I bästa fall hade de väl åtminstone tagit både cykel och klocka och kanske slagit mig både gul och blå.

Vid 2-tiden på natten började det ljusna och då hade jag nått Munkfors. Jag åkte ner till en brygga vid älven, där ett par pråmar lågo förtöjda. Och i kajutan på den ena av pråmarma hittade jag en koj eller en brits, på vilken jag lade mig raklång. Någon sömn blev det väl ej, men i alla fall någon vila. Men mer än ett par timmar blev det i varje fall inte. Vid 4-tiden var jag i farten igen. Storforsen i Munkfors var vid denna tid ännu icke inbyggd. Jag stod en stund fascinerad av de gnistrande kaskaderna. Solen höll just på att gå upp, och i trädgårdarna i Munkfors beredde sig fruktträden att gå i blom. Det var en ljuvlig morgon – bara jag inte hade varit så trött.

Strax nedom Munkfors hittade jag en dunge jämte älven, där liljekonvaljerna växte tätt. Det flög i mig att jag måste ha blommor med mig till Astri, och på en kort stund hade jag fått ihop tre stora praktfulla buketter, som omsorgsfullt stuvades på pakethållaren ovanpå min lilla väska.

Sedan dröjde det inte lång stund förrän jag i god fart passerade Ransäter. Solen lekte med utsökta reflexer i de gamla byggnadernas rutor. Och den äktvärmländska naturen hade följt ända hit. Söder om Ransäter blevo höjderna tamare och landskapet mera öppet. Vackert var det fortfarande, men man såg ju att man mer och mer närmade sig de låga trakterna nere vid Karlstad och Vänern.

Olsäter passerades fortfarande i god fart. Men nere i Ö. Ullerud började tröttheten ta ut sin rätt. Jag måste rasta och vila en stund och få något till livs. Några smörgåsar och en flaska mjölk hade jag ju med mig.

Resten av färden har jag just inte så många synminnen kvar av. Jag minns att jag rastade en stund vid Dejeforsen, som då ännu ej hade blivit omhändertagen av någon kraftstation. Det luktade timmer från det myckna virket som samlats strax nedom forsen. Jag satt och betraktade stockarnas brådstörtade dans utför den mäktiga forsen. Det var vackrare i Deje på den tiden än nu. Och luktade bättre.

Forshaga minns jag inte mycket av, men sandbrinkarna vid Skåre stå ännu levande för min inre syn, och de piggade upp de slocknande lifsandarna. Ty nu var snart färden slut, målet för min färd nådt.

Astri var inte underrättad om min ankomst. Skulle hon bli mycket glad över att jag kom?

Nog var jag förfärligt trött. Men ändå kände jag en stor tillfredsställelse vid att ha kunnat genomföra en dylik åtta-milaresa under nattens timmar.

Då klockorna ringde ½ 11 i Karlstads domkyrka kom jag in till staden. Jag mötte Astri vid slussen. Hon var på väg till kyrkan i sin helvita pingstdress och vita hatt.

Tänk om jag haft den flicketösen bevarad i ett vackert fotografi! Eller ännu hellre förstås på en bit film. Visserligen minns jag fortfarande rätt mycket av det ansikte som Astri satte upp, men ändå – att ha haft det bevarat!

Det är möjligt, att jag genast efter återkomsten till Hagfors skrev ner mina upplevelser under denna oförlikneliga pingstfärd. Kanske har jag något liggande i gamla papper på Mårängen. Det vet jag inte. Men tänk om jag haft dem tillgängliga och kunnat få repetera de omedelbara impressionerna! Och tänk, om jag åtminstone hade haft min kamera och ett dussin plåtar!

Man kan ju tycka att Astri blivit fotograferad och avbildad nog och övernog i sin dar. Och det är ju sant att jag har i behåll några hundra bilder av henne. Men det är mest bilder från hennes mognare åldrar (ända upp till 60-års-åldern). De äro mig kära allesammans som oförgätliga minnen. Men det är minnen från hennes barna- och ungdomsår som jag hälst vill åt.

Visst var Astri stilig då vi gifte oss. Men det var dock något alldeles särskilt med henne under dessa åren i Karlstad – innan hon kom ned till Göteborg. Det var något så blomlikt ljuvt, romantiskt och poesimättadt över henne. Så över all beskrivning Sensitiva-amorosa-artat! Det skimrade en så egendomlig aura omkring henne.

När man talade med henne, gick det oupphörligt skiftande dagrar och skuggor över hennes ansikte precis som när molnen kasta svepande skuggor över ett soligt fjällandskap. Hon var i de där åren oerhört känslig och ömtålig, och man fick välja sina ord med stor omsorg. Astri var ju inte vidare stark, och hennes känsloliv dominerade henne så till den grad, att hon plötsligt kunde brista i gråt av anledningar, som jag för min del inte fattade. Och då fick man aldrig ett ord ur henne, hur mycket man än försökte. Astri var om något en sensitiva.

Det påstods att hon blivit arsenikförgiftad i Bergsäng och att hjärtat tagit skada. Därav påstods också hennes onaturligt stora svarta pupiller härleda sig, som hon hade vid denna tid några år framåt. Inte ens vid starkt solljus kröpo de nämnvärdt ihop.

Astri var ibland sällsynt fascinerande med dessa djupsvarta ögon, som stodo i sådan kontrast till hennes ljusa hår och nordiska uppenbarelse i övrigt. (De där onaturligt stora pupillerna växte så småningom bort, men ända till 1906 – 07 hade hon dem.)

Jag skulle önskat, att jag kunnat åtfölja Astri till kyrkan. Men mitt skick var inte sådant. Astri följde mig i stället hem och jag måste tvätta av mig svetten och byta kläder.

Och så fick Astri sina liljekonvaljer, renhetens blommor. Och en liten knippa fäste hon i sin barm och hade hela pingstdagen.

Astri bodde 1903 i ett vitt stenhus jämte älven, alldeles invid ”Östra bron”, den gamla fina bron från 1700-talet. Hur många spann den har, har jag numera glömt. Men den är åtminstone en av landets största. Utsikten var fin utåt älven. Själva lägenheten har jag numera så gott som inget minne alls av. Dock finns väl ännu i min ägo ett litet dåligt fotografi av en bit interiör där Astri sitter vid ett runt förmaksbord och tittar i ett album. Det är taget med en gammal lådkamera, och bilden är väl 6 x 9.

Det har nog funnits en hel del dylika gamla fotografier, var de nu hamnat. Ett eller annat har jag i mina gömmor, men de äro nu urblekta. Hos moster Ellen fanns ett litet skrin med dylika gamla fotografier. Bland annat minns jag ett av Astri, där hon sitter och ser ut genom ett fönster. Det var underbart sött och karakteristiskt för den tidens Astri, men jag lyckades aldrig få det.

Jag minns nu icke i detalj, hur vi tillbringade pingstdagen tillsammans. Det är att förmoda, att jag fick lägga mig till vila någon stund efter ankomsten, ty de åtta milen lämnade nog spår efter sig, och jag hade ju inte sovit en blund på hela natten.

Men däremot minns jag så mycket bättre den promenad, som Astri och jag gjorde på eftermiddagen. Vi gingo över Östra bron och långt utåt landet. Astri var fortfarande helt klädd i vitt och bar sina liljekonvaljer i barmen. Det var ett underbart varmt väder. Pingsten uppenbarade hela sin strålande herrlighet. Är det då att undra på, om jag kände ett ganska intesivt lyckorus?

Jag såg ju att Astri erfor detsamma som jag. Jag såg ju att hon brydde sig om mig fast hon varken med ord eller uppträdande lät förråda något av det som rörde sig inom henne. Astri var som en linnéa i djupa skogen. Det var detta som allra djupast inverkade på mig.

Astri hade ju utseendet för sig. Visserligen var hon väl ingen skönhet av pinuppa-typ. Men hon var tillräckligt erotiskt attraktiv för att anse sig berättigad till en smula koketteri och flirt. Men Astri var kemiskt ren från flirt. Och just därför hade jag så mycket större respekt för hennes kärlek.

Alma skrev en gång till vårt bröllop: ”Gör du henne lycklig så får du själv lycka i allra högsta mått.” Det var rätt sagt. Ty Astri var en lyckobringerska.

Jag vet att Astri väntade sig det förlösande ordet denna pingst. Och jag var väl grym som inte gav henne det. Men jag var lika blyg som hon. Jag vågade ännu inte. Jag hade gått upp i limningen.

Ordet frieri är olämpligt i sammanhang med en sådan flicka som Astri. Hon hade redan fått erfara ett sådant, så ung och så blyg blomma hon var. Det var Albert Rudin som bodde i samma vita hus vid Östra bron som friade till henne.

Det skulle vara roligt veta, hur Astri upptog det och hur hon svarade.

Nej jag friade inte. Vi löste problemet på annat sätt.

På midsommaren skedde det. Jag skrev till Astri och bad henne komma med mig på midsommarnatten upp till Hovfjället.

Hon kom!

Däruppe på Hovfjällets topp i själva soluppgången där talade jag enkelt och naturligt om för henne som jag älskade, att jag inte ville leva utan henne. Och så kysste jag henne.

Och överväldigad av det stora ögonblicket och av det ovanliga i själva iscensättningen föll Astri i gråt. Hon kom sig inte för att säga någonting, men i hennes tårdruckna sommarnattsögon läste jag svaret.

Och morgonen därpå – i syrénbersån vid Bergsäng – gav hon mig svar – likaledes utan ord: hon föll mig om halsen och kysste mig som blott en linnéa i djupa skogen kan göra.

”Se det var ett riktigt frieri,” skulle H.C. Andersen ha sagt.

Detta har jag skrivit på Mälarborg, efter att under flera sömnlösa nätter ha legat och i detalj sökt mig tillbaka till mina ungdomsminnen med henne som jag ett helt liv avgudat.

Den som så vill kan ju få kalla skildringen av min pingstfärd ett sannskyldigt pekoral.

Jag har ej skrivit för andra – blott mig själv till en smula ålderdomsglädje…

Gösta Heijkorn
6/12 1950.

Christiania 1902 - Den märkvärdiga sandningsmaskinen

2009-05-22T16:31:00.006+02:00

Första gången jag var i Christiania var i mars 1902. Jag skall berätta lite grann om orsaken varför jag kom dit.

Det förhöll sig så, att min Fader i 1900-talets allra första år hade en smula uppfinnareidéer. Han sysslade bl.a. med en ishuggningsmaskin, som skulle användas vid töväder, då gator skulle huggas rena för is.

Och likaså funderade han på en sandningsmaskin, som skulle sanda trottoarer och småvägar, då det blev isgata. Den sistnämnda maskinen tänkte han sig först ungefär som en radsåningsmaskin. En vals i botten på en behållare skulle mata ut sanden. Detta gick också mycket bra, blott sanden var torr, men på vintern är sanden i upplagen i allmänhet föga torr, och då hänger den upp sig och kan ej matas ut.

Därför övergick han till en sorts sandspridare i form av en kärra, som var försedd med en roterande skoveltrissa under en sandbehållare. Men samma svårigheter uppstodo även här, då sanden var våt eller kanske frös och därvid hängde upp sig.

Min Fader var ju inte hemmastadd i maskinkonstruktioner, och därför associerade han sig med en verkmästare Green, som var ritkunnig och verkstadskunnig. Denne Green minns jag numera inte mycket av, inte heller känner jag numera till, varifrån han kom eller var han hade sin egentliga sysselsättning.

Det bildades emellertid ett litet aktiebolag, och om jag inte minns galet, så tillverkades maskinerna av en liten verkstad i Katrineholm. Aktierna innehades av min Fader, verkmästare Green samt den s.k. Store Jon, en f.d. inspektor som köpt sig hus i Stockholm och levde som rentier. Bolagets namn var AB Renhållningsmaskiner.

Ja, nog gick det att tillverka maskinerna, men att få dem sålda, det var en annan sak. Tillverkningen slukade hela aktiekapitalet, innan försäljningen kom igång. Och vem skulle sälja? Ingen av de tre nämnda herrarna hade några talanger som försäljare eller korrespondent. Då anmodade min Fader morbror Joel Lund att taga hand om försäljningen, men det var nog det största missgreppet som gjordes. Ty morbror Joel var allt för virrig för en sådan svår ”post”, i fall man nu ska bruka stora ord.

Försäljningen gick trögt, och maskinerna måste demonstreras, man måste visa städernas renhållningsverk, vad de dugde till. Och dessa demonstrationer krävde pengar. Men pengar, det hade bolaget ont om!

Ja, detta var förhistorien till min Christianiaresa. Jag måste väl berätta litet om, vad saken gällde. – Vi skickade två sandspridare till Renholdsvæsenet i den norska huvudstaden, en av vardera modellen. Och nu fick jag i uppdrag att resa dit och visa upp, vad maskinerna dugde till.

Jag gjorde uppehåll i Karlstad, där Astri på påsken konfirmerades. Jag övervar hennes konfirmation i domkyrkan. Och jag tror mig ha skildrat den i något av mina många Astri-album, så här skall intet sägas om den. Emellertid vet jag inte, om konfirmationen ägde rum före eller efter Christianiaresan. Jag stannade nog över i Karlstad på både ditresan och på hemvägen.

Det var den 1 april (möjligen 31 mars på kvällen) jag anlände till Christiania. Jag minns att det var en tisdag. Några sandspridare hade inte anländt till Renholdsvæsenet, så jag fick vänta någon dag. Och jag begagnade väntetiden väl.

Ett härligt vinterväder rådde. Jag fick vara med om ett Holmenkollrend, och det är ju i Norges land ett evenemang. Det var väldiga snömassor uppe i den väldiga skidbacken, och jag minns hur jag gick och klev ner mig till knäna i snön och tappade mina galoscher, som jag dock efter ett väl planlagt detektivarbete lyckades uppspåra, - ehuru det tog tid.

Det var en ofantlig trafik på Holmenkollen-banan, som går i väldiga ”slyng opover” utom alla dessa, som skulle till skidbacken, fanns en mängd ungdomar – ja äldre med för den delen – som hade kälkar med sig upp till Holmenkollen (upphängda på spårvagnarnas yttersidor) och som sedan åkte i den med höga snövallar försedda och spolade isgatkälkbacken flera kilometer nerigenom.

