Palatset på Fjällgatan

Av -
Här i närheten låg ett hus som höjde sig över alla andra. Det var Adlersparreska huset, "palatset på Fjällgatan". Det låg egentligen vid Högbergsgatan, vid vilken gata det ståtade med nummer 1. Men det fanns ingen ingång till huset från Högbergsgatan. För att komma dit måste man gå över gården till huset Fjällgatan 11, därifrån en lång och brant stentrappa ledde upp till "palatset", som utgjordes av ett tvåvånings stenhus, högt och smalt. Det var tre fönster i långfasaden och i gaveln åt Högbergsgatan sutto två fönster - de enda som där funnos - mycket högt upp. Martin Kock har å omslaget till en år 1907 utkommen samling "Berättelser från Bakgatan", av Adolf Nygren ritat en vignettbild av det Adlersparreska "palatset".

Det karakteristiska huset ägdes av Sophie Adlersparre, f Leijonhufvud, en gammal dam som utgav "Tidskrift för hemmet" som lästes mycket på den tiden. Hon var änka efter kommendören Axel Adlersparre, vilken på sin tid "inköpt huset för sig och sin familj och givit det en inredning som erinrade om den på ett fartyg, tex. boaserade väggar och ropare mellan våningarna. (Han hade i trapporna inga ledstänger utan långa rep som också skulle erinra om fartyg)."

Två trappor upp låg förmaket med välvda gardinlösa, men murgrönsomslingrade fönster åt norr och öster, och med en betagande utsikt över de glittrande vattnen med båtarnas mångfald och över staden. På väggarna hängde av målarinnan Sophie Adlersparre förträffligt utförda kopior av gamla italienska mästare". (Citatet är hämtat från Gurli Linder ).

Och jag drar mig till minnes, att Selma Lagerlöf någonstädes i sin självbiografi har berättat om sitt besök hos Sophie Adlersparre och om den uppmuntran som hon fick av henne just i detta hem. Senare har bl.a. Georg Pauli haft sin bostad i detta hus.

Bild från Södermalm i tid och rum

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Det stora gruvraset

Av -
Bild
Någon gång på 1930-talet – jag tror det var just 1930, ty det var just under den tid då borgmästare Fant lyckades kasta ut mig från Nyköping – fick jag genom Rick Lundgren, den blivande gruvchefen i Fagerstakoncernen, ett litet tillfälligt uppdrag att göra några gruvmätningar i Långgruvan, en gammal järngruva i närheten av Andersbenning, mellan Avesta och Norberg. Jag minns precis hur det var, när Rick Lundgren kom och mötte mig med sin bil i Avesta. Han hade bilen full med diverse verktyg och säckar, och jag förvånade mig mycket, att han ville smutsa ner bilen på det viset. De första dagarna bodde jag hos Lundgrens i den fina ingeniörs- eller gruvförvaltarevillan, men sedan fick jag ett gästrum beläget en trappa upp på gaveln över gruvkontoret. Och däruppe var mycket trevligare att bo än nere i villan. Ty där fick jag vara lite för mig själv. Lundgren var väl en skicklig gruvkarl och en karl ”som kunde säga ifrån” – hvilket var den förträffligaste egenskap en människa enligt hans
Läs mer

Jag hinner inte hälften af hvad jag borde och skulle vilja

Av -
Bild
Anteckningar från min lefnad 1918, band II Den 13 mars 1918 Det är alltså den 13 mars 1918 som jag påbörjar detta nya band, innehållande mina enkla hågkomster, som jag vill bevara som illustrationer till mitt liv och leverne. Jag märker sannerligen att mina anteckningar högst betydligt urartat, men jag kan knappast hjälpa det, ty jag har inte tid att gifva dem någon stilistisk ans, som de nog behöfde! Jag hinner inte hälften af hvad jag borde och skulle vilja. Det är endast de två timmarna på morgonen, innan jag far till mitt kontor, som jag i någon mån kan utnyttja; ofta blir det icke ens dem. På kvällarna är småungarna vanligen för bråkiga för att jag med någon grad af ro skulle kunna sätta mig till ihållande tankearbete. Jag har nu skrivit c:a 110 4:o-sidor med öfversättningen från Herzogs ”Handbuch der Finanzierungen”. Det går sannerligen inte fort, men så är det också specialtyska, innehållande en massa facktermer, där man ofta kan få sitta långa minuter för att komma på det klar
Läs mer