Jag hinner inte hälften af hvad jag borde och skulle vilja

Anteckningar från min lefnad 1918, band II

Den 13 mars 1918

Det är alltså den 13 mars 1918 som jag påbörjar detta nya band, innehållande mina enkla hågkomster, som jag vill bevara som illustrationer till mitt liv och leverne. Jag märker sannerligen att mina anteckningar högst betydligt urartat, men jag kan knappast hjälpa det, ty jag har inte tid att gifva dem någon stilistisk ans, som de nog behöfde! Jag hinner inte hälften af hvad jag borde och skulle vilja. Det är endast de två timmarna på morgonen, innan jag far till mitt kontor, som jag i någon mån kan utnyttja; ofta blir det icke ens dem. På kvällarna är småungarna vanligen för bråkiga för att jag med någon grad af ro skulle kunna sätta mig till ihållande tankearbete.

Jag har nu skrivit c:a 110 4:o-sidor med öfversättningen från Herzogs ”Handbuch der Finanzierungen”. Det går sannerligen inte fort, men så är det också specialtyska, innehållande en massa facktermer, där man ofta kan få sitta långa minuter för att komma på det klara med innehållet blott i en enda mening. Det kan synas vara ett fruktlöst arbete för mig att ge mig in på, men jag märker att det är mig lite till nytta. Jag får många nya, goda synpunkter, som nog kunna komma till verklig nytta, frånsett deras goda, industriellt allmänbildande betydelse. Men jag ville komma fortare framåt - det går alldeles för långsamt. med nuvarande fart har jag att göra i mer än ett år med denna bok, och då måste jag ändå hålla på hvarje dag och inte göra alltför stora luckor.

Jag har börjat en smula i Nordisk Familjebok igen för att späda på min bristfälliga allmänbildning, men det blir väl bara ett ryck. Luther, som jag höll på med rätt ifvrigt vid årsskiftet i min stora världshistoria, har fått hvila sig grundligt nu ett tag.

F.t är jag sysselsatt med en ny petrografi af Dr. F. Rinne, ett arbete som jag finner väl framställdt och icke alltför torrt som dylika arbeten pläga vara. Vidare har jag skaffat mig ett arbete om ”Arbetarebostäder vid industriella verk” af arkitekt (John) Åkerlund, hvilket arbete jag ämnar slå i mig för att vara litet à jour med frågan i händelse vi verkligen skulle få börja bygga nere vid Wreta.

A propos Wreta, så äro vi i detta laget nere c:a 85 meter med diamantborrstålet, utan att ännu ha påträffat malmen. det börjar se litet underligt ut, men ännu behöfver man ju inte misströsta på en 10 à 15 meter till. Gruffogde Andersson inrapporterade idag, att de nu kommit ned i grönbindehaltigt (?) berg. Det torde nog vara ett tecken på att något är i görningen. Jag emotser med viss spänning morgondagen. Troligen blir det ner-resa på fredag morgon, kanske i Hallins sällskap, ty han vill ju gärna se våra storartade anläggningar.