Man styrde mestadels med långa trädslanor på den här tiden, ty bobsleighstyrinrättningen var ännu ej uppfunnen. Jag njöt ofantligt av detta friska, muntra idrottsliv.

Tänk om Astri hade fått följa med och åka på min kälke! (Men det fick hon inte för sin mamma.)

Men vi åkte i alla fall kälke i den långa Fryksta-backen en stjärnklar kväll i mörkret, när jag kom tillbaka från Norge. Det var minst lika farligt för Astris goda namn och rykte. Och det fick hon för sin mamma!

O vad det var vackert däruppe i Frognersæteren, Holmenkollen och Voksenkollen! Tänk vilka utsikter!

Norgebiten har jag alltid varit sedan dess. Jag har fullt med synminnen från denna resa än i dag fast det är femtio år sedan!

Så kom demonstrationen av de båda sandspridarna. Den skedde en morgon vid 9-tiden i Slottsparken. Renholdsvæsenets direktör hade på eftermiddagen dagen förut frågat, hur mycket sand jag ville ha, och oerfaren som jag var, måtte jag ha dragit till med minst 2 kubikmeter. Ty när jag kom upp till den avtalade platsen i Slottsparken stodo tre hästskjutsar med sand och väntade där. (Lastbilar funnos väl ännu ej då). – Jag skickade omedelbart hem två av åkarna. Och jag använde inte ens all sanden i det tredje.

Jag lät ändå sanda alla gångar i hela Slottsparken. Och med den första modellen – den med matarvals – lade jag fullkomligt jämna mattor av sand med raka fina kanter. Direktören som var med och såg på, var mycket förtjust, ty det såg onekligen ”kungligt” ut. Tänk om det varit röd sand, så hade det ju blivit kungliga mattor!

Den andra sandspridaren kastade med sin centrifugaltrissa ut sanden mera oregelbundet och ojämnt, men för gångbanorna nere i staden gjorde de ju god tjänst. Förevisningen var sålunda lyckad, och jag hade fullgjort det uppdrag jag fått.

Nog försökte jag tala för saken, men om det sedan blev affär utav för Renholdsvæsenets i Christiania räkning, det kan jag inte nu erinra mig. Troligen behöll de väl mina båda maskiner, men inte tror jag det blev någon större beställning.

Bolagets verksamhet upphörde efter ett par år. Maskinerna gingo nämligen inte att sälja, så att det kunde bli någon massproduktion, som min Fader hade hoppats. Med en bättre affärsman än morbror Joel skulle det kanske ändå ha gått. Men han dugde ej till försäljare, åtminstone inte av dylika saker.

Jag kan icke här berätta om alla de sevärdheter jag avverkade under mitt uppehåll i Christiania. För den som kommer dit första gången finns det ju ofantligt mycket att se. Och staden i sig själv är ju så pittoresk och trevlig. Tänk sådana härliga omgivningar åt alla håll. Nordmarka t.ex. Fjorden utanför! Voksenkollen med Trievandshöjden, där man i klart väder ser både Gausta och Norefjell!

Christiania 1902 - Peer Gynt

2009-05-22T16:18:00.004+02:00

Jag flanerade på Karl Johann och såg dess folkliv, jag strövade ute vid det gamla pittoreska Akershus, jag var inne i Vor Frelseres Kirke och åhörde en vacker orgelkonsert. Hur kyrkan såg ut inuti har jag numera inget minne av.

Jag besökte också de gamla kvarteren i Osloområdet. Där såg det ofta trist och fattigt ut. Jag åt en middag på det förnäma Grand Hotell och beskådade de norska restaurangvanorna, jag var ute på Bygdø och tittade. Jag blev stormförtjust över den säregna norska träbyggnadstekniken. Alla dessa vackra ”stabburar” med dess originella, äktnorska träskärningar

Men min största upplevelse i det dåtida Christiania var utan all gensägelse uppförandet av Peer Gynt på Nationaltheatret, som då var tämligen nytt, skulle jag tro. Tänk att jag skulle komma så lämpligt till att jag skulle få se Peer Gynt på självaste Nationaltheatret! (Ja, på den tiden hette det ännu så. Nu heter det Nasjonaltheatret.)

Om jag inte minns alldeles fel, så var det på Annandag påsk, som stycket uppfördes. Griegs musik till Peer Gynt var mig ju välbekant. Den spelade jag ofta på den där tiden. Men nu fick jag den inpassad i dess rätta sammanhang.

Egendomligt nog fick jag se och höra Halfdan Christensen, den blivande chefen för Nationaltheatret, i den väldiga och naturligtvis ytterligt krävande titelrollen. Han var då mycket ung. Vem som spelade Solveigs roll har jag glömt, men jag har ännu bra nog tydliga synminnen av henne. Hon var mycket vacker och ”vän”, som rollen ju fordrar. Jag ser ännu framför mig den scen, där Solveig kommer på skidor till Peer Gynts hytte i skogen. Det var i mitt tycke en av de vackraste scenerna.

Vad som på mig gjorde ett överväldigande och oförglömligt intryck, var själva uppsättningen med Jens Vangs dekorationer. Det var en överväldigande rikedom av tavlor från skilda norska landskap.

Något som jag aldrig glömmer, var scenerna uppe i Rondanes fjällvidder med de tre säterjäntorna. Man såg solen gå upp över fjälltopparna. Jag trodde aldrig det skulle vara möjligt att åstadkomma något sådant på en theater. Aldrig glömmer jag heller de fantastiska scenerna i Bergakungens sal med de c:a 200 trollen, som växlade i storlek från katts till jättar som voro minst 4 – 5 m långa. ”Stormfuld aften på havet” var också en sådan där oförglömlig scen. Man fick se ett helt skepp inne på scenen, med skeppsbrottet då hela skutan gick under och sjönk i hafsens djup. Tänk vilket teatermaskineri att åskådliggöra allt detta!

Men kanske det mest storartade ändå var Peer Gynts symboliska vandringar i slutet. Då fick Jens Vang riktigt visa, hvad han dugde till. Dekorationerna voro målade på en jättestor ”film”rulle, som rörde sig i bakgrunden och rullade upp de mest norsknorska landskap till bakgrund för Peer, som gick och gick på stället marsch, medan dekorationerna vecklades av från den ena rullen och rullades upp på den andra. Jag har hört, hur många meter väv som härtill använts, men det har jag glömt. Dårhusscenen i Cairo hör också till det mest fantastiska, mitt öga skådat.

Jag har vetat, hur många scenförändringar som på den tiden förekom i Peer Gynt. Men det har jag glömt. Nog var det väl ett fyrtiotal?

Häruppe på Holmenkollen Turisthotell drack jag kaffe en solig dag och satt och skådade ut över hela ”Byen” och fjorden utanför. Men det var djupa snömassor då. Denna bild är tämligen unik. Hela denna tämligen stora byggnad brann ner till grunden, och den nya är uppförd i annan stil. Jag har ingen bild av den.

Jag var 21 år, när denna Norge-resa företogs. Mitt sinne var friskt och öppet för allt skönt och deiligt. Och jag assimilerade intryck på ett helt annat sätt än man gör vid mognare år. Därför har jag också en sådan mängd minnesbilder från denna resa. Det är underligt, att dessa impressioner kunna hålla sig kvar i min gamla uttvättade hjärna efter 50 år. Men vad man upplever i ungdomens vår håller sig friskt.

När jag kom tillbaka till Karlstad efter denna Christianiaresa berättade jag för Astri om mina upplevelser, och jag tror jag målade mina bilder för henne, så hon såg dem för sitt inre öga. Särskildt Peer Gynt-föreställningen berättade jag för henne i minutiösa detaljer.

En gång i Forsbacka hade jag en uppläsningsafton för mina egna arbetare. Då läste jag valda delar ur Peer Gynt och sökte även då måla för mitt auditorium med ledning av minnesbilderna från denna påsk.

Jag har varit i Oslo flera gånger sedan denna påsk 1902. men det är fråga om, huruvida icke dessa impressioner som jag fick i min ungdom äro de starkaste. Nu har ju den norska huvudstaden gått fram med stormsteg. Komme jag nu dit, så skulle jag väl troligen inte mycket känna igen mig. Men härom året utkom ett standardverk över hela Norge i två stora praktband.

Varje bygd skildrades av den mest kompetenta person som stod att få. Jag har haft dessa böcker om det moderna Norge som hemlån från biblioteken i Stockholm och Uppsala. Och jag har studerat med stor förtjusning.

Därvid har jag även läst om det moderna Oslo och noga studerat de många bilder, som funnos i detta stora verk. Så har jag väl en hel del reda på. Dessutom har jag sett en film om det moderna Norge – en av de vackraste filmer jag sett (det var f.ö. färgfilm). Så komme jag mot förmodan ännu en gång i mitt liv till Oslo, så kanske jag ändå skulle känna igen ett och annat.
Jag skulle inte ha något emot att bo där!

Skrivet på Smedgården 2/11 1951
Gösta Heijkorn

Horndal

2009-04-29T13:06:00.005+02:00

Det var 1902 som jag praktiserade i Horndals järnverk. Ett par månader ungefär mitt på sommaren. Jag hade visserligen tio månaders praktik från Avesta okt. 1899 – aug. 1900, men då jag ville fullkomna mig så mycket som möjligt och få ihop till ett helt års praktik redan medan jag höll på med mina studier, så sökte jag plats i Horndal under denna sommar.

Det var bruksdisponent Wahlberg som hjälpte mig dit. Ty utan hans hjälp hade aldrig Filip Bergendal, disponenten i Horndal, tagit emot mig. Bergendal var nämligen en ettrig herre, som det inte var lätt att klyva näbb med. Ja, Wahlberg var visst överingeniör i Jernkontoret då jag uppsökte honom och bad honom hjälpa mig.

Jag minns litegrand, hur det var, då jag en kväll anlände till Horndal ifrån Stockholm. Jag kände ju ingen där, och första kvällen var det för sent att försöka ordna med någon inackordering, så jag fick ta in på något som kallades Horndals hotell. Det påstods tidigare ha varit ett stort hönshus, bestående av en lång envåningslänga innehållande om jag minns rätt, fyra små rum.

Det fanns inte egen ingång till rummen, utan endast en enda ingång på gaveln. Man kom sålunda direkt in i det första rummet, det som jag nu fick, och från detta rum fick man gå från det ena till det andra. Detta visste jag inte om, ty ingen upplyste mig därom, och det var mörkt då jag anlände. Värdinnan bodde inte i ”hönshuset”, utan i en stuga ijämte.

Jag lade mig tämligen tidigt och blev mycket förvånad då vid 11-tiden på kvällen en karl kom inklivande i rummet och i mörkret sökte sig fram till dörren mitt emot. Jag vaknade ju, och det såg han, men någon ursäkt av något slag för att han störde, kan jag ej minnas att han kom sig för med.

Nå, detta var väl inte så farligt och kunde väl betraktas som ett litet intermezzo. Men jag kan inte neka till, att jag blev irriterad, när vid 1-tiden på natten ett nytt ”höns” uppenbarade sig och försvann genom samma dörr som den förre. Och ni må tro mig eller ej, men bortåt 3-tiden kom visst själva tuppen, ty nu var det inte alls fråga om någon diskretion av något slag, utan nu var det uteslutande ”kuckeliku” och promenerad manlighet.

Ja, det var ett litet minne från min första kväll i Horndal.

Var jag fick ligga följande natt, minns jag inte längre. Men sedermera fick jag en bra inackordering hos själva martinmästaren – som hette Eriksson. Han bodde i en liten söt ensam villa strax jämte järnvägen.

Följande dag var jag sålunda inne på disponentkontoret och bockade mig. Bergendal blev ganska ettrig, när jag begärde att få gå som arbetare med en sådan lön, att jag därmed kunde uppehålla mig under den tid om c:a två månader som jag hade anslagit för Horndal.

Hade jag inte haft Wahlberg bakom ryggen, så hade han helt säkert kört ut mig. ”Ni skulle naturligtvis i stället betala för att få vara här”, sade han. ”Ni kan väl inte göra någon nytta här!”

Jag förklarade då för honom, att så alldeles bakom flötet var jag väl ändå inte, eftersom jag hade mer än ett halft års arbetspraktik från Avesta och därför nog kunde ett och annat.

Då tinade Bergendal upp en aning och frågade, om jag hade lust att vara med om en storreparation av Martinugn nr 2, vilken just nu pågick. Jag kunde få bli hantlangare där. Jag upplyste då om, att jag just i Avesta hade varit med om sådant arbete och ansåg mig kunna göra nytta för maten. Och det blev bestämt att jag skulle få börja där genast. Och det var då, jag bekantade mig med martinmästare Eriksson, som jag fick bo hos.

Filip Bergendal minns jag som en svartmuskig, rätt korpulent herre med pipskägg och ilskna ögon. Han var mycket hetsig och hetlevrad, och jag fick höra om ganska roande trätor, som nämndeman Johansson på Fornby och han hade haft med varandra. (Nämndeman Johansson var far till överingeniören vid Sandvikens järnverk, sedermera professorn Arvid Johansson, ”gift Göransson”, samt till min gode vän från Avesta, Andreas Johansson, sedermera teknisk chef för Finspongs metallverk. Jag återkommer till dessa längre fram).

Någon gång mot slutet av min vistelse i Horndal blev jag bjuden till disponentgården en gång. Och då bjöds jag på vin och frukt och sades väl en del mindre hårda ord.

Jag minns hur jag tyckte det var vackert i Horndal, då jag kom dit från Stenöknen i Stockholm. Det var en sådan egendomlig grönska överallt, och behagligt kuperad terräng. Sjön Rossen, som ligger strax ovanför bruket, imponerade och fascinerade genom sin vildmarks- och skogsmystik (som jag då tyckte) och den lilla sjön Lomsen, som också ligger i närheten, kunde ge sådana egenartade stämningar.

I skogen bakom Lomsen bodde hyttingeniören och kemisten Alfred Sundsteen i en trevlig villa, litet lagom avsides från bruket. Vi blevo tämligen snart bekanta och goda vänner, och jag var ibland om kvällarna och hälsade på där. Jag minns hur förtjusande vackert månskenet kunde glittra på den lilla täcka sjön, då Sundsteen och jag promenerade fram och tillbaka och diskuterade.

