Andersson

I de lägre klasserna hade vi en annan lärare i historia och geografi (jag har visserligen inte några minnen från hans geografiundervisning, trots att geografi alltid varit ett av mina älsklingsämnen, men jag förstår inte vem som eljest skulle ha undervisat i geografi.) Han hette rätt och slätt Andersson, om jag inte minns alldeles fel. Åtminstone hette hans broder, som var lektor i mekanik och maskinlära vid Tekniska Högskolan, så. Förnamnet har jag glömt (Hugo?). På Realläroverket gick han aldrig under annat namn än "Skomis”, förmodligen emedan pojkarna tyckte han liknade en skomakare.

Lektor Andersson på Teknis sades vara ”den vackraste av sju bröder”. Jag vet inte om det var sant, men jag förstår att Skomis då inte kunde vara nämnvärt vacker. Han hade något diaboliskt i sitt anlete, som bäst kom till uttryck, då han kom med mer eller mindre billiga kvickheter. Jag minns nu inte så många av hans infall och spydigheter, men ett sitter kvar i minnet. Vi hade just hört om Fredrik den store och Maria Teresia, och det stod i vår lärobok, att Fredrik den store ”spelade under täcke” med henne. Då förvreds Anderssons ansikte till en grimas, och han frågade pojkarna om de visste, hur han då bar sig åt.

Vidare stod i samma roliga lärobok, att Fredrik den store ”gick in på avträde” med Maria Teresia. Då tillfogade Andersson: ”Detta har kunnat konstateras genom där kvarlämnade papper.” I allmänhet var Andersson rolig, och han förstod sig nog på pojkarna. Jag tror, att han lärde oss mera historia än ”Liket”. Men jag tror knappast att Andersson hade passat till riksarkivarie.

Anderssons största fröjd var att på examensdagarna då tanter och farbröder (mest mammor) voro där och hörde på, chockera damerna med mer eller mindre ekivoka kvickheter. Var det då någon av damerna som rodnade och fick brått ut, så njöt Andersson , och då lyste hans Mefistoansikte upp. Han sade: ”Ja, så blev vi av med den!”