Heijkorn

Det var 1902 som jag praktiserade i Horndals järnverk. Ett par månader ungefär mitt på sommaren. Jag hade visserligen tio månaders praktik från Avesta okt. 1899 – aug. 1900, men då jag ville fullkomna mig så mycket som möjligt och få ihop till ett helt års praktik redan medan jag höll på med mina studier, så sökte jag plats i Horndal under denna sommar. Det var bruksdisponent Wahlberg som hjälpte mig dit. Ty utan hans hjälp hade aldrig Filip Bergendal, disponenten i Horndal, tagit emot mig. Bergendal var nämligen en ettrig herre, som det inte var lätt att klyva näbb med. Ja, Wahlberg var visst överingeniör i Jernkontoret då jag uppsökte honom och bad honom hjälpa mig. Jag minns litegrand, hur det var, då jag en kväll anlände till Horndal ifrån Stockholm. Jag kände ju ingen där, och första kvällen var det för sent att försöka ordna med någon inackordering, så jag fick ta in på något som kallades Horndals hotell. Det påstods tidigare ha varit ett stort hönshus, bestående av en lång envån

Det är nu 1953, då jag söker nedskriva mina minnen från Thulegatan, mer än sextio år sedan vi flyttade dit och nu så här långt efteråt är det sannerligen inte så lätt att minnas något mera sammanhängande händelseförlopp då man inte har något stöd av anteckningar eller brev från den tiden. Tänk om jag hade fört någon sorts dagbok vid den här tiden, det skulle ha varit något att ha haft nu det. Ty det var kanske min allra viktigaste tid, uppväxttiden, daningstiden, de starka ungdomskänslornas tid. Då grundlades större delen av mitt jag, vad som sedan kommit i livet tycks mig blott vara flyktiga episoder. Det var 1891 som vi flyttade från Borgmästaregatan på söder långt upp på Norr – nästan i stadens utkant (på den tiden). Vår vistelse på Borgmästaregatan omfattades således bara ett enda år – hösten 1890 till hösten 1891. Jag minns inte längre de närmare omständigheter som kom min Fader att inlåta sig på det ödesdigra husjobbet. Han var ju lantbrukare, och här kom han in på ett område som