Inlägg

Mer om Elisabeth och hennes boplatser

Bild
Här följer en sammanställning av de platser Elisabeth Heijkorn, gift Larsson, bodde på efter flytten från Stora Badstugatan i Stockholm.

- Gösta Heijkorn berättar

Ramsta - Sköldinge 1874
Min moder blev gift 1874, två år efter flyttningen från Moräng. Hon kom således rätt fort bort från hemmet hon också. Hon blev husmor på Ramsta och hon tog under hela sex år hand om den yngsta systern, Judith född 1871. Min fader (Edvard Larsson) kom från Ramsta där han skött såväl landtbruk som Ramstagruvorna åt kapten Otto von Bahr i flera år. Min syster Signe var född (1877) på Ramsta och var en liten unge på tre år då överflyttningen till Över-Järva ägde rum.

Över-Järva 1880 - 1881
Jag är [...] född på Över-Järva nära Ulriksdal en vår - vinterdag i början av 1881. Mor berättade nog en hel del om vistelsen på Över-Järva och hur vi hade det där, men det är inte mycket som sitter kvar i mitt minne.

Stockby - Stocksund 1881
Ännu så sent som i sommar (1945), då min lilla Moder ännu levde och vi …

Hvad vi hade för roligt när vi voro små - Elisabeth minns

Bild
Brev till Gösta Heijkorn, lördagen 26/2 1938

M.K.I.G!

Du ville ju att jag skulle fortsätta att skriva litet mera barndomsminnen. Det var så trevligt, tyckte du, sade du. Ja, kära du, det är ju mera småbarnsminnen, så det ju inte vara eller bli någonting att höra eller läsa. Men jag fortsätter väl lite till då. Jag minns inte riktigt hvar jag sist slutade.

Du, eller helst Lillemor kan väl undra hvad vi hade för roligt när vi voro små, hvad vi roade oss med för något. Ja, på den tiden (1850-tal) fanns inga lekplatser för ”ungarna” som nu, som de kunde få leka, skrika och gasta på hur mycket som helst.

Det var kyrkogårdarna som de fick vara på, men där fick de inte bråka för mycket. Jämför hvad Aug. Strindberg skriver om sin barndom i Tjänsteqvinnans son, hur han fick leka på Klara kyrkogård.

Vi hade Katarina kyrkogård, som låg så nära. Men annars var det vårt högsta nöje på sommaren, då vi fick följas åt allesammans med mor ut i det gröna.

Det var många olika ställen som vi foro till. …

”Around the coasts of England”

Bild
Våren 1918.Från veckan är att anteckna en föreläsning I Borgarskolans serier af Mr. Erskine Kidd på Victoriasalen. (Victoriasalen låg i Godtemplarhuset på Tunnelgatan 19 i Stockholm. Reds. anm.) Han föreläste om: ”Around the coasts of England” och visade i anslutning därtill en massa vackra bilder från Britanniens många hamnstäder.Föreläsningen var synnerligen liflig och medryckande och hölls på ett klart och tydligt språk, där intet ord gick förloradt. Föreläsaren är ju bekant för sin humor och kvickhet, och han lät den flöda, som då han t.ex. relaterade morgonbönen i en af Skottlands domer, där han som gosse varit korsångare, då ynglingarna, djupt andäktiga, rabblade på fabriksmärkena i hattkullarna, som de höllo för sina ansikten. Eller då han i en musikhandel skulle sjunga en melodi till ett stycke som han ville köpa för att få Pinet att sedan introducera, hvarvid ”my wife went out”, hvilket kanske var behöfligt. De många bilderna voro förträffliga och gåfvo en präktig illustratio…

Den första symfoniens tragiska storhet…

Bild
Eftersom jag är i farten med musiken, så är det bäst att äfven relatera torsdagens symfonikonsert. Programmet var följande: Brahms:Symfoni no. 1, e-moll, op. 68.Un poco sustenuto. Allegro. Andante sustenuto Un poco allegretto e grazioso Adagio. Allegro non troppo ma con bris Pianokonsert no.2, D-dur, op. 83.Allegro non troppo Allegro appassionato Andante Allegretto grazioso Brahms e-moll-symfoni slutkomponerades efter många års förarbeten 1876, då den också för första gången uppfördes – nämligen i Karlsruhe. Omedelbart därefter följde uppföranden i Mannheim, München och Wien. För många gäller den som Brahms väldigaste tonskapelse. ”den första symfoniens tragiska storhet” skrifver Thomas-Lan-Galli ”har Brahms senare icke förmått uppnå”Med sin väldighet ställer den allt i skuggan, som på symfoniens område skrifvits efter Beethoven. Det finns andra verk, som ha att uppvisa skönheter, som detta ej äger. Den underbara klangfägringen i Schuberts h-moll-fragment anträffas ingenstädes hos Bra…

