Heijkorn

Några direkta barndomsminnen, som distinkt skilja sig ut från töcknet, har jag just inte. Jag vistades mycket nere vid den gamla ”Stocksunds bro”, en gammal träbro, som fanns rätt länge fram i tiden. Omedelbart på brons norra landfäste, på höger sida, då man kom från staden, låg en pittoresk gammal landthandel, och det var där jag mest vistades. Där togos bropengarna upp, och det var inte få gånger som jag betroddes med detta viktiga uppdrag. För hvarenda bonde som kom körande, skulle man ut och taga upp bropengen – tre öre eller fem öre eller hvad det nu var för fotgängare och kanske 25 öre för hästskjutsar. Min moder talade i somras rätt mycket om handlarn och hans familj, som vi ofta voro och hälsade på. Jag kan inte på villkor erinra mig deras namn. Säkerligen har jag haft många roliga upplevelser där nere vid bron, men minnena därav är nu alldeles försvunna. Väster om bron – uppåt Edsviken således – och på södra sidan, låg den Hallwylska villan , en stor hvitmålad trävilla...

Alltsedan jag för några år sedan började syssla med att teckna upp diverse minnen från min levnad, har jag vid upprepade tillfällen tänkt få ner något på papper av mina minnen från barndomstiden på Stockby. Men det har aldrig blivit något av med den föresatsen. Jag har så fort åldrats och blivit slö och oföretagsam, och jag har på ett sorgligt sätt börjat förlora mina intressen och tycka allting vara så fullkomligt likgiltigt numera. Mitt minne har också de senaste åren katastrofalt försämrats. Hvad jag numera kommer ihåg från min tidiga barndom, förefaller mig sannerligen inte vara värdt att skriva något om. men för mina barns skull vill jag ändå försöka bevara något av det som till äventyrs ännu kan vara kvar. Kanske kan något av mina barn (barnbarn, älskade Moffa!) en gång i tiden, då jag är borta, sätta värde på några efterlämnade anteckningar Ännu så länge är det nog ingen, som intresserar sig därför. Ännu så sent som i sommar (1945), då min lilla Moder ännu levde och vi hade e...