Upptäcktsfärder
Ibland utsträckte vi våra upptäcktsfärder ända ner till Barnängen och Hammarby sjö. Där fanns förnämliga berg att klättra i och där fanns bryggan för den lilla ångslup, som på den tiden gick till Nackanäs. Det var en förtjusande vacker tur dit.
En och annan gång tog min fader oss med hela familjen på båten, och vi fick fara till Nackanäs värdshus, där vi drack kaffe på verandan och fick bekanta oss med den stockholmska värld, som på den tiden gjorde sina söndagsutflykter dit. Huru annorlunda då mot nu!
Det var underbart vackert därute, och redan i min barndom grundlade jag den kärlek till Nacka och dess omgivningar, som sedan dess alltid suttit i. Jag minns de tjusande idyllerna kring Nacka kvarnar, kring Dammtorpssjön och skogspromenaderna bortom den. Att i höstens praktfärger vandra härute var en upplevelse! Vid Nacka gamla kyrka brukade vi alltid rasta och njuta av den underbara ro, som vilade över den lilla kyrkogården. I senare tid har jag många gånger förnyat bekantskapen.
Det är rätt underligt att konstatera, hur nära vildmarken egentligen ligger Stockholm på denna kant.
Här ute fanns ingen bebyggelse på långa sträckor, och älg och räv strövade ogenerade. Enskede fanns inte då, och den verkliga vildmarken gick nästan ända fram till Dammtorpssjön. I denna skog ligger c:a 1 mil från stadens centrum en av de vidaste utsikterna i hela Stockholmstrakten.
Richard Smedberg har en gång i Turistföreningens årsskrift fäst uppmärksamheten därpå.
Gösta Heijkorn
En och annan gång tog min fader oss med hela familjen på båten, och vi fick fara till Nackanäs värdshus, där vi drack kaffe på verandan och fick bekanta oss med den stockholmska värld, som på den tiden gjorde sina söndagsutflykter dit. Huru annorlunda då mot nu!
Det var underbart vackert därute, och redan i min barndom grundlade jag den kärlek till Nacka och dess omgivningar, som sedan dess alltid suttit i. Jag minns de tjusande idyllerna kring Nacka kvarnar, kring Dammtorpssjön och skogspromenaderna bortom den. Att i höstens praktfärger vandra härute var en upplevelse! Vid Nacka gamla kyrka brukade vi alltid rasta och njuta av den underbara ro, som vilade över den lilla kyrkogården. I senare tid har jag många gånger förnyat bekantskapen.
Det är rätt underligt att konstatera, hur nära vildmarken egentligen ligger Stockholm på denna kant.
Här ute fanns ingen bebyggelse på långa sträckor, och älg och räv strövade ogenerade. Enskede fanns inte då, och den verkliga vildmarken gick nästan ända fram till Dammtorpssjön. I denna skog ligger c:a 1 mil från stadens centrum en av de vidaste utsikterna i hela Stockholmstrakten.
Richard Smedberg har en gång i Turistföreningens årsskrift fäst uppmärksamheten därpå.
Gösta Heijkorn
Kommentarer
Skicka en kommentar