Jag åt på Brukshushållet hos fru Genberg – jag tror åtminstone att matmamman hette så. Åtminstone fanns där en äldre man vid namn Genberg, med stripiga vita hårtestar och rödlett ansikte. Han var pensionerad tjänsteman vid bruket – bokförare eller något sådant. Men om han var far till den Genberg som matmamman var gift med eller om han själv var gift med henne, det kan jag nu ej minnas. Det är femtio år sedan, och på den tiden kan man glömma rätt mycket. Den där gubben Genberg var emellertid släkt med målaren Anton Genberg, och det fanns en eller ett par Genbergs-tavlor i hemmet.

I det Genbergska hemmet fanns också ett par unga damer, men vad de hette och hur de sågo ut, minns jag inte ett enda dugg. Inte heller kan jag erinra mig namnen på de ungherrar, som åto på brukshushållet. En av dem – en c:a 40-årig karl – kan jag väl någotsånär ännu se framför mig, men vad han hette går inte att få upp ur mitt undermedvetnas register. Jag har verkligen gjort allvarliga försök, inte alls för namnets eller personens skull, men därför att jag blir så ledsen, när alla mina minneskanaler nu snart – den ena efter den andra – äro liksom igenkorkade.

(Det känns faktiskt så, och det gör ont i huvudet, när jag letar skarpt i mitt minne och ingenting finner. Det är en otäck känsla, som jag inte är van vid.)

Den där karlen var specialist på erotiska historier av billigaste slag. Och överhuvud stod inte kulturen så särdeles högt i kurs i Horndal. Jag minns, att jag blev ombedd några gånger att spela på Genbergs pianino, som inte var så dumt. Men min musik väckte ingen som helst genklang i Genbergen. Gubben Genberg frågade mig om jag inte kunde någon riktig musik (d.v.s. dansmusik) och då jag inte kunde det, så fick det vara. Herrskapet Sundsteens hade dock lite förståelse för min musik, såvitt jag nu minns.

Då jag på 30-talet kom till Västerås och där träffade lektor Sven Elvius vid Elektrotekniska fackskolan, så påminde han mig om, hur trevligt vi hade haft det hos Genbergs i Horndal och vilka intressanta diskussioner vi hade haft tillsammans på våra kvällspromenader. Och fastän jag faktiskt inte kunde erinra mig honom, så måste jag låtsas vara med på noterna och ha upp mungiporna. Elvius hette Samuelsson på den tiden, men det förbättrar inte mitt minne. Själv berättade han en hel del om våra gemensamma minnen i Horndal. Så det finns folk, utrustade med receptiv skalle! Jag trodde, att mitt minne inte var så dåligt, men i alla fall låg jag där i lä.

En som jag däremot minns förträffligt, var Uno Forsberg, den blivande S.K.F.-chefen och storpampen av verkliga stordimensioner. Han var son till brukskamrer Forsberg i Horndal och var sålunda på hemmaplan. Kamrer Forsbergs hem gästade jag ju några gånger. Och Uno och jag arbetade i Horndals gamla lancashiresmedja, som på den tiden ännu gick. Vi stodo vid varsin härd, gränsande intill varann, och svettades väldeliga i våra långa hvita skjortor. Tänk att jag – gamle urspårade bergsman – i alla fall kunde göra en användbar lancashiresmälta! Det fanns inte så många lancashirehärdar igång numera, och fastän jag tänkte slå mig på martin, så tyckte jag, att jag i Horndal borde prova på och lära mig denna gamla, hedervärda järnhantering.

I Horndals hytta arbetade jag inte något. Men jag gick ju där ibland om kvällarna och bättrade på och utvidgade mina kunskaper. Och så var det så trevligt att gå upp på masugnskransen om kvällarna och titta på månen och månskenet över bruket.

En sak som var ny för mig i Horndal, var den hydrauliska kraftöverföringen. Den användes huvudsakligen i valsverken, som befunno sig i samma byggnad som martinverket. Där fanns en uppsättning hydrauliska pumpar med ackumulator, som automatiskt satte pumparna igång, resp. kopplade ur dem alltefter behovet. Ifrån dessa pumpar gingo rörledningar åt alla håll. Inom valsverken gingo alla mekaniska anordningar hydrauliskt, och det var utomordentligt bekvämt. Hur stort trycket var på vattnet, minns jag ej. Kanske 150 atmosfärer.

Jag skulle ju emellertid bli hantlangare i martinverket. Detta var tämligen nybyggt och hade två stycken 15-tons-ugnar, en basisk och en sur. Det var den basiska som vi reparerade. Såvitt jag begrep, var martinverket bra ordnat. Och ugnarna voro välkonstruerade, syntes det mig. D.v.s. jag begrep väl inte så mycket ännu av av olika martinugnskonstruktioner, men jag hade ritningarna och studerade dem noga, de ritningarna från Horndal finns troligen kvar i mina gömmor någonstans.

Ugn nr 2 revs nu ner ända ner till regeneratorerna och byggdes upp igen efter de gamla ritningarna. Det gjordes inga ändringar såvitt jag nu kan komma ihåg. Några detaljer från ugnskonstruktionen kommer jag inte ihåg nu. Men jag gjorde flitiga anteckningar och fick blåkopior på ritningarna. Och då jag på Bergshögskolan sedan själv försökte mig på konstruktion av en martinugn, så hade jag stor nytta av de kunskaper jag inhämtat om Horndalsugnen.

Någon gång 1943 eller så omkring – det var väl samma år som jag cyklade från Västerås till Jämtland – var jag i förbifarten på middag hos Tallberg (överingeniören och platschefen i Horndal) och efter middagen gjorde vi en grundlig tur genom verken. Då var man just sysselsatt med att riva bort dessa de gamla martinugnarna. Det kändes lite underligt för mig, som hade varit med att bygga upp 40 år tidigare. I stället hade Horndal sedan några år haft sin stora 40-tons martinugn i ett litet nytt martinverk. Tallberg påstod att den ugnen ensam skulle vara tillräcklig för Horndals produktion bra många år framåt.

Nu för tiden har man ju specialgjorda eldfasta tegel till alla konstruktioner, både i valv och gallerier. Men då, 1902, fanns ännu inte sådana, utan vi voro ett par tre stycken, som fingo sitta inne i ugnen och med vassa hackor hugga till alla de stenar, som skulle användas. Teglet är ju Silica-tegel, vari till största delen kvarts ingår, och vid huggningen av teglet uppstår ett intensivt kvartsdamm, som är ytterst farligt att inandas.

Också lyckades jag under den där sejouren i Horndal skaffa mig en förstklassig ”siliquos”, med blödande lungor, och det blev väl upptakten till den tbc-förtätning på vänstra lungan, som slog ut i blom i början av 1904 och som det tog minst ett par år att läka ut. Hade jag vetat, vad en dylik siliquos innebär, så hade jag väl nogsamt aktat mig för detta arbete i Horndal.

Arbetet var emellertid mycket instruktivt, och nog var väl mitt arbete i Horndal till stor nytta för mina studier.

Hur länge den där ugnsreparationen pågick, minns jag inte nu. Men i alla fall fingo vi ugnen färdig och förvärmd och även igångsatt, medan jag var kvar. Samma sak hade jag även varit med om i Avesta, så det kan ju tyckas, att det varit onödigt med detta arbetet. Men Uno Forsberg sade en gång som S.K.F.-chef, då det var fråga om att skaffa en martiningeniör till Hofors, att ”kunniga martiningeniörer finnas inte fler i det här landet än som man kan räkna på sina fingrar”. Så då förstår man ju, att det tar sin tid att utbilda en fullt kunnig martinkarl. Det tar flera år.

Jag skötte ju sedermera martinverket i Forsbacka några månader i skarven mellan Walfrid Eriksson och Charles Nyblad (det var väl 1915 eller däromkring), men inte kunde jag komma ifråga vid tillsättandet av platsen, trots att hade minst lika god utbildning på området som Nyblad. Det är inte utbildningen det enbart kommer an på, utan fastmer den mångsidiga erfarenheten som man förvärvar sig genom att byta plats lite då och då.

Då man är ung, skall man inte länge stanna på samma plats, ty cheferna ha egendomligt nog den inställningen, att man får större erfarenhet hos andra, än man kan få vid det egna verket. Också spelar rivaliteten mellan bruksdisponenterna ofta större roll än fakta. När därför Herlenius knyckte Walfrid Eriksson från Forsbacka till Hagfors, så kvitterade Sjögren genom att ta Nyblad från Munkfors. Alltså rena bytet. Och det gjorde Sjögren för att reta Herlenius.

Men återvändom till Horndal 1902!
Jag praktiserade sålunda vid den igångsatta basiska ugnen, men följde, så gott jag nu kunde, arbetet även vid den sura ugnen. Och gjorde flitiga anteckningar.

Innan jag lämnade Horndal arbetade jag även lite grand i valsverken, ty i Avesta hade jag just ingenting deltagit i sådant arbete.

En sak som jag ännu livligt minns från Horndal, var då blixten slog ner i kraftledningen från Näs till Horndal. Jag arbetade i valsverken då. Det blev en smäll skall jag säga! Och blixtnedslaget anställde rätt stor förödelse och driftstopp för någon dag. De av arbetarna, som fingo bevittna ljusbågen vid åskledarna, som sutto strax utanför väggen mot söder, påstodo att det var praktfullt att se. Men trots åskledarna uppstod ändå en hel del skadegörelse.

Ja, så gick sommaren 1902 i Horndal. Från själva arbetet i verken har jag inga direkta minnen värda att skriva ner. De dölja sig i mina gamla anteckningar och tillverkningsjournaler, i den mån jag möjligen kan ha något kvar därav. Det lilla umgänge som jag hade tid till, har inte efterlämnat några direkta minnen.

Ibland var jag på visit i det Johanssonska hemmet i Fornby. Resonemangen med nämndemannen själv voro nog roliga och lärorika, men några direkta minnen har jag inte. Däremot fanns det en dotter i huset, som hette Sophie Johansson. Hon var väl åtminstone tio år äldre än jag, men åldersskillnaden hindrade inte, att vi voro mycket tillsammans.

Hon var hemslöjdsmänniska och textilkonstnärinna och vävde allt möjligt, från duktyger och mattor till ryor och andra finesser. Och hon hade samlat en massa vackra gamla saker från sin hemsocken, By (Carl Larssons i By socken). Hon hade intet utseende, men var mer än vanligt trevlig och angenäm att umgås med. Vi korresponderade bra nog länge, men så dog hon rätt tidigt.

På tal om nämndemannen, som var den verkliga krutgubben, så var han inte särdeles imponerad av sina söner, professorn och överingeniören. Han beklagade att han hade två söner, som ”det aldrig blev någonting utav”. Dom hade han aldrig någon glädje av, sade han. Den enda, som det i hans ögon blev något med, var den tredje sonen, som stannade hemma och övertog fädernegården. Det var kärnvirke i honom också liksom i de nämnda båda bröderna. Men han var olyckligtvis stendöv (ehuru icke dövstum). Detta innebar icke för honom något alltför stort avbräck vid arbetet hemma på gården, ty han hade lärt sig se på munnen, vad folk sade (labiologi). Och han umgicks obehindradt med folk. Man märkte knappt hans stendövhet på annat än att han talade lite egendomligt som de flesta döva.

I den stora Gillesalen i Hembygdsgården, som ligger så vackert vid sjön nedom By kyrka, inbäddad bland de vitaste björkar man kan se, hänger två stora tavlor med uppgift om Hembygdsgårdens donationer. Där finner man både Andreas Johanssons och Uno Forsbergs namn. Troligen även Arvid Johanssons, fast det minns jag ej. Jag kom att ligga i vandrarhemmet i By, beläget i samma gårdsanläggning som gillestugan, en vacker sommarafton i juni. Och dagen därpå, då jag fortsatte norröver, dukades till bröllopsgille i gillestugan för 150 personer, så jag fick bevittna tillredelserna därför.
Carl Larsson i By var gillets ålderman. Han är borta nu.

Jag har varit i Horndal flera gånger under årens lopp sedan 1902 och åtskilligt mer skulle jag väl kunna berätta om bruket, även om jag inte är lika laddad med historier som Johan-Olov Johansson, som ju är född i Horndal och kände varenda en av de gamla smederna och deras käringar.

En smula mer har jag väl skrivit om Horndal i min reseskildring från 1939: ”Med Lillemor och vinden.” Den som har lust, kan ju titta lite i den skildringen.

Smedgården 3/10 1951 Gösta Heijkorn

(Bilder Wikipedia)

Minnen från Thulegatan

2009-04-04T23:41:00.018+02:00

Det är nu 1953, då jag söker nedskriva mina minnen från Thulegatan, mer än sextio år sedan vi flyttade dit och nu så här långt efteråt är det sannerligen inte så lätt att minnas något mera sammanhängande händelseförlopp då man inte har något stöd av anteckningar eller brev från den tiden. Tänk om jag hade fört någon sorts dagbok vid den här tiden, det skulle ha varit något att ha haft nu det. Ty det var kanske min allra viktigaste tid, uppväxttiden, daningstiden, de starka ungdomskänslornas tid. Då grundlades större delen av mitt jag, vad som sedan kommit i livet tycks mig blott vara flyktiga episoder.

Det var 1891 som vi flyttade från Borgmästaregatan på söder långt upp på Norr – nästan i stadens utkant (på den tiden). Vår vistelse på Borgmästaregatan omfattades således bara ett enda år – hösten 1890 till hösten 1891.

Jag minns inte längre de närmare omständigheter som kom min Fader att inlåta sig på det ödesdigra husjobbet. Han var ju lantbrukare, och här kom han in på ett område som han inte alls kände något till. Därför gick det också som det gick.

