Hemmet i Forsbacka
Några särskilda minnen speciellt anknutna till det första lilla rummet, har jag just inte. Jag hade inte så mycken tid över för några studier precis, men nog gjorde jag väl hvad jag kunde. Av kamraterna på bruket hade jag ritaren Carl Lindström på ”sängsidan” och kemisten Carl Eliasson på ”byråsidan”. Något intimare umgänge hade jag inte med någon. Hur länge jag bodde i detta första lilla rum, vet jag inte, men det var tills martiningeniören Walfrid Eriksson gifte sig med Ebba Renck, och det torde måhända ha varit någon gång 1912. Walfrid E. bodde i ett hörnrum åt söder, ett jämförelsevis stort rum med två fönster, säkerligen det bästa i hela Prästbyggningen. Nu hade kamrer Forsberg dött och efterträdts av Hjalmar Andersson. Och nu var det lättare att få något åtgjordt åt rummen i Prästbyggningen. Då Walfrid E. flyttade, fick jag hans rum, och det blev nu ommåladt i hvit Ripolin och omtapetseradt med ljusa, trevliga tapeter, jag fick nya fina hvita hemslöjdsgardiner och rätt så skapl