Promenader i staden
Ja, så gjorde vi långa promenader nere i staden också förstås. Jag minns mycket livligt den gamla Norrbrobazaren, där det fanns så mycket tjusiga saker att beskåda i butiksfönstren. Ute vid stenbarriären mot Strömparterren - åt slottet till - stod den gamle blinde gubben, ett av Stockholms dåtida origina, och bjöd ut granna trähästar som han själv snidat och målat. Vad är väl det nutida Norrbro mot den tidens?
I Strömparterren voro vi ofta och beskådade det livliga folkliv, som på den tiden utvecklades där. Strömparterren var överfull med folk under de vackra sommarkvällarna. Tänk vilken plats och tänk vad som skulle ha kunnat göras av densamma, om inte Riksdagshuset kommit och fördärvat hela Helgeandsholmen.
Hur ofta har jag inte hängt på järnräcket där nere och beskådat norsfiskarna, då de i skymningen manövrerade sina stora håvar. Vilka underbara reflexer i vattnet åt alla håll! Och vilket folkliv att studera! Vattnet brusade och forsade på vårarna omkring Strömparterren och på ena sidan mot Operan till låg ett stengrund, där verkliga kaskader bildades och skummet lyste vitt i skymningen.
På Helgeandsholmen bakom Bazaren låg ett myller av gamla pittoreska kåkar, där det var en fröjd att vandra. Där Riksbankens rotunda nu ligger släpade hängpilarna sina mjuka grenar i vattnet. Kan man tänka sig, hur svenska folket kunde tillåta, att stenkolosserna fick placeras på en sådan underbar plats. Nu är Helgeandsholmen förstörd för all framtid. Och nu skall man ju till att ytterligare vandalisera strömmen och slå en trafikbro över till Grand Hotell.
Här på Helgeandsholmen låg kungens stall under min pojktid. Jag var en gång inne där och fick beskåda all ståten. Min fader var bekant med en kammartjänare på slottet, och detta hade till följd, att vi flera gånger fingo besöka de kungliga våningarna och under sakkunnigaste ledning beskåda dyrgriparna litet varstans på slottet. Det var "farbror Bouvin", som visade oss.
Gränderna i gamla staden ha alltid i hela mitt liv intresserat mig, och jag har ganska noga studerat deras byggnadshistoria. Varje gång jag besöker Stockholm, gör jag alltid en tur ner till mina pojkminnesplatser. Min syster hade ju arbete i Nikolai arbetsstuga. Hon intresserade sig också i hög grad för "Gamla Sta'n" och vi gjorde, så länge hon levde, ständiga promenader där nere i gränderna och voro inne på alla möjliga gårdar.
Gösta Heijkorn
I Strömparterren voro vi ofta och beskådade det livliga folkliv, som på den tiden utvecklades där. Strömparterren var överfull med folk under de vackra sommarkvällarna. Tänk vilken plats och tänk vad som skulle ha kunnat göras av densamma, om inte Riksdagshuset kommit och fördärvat hela Helgeandsholmen.
Hur ofta har jag inte hängt på järnräcket där nere och beskådat norsfiskarna, då de i skymningen manövrerade sina stora håvar. Vilka underbara reflexer i vattnet åt alla håll! Och vilket folkliv att studera! Vattnet brusade och forsade på vårarna omkring Strömparterren och på ena sidan mot Operan till låg ett stengrund, där verkliga kaskader bildades och skummet lyste vitt i skymningen.
På Helgeandsholmen bakom Bazaren låg ett myller av gamla pittoreska kåkar, där det var en fröjd att vandra. Där Riksbankens rotunda nu ligger släpade hängpilarna sina mjuka grenar i vattnet. Kan man tänka sig, hur svenska folket kunde tillåta, att stenkolosserna fick placeras på en sådan underbar plats. Nu är Helgeandsholmen förstörd för all framtid. Och nu skall man ju till att ytterligare vandalisera strömmen och slå en trafikbro över till Grand Hotell.
Här på Helgeandsholmen låg kungens stall under min pojktid. Jag var en gång inne där och fick beskåda all ståten. Min fader var bekant med en kammartjänare på slottet, och detta hade till följd, att vi flera gånger fingo besöka de kungliga våningarna och under sakkunnigaste ledning beskåda dyrgriparna litet varstans på slottet. Det var "farbror Bouvin", som visade oss.
Gränderna i gamla staden ha alltid i hela mitt liv intresserat mig, och jag har ganska noga studerat deras byggnadshistoria. Varje gång jag besöker Stockholm, gör jag alltid en tur ner till mina pojkminnesplatser. Min syster hade ju arbete i Nikolai arbetsstuga. Hon intresserade sig också i hög grad för "Gamla Sta'n" och vi gjorde, så länge hon levde, ständiga promenader där nere i gränderna och voro inne på alla möjliga gårdar.
Gösta Heijkorn
Kommentarer
Skicka en kommentar