Det är möjligt att hans bekantskap med byggmästare Bengtsson (sedermera en av Stockholms storbyggmästare och storpamp inom Svenska Missionsförbundet) samt med grosshandlare G. Jonsson (Ox-Jonsson kallad) daterar sig redan från Stockbytiden. Det var nog dessa herrar som föranledde intresset för SV. Missionsförbundet. Jag vet, att vi åtminstone under ett eller annat år brukade åka in på söndagarna till Immanuelskyrkan, som ju låg på Thulegatan neråt Tegnérgatan till. Möjligt är, att Farbror Gust. Nilsson på Borgmästaregatan också hörde till denna frikyrkliga krets och att han hade del i att min Fader sällade sig till kretsen av dess husjobbare.

Troligen var det både byggm. Bengtsson och ovannämnde Jonsson som visade min Fader på bygget vid Thulegatan. Det rörde huset Thulegatan 25, som påbörjats av en byggmästare Althin, vilken dock lämnats i sticket av sina förlagsmän (Bengtsson och Jonsson?) och därför inte kunde bygga huset färdigt. Min Fader lockades att sätta in sina, vid Stockby och Långsjö förvärvade pengar i detta bygge, som stod lite mer än halvfärdigt 1891, då vi kommo dit.

Fastigheten bestod av två hus, ett hus vid gatan i fem våningar och ett gårdshus i fyra våningar. Gatuhuset hade våningar om både tre och fyra – kanske någon om fem rum, i gårdshuset funnos, så vitt jag minns – blott tvårumslägenheter. Gatuhuset var längst kommet, då min Fader trädde in i ”affären”, men det fattades en hel del inrednings- och snickeriarbeten, golv, dörrar, putsning av väggar, målning och tapetsering. I gårdshuset tror jag, att ännu en del murningsarbeten återstodo. Byggmästare Althin skulle bygga huset färdigt och min Fader skulle satsa pengarna. Huru de uppgjort sinsemellan vet jag ej längre – jag var ju bara en tio års grabb, då vi kommo dit, och fick väl ingenting veta om uppgörelsen. Och min Mor, som jag i senare år interpellerade om detta, hade heller just ingenting reda på – min Fader höll henne alldeles utanför alla affärsdetaljer och uppgörelser.

Byggmästare Althin flyttade in i den allra finaste lägenheten i huset – femrumsvåningen 1 tr. upp och uppträdde alltid som om det var han som var ensam egare till fastigheten. Vi flyttade in i en trerumslägenhet 4 tr. upp i gathuset.

Jag minns mycket bra våra rum i denna lägenhet. Vi hade en rätt stor sal åt gatan, möblerad med våra svarta salsmöbler från Stockby – det runda bordet mitt i salen, under en antik fotogenlampa som hängde mitt över i taket (en vacker pjäs som jag nu gärna skulle ha velat ha till minne), 4 svarta pinnstolar rundt omkring. Den antika klockan i svart och guld – med kineserier – på ena långväggen till vänster om den gamla stora taffeln i valnöt. Till höger om taffeln i hörnet mot gatan ett litet sött svart spegelbord med en antik spegel ovanpå. På andra långväggen vårt vackra antika 1700-talsskåp (både klockan och skåpet finnas lyckligtvis kvar, även det runda bordet – fast det nu är ommåladt.

Åt gårdssidan låg Fars och Mors sängkammare. Där hade de en gammal fin ”imperialsäng” – alltså utdragssäng – i mahogny med hög, vackert profilerad bakgavel. Det var alltså en stor bred gemensamhetssäng, sådan som brukades på denna tid. Den sköts ihop vid uppbäddningen, och Mor hade ett vackert spetsöverkast över sängkläderna. Vidare fanns i sängkammaren Fars gamla vackra chiffonier, som ännu finns kvar. Där hade han sina papper och handlingar.

Mor hade sin stora byrå och ett gammalt sybord samt väl ytterligare några småmöbler som jag inte längre minns. Så var det min systers rum som låg åt gatan – mitt för köket, som var jämförelsevis stort. Där hade hon den stora inventionssoffan, beklädd med klarröd ”rips”. Högt ryggstöd med virkad antimakass – som ju också brukades på denna tid. Ovanför den stora soffan en lång hänghylla som min syster själv målat och dekorerat. Där stod släktporträtt och div. småsaker. Snett i ett hörn min systers byrå, likaså med porträtt och småsaker efter den tidens sed. En del söta tavlor på väggarna, bl. a. A. Astis ”Epapomissement” i färgreproduktion, som jag skrivit om på annat ställe. En tavla som jag beundrade omåttligt som pojke. I min systers rum stod också Fars rätt antika skrivbord, som inte fick plats någon annanstans.

Tapeterna i detta rum voro mörkröda, i breda ränder. I taket en gammal antik röd ampel – den vet jag inte vem som sedan fick…

Vi hade också ett stort bokskåp, tämligen fullt med böcker. Det stod åtminstone någon tid i salen. Och chiffoniern stod långa tider inne i min systers rum på långväggen midt emot soffan.

Detta vårt hem var väl ytterligt enkelt, ett medelklasshem på den där tiden, kanhända något i underkant. Någon vidare nedärvd smak hade vi ju inte. Men det var ett rejält och gott hem. Och min Moder skötte det lilla vi hade med stor omsorg och god förtänksamhet.

I detta hem framlevde jag mina skolår tämligen bekymmerslöst. Far hade naturligtvis rätt stora bekymmer i denna ovissa husaffär, som han inte förstod sig fullt på, men han behöll bekymren för sig själv och tyngde inte ner de sina med dem. Dock minns jag att han just under Thulegatstiden led av en höggradig sömnlöshet, som satte ner både krafter och humör. Han var ofta mycket irriterad.

Vi fick rätt gott uthyrt och hade väl i stort sett bra hyresgäster. Några namn minns jag inte så här sextio år senare, bara några få sitter fortfarande i. På nedre botten bodde skriftställare J.P. Welander, fader till den mycket uppburna föreläserskan och författarinnan Alma Welander, sedermera gift med juden, ingeniör Philip, Tekniska Högskolans flerårige sekreterare. Alma Welander var precis lika gammal som jag. Men hon var i 10 – 13-års-åldern vida längre kommen än jag – fil. Kand. nära nog i vaggan – och vi umgicks just ej. Det var någon gång ibland som vi träffades ute på gården. Att vi lekte något tillsammans kan jag inte påminna mig. Men vi ha känt och hälsat på varandra under många år framåt i tiden.

Hennes bror Sten var väl ett eller annat år yngre. Vi voro nog tillsammans betydligt mera. Men även han var ett tidigt lärdomsljus. Han blev ju med tiden professor i elektroteknik vid Tekniska Högskolan – i sitt personliga uppträdande och i sin klädsel en rätt originell herre, bl. a. exellerade han liksom ingeniör Jakoby på Atlas verkstäder i färgrika fantasivästar och väldiga bredbrättade hattar.

En eller möjligen två trappor upp i gatuhuset bodde en familj Öhrn, dit jag ibland blev nerbjuden. Där fanns nämligen ett par lekkamrater, en pojke och en flicka, som jag tyckte var trevliga. Särskilt flickan –vars namn jag glömt – var mycket söt. Pappan var någon sorts affärsman.

Tre trappor upp bodde en familj som uppträdde mycket högdraget och som vi hade väldig respekt för. Men namnet har jag glömt. Mitt minne har tacklat av så väldeliga på senare år, och jag blir så ledsen åt det. De allra mest klara saker som jag minnts stormsäkert i alla år, börja nu ge sig iväg. Det känns som om jag vore igenkorkad i huvudet när jag på allvar sätter mig för att i mitt minne leta efter en sak. Jag trevar och trevar, men känner mig liksom avkopplad, innestängd.

Fyra trappor upp, i samma farstu som vi, men i en 4-rumslägenhet bodde läroverksadjunkt O. G. A. Hahr med fru Hilma och två pojkar, Erik och Gösta. Vad det på senare år blivit av dessa pojkar, vet jag inte. Jag tror att den yngre, Gösta, blev jägmästare, men Erik försvann spårlöst.

Adjunkt Hahr – en svartmuskig herre med rätt underligt utseende, - blev ju rätt tidigt min lärare i biologi. Han blev ju med tiden innästlad i vår familj, besökte oss på våra sommarställen i skärgården, och väckte obehag hos mig genom sin uppvaktning för min syster. Han var ju gift karl, även om äktenskapet vid tiden omkring 1900 blev trasigt och gick isär. Jag förstår inte hur min så förståndiga syster kunde alls bry sig om en sådan Don-Juan-typ som han var. Nå, det blev ju dess bättre ingenting.

Hahr var en stor gourmet. Det är icke få gånger han bjudit mig på de utsöktaste supéer på Operakällaren. Han var dessutom en framstående fotograf och lärde mig en hel del i min ungdom då jag började fotografera.

Folket i gårdshuset har jag inga minnen av. Jag minns bara en familj, eller rättare sagt, jag minns bara två av barnen, en pojke och en flicka. De hette Jakobsson, men förnamnen har trillat bort. De voro litet äldre än jag, ett par tre år kanske, men vi voro dock en hel del tillsammans. Flickan var äldst, jag undrar starkt om hon inte hette Lisa Jakobsson. Hon befann sig redan uppe i den erotiska begynnelseåldern och hade ett visst tjusigt utseende, något som gjorde att hon drog pojkar till sig som en syltburk getingar. Jag har rätt många synminnen av henne i olika situationer.

Grabben minns jag sämre, minns inte ens vad han hette, fast vi voro rätt mycket tillsammans. Han blev så småningom en duktig arbetare, men jag minns inte inom vilket yrke. Jag tror att min Fader hyste ett visst intresse för honom och hjälpte honom.

Ett annat minne har jag av ett ungt par som bodde tre trappor upp i gårdshuset. De levde så att säga inför öppen ridå och hade sällan ner sina rullgardiner – de hade troligen inte ens några sådana – varför man knappast under årens lopp kunde undgå att se ett och annat av vad som försiggick. Särskilt om kvällarna blev man vittne till intima familjescener, och de gånger voro inte få, då jag såg den unga frun kläda av sig naken och göra sig beredd för mannen sins möte. Sådant brukar man väl eljest försöka undandraga obehörigas insyn. Jag undrar starkt, vad det kunde vara för folk, jag kände inte alls till dem. Dess bättre släcktes fotogenlampan före de sista stadierna. Elektriskt ljus fanns inte i fastigheten och förekom nog inte på många ställen inomhus vid den tiden.

Ett minne har jag kvar från den allra första tiden, t.o.m. från byggnadstiden, innan vi flyttade in . Som tioårig liten grabb stod jag nere på gården och ägnade ett koncentrerat intresse åt en haspel, en så’n där pjäs som murarna använde att spela upp murbruksämbar med (teglet bars ju upp på ryggen). Det var en enkel trärulle med en stadig trävev i vardera änden. Och så ett stadigt rep – ty jag tror inte att stålwire hade börjat tillverkas så tidigt som 1891.

Jag stod alldeles inom räckhåll för den ena veven, då en av murarhantlangarna hände på ett par stadiga murbruksämbar uppifrån femte våningen och utan vidare släppte ner. Det fanns ingen därnere som tog emot eller bromsade, utan ämbaren gåvo sig iväg på egen hand.

Då fick jag ett väldigt slag i hjässan av järnveven så att huvudsvålen fläktes upp ända in till benet. Blodet forsade. Men jag synes ha haft ”ett gott huvud”, ty hjässbenet höll. Det tog bra många minuter, innan min Fader som befann sig någonstädes inne i huset, blev underrättad. Och ännu längre innan någon droska hann anskaffas – bilar fanns ju inte på den tiden, ännu mindre ambulans. Blodförlusten var stor. – Jag blev körd till en fältskär i hörnhuset mellan Drottninggatan och Tegnérgatan. Och han sydde ihop det väldiga såret. Jag hade då inte långt till evigheten, men jag var väl ännu inte mogen för den.

Ett minne har jag kvar från vår inflyttning i Thulegatan 25:
Då vår stora taffel – den var verkligen stor för att vara en taffel – skulle bäras upp för alla fyra trapporna, så var det fyra starka karlar som knogade och stretade, en i vart och ett av hörnen. Jag vet ej om det var yrkeskunniga stadsbud eller om det var arbetare från bygget, som min Fader anlitat. Men alltnog gick det galet, då de kommit uppför tredje trappan. De två i ena ändan tappade taget så att instrumentet föll pladask i stengolvet. Och vid den duns som då uppstod, så släppte de två i andra änden också. Så att hela taffeln slog i. Och då släppte resonansbottnen utefter hela ena sidan, sprack helt enkelt. Detta hade till följd att den förut ganska goda ton, som taffeln haft, försvann. Ljudet blev skarpt och skrällande. – Jag försökte sedermera – då jag blivit litet äldre – att limma fast resonansbottnen igen, och det lyckades ju jämförelsevis bra, så att tonkvaliteten avsevärdt förbättrades. Men riktigt bra blev tonen aldrig mer.

På den gamla taffeln, som hörde till de bättre jag någonsin hört, var det emellertid som jag lärde mig spela, och ända till sekelskiftet och fram till 1906 spelade jag på den och lärde mig älska den. De sista åren före min studentexamen spelade jag kanske två timmar om dagen. Och min syster och jag spelade mycket à quatre mains. Som ett minne bevarar jag en god bild av syster sittande vid den gamla taffeln, som vi hade redan på Stockby på 80-talet.

Vad skall jag väl mer skriva om? Jag gick ju på Realläroverket, som låg mitt emot vårt hus. Hela mitt dåvarande liv rörde sig ju ikring mitt skolarbete såsom det centrala. Och min skoltid har jag sökt skildra i ett särskilt kapitel, så det berör jag väl inte här. Jag bodde ju dessutom i detta hem under hela min teknistid. En massa minnen har jag ju från denna viktiga tid av mitt liv. Jag har gått flera tusen varv runt det svarta salsbordet med en bok i handen. Jag kunde nämligen inte sitta still, när jag stormpluggade på tentamina.

Den här vackra bilden av min ståtliga syster, sittande vid vår gamla taffel och med 1700-talsklockan bakom sig, ser jag på inte utan stark rörelse. Den bilden väcker så många fina minnen! Den borde vara tagen 1904, då min syster var 27 år. Sindings Frühlingsrauschen, som står på notstället, var ett av hennes älsklingsstycken.

