Anteckningar från min lefnad - Efter Forsbackatiden. 2

Av -
Fredagen den 29 juni.

Strax efter den famösa 11te februari, då lönerna offentliggjordes, var det som jag tillskref bankdirektör Hallin i Stockholm och påminde honom om ett löfte han ett år förut gjort, att då han finge ”sitt tredje stora företag i sitt lif färdigt”, han skulle måhända skaffa mig en befattning där.

Någon vidare förhoppning hade jag ju icke, men allt måste ju göras och försökas för att genomdrifva ett ombyte. Så mycket större var min förvåning, då jag omedelbart erhöll till svar ett vänligt bref med anmodan att komma ner till Stockholm och diskutera om en eventuell anställning.

Det rörde sig om en nystartad malmafdelning, hvars chef jag eventuellt skulle designeras till. – Det säger sig själft att jag reste, och någon af dagarna omkring den 11 mars, alltså en månad efter, var det som jag var i Stockholm och gjorde upp kontraktet om den nya anställningen med 10 000 i lön + tantième på vinsten.

Med detta kontraktet på fickan sade jag upp min plats i Forsbacka den 14/3, hos samma Tormander, som förut värdesatt mig på ett annat sätt. Disponenten var icke då hemma, och jag var lika nöjd. Till den 1sta juni sades platsen upp. Emellertid utverkade jag hos mina nya principaler att jag finge draga ut på tiden för tillträdet till den 15 juni, mest med tanke på Maj-Kerstins förestående födelse och de därmed hopknippade svårigheterna för Astri att komma samtidigt midt uppi de ansträngande flyttningsbekymren.

Det visade sig också nödvändigt att få tiden för afflyttningen från Forsbacka förlängd. Att göra allting klart efter sig i Forsbacka och samtidigt ha flyttning och barnsängshistorier att tänka på visade sig rätt besvärligt, men det avlöpte ju i alla fall förvånande lindrigt. Mest beroende på att vi fingo lämna våra möbler kvar i Forsbacka till senare fram på sommaren. Vi behöfde alltså icke packa ner mera än som skulle sändas dels med Astri upp till Dalarna och dels med mig till Stockholm.

Alla böcker och mig tillhöriga småsaker packade jag själf ner i 10 lådor och upprättade däröfver ett inventarium, speciellt öfver böckerna. I parentes sagdt, det är ofantligt, hvad böckerna gå till pengar, då man får samla och värdesätta dem. Mina böcker gå nu till c:a 2 500 kronor.

Våra kläder dirigerades så godt som allesammans till Dalarna och Stockholm; endast vinterkläder lämnades kvar. Möblerna stå ju ännu orörda på sina platser, men alla kökssaker, porslin etc. är iordningställda för omedelbar nedpackning. Det är min afsikt att när den tiden kommer taga ut en expresskarl från Gefle att ombesörja den slutliga nedpackningen och emballeringen.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Horndal

Av -
Bild
Det var 1902 som jag praktiserade i Horndals järnverk. Ett par månader ungefär mitt på sommaren. Jag hade visserligen tio månaders praktik från Avesta okt. 1899 – aug. 1900, men då jag ville fullkomna mig så mycket som möjligt och få ihop till ett helt års praktik redan medan jag höll på med mina studier, så sökte jag plats i Horndal under denna sommar. Det var bruksdisponent Wahlberg som hjälpte mig dit. Ty utan hans hjälp hade aldrig Filip Bergendal, disponenten i Horndal, tagit emot mig. Bergendal var nämligen en ettrig herre, som det inte var lätt att klyva näbb med. Ja, Wahlberg var visst överingeniör i Jernkontoret då jag uppsökte honom och bad honom hjälpa mig. Jag minns litegrand, hur det var, då jag en kväll anlände till Horndal ifrån Stockholm. Jag kände ju ingen där, och första kvällen var det för sent att försöka ordna med någon inackordering, så jag fick ta in på något som kallades Horndals hotell. Det påstods tidigare ha varit ett stort hönshus, bestående av en lång envån...
Läs mer

Det stora gruvraset

Av -
Bild
Någon gång på 1930-talet – jag tror det var just 1930, ty det var just under den tid då borgmästare Fant lyckades kasta ut mig från Nyköping – fick jag genom Rick Lundgren, den blivande gruvchefen i Fagerstakoncernen, ett litet tillfälligt uppdrag att göra några gruvmätningar i Långgruvan, en gammal järngruva i närheten av Andersbenning, mellan Avesta och Norberg. Jag minns precis hur det var, när Rick Lundgren kom och mötte mig med sin bil i Avesta. Han hade bilen full med diverse verktyg och säckar, och jag förvånade mig mycket, att han ville smutsa ner bilen på det viset. De första dagarna bodde jag hos Lundgrens i den fina ingeniörs- eller gruvförvaltarevillan, men sedan fick jag ett gästrum beläget en trappa upp på gaveln över gruvkontoret. Och däruppe var mycket trevligare att bo än nere i villan. Ty där fick jag vara lite för mig själv. Lundgren var väl en skicklig gruvkarl och en karl ”som kunde säga ifrån” – hvilket var den förträffligaste egenskap en människa enligt hans ...
Läs mer