Sturzenbecker

Av -
En annan markant typ i läroverkets lärareuppsättning var lektor Sturzenbecker – son till ”Orvar Odd”. Han undervisade i både engelska och franska, men för min del hade jag honom endast i engelska. Han var oerhört lärd språkman – känd även för sina läroböcker, som nog betydligt översteg elevernas nivå. De skrevs på 1879-80-talen, och skulle väl nu för tiden anses vara hopplöst opedagogiska, svåra och tråkiga. Men jag har använt Sturzenbeckers läroböcker ända in i min ålderdom och trivts med dem. De ge ett våldsamt vidlyftigt ordförråd. Sturzenbeckers käpphäst var nämligen att man måste kunna åtskilliga tusen glosor redan på skolstadiet.

Sturzenbecker har även givit ut ”Colomba” av Proper Merimie, försedd med alldeles förträffliga kommentarer. Den har jag repeterat flera gånger och lärt mig mycken franska av. Också den ända upp i ålderdomen, senast på Mårängen.

Sturzenbecker var jämförelsevis liten och satt, tämligen korpulent. Han hade ljust, flammande Strindbergshår. Han var skämtsam och ”toujour” och kryddade gärna sina lektioner med små lustigheter. Han umgicks ju mycket med den tidens författare och konstnärer. Aug. Strindberg, Georg Pauli och Ellen Key bland andra. Pauli bodde den där tiden ute på Utö om somrarna och samlade då sina vänner till givande ”garden parties”. Där brukade då också Sturzenbecker gärna hålla till.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Det stora gruvraset

Av -
Bild
Någon gång på 1930-talet – jag tror det var just 1930, ty det var just under den tid då borgmästare Fant lyckades kasta ut mig från Nyköping – fick jag genom Rick Lundgren, den blivande gruvchefen i Fagerstakoncernen, ett litet tillfälligt uppdrag att göra några gruvmätningar i Långgruvan, en gammal järngruva i närheten av Andersbenning, mellan Avesta och Norberg. Jag minns precis hur det var, när Rick Lundgren kom och mötte mig med sin bil i Avesta. Han hade bilen full med diverse verktyg och säckar, och jag förvånade mig mycket, att han ville smutsa ner bilen på det viset. De första dagarna bodde jag hos Lundgrens i den fina ingeniörs- eller gruvförvaltarevillan, men sedan fick jag ett gästrum beläget en trappa upp på gaveln över gruvkontoret. Och däruppe var mycket trevligare att bo än nere i villan. Ty där fick jag vara lite för mig själv. Lundgren var väl en skicklig gruvkarl och en karl ”som kunde säga ifrån” – hvilket var den förträffligaste egenskap en människa enligt hans
Läs mer

Jag hinner inte hälften af hvad jag borde och skulle vilja

Av -
Bild
Anteckningar från min lefnad 1918, band II Den 13 mars 1918 Det är alltså den 13 mars 1918 som jag påbörjar detta nya band, innehållande mina enkla hågkomster, som jag vill bevara som illustrationer till mitt liv och leverne. Jag märker sannerligen att mina anteckningar högst betydligt urartat, men jag kan knappast hjälpa det, ty jag har inte tid att gifva dem någon stilistisk ans, som de nog behöfde! Jag hinner inte hälften af hvad jag borde och skulle vilja. Det är endast de två timmarna på morgonen, innan jag far till mitt kontor, som jag i någon mån kan utnyttja; ofta blir det icke ens dem. På kvällarna är småungarna vanligen för bråkiga för att jag med någon grad af ro skulle kunna sätta mig till ihållande tankearbete. Jag har nu skrivit c:a 110 4:o-sidor med öfversättningen från Herzogs ”Handbuch der Finanzierungen”. Det går sannerligen inte fort, men så är det också specialtyska, innehållande en massa facktermer, där man ofta kan få sitta långa minuter för att komma på det klar
Läs mer