Det var här som jag en solig aprilmorgon 1897 – kl. 4 på morgonen – i bara nattskjortan – på rak arm och utan att stappla på målet hasplade ur mig min ”Morgonhälsning”, som jag omedelbart före uppvaknandet hade hört i min dröm och som jag omedelbart klädde i toner och senare på samma dag lyckades nedskriva. Den hör väl till mina bättre saker. Även om min musiklärare på läroverket, C.J. Berg – Natanaels pappa – inte var så vidare förtjust över de melodiska kråksparkar, som jag sär förde fram i ljuset. C.J. Berg tolererade inga avvikningar från ”den rena stämföringen”.

Den här bilden är också tagen på Thulegatan, väl samtidigt med den föregående. På Thulegatan är väl också det nu urblekta fotot av min Fader taget, som återfinnes här nedan. Någon liten glimt av det gamla hemmet under min skoltid ger väl ändå den lilla bilden.

Min mor har jag förevigat i det vackra blyertsporträtt, som nu sitter i bokrummet här på Lillerud. Hon sitter där i en gammal vit schal, som jag mycket väl kommer ihåg, och stickar på sin strumpa. Även den tavlan är från salen på Thulegatan.

Under de sextio år som förflutit sedan vi kommo till Thulegatan, har Stockholm förändrat sig oerhört. Den Thulegata som vi nu kan gå i nuvarande tid, har inte mycken likhet med 1890-talets gata. Och skall jag här uttrycka en mening, så vill jag påstå att den var bra mycket trevligare att gå då för sextio år sedan. Nu finns på den gatan ingenting att se. Immanuelskyrkan finns ju kvar än i ungefär samma skick, men den blir man inte värst glad åt. Inte förr heller blev man det för den delen.

Men tänk på den gamla Perlstickaregränden, varav här bevarats ett kort! Jag minns hur Vicke Andrén en gång stod och målade i Perlstickaregränden. Den tavlan skulle jag gärna ha velat ha nu.

Jag har sett flera andra konstnärer stå på Thulegatan skissande motiv där. Nu för tiden står ingen konstnär där och skissar eller målar vid sitt staffli. Elverket gör ingen konstnär nämnvärt inspirerad. Då var det roligare på den tiden den stora L M Ericssonfabriken låg där. Då var det liv och rörelse på gatan åtminstone. Jag minns en filare, som under hela min skoltid stod i samma fönster i fasen mellan Rensgatan och Thulegatan. Jag såg honom så ofta, att vi rätt snart började nicka åt varann som två goda gamla bekanta. Det var en karl i c:a 35-års-åldern med ett mycket sympatiskt utseende.

Thulegatan var icke bebyggd i sin mellersta del under mina första skolår. Det var bara spårvägens stallar i nedre änden mot Tegnérgatan, Immanuelskyrkan och hörnhuset vid Tegnérgatan, där Albert Fagerberg hade sin bokhandel. Och så var det Perstickaregrändens pittoreska kåkar med den smala krokiga gränden, som försvann bakom en bergknalle ner emot det gamla Träsket, som var kantat emot Roslagsgatan med en rad förrådsskjul.

”Träsket” var en kvarleva från den forna Träsksjön som i 1800-talets förra hälft sträckte sig nedanför Lärkstaden och Eriksberg, där Timmermansorden nu har sitt imponerande palats, från trakten av nuvarande Odengatan, vid Apostolisk-katolska kyrkan ner till Roslagsgatans krök, ungefär där Tryggshus nu ligger. Från Träsksjön gick en bäck eller ”rännil” ner till Nybroviken, eller rättare ner till Packartorgshamnen vid nuvarande Norrmalmstorg. Den rännilen har jag såvitt jag minns aldrig sett, ty den var väl igenfylld. Och Träsksjön var också igenfylla, huvudsakligen med sopor och latrintunnors innehåll. Över all denna fyllning går nu Birger Jarlsgatan och Karlavägen. Den nya Borgarskolan och den vackra planteringen jämte den ligger också på den gamla fyllningen.

Då jag gick i Löjtnant Normans lilla privatskola 1891 – 92 så fanns Träsket fortfarande delvis kvar som en sank tuvig äng dit vi ibland gick ut under rasterna. Vi t.o.m. botaniserade där och hittade en hel del växter. Men där var också ett tillhåll för fyllhundar och horkäringar, som vi ibland råkade på, då vi hade raster under skoltiden på Realläroverket. Och jag minns att ”Moses”, vår allmänt aktade rektor Almqvist rätt snart förbjöd oss att gå ut på Träsket. Vi fingo inte lämna skolgården.

Söder om läroverket, alltså söder om Rensgatan, låg ett fullkomligt obebyggdt kvarter, uppfylldt av en hög bergknalle, som man inte orkade med att spränga bort på den tiden. Där uppe på berget tror jag låg någon gammal lada samt upplag av sten, timmer och olika slags bråte. Där lekte vi pojkar ofta och hade väldans roligt i alla möjliga svårtillgängliga prång och gömställen. Ett liknande berg låg länge kvar på tomten mitt emot, på andra sidan Thulegatan, där L. M. Ericssons stora fabrik sedermera byggdes.

Jag minns när de började spränga i den höga bergknallen för de nya spårvägsstallarnas skull. En gång hade bergsprängarna borrat ett sex meter djupt ligghål strax ovanför Thulegatans nivå – alltså fullkomligt horisontellt – och laddat det med en väldig dynamitladdning, jag tror väl över 100 kilo. (Man hade förstås sprängt ”gryta” först).

Det skottet var avsett att lyfta en stor del av berget. Man väntade ett storståtligt resultat. Jag var med och såg på, högeligen intresserad. Alla närliggande gator avspärrades, skottet gick med en fruktansvärd smäll, som slog ut en massa fönsterrutor, inte bara i läroverkets gavel, utan även i kringliggande hus. Men det blev ett fullkomligt bomskott, utan någon verkan alls. Det var som att skjuta med kanon. Berget sprack inte ens. – Men det lyckades ju bättre längre fram.

Varken Odengatan eller Sveavägen funnos på den där tiden. Stadsträdgårdsmästaren – om nu någon sådan ännu fanns – hade en stor trädgård för parkväxter och växthus någonstädes där nu Odengatan och Sveavägen korsas. Jag var ofta i den trädgården för att studera växter. Såvitt jag minns var det en rätt stor trädgård.

Både Norrtullsgatan och Karlbergsvägen voro trädplanterade vägar, utan stensättning och trottoarer. Norrtullsgatan var planterad med vackra almar. Jag minns hur förtretade vi blevo när dessa vackra gamla träd först skoningslöst klipptes och sedan helt och hållet togos bort för den elektriska luftledningens skull, då el-spårvagnarna skulle börja.

Odenplan fanns ej en tillstymmelse till. Jag minns alla faserna i dess anläggande. Någonstans däruppe lågo djupt nedsänkta tobaksland och tuviga ängar, där jag brukade botanisera. Jag minns, när jag hittade den rara Gagea protensis just däruppe. – andra ställen dit jag gick för att botanisera, voro t. ex. Karlbergsparken, områdena kring Ulfsundasjön, vid Karlbergskanalen, Ulriksdal, stränderna av Edsviken.

I Karlbergsparken hittade jag en gång som 12-åring ett stort (vilt, ej planteradt) bestånd av Viola mirabilis. Det tyckte jag var fint på den tiden. Andra platser som jag brukade gå till, voro Haga, Frescati, Ålkistan. I Haga ruiner brukade vi ofta leka. Och min syster och jag gingo på söndagarna ibland till Ulriksdal, där vi drucko kaffe på Värdshuset. Jag har fullt av minnen. I grusbackarna vid Stallmästaregården plockade vi Ancylus-skal. Jag var starkt intresserad av geologi redan som skolpojke. Och på söndagarna var jag ofta och studerade de mineralologiska samlingarna på Naturhistoriska museet (i Vetenskapsakademiens hus).

1895 var Ackie-Bände i Stockholm för första gången. Hon förekom en och annan gång på Thulegatan. Hennes största förtjusning var, när hon kunde reta mig riktigt ordentligt, så att hon fick mig arg. Tänk den som haft några filmbilder av henne på denna tid! Ackie-Bände var söt, och ehuru hon var ”min kusin”, så upptäckte jag det fort nog. Det var nog mest för Ackie-Bändes skull som jag så gärna på söndagarna följde med till ”Mormors”.

Mormor bodde på Söder på olika platser: Brännkyrkagatan, Åsögatan, Nytorgsgatan, Södermannagatan. Jag har bevarat några gamla kort från dessa platser. Astri påstår, att hon bott hos ”Mormors” redan på Åsögatan, men det har jag just inget minne av. Däremot har jag massor av minnen från Nytorgsgatan. Södermannagatan var ett senare skede.

1897 var ju den första Stockholmsutställning som jag minns. Tänk att jag verkligen fick gå ensam med Astri och visa henne den fina utställningen! Det trodde jag knappast att Mormor skulle ge sitt nådiga bifall till, ty en sådan samvaro överensstämde nog inte med hennes moraliska principer.

Jag har ännu tydliga synminnen av Ackie-Bände i ”Gamla Stockholm”, som ju förekom på utställningen.

Vi bodde ju i skärgården varje sommar, men Ackie-Bände kom inte till oss en enda gång, ty på sommaren for hon till sin pappmamma. Men jag undrar starkt, om hon inte var ute på Tjockö och hälsade på Mormors där. Samtidigt med mig. Det måste i så fall ha varit sommaren 1897, ty sedan försvann Astri från Stockholms horisont ända till 1904, då hon var med mig på Operan i röd klänning och väckte ett visst intresse bland den i pauserna promenerande publiken.

En släktklenod

2009-03-19T18:22:00.004+01:00

På mitt skrivbord ligger stundom en liten skeppskanon, c:a 3 dm lång. Den användes som brevpress. Ibland får den ligga på min bokhylla. Den ser rätt oansenlig ut, där den ligger, men den bär på ett ganska romantiskt minne. Och det är en tämligen fin släktklenod, som gått i min faders släkt i flera generationer. Det går en muntligt fortplantad sägen om densamma, och dess historia skall jag nu försöka återge, sådan jag hört den av min fader.

Någon gång i mitten av 1700-talet stävade den spanska barken Cristóbal Colón, med kapten Bartolomeo Eduardo Perestrello upp för Östersjön utmed den småländska kusten på väg till Stockholm. Skeppet – ett präktigt fartyg, som plöjt flera av världshaven – kom från Cadiz och var lastat med sydfrukter och vin. Hela den långa resan från Spanien, över den fruktade Biscayabukten, engelska kanalen och vägen upp runt Skagens likaså fruktade sandudde hade gått bra, och kaptenen, en ung, c:a 35-årig man av gammal spansk släkt, gladde sig redan åt den långa resans lyckliga genomförande, då han utanför Storkläppens fyr på kusten utanför Tjust, en stormfull natt mötte sitt oblida öde. Under mörker och regntjocka törnade Cristóbal Colón på ett undervattensskär och blev så illa skadad, att någon tanke på bärgning icke var möjlig.

Alla de ombordvarande blevo emellertid räddade och omhändertogos av vänliga fiskare och annan kustbefolkning. Besättningen hemsändes tämligen snart till Spanien, men kaptenen, som blivit omhuldad i ett lantbrukarhem, hade råkat titta litet för djupt i ögonen på en grann bondtös i familjen, ja så djupt, att han icke kunde slita bandet med den svenska jorden. Han blev kvar i Sverige och gifte sig med sin småländska.

Skeppet blev vrak, och en stor del av lasten drev omkring vid kusten, så att befolkningen fick ett läckert tillskott till sin enkla spis. Och barnungarna sprang omkring och tuggade på aprikoser, mandel och andra gotter i långliga tider.

Vid skeppsbrottet räddades det mesta av besättningens tillhörigheter, och kaptenen tillvaratog även som minne de båda signalkanonerna, som hade suttit i skeppets för. Den ena av dessa småkanoner ligger nu på mitt skrivbord.

På själva julaftonen år 1800 föddes i Östra Ed nere i Tjust en dotterdotter till den spanske sjökaptenen. Det var min farmor. Hon lär ha dött omkring år 1860. Min far har nog talat rätt mycket om henne, men då var jag bara pojke och hade föga sinne ännu för att göra anteckningar. Det skulle ha varit roligt att ha dessa minnen bevarade nu. Men de äro borta. Min far var nyligen utgången från lantbruksskolan i Haddorp och hade fått inspektorsplats på Grevstens gård, då hans mor dog och han fick resa hem till henne. Min far var varmt fästad vid sin mor; fadern talade han i allmänhet mindre om. Han hade gått bort några år tidigare. (Dödsåret känner jag ej).

Sommaren 1938 gjorde jag en cykeltur genom Tjusts fagra nejder och uppsökte då den by, där min fader var född. Den heter Blidstena och ligger alldeles jämte järnvägen Norsholm – Västervik, inte långt från Storsjö station. Jag cyklade från Västerås till Stockholm, övervar där kung Gustafs 80-års-dag och såg den kungliga kortegen utanför Oscarsteatern. Dagen därpå gjorde jag en avstickare upp till vissa trakter av Roslagen, där jag om somrarna bott som barn – det beredde mig stor glädje att få återse några av min barndoms trakter.

Sedan satte jag mig en kväll vid Stockholms stadshus på ångaren Tjust, som alldeles fullsatt stävade iväg på sin resa söderut. Den resan kräver sitt särskilda kapitel, som jag inte skall gå in på här. Alltnog, jag avlastades efter en fullständigt sömnlös natt på bryggan nere i Gryt i Östergötlands skärgård. Där besteg jag med viss svårighet min cykel och knogade iväg, först till Valdemarsvik, där min farfars far bott i den gruvbyggnad, som ännu står kvar. (Han var gruvfogde där hos greve Stackelberg).

Och senare på samma dags eftermiddag gjorde jag besöket i Blidstena. Jag försökte få tag på någon mycket uråldrig person, som möjligen kunde ha bevarat några minnen av min faders släkt och som möjligen skulle ha kunnat utpeka den gård där min fader såg dagens ljus. Men jag fick inte tag på någon tillräckligt gammal. Det talades visserligen om en 90 års gammal gubbe, som bodde på ett torpställe uppe i skogen, långt från Blidstena by. Han borde ha varit född omkring 1848 och om han hela tiden funnits i socknen, vilket ju är föga troligt, så skulle han möjligen ha kunnat erinra sig min farmor. Men min tid var begränsad, och jag ansåg mig icke ha tid till sådana extra utflykter.

