söndag 14 december 2008

På Stigberget - Mamsell Josabeth


(Bilden är hämtad från www.stockholmskallan.se
Tillhör Stockholms stadsmuseum. Återgiven med tillåtelse.)

En stockholmsskildrare som var helt okänd för sin samtid och vars frånfålle 1882 uppmärksammades i mycket liten grad, men som nu är desto mera känd, är mamsell Josabeth Sjöberg. Hon tillbringade praktiskt taget hela sitt liv på Söder - hon var vid sin död sjuttio år gammal - och levde en gammal frökens enahanda och knappa liv, försörjande sig på pianolektioner.

För att förströ sig målade hon akvareller, små genrebilder med utsikten från sitt fönster, och den var omväxlande eftersom hon bodde på ett dussin olika ställen. Dessa akvareller har gjort mamsell Josabeth berömd; i en naivistisk stil som för konstnärinnan var alltför naturlig, men som på 1900-talet råkat bli högsta konstmod, skildrar de livet på Söder vid mitten av 1800-talet - alltså den tid då Farmor föddes - ett slags dagbok i bild, där åskådaren känner intim kontakt både med tiden och med de människor, som rör sig kring den berättande.

Mamsell Sjöberg bodde alltså på olika platser, som vi på så sätt lära känna, då hon målat från alla sina fönster. Karaktären växlar föga i akvarellerna. Det är hela tiden samma Söder hon blickar ut över från sitt fönster, det gamla lantligt idylliska med gator som är ett mellanting mellan vägar och gator, med envånings färgglada trähus, med plank, täppor och lusthus.

- Hur många gånger har jag icke gått och gläntat på dörrarna i planken mot gatan och uppfångat dessa tjusande idyller med små blomsterrabatter, små blomstergrupper, kaprifolien som höljer in de små pittoreska förstugukvistarna, katten som ligger och solar sig på det grönmålade gungbrädet, småungar som leka på de små, med blommande sedum övervuxna stenmurarna i avsatserna, de gamla bleknade lusthusen. Och bakom allt detta den underbara utblicken över Staden och Strömmen. Detta är barndomsminnen som aldrig gå ur.

Rummen som man ser är sparsamt möblerade, stolar och bord står ängsligt uppradade efter väggarna. Detta Söder var ett direkt arv från 1700-talet, en stor del av mamsell Sjöbergs bilder kunde likaväl ha kommit till under Gustaf III: s tid.

Särskilt påtaglig är denna stämning i en akvarell målad då hon bodde strax söder om Katarina kyrkogård och från sitt fönster kunde se mot Erstahöjden, där den så kallade Tandpetaren reste sig i trädgården på lilla Ersta.


(Bilden är hämtad från www.stockholmskallan.se
Tillhör Stockholms stadsmuseum. Återgiven med tillåtelse.)

- Ja, kan man tänka sig något mera 1700-talsbetonat än detta utsiktstorn, som dock byggdes först 1827 av konungens tandläkare Duvost. Det hade formen aven fyrtioåtta fot hög kolonn i vars inre en spiraltrappa löpte och vars kapitäl bar upp en liten altan, där man kunde njuta av den underbara utsikten ut över staden och där på kungliga namnsdagar och vid andra festliga tillfållen en flagga hissades samtidigt som skålar tömdes.

Det var den duktige överstelöjtnant Blom som konstruerat pelaren, vilken dock var mindre pampig på nära håll än på avstånd. Den var nämligen av trä. Ännu då raden av nya hyreshus marscherade upp med preussisk disciplin på Östermalm på andra sidan vattnet, stod pelaren kvar, även om den var så pass illa medfaren, att ingen vågade sig upp på altanen.

Kontakten med Josabeth Sjöbergs Söder har varit svår att uppehålla på 1900-talet, och det har tidvis verkas som det endast skulle leva vidare i hennes akvareller och i andra gamla bilder. Men stormarna har i alla fall ridits ut och ännu finns vissa kvarter bevarade, som kan ge oss en föreställning om hur den miljö, som mamsell Sjöberg fångat, tog sig ut i verkligheten.

Gösta Heijkorn, Lillerud sept. 1953

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar