Josefina och Johan Fredrik Heijkorn

Av -


Josefina Heijkorn, född Engström, född 27/7 1828, död 1920 och Johan Fredrik Heijkorn, död 27/7 1878 var föräldrar till 12 döttrar varav en dog i späd ålder.

Johan Fredrik var ägare till ett charkuteriföretag i Stockholm, där de också bodde. Sommarbostad var en liten herrgård, Moräng, i Sörmland.



Under bilden har mormor skrivit: Moräng där morfar, mormor och alla ungarna bodde. Där Vithatten lunkade ett steg idag o ett steg i morgon. (Vithatten var en synnerligen sävlig oxe som mormor gärna berättade om när vi, Ninna och Mira, var små.)

Johan Fredrik hade s.k. ”burbrev”, d.v.s Borgarbrev – bevis på Stockholms borgartillhörighet. Han var son till Johan Emmanuel Heijkorn, tullinspektör i Stockholm.

Johan Fredrik dog när yngsta dottern Judith endast var sju år och Josefina fick försörja sina elva döttrar själv. De bodde då på Fjällgatan i Stockholm.



Josefina omgiven av tio av sina döttrar.

Josefina, 22 mars 1902

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Det stora gruvraset

Av -
Bild
Någon gång på 1930-talet – jag tror det var just 1930, ty det var just under den tid då borgmästare Fant lyckades kasta ut mig från Nyköping – fick jag genom Rick Lundgren, den blivande gruvchefen i Fagerstakoncernen, ett litet tillfälligt uppdrag att göra några gruvmätningar i Långgruvan, en gammal järngruva i närheten av Andersbenning, mellan Avesta och Norberg. Jag minns precis hur det var, när Rick Lundgren kom och mötte mig med sin bil i Avesta. Han hade bilen full med diverse verktyg och säckar, och jag förvånade mig mycket, att han ville smutsa ner bilen på det viset. De första dagarna bodde jag hos Lundgrens i den fina ingeniörs- eller gruvförvaltarevillan, men sedan fick jag ett gästrum beläget en trappa upp på gaveln över gruvkontoret. Och däruppe var mycket trevligare att bo än nere i villan. Ty där fick jag vara lite för mig själv. Lundgren var väl en skicklig gruvkarl och en karl ”som kunde säga ifrån” – hvilket var den förträffligaste egenskap en människa enligt hans
Läs mer

Horndal

Av -
Bild
Det var 1902 som jag praktiserade i Horndals järnverk. Ett par månader ungefär mitt på sommaren. Jag hade visserligen tio månaders praktik från Avesta okt. 1899 – aug. 1900, men då jag ville fullkomna mig så mycket som möjligt och få ihop till ett helt års praktik redan medan jag höll på med mina studier, så sökte jag plats i Horndal under denna sommar. Det var bruksdisponent Wahlberg som hjälpte mig dit. Ty utan hans hjälp hade aldrig Filip Bergendal, disponenten i Horndal, tagit emot mig. Bergendal var nämligen en ettrig herre, som det inte var lätt att klyva näbb med. Ja, Wahlberg var visst överingeniör i Jernkontoret då jag uppsökte honom och bad honom hjälpa mig. Jag minns litegrand, hur det var, då jag en kväll anlände till Horndal ifrån Stockholm. Jag kände ju ingen där, och första kvällen var det för sent att försöka ordna med någon inackordering, så jag fick ta in på något som kallades Horndals hotell. Det påstods tidigare ha varit ett stort hönshus, bestående av en lång envån
Läs mer