Några anteckningar om Nyköpings bruk och faktori

2009-02-24T18:40:00.007+01:00

Älskade Moffa! Din avhandling om Nyköpings bruk har fått komma hem! Om inte i original, så i alla fall i form av 85 bilder i Miras kamera och ett löfte om en papperskopia.

(Klicka på bilderna för att se dem större.)

"Till Disponent Carl Sahlin med vördsam hälsning från samlaren (arbetslös bergsman)"

På Tekniska museet fanns två avhandlingar. Den ena ett dubbelsidigt, maskinskrivet original med morfars handskrivna tillägg i marginalen. Den andra en enkelsidig genomslagskopia.

Jag fann också några kartor, varav åtminstone en hade morfars omisskännliga piktur.

Ni må tro att det var en sällsam känsla att få stå där och bläddra i morfars papper och läsa det han skrivit för 82 år sedan. Arkivarien på Tekniska museet i Stockholm var oerhört tillmötesgående och vänlig. Hela materialet var framplockat och upplagt på bordet då jag kom, och jag fick även hjälp att se bilder av ett kyrkfönster från Nikolai kyrka i Nyköping som morfar hittat. Tack snälla P-O!

Och Moffa! Sträck på Dig nu - Du ska inte längre känna Dig som en bruten man. Det är ett fantastiskt arbete Du gjort. Och nu får Du komma med i Håkan Noréns bok också! Kram på Dig i Din himmel från Dina två yngsta dotterdöttrar.

Brev till Herr Landsantikvarie Ivar Schnell, Nyköping

2009-02-20T21:30:00.005+01:00

Någon gång hösten 1951 kom av en händelse under mina ögon en artikel ur en av Nyköpingstidningarna, skickad av en av mina vänner. Nämnda artikel innehöll, att en gammal dam, hvars man varit fotograf i Nyköping, till Södermanlands Hembygdsförbund överlämnat ett antal gamla fotografiplåtar, hvarav åtskilliga voro tagna av ”Nyköpings Bruks och Factoris” anläggningar. Artikeln illustrerades av en bild från brukets plåtslageriverkstad. Såvidt jag förstår, voro dessa bilder fullständigt unika.

Jag får väl nu knappast tro, att Landsantikvarien hört talas om mina forskningar i Nyköpings Bruks och Factoris historia, hvilka forskningar bedrevos under ett par tre års tid åren 1927 – 30 och som resulterade i en jämförelsevis stor avhandling som skänktes till Tekniska Museet i Stockholm (på initiativ av Dr Carl Sahlin).

Kopian till denna avhandling finnes - ehuru numera ej fullständig – i min ägo. Och det var min mening att skriva ut en liknande uppsats att skänkas till Nyköpings Rådhusarkiv, ur hvilket jag inhämtat så rikt material.

Som jag emellertid på ett tämligen exempellöst sätt, övermåttan tarvligt och brutalt, av stadens drätselkammare efter åtta års oförvitlig tjänst kastades på sophögen – 50 år gammal, så kunde mitt uppsåt icke förverkligas, då jag helt naturligt inte ville ha det minsta att göra med någonting som luktade Nyköpings stad.

Nu är jag bliven en gammal man och jag har inte längre någon större njutning av att återerinra mig mina vidlyftiga forskningar i Nyköping. Kanhända regimen i staden numera är en annan och kanske skulle min gåva till Rådhusarkivet numera mottagas med skymten av ett intresse. Men jag håller märkvärdigt nog ännu en smula på min värdighet. Och jag vill ingenting ha att göra med Nyköpings Stad.

Nu läste jag emellertid häromdagen i ”Bygd och Natur” Eder artikel om Nyköpingshus och dess ”renässans” under de senare år, då jag varit borta från staden. (Under utgrävningarna omkring 1923 – 25 var jag ständigt i Erik Lundbergs sällskap och tack vare honom vet jag en hel del även om det gamla slottet). Eder artikel inspirerade mig i hög grad och den tanken for då i mig: Kanske skulle Södermanlands Hembygdsförbund – hvars talesman Ni ju är – skatta mitt arbete högre än Nyköpings stad?

Vill Södermanlands Hembygdsförbund mottaga min gåva till sitt bibliotek? Jag överlämnar den med varm hand under förutsättning att min maskinskrivna, litet dåliga, och numera litet defekta genomslagskopia blir renskriven och förvarad i tillfredsställande skick.

Jag höll den 17 nov. 1927, (se Södermanlands Läns Tidning för den 18/11 – N:o 267 - ) en föreläsning i Läroverkets aula om ”Nyköpings Bruk – en storindustri i gamla tider”, och att döma av den till trängsel fyllda lokalen väckte mina forskningar stort intresse. Utom hos ”Staden”.

Jag är en gammal, numera bruten man, som just inte har krafter att sätta sig och renskriva hela avhandlingen. Ni finge därför hjälpa mig därmed.

Jag inväntar med intresse hvad Herr Landsantikvarien har att säga.

Norsbron 9 juni 1952. Med utmärkt högaktning, Gösta Heijkorn.

För detta brev tackar vi journalisten och författaren Håkan Norén i Nyköping. Vi hoppas nu att vi ska kunna få en kopia av morfars avhandling, som finns dels på Tekniska museet i Stockholm och dels på Södermanlands museum i Nyköping. Ninna och Mira.

Laborationer i kemi

2009-02-12T14:25:00.008+01:00

Bild på gamla Tekniska högskolan, publicerad med tillåtelse från Stockholmskällan - Stockholms Stadsmuseum, foto: Frans Gustav Klemming.

Vilken härlig tid detta ändå var, lärotiden på Tekniska Högskolan och Bergshögskolan! Knogigt var det ju och nog blev jag ansträngd litet i överkant hela tiden på grund av min olycksaliga sömnlöshet, som aldrig tillät mig bli utvilad. Men roligt var det!

Bilden härnedan ger en liten glimt från stora allmänna laboratoriet för oorganisk kemi, där vi arbetade under andra läsåret. Jag har alltid i hög grad varit road av kemi, och redan under de tidigaste skolåren sysslade jag mycket med kemiska experiment, särskilt under ledning av Hectors handledning i kemi. Jag hade då redan på den tiden skaffat mig ett litet laboratorium.

Jag minns, hur jag en gång som skolpojke tillverkade krut och höll på att mista båda ögonen. Jag höll på att torka en smula vått krut i en porslinsdegel. Det skedde på sandbad med en ytterst liten spritlampslåga under. Jag kunde aldrig tänka mig, att det kunde vara farligt. Men i alla fall puffade krutet till, och jag fick hela satsen i ögonen, då jag stod lutad över degeln och rörde om med en glasstav. Det var en ohygglig smärta, men ögonen räddades i alla fall.

Arbetet uppe på ”kemikum”, som var beläget på gården åt Floragatan till, var för mig utomordentligt roligt. Avdelningen för laborationer i oorganisk kemi var belägen högst uppe i tredje våningen – nej, jag missminner mig, ty där låg föreläsningssalarna och preparatsamlingarna. Nej, den låg i andra våningen, medan kemisterna sedan hade sitt stora laboratorium – huvudsakligen på organisk kemi – i första våningen, där prof. Peter Klason residerade.

Vi hade J.O. Rosenberg, som under min tid var tämligen gammal, nästan pensionsmässig. Rosenberg var en ytterst prudentlig herre, ytterlig noga med formerna. På minuten efter den akademiska kvarten kom han in i föreläsningssalen, ytterst korrekt klädd i jackett. Och han hälsade alltid ceremoniöst och bockade sig, innan han började sin formfulländade föreläsning.

Jag har aldrig sett en kemist, som med så fulländad elegans klarade av även de mest kinkiga experiment. Han misslyckades aldrig. Och en gång, då hans andre assistent, ing. Beerman misslyckades kapitalt, då han skulle hjälpa Rosenberg med ett invecklat experiment, så att glaskolvar och andra utensilier gingo sönder och det kokande innehållet rann ut över den fina experimentdisken, blev gubben Rosenberg alldeles bragt ur fattningen. Han hoppade jämfota av ilska.

I den stora allmänna kemikurs, som Rosenberg ledde, deltogo flera olika avdelningar, och tillsammans utgjorde väl det stora ”auditoriet” c:a 125 elever, som fyllde den amfiteatriskt ordnade stora lärosalen. Det var nog inte så gott att hålla ordning bland alla dessa ynglingar i 20 – 22-års-åldern, ty det fanns rätt gott om rötägg. En av de bråkigaste och mest svårhandterliga var en herre som hette Lilliesköld. Det gick så långt att gubben Rosenberg en gång – eller kanske fler – fann sig föranlåten att utvisa honom från föreläsningen.

I översta våningen i huset mitt emot på Floragatan bodde ett par ovanligt vackra och ”frigjorda” unga damer som brukade ligga i de öppna fönstren och flirta med de ”stiliga” eleverna inne i föreläsningssalen. Det blev ögonhångel och slängkyssar, och ibland blev det ett allmänt näsduksviftande till flickorna mitt under pågående föreläsning, och det är klart att den ytterst korrekte professorn då gick upp i limningen. Flickorna hade naturligtvis ogement skojigt åt den uppståndelse och villervalla, som de lyckades åstadkomma.

En gång skulle Rosenberg föreläsa om glas, och som bekant förekommer ett slags glas, som är ”härdat” och som inte går sönder, om det tappas i golvet. Rosenberg hade då - egendomligt nog, eftersom han var en så ytterligt korrekt och formell herre – klätt sig som en kypare med serviett under armen, och han kom in i salen bärande en väldig bricka, varpå en riklig samling av olika glas voro placerade.

På själva tröskeln låtsades han snava, och hela brickan med alla glasen for handlöst i golvet framför honom. Inte ett enda glas gick emellertid sönder. Och sedan började han plocka upp de olika glasen och kastade dem högt upp i luften, varefter de fingo hamna litet varstans i den stora föreläsningssalen. Glasen gingo icke sönder. Och nog var väl Rosenbergs demonstration lyckat iscensatt, så att man fick en åskådlig bild av denna sorts glas. –Det härdade glaset är emellertid opålitligt och ibland händer det, att det står still kanske i ett skåp och exploderar till ett fint glasgrus, bara en het bil far förbi på gatan.

På min lilla minnesbild från vårt laboratoriearbete kan ses, vilken teatralisk pose jag lyckats intaga på bordshörnet. Jag hade en viss svaghet för posering på den där tiden. Kolven som jag har mellan benen och vars hals pekar rätt upp, är måhända ur symbolisk synpunkt ett oestetiskt moment i posen.

Ynglingen som ligger framför mig på bordet, har jag totalt tappat namnet på. Men de övriga känner jag ju väl. Albert Olsson – den blivande direktören för Söderfors – står jämte och häller något i sin filtreringstratt. Längst till höger står den blivande överingeniören hos bröderna Nobel i Petersburg, Einar Söderqvist-Stig och till vänster om honom den blivande professorn på Materialprovningsanstalten, Evert Norlin, en av våra bemärktaste kemister. På var sin sida om dörren står våra assistenter till Rosenberg. T.v. docenten, sedermera professorn Carl Kullgren, och t.h. Ing. Beerman.

Om den sistnämnde måste jag berätta en liten historia. Längst till vänster på bilden står en herre som hette W. (han är död sedan flera år). Och W. fick en gång av Beerman en lösning, som han skulle analysera – ett s.k. assistentprov (det var det sista analysprovet före professorns examensprov).

W. bluffade sig alltid fram och var oerhört slarvig i sina analyser. Han gissade mer än han konstaterade. W. uppgav nu, att han funnit krom i Beermans assistentprov – men Beerman förnekade, att det fanns någon krom.. ”Inte minsta spår” sade han. Då tog W. lite grand av det ursprungliga provet, som han hade kvar, och hällde i en försvarlig klunk kaliumbikarbonat. Sedan gick han in till Beerman och förklarade att han nog skulle bevisa, att det fanns krom i provet. ”Och det i stora massor till” sade W. Beerman kunde ju inte fatta, att W. kunde vara till den grad fräck, utan måste konstatera att det fanns krom, ”och det i stora mängder”. ”Det måste väl ha skett någon förväxling av proven då” sade Beerman.

Ja, W. var oerhört bluffig och levde till stor del på kamraternas bekostnad. Av mig lånade han en utomordentligt fint utarbetad karta som jag själv gjort. Den fick jag aldrig igen. Slutligen hittade jag den många år efteråt på Bergslagsmuseet i Falun, dit den antagligen skänkts av sterbhuset. Ja, laborationerna voro roliga och i hög grad intressanta.

Något som jag särskilt uppskattade var blåsrörsanalysen av bergarter och mineral. Däri blev jag slutligen ganska framstående. Och mineralogi har överhuvud alltid i hög grad intresserat mig. (jag fick en gång till analys mineralet Fergusonit, och det var sannerligen inte lätt). Och stackars den, som en gång av Kullgren fick destillerat vatten. Han hade inte så roligt!

Tänk den som ännu vore ung och kunde få syssla med något som i så hög grad tilltalade mig! Tänk den som hade det ställt så som Harry von Eckermann, som byggt sig ett utomordentligt välutrustat privatlaboratorium, där han sysslade med egna vetenskapliga forskningar. Ännu kan jag dock – 70-årig – litet kemi och kemisk analys!

Skrivet aug. 1951 på Smedgården

Gösta Heijkorn

Café Petissan

2009-02-12T14:11:00.009+01:00

”Petissan” bör väl förekomma i detta sammanhang. Ty tänk hur många gånger har jag icke suttit i caférummet till vänster i porten och druckit kaffe med ”landgångar” (ett slags smörbröd eller ”pariserbröd” eller vad man nu skall kalla det, ty sådana finnas ej nu). Petissan låg ju precis mitt emot gamla bergsskolan och bergseleverna frekventerade detta ytterst hemtrevliga café nästan varje dag under de långa och tidsödande laborationerna.