Det var ett tonmåleri utan like!

Bild
Denna recension (Olallo JM Morales, musikkritiker i SvD 1912–18. Red.s anm.) öfverensstämmer tämligen noga med mina egna intryck af konserten. ”Brudköpet” tyckte jag var mera konstigt än vackert – hela tiden ett ansträngt jäktande i vildaste prestissimo. Instrumentationens hufvudpunkt var förlagd till stråkarna. Jag tyckte inte det var någon vidare omväxling.César Franck-konserten däremot var öfverdådig såväl i pianostämman som i orkestern. Stycket påbörjades så varligt och en smula melankoliskt men ryckte ibland upp sig till likaså svindlande tempon, så att man knappast förstå hur det är möjligt för människofingrar. Jag förmärkte väl det fördjupade andliga innehåll, hvarom Morales talar. Beträffande Alpsymfonien har han nog också rätt. Det var ett öfversåsigt stycke skildringskonst af yttre effekter. Djupare känsla, konstnärlig upplefvelse saknades. Verket var ju ytterst intressant som orkestreringsprof betraktadt, men lämnade en dock tämligen oberörd, när effekterna väl voro öfver. …

Det har ju så mycket talats om denna märkvärdiga symfoni

Bild
Vårvintern 1918 På tisdagen var äfven Signe till doktorn och fick konstateradt, att hon hade tarmkatarr. Hon skulle ligga med omslag i två dagar och inte förtära annat än vatten och ägghvita. Denna närmast föregående veckan har hon ju intet ätit och ser så mager och ynklig ut, att man rent af kan förskräckas. Emellertid var hon med mig på aftonens stora symfonikonsert på Operan. Jag ansåg att man inte gärna kunde låta ett dylikt musikaliskt evenemang gå förbi utan att vara med. Det har ju så mycket talats om denna märkvärdiga symfoni med dess stora apparat och höga fordringar. Jag lyckades egendomligt nog få biljetter på måndag middag på ett fullkomligt smärtfritt sätt. Om konserten skrifver O.M.s (Olallo JM Morales, musikkritiker i SvD 1912–18. Red.s anm.) följande:”under världskrigets första sommar spreds ryktet, att ett fredsverk uppstått, en ny symfoni af Richard Strauss och på hösten ägde premiären af ”en Alpsymfoni” rum i Dresden, mottagen med ovanligt samfälld hjärtlighet. Än…

Nu är det ytterst illa ställdt med t.o.m. de mest primitiva lifsvillkoren

Mor och Signe ha inte mycket nöje haft af sin vistelse här ute. Mor har haft jämt att göra att hålla diskarna från lifvet, och Signe har varit dålig – hennes mage har krånglat hela veckan. Och så har ju jag varit dels bortrest, dels ”sjukdålig” flera dagar. Och jag som hade trott, att vi skulle ha spelat mycket, och läst. Det har ej blifvit något alls af. Lifvet erbjuder verkligen få glädjepunkter. Nu är det ytterst illa ställdt med t.o.m. de mest primitiva lifsvillkoren, arbeta, äta och sofva. Åtminstone de båda sistnämnda. Men nu skall jag nedlägga pennan för en stund och ägna mig åt något annat! Det hade varit meningen, att Greta och Moster Ellen skulle ha kommit ut och hälsat på, men Astri ställde sig så afvisande mot ett besök, så de drogo sig, och kommo ej. Stämningen på eftermiddagen var ganska tryckt. Signe och jag spelade en smula Tjaikowsky (jag har tre tjocka häften af hans symfonier hemma), men vi funno honom inte vidare tilltalande, åtminstone inte i pianoutdrag, så vi af…