Men vi gingo dit redan under kemikum-tiden. Förresten var det inte bara bergsmän och kemister som drucko sitt kaffe där, utan teknologerna i allmänhet.

På caféet fanns två gamla fröknar, en som serverade kaffet och en som kokade det och bakade ”landgångarna”. Det var gamla Lovisa som serverade. Hon fick nog höra åtskilliga historier under årens lopp. Petissan var en ”institution”. Huset står numera på Skansen i det gamla Stockholmskvarteret. Jag tror mig ha skrivit litet om den gamla 1700-talsgårdens historia i ett annat sammanhang.

Förr i världen fanns en förtjusande idyllisk trädgård inne på gården, där visst servering förekom sommartiden, men under min Teknis-tid serverades endast i rummet t.v. i porten.

Mitt temperament

2009-02-07T23:37:00.003+01:00

Mitt temperament finns det väl inte någon som intresserar sig för och inte kommer det väl heller i framtiden att eventuellt intressera någon ”släktforskare” Men i alla fall har jag reflekterat en smula över, hvad jag egentligen är för en sorts människa, och lite grand skall jag därför nerteckna om det. (…)

”Duktiga knölar” äro ”fina q” nu för tiden. Det är sådana som ”skall görat” – ille faciet.

Men Gud har inte skapat bara duktiga knölar, han har skapat alla temperamenten. Och alla äro ämnade att fylla en plats i samhället. Den nuvarande krisen i vår civilisation är ett bevis för att handlingsmänniskans upphöjelse till rang, heder och värdighet av social norm icke kan leda till annat än en återvändsgränd. All denna kraftansträngning, all denna hets, all denna standardisering och organisation kan icke leda till annat än att allt tar en ända med förskräckelse.

Vi ha de nuvarande politiska, ekonomiska och psykologiska kriserna redan inför ögonen. I denna kapplöpning i produktionsintensitet och effektivisering har den skapande fantasien, det lugna och eftertänksamma tänkandet, den konstnärliga produktionen, lifsglädjen, ”hjärtat” och ”själen” alldeles förkvävts. Det finns snart inte mycket kvar.

Våra nervkliniker befolkas av flegmatiker och melankoliker, veka, känsliga, intuitiva, ofta högst konstnärligt begåvade, knäckta i kampen för tillvaron, oförmögna att följa med i handlingsmänniskans allt hastigare tempo, oförmögna att förtjäna sitt levebröd i denna tekniska och materiella hets, besegrade av sin alltför sårbara känslighet, blockerade av sina mindervärdeskänslor och medvetandet om sin sociala oanvändbarhet, besvikna på livet, fulla av lifsleda, modlösa, tvivlande på sig själva.

Ja, det är jag det. Jag har temperamentet MFS ( melankoliska, flegmatiska, sangviniska enligt Hippokrates) jag saknar hvarje spår till kolerisk tendens. Visserligen är jag argsint, men det beror på de dåliga nerverna som inte tåla några påfrestningar. Jag är raka motsatsen till Cartons maskulina idealtyp. Jag motsvarar nog närmast Cartons åttonde typ, ”Måntypen”.

Jag vill ha lugn, jag fasar för strid och hårda ordväxlingar, jag har ett rent feminint ömhetsbehov och har för resten mera övervägande kvinnliga själsegenskaper än manliga, jag hatar alla ”duktiga knölar”, men är samvetsgrann ända till skrupulös petighet, ”petnoga”, kunskapsrik utan att kunna använda kunskaperna, ”opraktisk” men uppfinningsrik, känslomänniska i allra högsta grad, systematiker.

Jag har en akademikers själ i de handlingskraftigas värld, tillspillogiven i livets strid, där endast gåpåarmentaliteten har framgång, rappa i vändningarna som de äro, som arbeta fort utan att förlora sig i detaljer.

Jag är splittrad i tusende facetter, hatar koncentration och fackidioti, men tvivlar också på mig själv och min förmåga, sluter mig inom mig själv och flyr undan verkligheten, drömmer i det blå. Jag är inte uppskattad av någon eller någonstädes och har aldrig lyckats skaffa mig några vänner. Jag passar ingenstädes och har aldrig passat någonstans.

Och dock---

För att komma ut ur den nuvarande krisen har samhället det allra största behov av sådana som jag. Det behövs sådana människor som man kan lita på och av hvilka man säkert kan räkna med ett samvetsgrant utfördt arbete, män som ha de hjärtats egenskaper, som ensamma äro i stånd att förändra atmosfären människor emellan.

Då sådana människor som jag icke få fullgöra sin sociala rätta funktion i samhället, bli de sjuka, asociala, djupt olyckliga, improduktiva, omöjliga.

Nu är jag gammal och går bara och avvaktar döden – befriaren. Och snart går jag över gränsen till en annan värld, där kanske inga ”duktiga knölar” behövs, utan där en sådan stackare som jag också kanske får en liten, liten chans. Ty det sägs ju att Gud har en plan för hvarje människa.

Hvilken har varit min plan? Jag har aldrig fått bli medveten om den.

Gösta Heijkorn. Skrivet på Varpnäs 7/3 1952

Skriva – eller inte skriva, det är frågan

2009-02-07T13:35:00.002+01:00

Det är fråga om att skriva memoarer eller dagbok.

Jag har träffat så många som förlöjligar allt nedskrivande av ”minnen”, vare sig det gäller memoarer eller dagbok. ”Nur die Dunkelmänner sehen zurück” (Nietzsche), sade Valfrid Eriksson i Forsbacka. Man skall vara så oupphörligen framåt, spotta i nävarna och ta nya tag. Det som varit har inget värde, säges det. Nu för tiden är det enda viktiga att skaffa fram skatter åt Staten – med mycket stort S. Några andra värden finns inte – tycker alla ”duktiga knölar” som Edv. Sköld et consortes.

Jag tycker inte så. Jag tycker inte en människa skall dö precis som om man blåser ut ett ljus, utan att lämna några minnen – eller skall man kanske kalla det släkthistoria – efter sig.

Förra året sysslade jag litet med släktforskning. Jag klarlade ganska mycket om både Ackie-Bändes ursprung och den Heijkornska släktens historia. Det var ett roligt arbete, såväl på Landsarkivet i Uppsala som på Stadsarkivet i Stockholm. Men det man hittar i arkiven är ju relativt magert. I all synnerhet då det gäller sådana obetydliga släkter som våra. Nog kan det väl ha sitt intresse att känna till sina förfäder in på 1700- och kanske 1600-talen. Men det blir ju så godt som enbart namn och lite födelse- och döddata. Inget ”kött och blod” kring namnen.

Nog skulle det väl ha varit roligt om t ex vår morfar eller mormor hade lämnat efter sig några nerskrivna minnen, så att man fått veta lite mer om dem, än vad vi nu göra. Eller min farfar och farmor, för att taga ett annat exempel. Eller stadsmajoren Gustaf Adolf Heijkorn, som levde på Karl XIV Johans tid.

Jag tänker t.ex. på Alice Trolles bok om släkten Douglas (till Stjärnorp). Hur levande träder inte släktens gestalter där fram för ens syn. Och även om man inte kan ha ett så levande intresse för en sådan släkt som den hon skildrar, så ger hennes bok så många levande utblickar utöver gamla tiders förhållanden och historia, att det blir ett stort nöje att läsa.

Det kan väl skrivas en hel del om en släkt som inte heter Douglas och inte bor på Stjärnorps slott, utan för en vida mer undan skymd tillvaro. Har inte en fattig och obetydlig släkt också en historia, som vore värd att berätta? Jag tänker t.ex. på min farfars far, som var gruvfogde vid Stenbo gruvor i Ullna hos greve Stackelberg. Nog kunde väl hans livs ”Minnen” också vara värda att läsa. Nog har han upplevat en hel del som kunde ge intressanta glimtar från hans 1700-tals-tid. Det är ej bara personen, som intresserar mig, utan miljön och sederna omkring honom.

Jag beklagar mycket, att jag inte skrev ner allt jag hörde av min Far och Mor, som väl ändå i min barndom och skolålder berättade en hel del om sina föräldrar. Min moster Lina visste en hel del, som skulle ha varit roligt att nu ha på papper. Min gamla tant Hilda Schef visste kanske ändå mer. Varför intervjuade jag icke dem?! Men i ungdomen har man icke så mycket intresse och sinne för sådant. Och det man hört och icke skrivit ned förflyktigas.

Det må vara hur löjligt och dumt som helst att skriva ”memoarer”. Jag utsätter mig för risken.

Det jag har att skriva om är väl inte så märkvärdigt, sett ur memoarsynpunkt. Jag har inte fått röra mig i ”stora världen” och har inga stora personligheter att skildra. Jag är ingen markis Claës Lagergren. Han hade en hel del att skriva om, och han kunde skriva också.

Jag har skrivit för mig själv och eventuellt för mina barn och barnbarn. Min gamla moder brukade alltid säga, då jag frågade henne om vår släkt – särskilt om vår mormor och hennes släkt – att ”de döda skall man inte forska efter, de ha rätt att få vara ifred i sina gravar” – jag delar inte hennes uppfattning. Man behöver inte störa fäderna i deras gravar för att man försöker framkalla deras liv och leverne till ledning för kommande generationer i vår släkt, i fall de skulle önska få reda på en smula om sitt ursprung.

Den som av en eller annan anledning kanske om hundra år skulle vilja forska något i vår släkts historia, och om förfädernas liv och leverne, torde i mina memoarer kunna hitta ett och annat. En hel del är väl slagg och av föga värde. Men jag skulle tro att t.ex. Astri Almströms bild kommer att träda fram rätt så fylligt för hennes efterkommande. Och vad mig själv beträffar, så har jag rätt frikostigt blottat mig själv och mina brister och svagheter. Mer än de flesta skulle vilja göra.

Till slut skulle jag vilja säga, att jag skriver till stor del därför ”att så roar mig att skriva”. Det blir så småningom en vana att kläda sina tankar i ord.

Det fanns perioder i mitt liv, då jag förde hänsynslöst noggranna och detaljerade dagböcker. Jag är född sådan, att jag behöver fullständighet och precision och frossar i allsköns detaljer. Det är måhända löjligt. Men jag har alltid varit en särling, som aldrig passat någonstans och aldrig fått någon uppskattning någonstans. Jag har därför måst sluta mig inom mig själv och jag skriver för att på gamla dar stödja mitt minne som nu börjar rasa sönder med stormfart.

När jag läser mina noggranna anteckningar från tidigare perioder i mitt liv – de äro tyvärr inte kontinuerliga som jag så mycket önskat – så lever jag upp igen i mitt inre liv. Gamla minnen stråla upp, gamla, för längesen förgätna tankar och reflektioner leva upp och det är roligt att konstatera min utveckling och förändring.

Det roligaste jag haft, var att skildra min hustru, som för mig spelat en sådan roll, att den inte kan tillfyllest tackas för.

Gösta Heijkorn. Skrivet på Varpnäs 20/3 1952

Då lampan blåste ut i Falu gruva

2009-02-06T18:42:00.004+01:00

Under bergselevernas gruvmätningar i Falu gruva sommaren 1903 blev jag tilldelad ett område på ca 70-metersnivån. Det var ett område, som väl inte brutits något i på åtminstone femtio år, ja kanske inte på hundra. Då man går (eller gick) ner i Falu gruva genom ”Anfarten”, belägen mitt för nuvarande Bergslagsmuseet, så kommer man efter en massa trappor ner till ”Allmänna Freden”, ett uråldrigt arbetsrum av väldiga dimensioner.

Det ligger på ca 70 meters nivå, d.v.s. ungefär i jämnhöjd med Stora stötens botten. Därifrån kan man sedan komma åt vitt skilda håll i den väldiga gruvan, vars sammanlagda ortlängd från början och till dåvarande tid (1903) sades vara bortåt 6 mil. De olika arbetsrummens antal har jag också hört talas om, men det har jag nu glömt

Till det område, som jag fått mig anvisat att mäta och kartlägga, kom man också från Allmänna Freden, men hur långt det var därifrån, har jag för länge sedan glömt. Mina bergsskolekamrater mätte samtidigt sina områden, och de flesta av dessa lågo väl ungefär på samma nivå, ty vi använde Allmänna Freden som centralt belägen samlingsplats på luncherna, då vi länsade gumman Hoflunds matsäckskorgar och drack hennes goda kaffe. (Fru Hoflund var den där tiden direktris för, och antagligen ägare av – Nya Hotellet i Falun).

Då vi voro ca 20 bergselever i vår årskull, så blev det sammanlagt ett ganska stort område kartlagt. Mätningarna voro nämligen anordnade på ett sådant sätt, att konnektering kunde ske mellan de olika områdena. Och vi presterade sedan en gemensam karta utöver den som vi själva utförde. Vi mätte också hela området ”i dagen”, d.v.s. ovanpå jordytan, med alla byggnader, konstgångar, pumpledningar och allt som hör till gruvdriften. Detta tyckte jag var övermåttan roligt.

Jag njöt av Falu gruvas traditioner, som ännu avspeglade sig i en massa gamla hus och raserade schaktkistor och förtimringar – t.ex. i Wredes gamla igenrasade schakt. Och området kring Creutz schakt var också ovanligt ålderdomligt. Där fanns på den tiden ett väldigt överfallshjul som drev en lång konstgång och där var också en pumpledning med den berömda konstklockan, som väl går än i dag, fastän numera elektriskt driven och blott ”symbolisk” ity att den inte numera gör någon nytta. (Den är stämd i Gess, och i Kurt Atterbergs fina kantat, som spelades på Dramatiska teatern under Bergshögskolans 200-års-jubileum (1919) – ”Järnbäraland” – var en klocka i gess inkomponerad i en av körsatserna).

Ja, mycket skulle jag vilja ha skrivit om Falu gruva i samband med mitt arbete där, men det får kanske lov att bli ett särskilt kapitel.

- Jag hade alltså en lördagskväll en vacker julidag avslutat mina mätningar nere på mitt område. Jag hade – eftersom det var lördagskväll och mina två hantlangare gärna ville sluta jobba – skickat upp dessa med instrument och stativ. Själv ville jag stanna kvar en stund för att ”knacka fram geologien” i väggarna och göra en del anteckningar. Detta var ju sådant, som jag inte behövde någon hjälp till.

Jag stannade alltså kvar därnere i min fullkomliga ensamhet någon halvtimme eller måhända en timme. Alla mina kamrater hade för länge sedan slutat och begivit sig upp ur gruvan. Och något gruvarbete pågick inte alls i denna gamla del av gruvan. För resten hade allt arbete i gruvan avslutats för flera timmar sedan. Så jag var nog alldeles ensam i hela den väldiga gruvan – en situation som på visst sätt tilltalade mitt romantiska sinne. Vägen upp ur gruvan kände jag ju, och det var ingen konst att ta sig upp genom ”Anfarten”.

Men så ett tu tre kom jag till ett ställe i en ort, där det rådde ett starkt drag och plötsligt blåste min gruvlampa ut. Ja, det gjorde ju ingenting, ifall jag hade haft tändstickor. Men se dem hade mina hantlangare haft hand om och de hade dem med sig upp. Jag hade inte en enda tändsticka på mig. Det var onekligen ”månljust”.

Vad skulle jag nu ta mig till!? Att ropa tjänade ingenting alls till, det fanns ingen som kunde höra mig. Men jag kände ju genom mina omständliga mätningar ganska väl till denna del av gruvan. Jag hade en gång varit med hantlangarna ut till en ortgima ute vid Stora Stötens botten, men det var ett gott stycke att komma dit, och det var inte alldeles riskfri väg dit, då man hade att passera flera stycken försåtliga hål och sänkningar. Men det var enda möjligheten att försöka ta sig dit ut, såvida jag inte ville stanna i gruvan till måndag morgon.

Visserligen kände ju mina kamrater till var jag brukade hålla hus nere i gruvan och de skulle kanske sakna mig och gå ner och leta efter mig, om jag inte visade mig på hotellet (jag bodde emellertid inte där, utan hos en fru nere vid ån i närheten av den gamla ”kopparvågen”). Men eftersom det var söndag dagen därpå, kunde de mycket väl tänka sig att jag rest bort på någon liten utflykt.

Jag försökte krypa på alla fyra och känna mig för med händerna för att inte ramla ner i något hål jämte orten. Och jag hade tur! Efter en stunds krypande fick jag se, hur det ljusnade framme i orten. Jag var på rätt väg fram mot den ovan omtalade ortgiman i Stötens botten.

Ja, jag kom lyckligt och väl dit. Men att ta sig upp ur Stöten krävde större kännedom om möjligheterna, än vad jag hade. Det fanns ju långa stegar här och var. Men att ge sig till att klättra på dem var ej gott. Ty jag kände ej till var man hamnade.

Stora Stöten är ju så stor, så att bli observerad uppifrån var just inte att tänka sig. Men jag stod där nere i botten, 70 meter djupt, och skrek så mycket jag orkade. Och jag blev till slut observerad, ty efter ca en timme kom en arbetare nerskickad av övergruvstigare Bergström, som hade sin stuga ej långt från anfarten. Och nu fingo vi tillsammans bege oss hela den långa vägen via Allmänna Freden tillbaka upp genom Anfarten. Mitt äventyr förlöpte sålunda lyckligt, men det hade kunnat gå illa nog. Jag fick äta min middag ensam den lördagskvällen.

Jag saknar gamla Falu gruva! Jag skulle gärna ha velat bli ingeniör där och lära känna gruvans historia och detaljer bättre än jag kom i tillfälle att göra. Jag lärde mig ju i alla fall rätt mycket, och en gång höll jag i Stockholm ett längre föredrag om Falu gruva. Det var i något ungdomsförbund eller hos KFUM eller någon dylik organisation. Jag blev ombedd av själva Elis Schröderheim, som efteråt särskilt tackade mig för det ”inspirerande” föredraget.

Att gå i Bergslagets Museum och studera Falu gruva genom där utställda modeller, gruvkartor och föremål av alla slag, är en upplevelse, inte bara för en bergsman, utan för var och en som intresserar sig för något mer än vad ”den kolorerade veckopressen” har att erbjuda.

Vad tror ni jag hittade i Bergslagsmuseet? Jo, min fina gruvkarta över mina mätningar i Falu gruva! Med det fina text-försättsbladet, textat i grönt och guld – Falu gruvas färger! Hur hade det kommit dit? Ty jag hade inte skänkt min karta till museet. Jag lånade en gång ut min karta till en kamrat, en slarver, som inte ville och inte kunde rita. Och jag fick aldrig igen den. Då jag skrev till honom för att återkräva kartan, då var han död.

Den kartan skulle jag nu ha mycket värdesatt som ett minne!

Smedgården 15/11 1951.
Gösta Heijkorn

På Hall

2009-02-04T18:02:00.016+01:00

Minnena från Hall tillhöra mina barndomsminnen. (Hall var den s.k. åkerbrukskoloni som av Föreningen Oscar I: s och Josephinas Minne upprättades vid landtegendomen Hall i Östertelje socken år 1875. Det var en ”uppfostringsanstalt för brottslig manlig ungdom”) Min morbror (ingift, Ninnas och Miras anm.) Karl Lundell var kassör där och hade även hand om magasinet och kanske även en del andra saker. När han först kom dit vet jag inte, men troligen var det något av de sista åren av 1880-talet. Ty min kusin Karin Lundell var född på Hall – såvitt jag vet – 1886.

När jag första gången kom till Hall vet jag inte, men det är möjligt, att det var då vi 1891 bodde på Wiksberg – som ju inte ligger så långt från Södertelje. Alltnog har jag ännu ytterst livliga minnen från dessa resor med ångslupen Fritiof ut genom Södertelje Kanal och sjön Maren till Igelstaviken och bryggan vid Hall. (Om det varit 1891 så var Karin då c: a 5 år. Men ändå minns jag henne väl.)

Moster Lina och morbror Karl, som på fotografiet ses sitta på en soffa i trädgårdsgången, hade en lägenhet om tre rum och kök i nedervåningens norra del. (I den södra bodde anstaltens präst, som en tid på världen hette Elg. Gerda, Ellen och Karin gingo och läste för honom). Hela den stora övervåningen innehades av dir. Fant, som naturligtvis dominerade allt och alla. Det var ett rysligt fjäsk för den karln. Jag minns att den enda kommunikationen mellan honom och morbror Karl skedde genom ett talrör, som slutade med en ljudtratt alldeles jämte skrivbordet.

Jag minns mycket väl de tre rummen och köket. I det s.k. kontoret fanns en större garderob och ovanpå denna (ty det var rätt högt i taket) fanns ett litet krypin, dit man tog sig upp på en stege. Där var en tid Karins lekstuga och sängplats, men där har jag legat många gånger. På kontoret hade man utsikt åt gården och den lilla kyrkan, men i de andra rummen såg man ut över segelleden med dess många förbipasserande båtar.

Det förekom denna tid ännu en och annan seglare som gick upp med laster till Södertelje uthamn. Och seglare var något som till den grad intresserade morbror Karl, att han till Karin utarbetade en noga graderad peng, om hon sade honom till då det passerade någon sådan förbi. För en vanlig skuta betalade han inte mer än några öre, men kom det en skonert eller en brigg eller naturligtvis allra helst ett barkskepp, så blev det mera, för en bark kanske ända till 25 öre.

Själv seglade morbror Karl och var ytterst intresserad därav. Jag var med honom ut flera gånger i hans långa, smala, med två loggertsegel försedda snipa. Då hade han mål i mun som en karl, och kommenderade värre.

Eljest var han en underlig typ som jag aldrig riktigt kom underfund med. Jag har kanske hört, men minns nu ej längre hur han blev bekant med moster Lina och fick tag i henne. Dessa båda voro väl så fullkomligt omaka som ett par makar gärna kan vara. Jag känner mycket litet om morbror Karls tidigare liv och utbildning under ungdomstiden. Jag har väl möjligen hört det någon gång, men i så fall har jag nu inget minne därav.

Morbror Karl led av agorafobi – torgskräck – och led av tvångstankar, som nog återspeglades även i hans dagliga görande och låtande. Det var väl detta som gjorde att han kom i klammeri med den allsvåldige direktor Fant. De två trivdes inte ihop.

– Morbror Karl var dessutom fullständigt omusikalisk, ja till den grad, att han inte kunde skilja ett anslag på ett piano från ett slag av en slägga i ett plank. Hela hans hörselområde var förskjutet uppåt de högre våglängderna. Fåglalåt och syrsors läten kunde han höra på mycket långt håll och kunde skilja olika fåglar på kilometers håll.

Han var en stor naturvän och strövade ofta i de tidiga morgnarna i skogarna och hagarna omkring Hall och lyssnade på fåglasången. Han var en stor kännare av fåglar. Men skulle moster Lina någon gång spela på sin orgel, som stod i rummet med verandan utanför, så fick det nog ske, då han var ute, ty orgelspel skorrade i hans öron som en plåtslagarverkstad i full gång. Då led han verkliga kval. – egendomligt nog är Karin i det närmaste likadan. Så denna defekt i gehöret är sålunda ärftlig. Karin måtte i allt väsentligt ha ärvt sin fader. Ty inte kan jag spåra minsta anlag från den Heijkornska släkten.

Troligt är väl, att morbror Karl lärde känna moster Lina nere i Kalmar, ty jag har ett fotografi av honom från hans yngre dagar, taget av en fotograf i Kalmar. Karin har nog berättat om detta, skulle jag tro, men jag minns det inte nu längre. Jag har inte värst mycket reda på om moster Lina heller. Hon var ju min äldsta moster, född redan 1849 (samma år som Strindberg). Och då jag kom till Hall som pojke omkring 1891, var hon ju redan gamla människan (42 år).

Hon var ju den enda av systrarna som blev påkostad en smula boklig bildning. Hon gick väl genom seminariet i Stockholm, och kom först som lärarinna till Eva Fryxells privata flickskola på Rogsta – utanför Kalmar. Då denna skola sedermera blev ombildad till statligt (?) seminarium, blev Carolina Heijkorn seminarieadjunkt där. Hon lär visst ha varit en förträfflig lärarinna med mycken respekt och aktning. Moster Lina har själv i min ungdom berättat något om sina seminariekamrater, men alltsammans detta har jag glömt.

Hon betraktades emellertid av sina systrar som ett fullkomligt underljus och fenomen av lärdom. Jag minns hur min Moder brukade berätta om sin barndomstid på Moräng, hur moster Lina då samlade sina mindre vetande systrar omkring sig och förde dem in i vetandets åtminstone yttre förgårdar.

Jag har bevarat följande – som jag tycker – mycket vackra kort från hennes Kalmartid, då hon var seminarieadjunkt. Nog kan man se, att hon var dotter till Johan Fredrik. Då hon föddes – således utom äktenskapet – var hennes pappa 33 år gammal. Hon har mera drag av sin far än av sin mor. De flesta andra systrarna voro dock mer lika sin mor och begåvade med mer eller mindre oformliga näsor liksom hon. (Även jag har ärvt min stora Engströmsnäsa efter henne).

Moster Lina var nog inte någon särskilt hushållsbegåvad människa. Hon var ej road av att stå i spisen. Men ekonomiskt fruntimmer var hon nog. Hon delade alltid ut bestämt utmätta ransoner åt var och en vid bordet. Till frukost bjöd hon alltid på cacao, som skulle röras i noggrant avmätta proportioner. Och det lades fram två långskorpor till var och en. Jag vill minnas, att var och en också fick ett frukostägg. Två limpskivor per skrov.

Moster Lina var nog tämligen beläst, även om hennes litteraturval var något ensidigt. Hon var hela fem år äldre än sin man.

Ett annat trevligt ungdomskort har jag hittat bland min moders gamla fotografier. Det är taget i Falun. Kan moster Lina möjligen ha haft någon lärarinneplats eller vikariat där, innan hon kom till Kalmar?

Detta är förmodligen ett kort av henne taget i tonåren. Hur gammal hon kan vara där, kan jag inte gissa. Förmodligen är det taget under seminarietiden i Stockholm.

Enligt en anteckning av min moder dog Moster Lina 1912. Hon skulle då ha varit bara 63 år gammal. Kan detta verkligen vara riktigt? (1922?)

Detta kort av morbror Karl är taget i Kalmar, vilket väl med all sannolikhet är belägg för att han vistades i dessa trakter i sin ungdom. Troligen är han – trots helskägget – inte värst gammal där, kanske några och tjugo år. På den där tiden såg ju folk alltid så gammalt ut även i ungdomens vår. Då Karin föddes 1886, var morbror Karl 32 år. Men såvitt jag kommer ihåg blev Karin född åtskilliga år efter bröllopet.

Till sist ett litet minne från Hall av annan art – Astri, Gerda och jag i den stora fruktträdgården på Hall. Då den blommade som bäst. En ganska ståtlig syn. Det var måhända vårt sista besök på Hall, ty 1910 – ett år efteråt – kom jag till Forsbacka.

När moster Lina flyttade från Hall till Fredstomta vet jag ej. Men jag har ett minne av att ha besökt henne där åtminstone en gång.

Lillerud 10/7 – 53
Gösta Heijkorn

Morbror Karl och Moster Lina i Hallsbacken.

Karin som liten.

Karin 22 år. Med protégé.

Självporträtt

Frithiof, som gick från torget vid Maren ut genom kanalen och som vi åkt så många gånger med ut till Halls brygga. Man skulle med lite fantasi kunna tro sig se Astri i fören.

Ett trevligt porträtt av Moster Lina. Gruppen möjligen tagen i Södertelje, efter avflyttningen från Hall. Årtalet obekant. Karin uppvisar egendomligt nog vissa släktdrag som påminna om Ackie Bände.

Moster Judith och Greta Garbo

2009-02-03T19:58:00.006+01:00

Här är en bild som vi fått av Judith Heijkorns (gift Rönnell) sonsons änka. På bilden finns Greta Gustafsson med. Hon som sedermera skulle ta sig namnet Greta Garbo. Greta Garbo glömde aldrig sin gamla lärarinna, utan skickade jättelika chokladaskar till henne varje jul, så länge Judith levde. Bilden borde vara tagen runt 1912-13. Tack för bilden Abr!